View tracker
View tracker

På årets bokmässa fick jag tid för att prata med Alex Schulman. För att läsa min artikel: tryck på någon utav bilderna!



Likes

Comments

View tracker

Jag har inte varit med om så mycket här, än. Första helgen var det husrundefest. Mådde så dåligt dagen efter att jag tog taxi uppför backen ifrån pizzerian och sen låg jag hela dagen i sängen.

Andra helgen kom Madde och Majja hit. Vi var på Gretas båda kvällarna, varav första så förfestade vi hos mig och andra kvällen var vi på förfest i Majorna. Vi gjorde av med alldeles för mycket pengar, vilket jag tror vi alla tre fått lida för i efterhand men samtidigt var det så värt. Det kändes så himla bra att ha de här och jag hoppas att det inte dröjer länge tills de kommer nästa gång.

Tredje helgen åkte jag faktiskt hem. Först till min extrafamilj som blev överraskade följt av att jag var hos mamma andra natten och hos farmor den tredje. Blev mycket kortspel och god mat. Sedan en lång bussresa "hem" på söndagen, där jag faktiskt blev så himla glad när jag kom "hem" hit. Jag behövde nog komma bort för att inse vad jag har här.

Förra helgen var det Gender Swap-fest på lördagen. Jag och några kompisar klädde ut oss tillsammans (till män då) och jag blev faktiskt riktigt nöjd med min utklädnad, till slut får jag väl lov att säga. Det tog ett tag för mig att bli van med min spegelbild. Men jag gick runt hela kvällen och "kss kss":ade "tjejerna".

Annars så har jag mestadels varit i skolan och pluggat, pluggat, pluggat. Man kanske inte tror att det är så mycket plugg på en folkhögskola men jo, visst fan är det det. Förra onsdagen hade jag tre uppgifter (två artiklar och en radiointervju) som hade deadline samma kväll. Den här veckan har vi det lite lugnare med en fotouppgift och en formövning i radio som jag nästan är helt klar med. Annars så går jag uppför alla mördarbackar, tar hand om min blåa tå jag fick efter att dammsugaren bestämde sig för att landa där, äter mat på bestämda tider, åker bil till ica maxi och hamnar i Göteborg då och då. Men jag trivs. Jag gillar att ha saker att göra. Och att sova. Det tycker jag också om.




Likes

Comments




När Madde lyssnade på alla låtar som är hon och jag. Och hon grät av saknad. Finaste jag sett.

 

Att få dessa meddelanden lite varstans betyder så mycket. Jag älskar er så mycket och tänker på er varje dag. Ni är alltid med mig i tanken och i hjärtat, vart jag än tar vägen.



Likes

Comments

Två dagar innan min flytt anordnade vi en avskedsfest hemma hos Madeleine som avslutades på Platens. Vi var ett tjugotal glada människor som satt på altanen, lyssnade på musik och drack gott. Jag grät ett antal gånger, känsliga jävla jag. Det är svårt när man vet att man inte kommer få vakna upp med sin bästa vän i princip varje morgon längre. Eller att alla härliga sommarkvällar med alla fantastiska vänner är slut. Att det lider mot höst och vinter och att jag inte kommer få uppleva det med dem. Jag har haft en helt underbar sommar trots vädret och jag vet äntligen vilka vänner som jag vill ha kvar i mitt liv. Jag har sagt så flera gånger i mitt liv men nu vet jag verkligen vilka jag trivs med. Jag insåg väl kanske den kvällen vilka som är mina närmsta vänner lite extra och hur mycket jag skulle kunna offra för att just de ska ha det bra. Så tack för en helt fantastisk sommar, och tack för en helt fantastisk kväll.



Likes

Comments









Igår var det lillördag i vårat hus. Några tjejer som drack några glas. Jag längtar så mycket till mina vänner i Linköping och riktig fest. Det är aldrig fest utan mitt hjärta.

Ikväll har min syster varit här. Vi har gått mördarbackar (min vardag här), ätit på Mcdonalds samt spelat spel.

Ätit chips, choklad och druckit vin utblandat med kolsyrat vatten med tranbärssmak. Vidrigaste. Min syster sover här inatt och efter 2-3 lediga dagar komner det nog bli svårt att ta sig upp imorgon bitti.

Men imorgon slutar jag tidigt och efter tacobuffén (som var mitt matförslag) ska jag åka hem.

