Det är redan slutet på juli. Den här första halvan av 2017 har gått så otroligt snabbt. Jag har gått sönder i miljoner bitar och sakta men säkert bygger jag upp mig själv igen, men att bygga upp något som jag undermedvetet brutit ner i 19års tid är inte det lättaste. Särskilt inte när det innebär att gå emot allt man tror på, ignorera sina instinkter och våga lita på andra människor igen.

6 månader har det gått sen jag nådde botten. På dom 6 månaderna har jag kämpat hårdare än jag någonsin gjort, slitit sönder stora delar av den mur jag byggt och släppt in väldigt många människor i mitt liv. För 6 månader sen trodde jag att allt var kört, att det inte fanns någonting kvar att kämpa för. Men nu vet jag att jag hade fel. Och jag kämpar, varje dag, för att bygga upp mig själv, för att vilja leva vidare.

Jag börjar med att leva mina drömmar och gör det som förr inte var möjligt, är just nu på roadtrip och lär mig leva på egna ben, och det här är bara början💪

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

​Att det kan göra så ont att inte vara älskad, inte önskad och inte prioriterad... Har ropat efter hjälp i flera dagar, ingen ser, ingen hör... Har gått tillbaka till att låtsas som att allt är bra, varför är det ingen som kan genomskåda bluffen? Allt är skit, jag vet varken ut eller in. Är stressad som ett jäkla as och kan inte tänka klart. 

Jag har aldrig behövt dig så mycket som jag gör nu, varför ser du inte det? varför kan du inte bara prioritera mig en sista gång? Jag har alltid blivit tagen förgiven och varit osynlig för dig, men kan du bara en gång visa att du ser mig, förklara för mig.... jag fattar ingenting.... vad händer med mig? Hjälp mig.... har aldrig behövt dig så här mycket förut, men har aldrig behövt hata dig så mycket som jag gör nu.... snälla.... 

Likes

Comments

När det inte finns ord att beskriva hur man mår, finns det inget bättre än att finna tröst hos den som inte behöver ord för att förstå

Likes

Comments

Jag vet inte hur jag ska sätta ord på allt som händer just nu. Har inte kunnat skriva för jag fattar själv inte vad som pågår. Att jag kan må så bra men så jäkla dåligt på samma gång? Känner mig äntligen fri, jag kan göra vad jag vill. Komma hem när jag vill, träffa vem jag vill. Göra precis vad jag vill. För första gången någonsin har jag lärt mig att ignorera folks åsikter och släppa alla som tar mer energi än dom ger. Jag har så mycket jag vill göra, ska äntligen bli självständig.

Men, så kommer nätterna, alla sömnlösa nätter jag spenderar att tänka på allt jag har gjort för att ta mig hit. Alla jag sårat, alla jag trampat på.... Hur vågar du må bra när du har sårat så många människor Wilma? Ligger jag inte vaken så drömmer jag, konstiga obehagliga drömmar. Alla ansikten, alla skrik och tårar som kommer upp. Alla som jag sårat och som har sårat mig tillbaka. Alla jag saknar som har försvunnit efter vägen. Jag vägrar må dåligt för dom som har sårat mig, jag ber inte om ursäkt för något jag inte ångrar. Men alla som blev överkörd efter vägen? Som egentligen inte förtjänar det som hände... om jag kunde skulle jag ta tillbaka det som hände er.

Men jag fortsätter framåt, tänker inte vika mig. Har tagit mig igenom helvetet och nu är jag på väg upp igen. Har så många människor omkring mig som är värd allt, som gör mig lycklig. Vad vore jag utan er?

Likes

Comments

Jag kan förstå nu varför vi gjorde slut.
Du ville brinna upp, jag ville suddas ut.
Du skulle flyga fritt, du var oslagbar.
Du tog allt mitt hopp, du lämna inget kvar.
Men du... Kan du ringa mig ikväll.
Jag vill prata om en grej, jag vill prata dig och mig.
Kan inte leva utan dig.
Jag är en död mobil, jag är en blöt patron.
Du är underbar, du är explosion.
Här på botten livnär jag mig på stöld.
Du var min natt, min dag, min hammarsköld.
Men du... Kan du ringa mig ikväll.
Jag vill prata om en grej, jag vill prata dig och mig.
Jag ville bara säga - du var min president, jag är en miljonär.
Du var min president, jag önskar att du var här.
Du var min president, jag är en  miljonär.
Du var min president, du kommer aldrig mer att bli kär.

