Igår var sista dagen på sommarjobbet och tomheten som snart kommer att infinna sig lär bli brutal. Det har inte ens gått ett dygn och redan saknar jag flera arbetskollegor och många av de intressanta karaktärer man fått möta under sommaren. Jag kommer att känna mig så vilsen på måndag när jag inte har någonstans att ta vägen? Psyket är inställt på att detta bara är ännu en långhelg i mängden och att man snart är tillbaka igen...

Under de tio veckor som passerat har ingen arbetsdag varit den andra lik. Ett sommarjobb utan dess like är väl så nära en träffande beskrivning som man kan komma gissar jag. Med ursäkt på förhand för klysch-attacken... men av det här jobbet har jag lärt mig så otroligt mycket och blivit tusentals erfarenheter rikare, både yrkesmässigt och personligen. Är så tacksam över att jag har fått möjligheten att ta del av allt. Men allra mest tacksam är jag över att jag har fått bekanta mig med känslan av att känna mig viktig, behövd och att få påverka. Kanske inte på ett djupare plan, men det är en nog så fantastisk känsla att bara få se ett dystert ansikte skina upp för en stund. Att bara få någon att le, bli mer pratsam och överlag ändra sin attityd till det positiva betyder så otroligt mycket.

Givetvis har det funnits baksidor också. Det har varit långa dagar och psykiskt och fysiskt påfrestande av många anledningar; nästan varje kväll har man slocknat nästan genast. Under lediga dagar har man mest varit som en zombie och sällan haft mer ork över än till att vila.

Sommaren har varit annorlunda och utmanande, men väldigt rolig. Man har levt som i en bubbla mest hela tiden, och nu är den snart spräckt. Om ett tag återgår jag till verkligheten igen innehållande skola och annat. Nej, inte så mycket annat faktiskt är jag rädd. Men extrajobb är sökt till hösten så mig slipper de inte undan så lätt i första taget.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Let the devil know that I'm here.

Likes

Comments

  • Filed under: film

Likes

Comments

Mötte upp en vän igår som jag inte hade träffat på ett par månader för en öl. Det slutade förstås med dans inne på Pingisklubben till halv två… Typiskt. Det är intressant det där hur man bara ska träffa någon en kort stund, så dyker det upp något ytterligare och vips kör man en spontankväll. Men det är ju också de tillfällena som oftast blir roligast.

Idag är jag ledig och har förutom att försöka råda bot på huvudvärken även försökt göra något vettigt av dagen. Det var nice att dra ut och träffa vänner igår. Man har haft så fullt upp med sitt eget att den sociala biten knappt har hunnits med. Idag har det dock varit mindre nice, men vad gör egentligen lite huvudvärk mot dans till Mr Cool med två av mina bästa pinglor.

Likes

Comments