Mardrömmarna kommer allt oftare och oftare , vaknar på nätterna i panik och en klump i halsen tills jag brister ut i tårar,

vet inte vad som är verklighet eller ej,

Drömmer att jag blir jagad, drömmer att jag måste gömma mig men jag kan inte fly

dom får alltid tag i mig.

Mitt liv börjar bli så bra , börjar äntligen må bra igen fast jag har en lång väg att gå för att läka men jag är på rätt väg, jag går mot ljusare tider, jag går ifrån mörkret men ändå så känns det som det hinner ikapp bakom mig.

Jag är rädd,

rädd vad som ska hända när han släpps ut, rädd vad hans vänner ska göra emot mig.

Jag vet vad dom är kapabla till och dom har satt minnen i mig som jag aldrig kommer glömma,

ryser i hela kroppen när jag tänker tillbaks,

" Dom öppnade dörren till lägenheten med nyckeln som R hade snott med sig av mig

dom klampade in och jag såg direkt på R att han var påverkad av något, han var där men i hans ögon så såg jag att han var allt förutom närvarande, Dom ville ha pengar ,

hans kompis närmade mig när jag satt i soffan med handdukar lindat runt mitt ben för att försöka stoppa blödningen från när R kastade in mig i en garderobs spegel för cirka en timme sen, jag förstår inte riktigt vad som händer och varför hans kompis är i min lägenhet, det ända jag fattar är att dom letar pengar som är borta,

Hans kompis närmar sig mig och tar sina händer runt min hals och säger att jag ska ta fram pengarna annars kommer han döda mig, jag känner hur tårarna bara vill komma men jag tänker

- Aldrig någonsin att jag ska gråta framför detta äckel

Jag kastar istället bort hans vidriga händer och skriker, går ni inte här ifrån så ringer jag polisen fattar ni det ?

Jag kollar på min pojkvän som står längst hallen , han bara står där med tomma ögon och jag känner mig så fruktansvärt besviken. hur kan han låta någon göra mig illa och hur kan jag älska ett sånt här monster samtidigt kollar jag på min älskade son som står livrädd bakom soffan och jag lyfter upp honom och tar han i famnen, känner hur mina tårar kommer, jag kysser honom på kinden och viskar 

- Det är okej, mamma är okej, det är okej nu, dom är borta. ¨

han lägger sina små armar runt min hals   "

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag kommer inte klara det här, det är för mycket. som händer

det är för mycket jag måste bearbeta,

jag vill bara ge upp, lägga mer mig ner och blunda och aldrig någonsin öppna mina ögon,

bara känna hur luften i mina lungor töms för sista gången

Han har förstört mig,

han har förstört mitt liv


Likes

Comments

Dagarna passerar och jag försöker att ha något att göra exakt hela tiden,

just för att inte tänka på dig, tänka på oss, tänka på allt som varit

Mitt liv är just nu nästan perfekt, jag är lycklig, eller hur ?

jag har underbara vänner och familjen nära.

Men varför känns det som om något fattas ? varför känns det tomt inom mig ?

När ska lyckan komma tillbaks, vad söker jag egentligen.

Jag vill bara hitta tillbaks, .. hitta tillbaks till mig själv,

.Jag känner mig ständigt otrygg, jag känner mig ständigt rädd,

Varje gång en dörr smälls igen så är jag livrädd att någon är påväg in i lägenheten,

varje gång jag går själv ute så måste jag ständigt kolla över axeln för att se om någon följer efter mig

varje gång någon ringer och jag inte känner igen numret så stelnar jag till och jag tänker

- Nu ska ska någon ringa och hota mig ,!

Jag kanske stressar in i mitt nya liv för fort, det kanske måste få ta tid, men jag är så otålig och vill bara att allt ska vara som jag vill nu, men jag har börjat förstå att det kommer ta tid att läka, det kommer ta väldigt väldigt lång tid.

jag är bara så trött på att vara trasig


Likes

Comments

Det är som att luften jag andas är lättare, det är som att alla färger är ljusare och klarare

det är som att marken jag går på är lättare .