Hem till söndermarken. Jag känner inte en lika stark hemlängtan som sist men det ska bli så skönt. Få sova hos mitt hjärta en hel helg och få träffa alla mina närmsta vänner igen för en helkväll tillsammans på föris och Ågatan! Jag

Dock har jag träffat Madeleine 3 av 5 helger sen jag flyttade. Haha, det insåg vi igår. Men sen tar det nog ett tag innan jag kommer hem igen. Kommer förhoppningsvis få besök på västkusten framöver och snart är det faktiskt höstlov. Men nu blickar vi framåt, lär säkert gråta när jag ser Linköping imorgon igen. Det är jobbigt att känna sig hemma både här och där, ha två städer i hjärtat, ett liv i en stad och ett i ett annat.



Likes

Comments

Jag skrev nyss ett långt inlägg som försvann. Det gör mig riktigt förbannad, något mer som kanske gör er förbannad är att jag snokar in på bloggen här och skriver fast man egentligen inte får. Men jag vill att du ska ha en sparad text om hur mycket du betyder för mig, så därför ger jag inte upp utan skriver om allting från början till slut, trots att jag råkade klicka bort varje liten rad nyss.
 
Jag trodde aldrig vi skulle bli så bra vänner som vi är idag. På iv kändes du mer som en skön, knasig kompis som man kunde hänga med i skolan (när du väl var där) men jag är så glad att du hörde av dig den där sena kvällen 29 april 2011 för det var första gången du och jag festade tillsammans. Det är inte likt mig att åka osminkad, med pyjamaströja i en taxi klockan ett på natten för att festa till sex på morgonen. Så spontan är inte jag, men jag är så jävla glad att jag gjorde det. Vilken rolig kväll (och vilken helvetes valborgsmässoafton jag hade dagen efter).
 
Sedan dess har du varit en trygg punkt i mitt liv, du och dina vänner har alltid välkomnat både mig och mina vänner till era fester. Jag har trots att det enda vi gjorde flera år var att gå på fest tillsammans så litade jag på dig till 110%, jag visste att du var äkta. Du ska veta att det inte finns så många som dig, och tänk på att jag var din vän när du var tjock. ;)
 
Jag minns fortfarande första gången vi var när vi var nyktra, fast då slutade det med att vi drack vin i alla fall. Jag älskar oss för det. Vi sågs väldigt sällan men när vi väl gjorde det så hade jag alltid kul och vi skrattade åt varandras fula skratt för det mesta hela tiden. Det har gått från att "Persbrandt kommer på festen ikväll" till att "Ja, vi är väl det gamla vanliga gänget, Persbrandt, Vickan osv." Tack som fan. Alla ni för det, inte bara Madde.
 
Jag vet inte hur det kom sig att vi verkligen började umgås på riktigt, men idag räknar vi ner dagarna tills vi ses igen när vi säger hejdå, försöker hitta alla luckor vi kan hitta för att kunna ses och eventuellt sjukanmäler oss om det inte passar. Idag är vi som ler och långhalm, helan och halvan, morran och tobias. Haha mjarrrååå! Idag är det så naturligt att jag till och med sitter ensam hemma hos dig och skriver detta på din dator samtidigt som jag dricker kaffe ur sudokumuggen och väntar på att Freja ska hoppa på mig bakifrån och bita mig i nacken.
 
 Vi har haft så många roliga kvällar tillsammans, och numera även dagar. Jaha, där kom tårarna. Känsliga jävla jag. Vi har festat, vi har skrattat (så som vi har skrattat), vi har sett artister, vi har twerkat på platens, vi har druckit litervis med vin, vi har åkt på kryssningar och fortfarande, så har vi en hel sommar framför oss som kommer bli den fetaste sommaren på hundratusentals år. Med DIG ska jag få åka på ännu en kryssning, med DIG ska jag glida runt i en bil så ofta vi bara kan, med DIG ska jag fucka ur till Silvana på Bråvalla och våran låt "för evigt", med DIG ska jag se massor utav dina idoler på Bråvalla och bara ha en sjuk festival.
 
