Hösten 2015 fick jag kontakt med psykisk ohälsa. Det var inte första gången, men denna gång gick det inte längre att trycka undan och fortsätta som jag tidigare har gjort. Jag fick börja ta itu med saker som jag inte har velat bearbeta.
Samtidigt som allt detta skedde så kom jag in på sjuksköterskeprogrammet i Örebro. Att bli sjuksköterska har alltid varit en barndomsdröm för mig. Så jag tog chansen och tackade ja, trots att jag ännu inte mådde bra.
Detta resulterade i att jag återigen ignorerade mina känslor. Allt gick helt okej till en början, men efter två terminer valde jag att ta en paus. Jag kände att jag inte riktigt gjorde mitt bästa, var väl egentligen inte redo att börja studera än. Så jag började jobba för att "landa" lite, för att sedan kunna komma tillbaka och vara hundra procent redo att börja studera.

Jag vill alltid göra allt så bra som möjligt, vilken verkligen är en av mina bästa egenskaper. Men tyvärr även en av mina sämsta, då jag sällan tar hänsyn till mitt eget mående. Under min semester nu i sommar åkte jag hem till Östersund för att jobba. (Kan även tillägga att jag hade jobbat väldigt mycket innan min semester.) Det resulterade i att min kropp sa ifrån, dock fysiskt den här gången. Jag svimmade och krampade, fick åka ambulans in till sjukhuset. Men efter några dagars vila var det dags att åka tillbaka till Örebro, min semester var slut och jag skulle börja jobba igen. Efter åtta långa arbetspass var jag påväg hem efter att ha jobbat kväll. Jag satte mig i bilen och kände att jag mådde lite konstigt, kände mig yr och hade svårt att andas. Jag hann inte köra mer än 400 meter innan jag var tvungen att stanna. Jag var yr, kunde inte andas, tappade känseln i både armar och ben, skakade och svettades. Jag trodde att jag hade fått en ytterligare kramp och att jag skulle dö där och då. Efter ett besök på akuten så kunde man konstatera att det antagligen inte rörde sig om en kramp, utan att det antagligen "bara" var en panikattack.

Jag har haft panikattacker tidigare, men de har aldrig uttryckt sig så här starkt. Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Jag vet att jag kommer ta mig igenom detta och det känns på något sätt skönt att veta att jag inte är ensam om att gå igenom det här. Att det finns andra som har tagit sig ur det. Men för mig känns det viktigast nu att låta det få ta den tid det tar.

Jag har tidigare skämts för att jag har lidit utav en psykisk ohälsa, som att jag vore mindre värd för att jag jag drabbats av detta. Men det gör jag inte idag. Det är så otroligt många som har en psykisk ohälsa idag, man är aldrig ensam i det. Därför är det så otroligt viktigt att våga prata om det, då det inte är något att skämmas över.

Just nu försöker jag bara våga göra saker, som jag tidigare aldrig har funderat över. Som att våga åka buss, gå till affären själv, äta ute, ja listan kan göras lång. Jag har kommit en bra bit, jag utmanar mig själv varje dag. OCH jag är så stolt över mig själv för de saker jag har vågat göra, för att komma tillbaka till ett "normalt" liv och slutligen fortsätta studera till sjuksköterska.

Nu blev det en väldigt lång text haha, men kände att jag behövde skriva av mig lite! :)

Ha en bra kväll!



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

God kväll!

Jag tycker verkligen om lördagar, vet inte riktigt vad det är som gör att de är så bra. Men antar att jag inte är ensam om att känna så! :)

Igår var vi ju på bio och såg Björn Borg filmen. Den var faktiskt riktigt bra! Efter det köpte vi med käk hem och sen blev det en tidig kväll.

Idag blev det en sovmorgon och sedan fixade jag mig för att åka till Marieberg med Mikaela. Åkte buss på första gången på väldigt länge, det är något som jag har varit extremt nojig över. Vill ju inte få en panikattack där direkt.. Men det gick (som det nästan alltid gör) bra. Jag förstår inte riktigt hur man kan bli rädd för något som man tidigare aldrig ens har funderat över. Märkligt hur hjärnan fungerar.