Dagarna är lättare , medans jag fortfarande kämpar med nätterna och kvällarna,

när demonerna hemsöker mina tankar,

När minnena spelas upp i mitt huvud,

När smärtan kommer tillbaka. ..

Varje gång jag försöker sluta mina ögon så ser jag honom, Jag börjar tänka tillbaks på allt som varit och ångesten kommer återigen tillbaka.

jag vill inte minnas, jag vill bara glömma .

glömma allt som varit och bara må bra , bara njuta av nuet.

" Jag flyger genom rummet, allt känns som en orkan och jag vet inte riktigt vad som händer eller vart jag är,

han är okontrollerad, och hans ögon är sådär svarta, det innebär att han är kapabel till det mesta,

vi ligger i sägen och han sitter över mig, han har sina knän på mitt bröst och jag känner hela hans tyngd trycka ner min kropp i sängen , jag försöker få bort honom genom att försöka vrida och vända mig men jag är fast , fast i hans grepp, fast i mörkret.

jag gråter och har panik, jag får tag i hans lår och biter så hårt jag bara kan och han börjar skrika och han pressar ner mitt huvud i sängen och lägger sedan över en kudde över mitt ansikte, han försöker kväva mig eller så försöker han bara skrämma mig .

jag försöker skrika att han ska sluta att jag bara vill gå där ifrån

- Snälla sluta jag kan inte andas skriker jag ..

" Du ska ut här ifrån din jävla hora säger han" du ska ut från min lägenhet och det är nu."

- Får jag bara klä på mig , snyftar jag, och försöker täcka min nästan nakna kropp med kudden som var våt av mina tårar,

nej du ska ut nu skriker han och tar tag i mitt hår och sliter ner mig från sängen och jag faller ner från den och ner på det hårda kalla golvet. , han fortsätter dra mig genom golvet med håret i ett hårt grepp i hans hand och jag försöker ta tag i dörrkarmen med mina båda händer och skriker att han ska sluta ,

" jag kan gå själv , släpp mig, jag vill bara klä på mig först. " skriker jag . Men han bryr sig inte, han bryr sig inte alls.. han öppnar dörren och slänger ut mig i enbart t-shirt i trapphuset . utan mina kläder, utan skor, utan min bilnyckel utan allt..

Grannarna står och kollar för dom har återigen hört allt.. jag har smink ut kletat i hela ansiktet från alla tårar och blöder från läppen och jag har säkerligen blåöga. Jag öppnar dörren till trappen och springer ner, jag springer ner till källaren och kurrar ihop mig så jag har knäna under hakan och har händerna för ansiktet och tänker

- Jag vill bara dö, jag vill bar dö. jag hatar att jag inte har någon jag kan prata med ,att jag är så jävla ensam .

Jag hatar mitt patetiska liv. Men jag har ingen annanstans att ta vägen en detta helvetet .


Likes

Comments

När ska det sluta göra ont, när ska ångesten och klumpen i magen försvinna? Visa dagar är lättare medans visa dagar och kvällar är just som denna,

Ångest

Jag vet inte vad det egentligen är? Att jag har börjat inse sanningen och alla lögner bakom dessa 2,5 år, eller är jag rädd vad som kommer hända när han kommer ut igen, hur allt kommer bli och hur han kommer agera? Kanske är det för det är så himla mycket runtomkring  mig just nu. Jag ska börja om helt och hållet, flytta 35 mil ifrån mitt gamla liv och börja om på ruta 1. Försöka ge min son den trygghet och kärlek som han förtjänar. Allt gick så fort, jag bara satte mig i bilen en morgon och bara åkte iväg, åkte iväg från allt jag någonsin vetat och inte med en ända tanke i huvudet att jag aldrig mer skulle återvända.

