Den 31/5 blev jag inskriven på BB för igångsättning. Jag fick medicin varannan timme som inte hjälpte alls så 1/6 stoppade som ballong för att vidga livmodertappen för att sedan kunna ta hål på hinnorna och sätta värkstimulerande dropp. 

Att sätta ballongen kändes knappt, blev bra ett tryck när dom fyllde den med vätska. När dom tagit hål på hinnorna och satt värkdroppet så kom värkarna tätt ganska snabbt. Fick sex värkar på 10 minuter. Då hadde jag riktigt ont men va bara öppen ca 4 cm och lustgas en hjälpte inte direkt, så jag sa till mig själv att ska jag orka hela förlossningen måste jag ta ryggmärgsbedövning. 

Eftersom jag gjort LP många gånger pga min IIH så visste jag och narkosen att jag var svårstucken vilket vi fick uppleva även denna gång när ryggmärgsbedövningen skulle sättas. Men när den väl va på plats så hjälpte inte den mot smärtan av värkarna så lustgas en behövdes fortfarande så min BM sa att dom behöver nog sätta om bedövningen så dom ringde narkosen och sen gjorde hon en ny undersökning för att se hur det gick för mig och det visade sig att på en timme från att jag va öppen fyra cm till när hon undersökte så va jag öppen tio cm så hon ringde narkosen igen och sa att dom inte behövde komma då jag var så öppen. BM var ut ca tio min och kom sedan in och fråga hur det kändes för mig. Från att va öppen tio och känna ett tryck och ca tio min senare få en annan känsla så ville hon undersöka igen men precis när jag särar på benen för att hon ska komma åt så sa hon " här behöver vi inte undersöka för där är huvudet". Det var bara att göra sig redo att krysta och efter tre krystverkar var våran fina välskapta dotter ute liggandes på mitt bröst. 

Med dom tre krystverkar hon kom ut på så tänkte jag direkt, hur söndertrasad är jag inte där nere nu! Men visade sig att det gick riktigt bra och bara något skrubbsår fanns.

I lördags blev hon en månad gammal och tiden går så fort! Vill bara stanna tiden eller få uppleva den fantastiska förlossningen igen. 

Jag gick upp ca tio kg under graviditeten och nu en månad senare så har jag tappat femton kg. Är stolt mamma till min mage som först tappade nästan sextio kg efter min GBP och sedan en graviditet. Så va stolt över din kropp!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Igår va jag till bedömningsmottagningen för att diskutera medicineringen på grund av mina smärtor. Läkaren kolla även hur bebisen låg och kännde på tappen. Visade sig att jag var öppen 1 cm men tappen oförändrad, bebisen låg i säte. Fick åka ner på förlossningen för att göra ett vändningsförsök vilket jag var lite orolig för då folk säger att det gör ont eller är så obehagligt att dom inte vill göra om det igen. Efter att dom kollat bebisen med ctg fick jag en brikanylspruta som gör att musklerna slappnar av för att det ska vara lättare att göra vändningsförsöket.

Helt otroligt lätt och utan någon smärta alls fick dom henne i rätt läge så nu ligger huvudet nedåt. Läkaren tyckte att det va det lättaste vändningen hon varit med om på länge och efter vändningen berätta hon att bara 50% av försöken lyckas. Så va inte rädda att testa ett vändningsförsök, man får säga till att dom ska sluta om man skulle få ont 😊 idag har slämmisen gått och nu håller jag tummarna för att hon snart tittar ut till oss.


Likes

Comments

Idag ska vi in till bedömningsmottagningen för att se vad dom säger. Sedan 24/4 har jag gått på morfin för starka buk och huvudsmärtor och förra veckan halvera dom dosen vilket har fått mig att få ondare igen. Vi får se vad dagens besök leder till.

Börjar även få lite viktnojja, vilket jag inte borde ha men det är svårt när man börjar närma sig en vikt man tycker är mycket. Men sammanlagt har jag bara gått upp 6 kg. Tack och lov känner jag hunger och klarar absolut inte av att vara utan mat.