Blev iaf lite shopping, fick med mig en jacka, en tröja och ett par byxor. Skönt med lite nytt till hösten. Sedan tog vi en fika och bara pratade. Så glad att jag har en vän som Mikaela, hon får mig alltid att må så bra!

Nu ska jag tvätta bort sminket och krypa ner i sängen!

Godnatt! :)

Likes

Comments


Varit så otroligt trött och seg idag, sovit sådär så det är ju inte så konstigt. Var nog pga att jag har varit så nervös. För imorse var jag på sjukhuset och gjorde en MRT av hjärnan. Även fast jag har gjort det tidigare och vet att det inte är något som är varken farligt eller egentligen så speciellt jobbigt. Jag menar man får ju ligga ned, lyssna på musik och bara ta det lugnt haha. Trots detta så var jag typ rädd, eller mest stressad för att jag skulle få en panikattack när man liggen inne i "röntgenapparaten". Men allt gick ju bra. Plus att Martin var ju med så det kändes ändå lite tryggt.

Först när jag kom dit så fick jag byta om till en så otroligt sexig rock haha. Sen satte de en infart, då jag tydligen skulle få konstrast medel (vilket jag inte hade någon aning om, då de inte har gjort de tidigare). Efter det så fick jag hoppa upp på en slags brits, så la de på en typ hjälm(?!) för att de skulle kunna ta bilder. Tog väl 45-50 min. Fick även besök av några studenter som pluggar till röntgensjuksköterska, haha precis det man vill.. Men man kan ju aldrig säga nej i sådana lägen. Jaja.

Efter röntgen så åkte vi hem och vilade en stund, sen var jag förbi på jobbet och hälsa på. Gud vad jag tycker om mina kollegor, man får sån energi av dem. Samt att jag har världens bästa chef! Blev kaffe och en hel del struntprat. :)

Nu ikväll så ska vi ha en "dejtkväll", blir bio och käk. Så himla mysigt!

Ha det bäst! :)




Likes

Comments

Hallå!

Idag har jag jag haft den mysigaste dagen på länge. Min kära vän Sara kom hit på besök från Karlstad med sin nya lilla hund Mira. Hon hade köpt med en supergod frukost och även en massa gofika. Vi tog igen en massa förlorad tid och har i princip bara pratat hela dagen. Helt otroligt att man kan vara ifrån en människa så länge, men att det ändå känns som att det var igår man senast sågs. Underbara vän!

Åh jag är så sugen på att skaffa en hund efter att ha fått mysa med lilla Mira. Ska bara övertyga min kära sambo, haha.

Nu ska jag ta och fixa lite mat, sen så får det bli en kväll framför TVn i väntan på att Martin ska komma hem. :)

Likes

Comments

Hallå!

Jag har funderat ett tag på ifall jag ska börja blogga, så jag har beslutat mig för att ge det ett försök.

Så vem är jag, jo för den som inte vet är jag en för det mesta en glad och positiv tjej. Jag jobbar för tillfället på ett LSS-boende här i Örebro, då jag har tagit en paus i mina studier.

Jag kommer från Östersund men flyttade ner hit till Örebro i början av 2016 för att börja plugga till sjuksköterska. Jag valde dock efter ett år av plugg att ta en paus, då jag fightas med mitt mående. I denna blogg kommer jag garanterat skriva en del om psykisk ohälsa, mycket för att själv fortsätta bearbeta allt. Men även för att jag tycker att det är så otroligt viktigt att vi ALLA vågar prata om det mer. Då det tyvärr idag är så otroligt mycket mer vanligt än vad vi tror.

Förutom det tänkte jag antagligen dela med mig av vad min vardag har att erbjuda och kanske något annat smarrigt, vem vet!

Likes

Comments

Instagram@theresewikstrom