Det är nog att jag börjar inse var som har hänt,

Jag var tvungen att lämna mitt hem, allt och alla mina vänner och det ända som jag kunde kalla för trygghet, för att fly hit, där allt är nytt, och allt känns så otrygg fast det egentligen borde kännas som hemma eftersom min familj bor här,

Men jag känner mig fruktansvärt ensam och jag längtar tills jag känner mig som hemma igen.

Jag saknar mina vänner och jag saknar känslan av att känna mig trygg 

Just nu känner jag mig bara mitt emellan, att jag inte vet vart jag ska ta vägen eller göra 

Jag vet inte vad jag håller på med eller om allt kommer känns bra igen. Men jag hoppas med hela mitt hjärta att detta var rätt val , för det kan inte bli värre en vad det har varit.



Likes

Comments

Jag försöker förstå hur jag kunde stanna kvar så länge som jag gjorde, jag försöker förstå hur jag kunde utsätta min son för alla upplevelser,

Hur han fick se sin mamma bli nedslagen så många gånger, hur han stod gråtandes och kollade på.

Jag försöker förstå hur jag orkade mig igenom dagarna när jag knappt orkar mig igenom dagarna nu bara för minnena.

När jag är själv så kommer monsterna tillbaks,

Varje gång jag blundar så kommer nått minne upp i mitt huvud,

"känslan, paniken, när hans händer trycker ned mitt ansikte under vattnet i badkaret, hur jag slår med armarna men jag får inte bort hans händer, jag tänker - Det är nu han dödar mig, det är nu det händer.. " och på något sätt så kände jag en frid genom kroppen att äntligen är allt detta över,

Men på någon sekund så försvann hans händer och jag kom tillbaka över ytan och helvetet fortsatte.



Likes

Comments

Igår var det rättegång, och det var längesen jag var så nervös, trodde hjärtat skull hoppa ur bröstet på mig.

Men på något magiskt sätt lyckades jag kliva in genom den där dörren, jag satte mig på stolen och bara kollade runt på alla människor som befann sig i salen, sen helt plötsligt öppnas en annan dörr och där kom han, med polisen och handbojor runt hans handleder. 

Hela jag frös till is och jag blev helt tom och kunde inte röra mig, men i bakgrunden hör jag hur dom upprepar mitt namn

"Sara, Sara?" men jag kan inte tala och jag kan inte röra mig..

Känner hur advokaten lägger sin hand på min arm och sakta kommer jag tillbaka.

Jag svarar tafatt "va?.."

Åklagaren " kan du förklara lite om ditt och rasmus förhållande sara , när träffades ni?"

Jag öppnade munnen och försökte undvika rasmus blick,

- för två år sen träffades vi,

Ett intensivt och destruktivt förhållande.

Sen babblade jag på i fyra timmar och försökte så gott jag kunde att svara på alla olika frågor.

Men när dom började visa bilder så brast något inom mig och jag kände hur det högg i bröstet och hur tårarna började rinna...

"Såg jag verkligen ut sådär?"

"var det sådär allvarligt"

"Hur kunde kan göra mig sådär illa" massa olika tankar for runt i mitt huvud, jag kollade upp från pappret med alla olika bilder och möte hans blick på andra sidan och såg hur han började le, jag såg direkt hur arg han var, hur förbannad han var eftersom jag satt han i denna situation, och på engång blev jag återigen igen rädd.. Han lyckades trycka ner mig med en ända blick.

Jag försökte slå bort rädslan, jag sträckte på mig och tog inte bort min blick ifrån honom,

Jag tänkte ", Jag är inte rädd för dig mer, du har förstört mig tillräckligt."

Jag är stark, jag är underbar och du är ett kräk.

Om två veckor kommer domen, imorgon får jag veta om du släpps eller fortsätter vara häktad.

Håller tummarna att du ej släpps ut

Likes

Comments

Ångesten tar över.

Det känns som jag inte kan andas,

Kan inte tänka klart.

Vaknar varje natt och kan inte somna om, gråter i flera timmar.. Det känns som jag förlorar greppet om allt.