Likes

Comments

Hej alla fina människor där ute 🙂

I måndags var jag på ett planerat besök hos min läkare på specialistmödravården, och det resulterade i att jag hamnade på BB direkt på grund av mina smärtor i övre buk och huvud. Idag är tredje dagen på avdelningen och massa prover, ctg och smärtlindring har gjorts utan att förstå orsaken till mina besvär. När jag har som ondast vill jag bara att dom tar ut henne men samtidigt är hon ju inte helt klar. Nu får vi se vad som händer men jag hoppas såklart på det bästa för oss båda. Ha en bra dag.


Likes

Comments

Hej!

Jag och min sambo hadde försökt få barn i tre år innan detta kom på bim -1.

Jag har mått fruktansvärt dåligt hela graviditeten men nu verkar det ha vänt och jag mår lite bättre men jag har svårt att våga hoppas på att det håller.

Skrev i mitt tidigare inlägg att jag absolut tycker man ska vänta minst ett år efter gpb operation innan man blir gravid. Jag tror mitt mående beror på att min kropp inte återhämtat sig riktigt och att graviditeten blev som en chock för den.

Jag har dock även andra sjukdomar som kan påverka mitt mående så som pcos, iih (intrakraniell hypertension) plus att jag är gpb opererad. Jag har på grund av allt blivit överflyttad till specialist mvc, men första besöket där tyckte jag inte gav mig något, blev mest förvirrad efter att få kommit in femtio minuter sen och läkaren velade och bestämde sig bara för att jag skulle få ny tid om två veckor så på måndag ska jag få träffa en annan läkare där och hoppas på bättre hjälp.

Likes

Comments

Hej! Nu var det länge sen jag skrev något här. Det har också hänt ganska mycket i mitt liv.

Jag har kommit ner under min målvikt på 69.9 vilket jag är otroligt glad över. Så jag har allt som allt tappat 57.6 kg. Dessutom har det hänt en annan riktigt glad grej i mitt liv, jag och min sambo ska bli föräldrar i maj efter tre års försök att bli gravida. Vi fick hjälp med letrozol i fem månader och på sista försöket tog det sig. Blev gravid 10 månader postoperativ, vilket sjukhuset inte rekommenderar så har du gjort gastric bypass rekommenderar jag dig att vänta minst ett år för att kroppen ska få återhämta sig!

Önskar er alla en bra dag och jag kommer uppdatera er om graviditeten och varför jag tycker man ska vänta minst ett år innan man försöker få barn ❤

Likes

Comments

​God morgon! Varje dag känns som en kamp emot siffrorna på vågen. Även fast jag har tappat 44.5 kg nu så känner jag mig fortfarande tjock. Men samtidigt känns träningen och dagliga livet mycket enklare. Jag har en syster som väger något kilo mer än vad jag hittills har tappat i vikt och jag sa åt henne att hänga sig fast på min rygg och gud va tungt det var! Har jag verkligen gått och burit på så mycket mer vikt uta att bry mig? Men lättnaden när hon klev av från mig och jag kände mig lätt igen var så otroligt skön! Vill aldrig tillbaka dit igen! Varje dag är en kamp! 

Likes

Comments

​Idag så visade vågen -40 kilo sedan min resa började. I september startade jag min flyt period inför min gastric bypass som blev av 13/10-15. Folk frågar ofta om huvudet hänger med på viktnedgången och idag är en av dom få gånger som den inte gjort det. Jag känner mig lika tjock som innan jag tappa mina 40 kg men då är det skönt att kunna lita på vågen. Ni som kämpar med vikten så kan jag säga att göra en gastric bypass är ingen lätt sak, så kämpa på in i det sista innan ni tar steget till en operation för det blir minst lika jobbigt efter. Visst tappar man vikt men det händer mycket på den livslånga resan som man har framför sig. Ha en bra dag å njut av dig precis som du är! ❤

Likes

Comments