View tracker

Klockan är egentligen för sent för en gammal 25-åring som jag. Hatar att vara uppe sent och sova bort nästa dag - men idag vill jag verkligen vara uppe och umgås med vänner. Spenderade kvällen på KadeWe och köpte alldeles för mycket skräp, Estée Lauder är min svaghet typ...

Fan vad jag älskar Berlin. Ni anar inte hur glad jag är här, nästan lika sprallig som första gången jag landade. Klockan bara tickar och det har redan gått en månad, det om något är helt sjukt.

Undrar vad som hänt om jag aldrig bestämt mig för att åka till Berlin? Nu snackar vi första gången. En tight 21-åring med prada-väskor som på något vänster hamnade i en lägenhet mitt i alexanderplatz. Råkade ligga med min landlord några gånger och beslöt mig för att dra illa kvickt.
Skyller på att tyska män är extremt sexiga. Man ska inte ligga med sin landlord fick jag lära mig och hamnade sedan i ostkreuz.
Det stället hatar jag, men det var också där jag träffade Vanessa 2015.

Jag blev kär i Berlin, några dagar efter min 22-årsdag träffade jag Sebastian som var spännande, mystisk och framgångsrik. Vi höll på i någon månad och på något vänster blev jag förälskad trots att han inte är min typ. Skyller igen på att tyska män är SÅ JÄVLA SEXIGA.

Han tog mig till Österrike och jag utvecklade en depression, ville verkligen vara lycklig men gick inte. Kan inte vara din hemmafru, vill inte lära mig låtsastyska och ha ångest varje gång jag lagar mat.
Ni vet att jag är dominant, jag gillar att bestämma och jag har många kreativa idéer. Han var mer dominant än jag och jag blev väl passiv i vårt förhållande. Tyckte mina tavlor var hemska och det är ju helt okej, men vafan säg det lite snyggare...

Han lämnade mig och jag åkte tillbaka till Berlin med 10 euro. Det mest ogenomtänkta beslut jag gjort då jag inte visste vart jag skulle ta vägen nu. Att stanna i Sverige gick inte, jag bara måste fly. Även fast jag riskerade mycket med denna resa ångrar jag inget, för jag träffade Vanessa några månader senare och fick den där storasystern jag alltid önskat mig.


2015 var året jag skaffade ett socialt liv här i Berlin och vi hade så jävla kul.
Varje dag var totalt galen i Green House som är ett konstnärskollektiv, bodde med tre italienare (har endast kontakt med en utav dessa idag). Funderar på att flytta dit igen men det är så jävla avlägset att jag orkar inte.

Hade en fling med F som var föredetta kriminell/superrik/förlorat-allt och vi hade väl något gemensamt då vi båda varken knarkade eller drack längre. Träffades på en bar vid Kudamm och han hade snygg bil och självförtroende. På alla hjärtans dag träffades vi en timme efter S skickat en bild på sin kuk och berättade att han bara ville knulla när jag förklarat min kärlek för honom. Knullade F i hans soffa i Kudamm så den gick sönder. Vi dejtade och han köpte dyra skor - dock verkligen inte min smak men det är väl tanken som räknas?
Charmig och porrig, men totalt deprimerande människa.

2016 försökte vi igen. Denna gången gäller det och jag ska gifta mig med dig Hanna. Efter nyår åkte jag tillbaka till Österrike och lämnade allt. Jag var hans allt och hans fru, men tid för mig fanns inte. Spenderade all tid ensam och ni vet att är man ensam 12 timmar om dagen blir man lite... nere.
Hade nog allt och lite till men jag ville ju ha min man. Söndagar var vår dag och även då kunde han få för sig att åka iväg och jobba.
Vad kan jag säga? Nej, jobba inte? Måste vara stöttande blivande fru och mamma till hans barn. Städade lägenheten och fixade med blommorna - ville att han skulle ha det fint och maten var alltid ordnad när han var hemma.
Detta var då mitt liv som 24-åring. Jag accepterade det för jag älskade ju Sebastian. Hade saknat honom hela 2015 och jämförde alla män med honom.
Det här är min man, han jag ska säga ja till och vi ska vara så lyckliga.

Sommaren 2016 åkte jag hem för att ta tag i mig själv, vi var fortfarande ett par men efter en konstig incident gjorde han slut igen. Lång historia, men det var jävligt tråkigt.

Oktober åkte jag tillbaka, tiden har gått så fort och mycket har hänt. Men jag är positiv, det händer bra saker nu och jag ångrar ingenting.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Berlin! Du gör att jag inte bloggar - fy på mig.

Nej, har inte dött men har varit halvt slut i flera dagar. Orken att skriva ett inlägg bara försvinner.

Varit i Prag vilket var en upplevelse! Men sällskapet var faktiskt trevligare 😘 Har jag bilder? Ja, några stycken. Är dålig att ta bilder då jag hellre tar minnen med min hjärna istället för en kamera.
Ni vet den där känslan där man är konstant larvigt glad? Precis så är jag nu, men trött. Sover inget om nätterna och njuter av dagarna, mina ögon är så trötta nu att jag inte ens kan skriva ett vettigt inlägg.
Skitsamma.

Fat girl angle...

Likes

Comments

View tracker

Happiness. Känner ni igen känslan?
Fy satan vad glad jag är hela tiden, nästan lite bipolär-varning på mig. När jag tar mina PW's i Berlin ser jag alla stollar och bara "ÅÅÅH VILKA KREATIVA MÄNNISKOR OMG!!!"