Jag försöker, jag vill klara detta, jag vill må bra igen men det känns så långt borta. Verkligheten har hunnit ikapp mig som jag har försökt så länge springa ifrån, och smällen är hårdare en vad jag någonsin kunde tänka mig. Vill bara försvinna under ytan igen, vill låta mig sjunka ner på botten och bara sluta känna..

Vill få slut på allt detta,

Jag trodde att allt skulle bli bra men det gör lika ont som innan..

Likes

Comments

Identitet, vad är det? 

Det ska väll förklara vem du är? 

Jag har förlorat min helt och hållet, vet inte hur jag ska bete mig i vardagliga situationer längre. 

Vet inte när jag ska skratta, vet inte när folk skämtar eller ej. Vet inte om jag är glad eller ledsen. Vet helt enkelt inte vem jag är längre. 

Han tog bort min identitet, han tog bort mig och lämnade kvar ett tomt skal. 

Jag brukade vara en glad och spontan tjej, som skämtade nästan dagligen som hade humöret på topp och hade ett självförtroende. 

Men han tog bort det, så lätt och enkelt

Allt jag gjorde var fel, allt jag sa var fel. 

Att han slog mig var mitt fel.. 

"Du vill att jag slår dig, du skapar dessa situationer." 

Allt som hände var mitt fel. Hela jag var ett stort fel och den ända som älskade mig var han. Jag kände mig otillräcklig och jag känner fortfarande samma sak fast han inte är här, går fortfarande på nålar fast han inte är här. Jag hatar mig fortfarande fast han inte är här. 

När ska det ändras? Hur lång tid kommer det ta tills jag kommer tillbaka. Mina vänner ser mig någonstans bakom allt mörker och ångest, dom håller i min hand och vägleder mig..  Jag önskar jag kunde se mig själv genom deras ögon, jag skulle behöva se mig själv ur ett annat perspektiv. Jag vill bara känna att jag duger, att jag är helt okej. Jag kommer komma tillbaka men det kommer ta tid, men han kan inte ta nått mer av mig. 

Jag är påväg tillbaks från helvetet, och resan har precis börjat. 



Likes

Comments

Det känns som jag har abstinens, 

Abstinens mot dig, du var min drog. 

Egentligen saknar jag dig inte men jag behövde dig, jag behövde dig fast du behandlade mig som ​något värdelöst. Du bröt ner mig totalt, du fick mig att tro att jag inte hade någon annan en dig, att jag var oviktig för alla andra förutom dig.Du fick mig att tro att allt jag gjorde var fel och att jag var värdelös.  ​Jag behövde dig, du var mitt allt. Du vet luften jag andades och marken jag stod på. 

Tanken att leva ett liv utan dig skrämde mig, 

Därför stannade jag kvar, för jag skulle inte klara mig utan dig. Här ligger jag, med tusen känslor inom mig. Miljoner tankar. Du är inte här, och på något sjukt sätt så har jag ångest över vad jag gör emot dig. Kommer du komma ut efter rättegången eller kommer du hamna bakom galler? Och hur länge? Kommer vi någonsin ses igen? Jag har fått ta så mycket hat av folk om att jag har valt denna väg, att jag valde att gå vidare med anmälan och slutföra detta en gång för alla. 

Jag går emot allt jag någonsin kännt. Jag går emot vad hela min kropp skriker, men jag måste 

Jag måste bli lycklig. Jag måste få komma tillbaka till verkligheten och kunna öppna mina ögon. För vi kommer aldrig ha en framtid, vi kommer aldrig ha det vi önskat att vi hade, eller inbillat oss att vi hade. Du har gjort mig alldeles för illa, och jag är alldeles för störd nu för att gå tillbaka till verkligheten. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden nått år fram så kanske denna smärta gick över, då kanske jag kunde kolla tillbaks och tänka. 

"fyfan vad dåligt jag mådde, och var sjukt bra jag  mår nu" 


Likes

Comments