 Jag vill tacka dig för att du gav mig i 18-årspresent för 2,5 år sen när vi inte var såhär nära en lokalfest för mycket pengar plus städning dagen efter, det är den bästa festen jag haft. Jag vill tacka dig för att du inte blev arg när jag råkade kräkas på din arm. Jag vill tacka dig för att du inte är arg längre när jag kittlar dig på halsen för att jag tycker det är så roligt när du fnissar som en bebis. Jag vill tacka dig för den motivationen inför träning du har gett mig, du är en stor förebild inom det och verkligen en måltavla av hur jag vill se ut när jag är klar. Jag vill tacka dig för att du aldrig hatat mig, för att du alltid stått på min sida och alltid velat ha med mig. Jag vill tacka dig för 1,5 litersflaskan vin jag fick på studenten. Jag vill tacka dig för att du som aldrig varit hos mig, ändå kom på min studentmottagning. Jag vill tacka dig för att du är lika galen som mig så det inte bara är jag som skämmer ut mig. Jag vill tacka dig för att du alltid lyssnar, för dina kramar, för din pålitlighet, för att du är världens finaste vän. Jag vill dock inte tacka dig för att du alltid vaknar upp på morgonen med ett brak och sen stänger dörren, utan att kolla om jag har vaknat (vilket är självklart när du vaknar med ett brak).
 
Du har verkligen visat mig vad äkta vänskap är. Det finns inga ord i världen som kan beskriva vilken jävla fin människa du är och hur mycket jag tycker du förtjänar allt i världen. Du förtjänar fan en chefposition, en grymt fin lägenhet, en fin flickvän (inte för att du inte skulle ha en nu alltså, lol), vackra barn och lite fler abs kanske. ;)
 
Jag är så jävla stolt över dig. Hur du lyckas med träningen i din vardag, hur du lyckas göra alla vardagssysslor och ändå hålla humöret uppe, hur duktig du är på ditt jobb och hur mycket du faktiskt skulle förtjäna en löneförhöjning. Hur du har ändrat din kropp på bara ett par år, hur jävla stolt jag är över dig när du kom ut för mig, jag är så stolt över att jag har dig som min vän.
 
Tack för allting du gjort för mig, nu måste jag packa ihop mina saker och cykla hem. Jag lovar att fixa mig fort, springa ner till systembolaget för att inhandla alkoholen du ska bjuda på för att sen låna ditt busskort för att ta mig tillbaka hit för att ha en fantastisk kväll trots att jag jobbar imorgon.
 
Jag kommer alltid oavsett vad som händer önska dig det allra bästa i livet, för du är en utav de finaste människorna jag känner. Du är min sambo, min loserlesba, min flawless quartie, min själsfrände, min superdyke, min bästa vän, mitt hjärta. Jag älskar dig.


Likes

Comments

Idag har jag bott här en månad. En fullspäckad månad för jag har varken haft tid eller lust att blogga. Kanske för att jag inte har bloggat regelbundet på över ett år och för att jag skriver mest hela tiden på den utbildningen jag går. Sista veckan i Linköping åkte jag mest runt och sa hejdå till släkt och vänner. Det sjuka är att det mest jobbiga var att säga hejdå till Madeleine. Jag vet inte vad det är med henne men tanken på att inte bo med henne gjorde så jävla ont. Det gör så jävla ont. Fortfarande.


Dagen efter min avskedsfest fixade Emma frukost till mig och mina vänner på altanen. Det kändes så bra att få en stund med de som verkligen ligger mig nära. Sen kom alla dessa farväl, en efter en. Fyfan. Sista natten sov jag i alla fall hos farmor och Arne då de skulle skjutsa ner mig dagen efter.


Mitt rum (se bilder) känns mycket finare än många andras. Dessutom har vi inrett det så gott det går så det kan bero på det. Det känns så sjukt på något sätt. Att jag bara har bott här en månad, för på något vis känns det som en evighet. Att jag har gått mördarbacken upp och ner tusentals gånger, att jag har känt alla här hur länge som helst och att jag har sovit hundratals nätter i min lilla säng. Samtidigt så känns det som att det har gått så fort. Jag känner i alla fall att jag trivs här, det kände jag när jag var hemma sist. Då grät jag när jag såg Linköping, och Emma grät när hon blev överraskad av att jag kom hem. Och jag var lugn och spelade kort med släkten hela helgen. Men ändå hade jag en längtan tillbaka hit. Det var så skönt att komma hem och få ett perspektiv på allting, att jag faktiskt trivs här och bor här. Att jag numera bor på västkusten, i Bohuslän och bara tjugo minuter ifrån Göteborg.



Likes

Comments