Här finns det små konstaffärer överallt! Jag bor fem minuter från en målaraffär och det är ju helt fantastiskt. Men fan vad fattig jag är, har ju ingen direkt inkomst här men just nu gör det inget. Hellre fattig än olycklig i Wien.
Jag kommer aldrig någonsin leva på en man igen, använda hans pengar och anpassa mig efter.
Det blir ju så, börjar en man försörja dig tror han att han äger dig. Föredrar total frihet och jag skiter i om jag har fem euro att leva för.
På samma gata bor två uteliggare förresten! De sover och latar sig mest, men tror de är trygga här.

Likes

Comments

Nä egentligen inte. Men har stannat här längre än vad jag skulle. Tanken var ju att jag skulle åka hem nu 😝

Får se, fan vet inte vad jag ska göra. Vad hade ni gjort? Jag känner mig verkligen anti-sverige just nu. Vill inte hem men måste ju. Jag vill prova att ha ett liv här, för jag älskar staden.

Hade fan en mardröm inatt att jag var i Wien och allt var helvete! Fan, måste va ett tecken...

Likes

Comments

  • Min vardag
  • 9776 readers

Likes

Comments

  • Min vardag
  • 9834 readers

Likes

Comments

  • Min vardag
  • 9986 readers

Likes

Comments

Jag vet, har varit med i gamet i fem år och borde veta bättre. Ibland skriver folk elakt om mig på forum och det är något jag brukar kunna ta. Jag är stark som person, vet vem jag är och vem jag inte är.

Det diskuterades om jag tog tjack, såg jag. Detta tog jag verkligen åt mig av då jag i snart fem år tagit avstånd från både alkohol och droger. Mina pupiller var stora och min käke hade ticks, skrev de. Fan vad sur jag blev, mina pupiller är stora för jag ser jävligt illa!

Samtidigt har jag inget emot människor som har kul med droger, det är inte deras liv jag lever och alla är vi olika. Jag själv förstår ju att det är skoj att droga då jag gjort det själv men vill inte göra det igen. Hellre kör jag rysk roulette med fullt magasin än att ta kokain igen.

Jag tar inte droger, men skiter i om andra gör det. Är liberal och förstår att Cannabis har goda effekter i viss mån, men det är inget för mig och är inte sugen på någon drog alls. Tro mig, vill jag knarka är det jävligt lätt.

Men jag har stark karaktär och säger NEJ JAG VILL INTE.

Likes

Comments

Woah. Vaknade tolv och blev en riktigt lat dag. Somnade... sex på morgonen !! 😂
Det mina vänner är inte likt mig. Men jag hade en rolig kväll/natt. Mycket skratt och bus.
Ikväll blir lugnt. Dags för PW med hög musik i regnet.

  • Min vardag
  • 10838 readers

Likes

Comments

Fan vilken ändring jag gjort här i livet. Ni minns väl den ytliga Hanna som var ihop med en idiotisk (japp, erkänner det nu) man som aldrig var hemma.
Istället kom han hem med presenter, fula gucciväskor och smycken för att kompensera sin frånvaro.
Minns mina ögon, fan vad döda de var. Liksom, jag började prioritera materiella saker när det egentligen inte ens är jag. Men han ville väl stoltsera med sin unga flickvän med fina saker, what do I know.

Minns en gång när han faktiskt frågade mig vad jag ville göra. Studera konst, sa jag tveksamt.
NÄÄÄÄ DEEET GÅR INTE FÖR SIG SÅÅÅÅÅ OSERIÖST!!!

Jaja, är man kär tycker man samma sak och började mer och mer finna mig en framtid utan konst. Jag tror att vi människor alla har olika riktningar här i livet vi mår bra av, jag älskar att skapa och vara kreativ och behöver därför en man som kan uppskatta detta hos mig.

Jag ville göra slut, fan vad jag hatade hans närvaro i slutet. Men jag stannade kvar för jag trodde vi passade ihop. De få gånger han kom hem ville han glo på TV och jag brann inombords. Vafan, är vi ihop eller inte? Kom och umgås eller så skiter vi i detta! tänkte jag. Skrek aldrig på honom eller något, för jag var passiv och ville inte tjafsa.
Istället höll jag käft och kände ett stort kaos inombords. Men fan vad jag grät hela tiden, jag kände mig missanpassad i Wien och allmänt tom. Jag älskar ju den här mannen och jag borde ju stanna? tänkte jag.

Men jag åkte hem, vi var ihop ännu och i början ville jag inte riktigt. Jag älskade honom och såg det fina vi hade men det kändes ju inte rätt. Här börjar mina känslor bli kaos och vi hade ett tjafs som slutade med att han gjorde slut med mig på whats app, skickade hem mina grejer och blockade mig. Fick inte säga något och blir ännu arg då jag stod ut med mycket men fick skit tillbaka.
Det, mina vänner, är inte respektfullt alls.

Men jag ändrades också i Sverige. Allt ytligt kastade jag bort och började istället måla mycket och läsa om coola dinosaurier. Sånt jag verkligen mår bra av. 
Ni kommer nog aldrig hitta mig gåendes med en designerväska för just nu betyder det olycka för mig. En inre tomhet och ser inte längre det vackra i yta.

Nu blev detta ett konstigt inlägg, jag ska iväg nu till en restaurang och ha det trevligt. Hörs imorgon!

Likes

Comments