För att ni lättare ska få en överblick genom ett virr-varr av olika inlägg så tänkte jag ge en kort presentation, eller en överblick om vem jag är. Man skulle kunna dela in mitt liv i tre faser ((dessa "åldersfaser" kommer även representera varsin kategori)) ;
1) Barndom
2) Tonår
3) Ung vuxen
Så, vem är då jag? Well, jag växte upp som ett "skilsmässobarn", vilket jag var rätt ensam om i min klass. Ena föräldern bodde i stan och den andra flyttade senare ut på landet med en ny. Mina föräldrar låg i ständigt "krig" med varandra och tålde definitivt inte varandra, gissa hur kul ett kvartsamtal var! Ordet ni letar efter är genomlida -japp det summerar känslan relativt enkelt och bra. Fyfan rent ut sagt (ja förlåt, ibland kommer jag att svära!), det var det värsta på heela året! Åren rulla på och vi slussades fram och tillbaka som spelpjäser, hen kunde hålla sitt drickande under relativ kontroll, det var "bara" på helger -du vet "en öl där och en där", men vid festligheter blev det dock nästan alltid för mycket. Hen blev allt som oftast aggressiv mot oss och obefogat tjafs/bråk uppstod allt som oftast när det blivit för mycket.

Under tonåren var jag fruktansvärt rebellisk, detta till följd av deras ständiga hat-kampanjer om den andra när vi var hos den ena och vice versa, hens drickande hade ökat rejält och ja jag var bara tonårig på hög nivå och orkade verkligen INTE med att vara hemma. Såhär i efterhand kan jag blicka tillbaka och inse hur fruktansvärt mitt beteende var hemma, vilket egentligen bara representerar myntets två sidor. Ena sidan hur livssituationen såg ut och den andra sidan allt som har med att bli tonåring.   

Under denna tid betydde mina vänner ALLT och jag menar verkligen ALLT, tillsammans med dom var jag inte alls samma person som hemma (den som skulle skickas till anstalt för att uppfostras, japp så var det, vi skickar iväg den högljudda-dörr-smällande-ungen") Tyvärr så "splittrades" vi när det var dags för gymnasiet och vi sågs knappt längre. Första ring så hade situationen hemma blivit ohållbar så när det var dags för nästa så hade jag sökt till en ny skola, 57 mil hemifrån, jag kom in, jag flyttade och det var min räddning!.

Idag är jag tillbaka i min gamla stad, anledningen varför jag hamnade här igen var att hen slutligen insåg att hen behövde hjälp och skrev in sig på ett behandlingshem, skillnaden som avgjorde för mig att jag skulle ställa upp och ta hand om hens gård var att detta var första gången i mitt liv som hen bad om hjälp och hade insett sitt problem/sjukdom. Alla de andra turerna har vart via domslut, etc, alltså på grund utav ett yttre tvång och ni kan ju ana hur bra det höll sig, näe precis! Så i alla fall, jag tog mitt pick och pack och flyttade hem, i hopp om att "få en förälder tillbaka". Well, den drömmen dog inte långt efter utskrivning, men det är en annan historia.

Det bästa som hänt sen jag flyttade tillbaka är att jag har blivit mamma till två fantastiska barn, och trots att mitt och deras pappas förhållande inte höll så har jag lovat mig dyrt och heligt att dom ALDRIG, ALDRIG NÅGONSIN ska behöva uppleva det vi gjorde när vi var varannan vecka. Och faktiskt, vi har en bättre relation separerade än tillsammans.

Detta var en ytterst kort summering, men jag kommer halka in på specifika minnen/händelser, jag kommer skriva om hur hens missbruk eskalerade och följderna utav det etc. Det kommer finnas glädje, det kommer finnas sorg, det kommer finnas lite mitt i mellan, ja som sagt en riktigt berg-och-dalbana.

Love C


Likes

Comments

Först och främst vill jag hälsa er välkomna hit och göra er förberedda på att denna blogg kommer vara som en berg-och-dalbana. Vissa inlägg kan vara tyngre än andra att läsa, så jag säger redan i förväg att det inte är med min mening att göra er illa berörda men som sagt, jag har lovat mig själv att vara öppen, i hopp om att hjälpa den som behöver det (för DU är inte ensam!) och utbilda/ öka förståelse för den som söker det. Love C

Likes

Comments