Likes

Comments

Ni vet den där känslan när man verkligen inte orkar stå emot längre? När allt sundförnuft rinner av och man bara tappar greppet totalt? Jag har verkligen kämpat med att ta all skit jag får, skrattar åt kommentarer och skiter i dom som hittar på massa egna historier. Men igår tappade jag allt, flippade ut och äntligen fick skrika och slå och bara visa allt jag hållit inom mig. Alla känslor kom på en och samma gång, hat, ilska, förlust, ånger, besvikelse, sorg, hjärtekross och ännu mer besvikelse. Jag kommer aldrig någonsin kunna ta tillbaka allt jag gjort och jag kan inte kontrollera när jag tappar greppet, försöker helatiden att acceptera allt som hänt och den jag är men det är verkligen en daglig kamp och det suger verkligen när folk i min närhet inte lyckas acceptera mig för den jag är, trots att jag vet att dom försöker... Jag går som vanligt bara och väntar på en tid när allt ska lätta och bli bättre men det är jävligt svårt att se ljuset i det här jäkla mörkret...

Likes

Comments

Äntligen är mammisen och pappisen hemma igen! Som jag har saknat er💞💞🤗

Likes

Comments

Har skrivit en del om hur mycket positiv respons jag fått av att jag börjat skriva. Försöker bita ihop och se det positiva och jag är sjukt glad över er som stöttar mig. Men, sen finns de ju de människor som fortsätter förvåna mig av nån anledning! Ni som får för er att jag skriver om er, om det är positivt, så ta åt er för det handlar troligtvis om er! Är sjukt tacksam för alla jag har i min närhet! Men snälla nån, ni som känner att ni tar åt er av vad jag skriver om annars, inte mitt fel att ni känner att ni har behandlat mig illa och måste ta åt er när jag skrivit nått, MEN! Jag skiter verkligen fullständigt i er, ni är inte ens värd att tänka på, ingen av er. Blir så sjukt förbannad på allt skitsnack och att det ska snackas runt om allt man skriver! Har du frågor om det jag skriver så får du väl växa upp och fråga istället för att sprida massa rykten om vem du tror jag skriver om. Viktigt att fatta är att jag inte skaffade den här bloggen för att hänga ut nån på internet och smutskasta nån utan jag skriver om MITT liv. Gillar du inte det jag skriver kan du klicka bort från min blogg direkt bara. Snälla nån... känner verkligen att det börjar gå för långt nu. Jag startade den här bloggen av två anledningar, för att få skriva av mig och för att öppna folks ögon om psykisk ohälsa, det är vanligare än man tror och det är oftast inte vad folk tror att det är. Ingen psykisk ohälsa är värre än den andra och det är inte mer synd om mig än det är om dig, så om folk bara kunde sluta smutskasta varandra och börja jobba på sig själv istället. Så länge du inte försöker så tänker inte jag tycka synd om dig i alla fall och jag tänker absolut inte ta hänsyn till till någon som inte förtjänar det. Jag har i alla fall börjat ta tag i mitt liv och insett att man inte kan skylla allt på andra hela tiden, jag vet precis vad jag gör fel och jag vet mina brister men jag försöker ändra mig och jag förlitar mig inte på nån annan längre. Så snälla människor där ute som tror så mycket om mig. Sluta tyck synd om dig själv och skaffa dig ett eget liv att fundera över. 

Likes

Comments

det blir mer och mer vanligt att jag drömmer mardrömmar... inte vanliga mardrömmar som man blir rädd av och vaknar, utan mardrömmar om att bli övergiven av den person som betyder mest för mig... alltid samma typ av dröm, han hatar mig och gör allt för att bli av med mig och där står jag i ren panik och skriker och gråter tills jag inte kan andas mer... det värsta av allt är att jag inte kan vakna ur drömmen. Vaknar jag till så ligger jag och har panik och sjukt mycket ångest tills jag somnar och då fortsätter drömmen eller börjar om igen... har inte fått en blund vettig sömn utan ångest och här ligger jag nu och ska försöka ta mig upp till jobbet trots att jag bara vill pausa allt och ligga i sängen hela dagen... om man nån gång bara kunde våga visa sig svag och bara få lov att ligga i sängen... 😪

Likes

Comments

vaknade imorse och bestämde mig för att göra mig lite fredagsfin med mina nya stövlar och en klänning jag aldrig haft mod att ha på mig 😍
(anledningen till detta inlägg är att jag mest vill bevisa för mamma att jag inte ser ut som en dvärg i dom här skorna, så hon får se hela vägen till Vietnam hur snygg dom är!😄😎)

Likes

Comments