Hej alla,
Tack för att ni har läst mitt inlägg. Det blev väldigt stor spridning på det. Tidningarna hörde av sig efter och ville ha mer information och vi vill göra allt för att våran, och andras, situation ska uppmärksammas. Vi tycker att det är jobbigt att behöva gå igenom detta redan som det är och att mitt från ingenstans få beskedet om Åbo gjorde saken ännu värre. 

Jag ska förtydliga lite saker som jag märkt att det har missuppfattas.

- Vi är tacksamma att vi har fått vård som kan hjälpa Vårat barn, vilket är det viktigaste i denna fråga och som jag sagt på intervjuerna vilket inte har kommit fram. Vi vill göra allt för bebbe, vi har redan kämpat i flera flera veckor för att vi inte vill ge upp!

- Jag är inte gravid i v 17 nu. Jag är gravid i v25, 24+2. Mitt vatten gick i v 16 och v 22+0' fick vi komma till Uppsala.

- Vi känner oss trygga med vården här men inte med språket. Vi blev lovade att de skulle kunna prata svenska, men de gör de inte. Jag har läst engelska i skolan och min sambo med så det går att kommunicera men gällande sjukhustermer samt allt de sa på ultraljudet förstår jag inte. Jag vet att de pratade om hjärtat på bebbe, lungor samt hjärna och det hade varit fint att förstå allt som händer i den lilla kroppen. Speciellt när de började prata om diafragman och lungorna då det är viktigt gällande sådan tidig vattenavgång . 
Sköterskorna kommer in och pratar på finska i rummet och gestikulerar och jag förstår på så sätt att vi ska ta blodprover, men jag förstår inte varför och till vad.

- Kommunikationen mellan Sverige och Finland har vart undermålig och sjukhuset här verkar inte ha förstått att varken jag eller Linus skulle komma och det finns inte familjerum till oss svenskar som nu bor här på Åbo sjukhus. Vi blir kvar i ett isoleringsrum. Det finns en svensk kvinna och sambo här som kom i tisdags och de kommer få tillgång till det familjerum som finns. Läkaren frågade Linus igår "hur länge ska du stanna?" Fastän Akademiska fått igenom en sjukskrivning till han med.
Akademiska har bokat två rum för par på sjukhuset då de skickar iväg par, men det finns bara ett sådant rum. Skulle vi tex få det rummet måste Linus flytta ut någonannanstans om det kommer en patient.

- Vi vet att vi är i trygga händer om något skulle hända bebbe. Men då det har varit så mycket som kunnat gå fel som har gått fel så känns det inte lika hoppfyllt att vara här längre. Hade vi vetat att "ni kommer hem på tisdag" hade vi kunnat härda ut men vi vet inte om det blir en dag extra eller en månad extra. Vi vet ingenting och det känns jättejobbigt att inget veta heller. Vi tar dag för dag . 

- Vi tycker synd om sjuksköterskorna här som inte vet någonting och gör det bästa av situationen. Det vi blir upprörda över är all brist på information om vad som kommer hända och hur länge vi blir här. De visste inte att jag skulle komma och de vet ingenting då de inte får tag på någon på ackis. Imorgon är det äntligen måndag och vi kan ringa ackis, patientnämnden osv för att få hjälp.

Självklart löser detta sig tillslut och vi är såklart tacksamma för att få vård NÅGONSTANS men vi känner oss frustrerad över att vi inte ska kunna få vård hemma i vårat eget land där vi kan kommunicera, förstå och faktiskt få den hjälp vi förtjänar, där vi är nära familj och vänner, och istället ligga isolerad i ett främmande land. Vi har fått såna otroligt fina kommentarer, hejarop och stöttning så det är helt otroligt.
Jag önskar att alla ni som säger att vi är otacksamma tänker om. (Hur kan man ens säga så?!)
Vi går igenom en redan komplicerad graviditet och vill kunna slappna av och inte behöva må psykiskt dåligt över att ingenting veta. Vi är stressade och gråter hela tiden. Vi vet ingenting. Varken om bebbes mående eller hur länge vi skall stanna här. Jag hoppas innerligt att den dag ni söker vård och inte får den hjälp ni behöver, att ni känner er trygga med att åka till ett annat land bara sådär. Helt själva. Utan att förstå språket. Att ligga i ett isoleringsrum utan möjlighet att ens hämta vatten. För vi känner oss inte trygg i den situationen just nu, och ni måste acceptera att alla är olika.

Tack.



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Så idag kom domen.
Kl 09 hade vi tid på akademiska igen och vi gjorde ultraljud och ctg. Inget vatten påfyllt men det trodde jag inte heller, inte med tanke som jag mår. Vi fick träffa en doktor och då skulle hon ringa till neo om det blev Åbo eller ej då de fortfarande inte visste.
Då neo verkar vara fullt så blev det Åbo. Det kändes helt ok där och då. Men vid närmare eftertanke så är det inte okej. Det är inte okej att göra såhär!
Man ska känna sig trygg i sitt eget land. Man ska känna sig trygg att få den vård man behöver. Vi betalar skatt och vi betalar för sjukhusbesök för att vi ska få den vård vi behöver. Jag och L går igenom något av det jobbigaste man kan gå igenom och att tillföra oro till detta känns ju inte direkt superbra. Jag fick så ont i magen direkt. Vi blir flyttade till ett annat land för att de inte finns tillräckligt med sköterskor på neo under semestertiderna. De har inte täckt upp. De har 12 platser och 6 utav dem använder de nu för de finns inte mer folk. Då drar man in transport osv för att skicka patient till ett annat land. Där de dessutom hyr platser över sommaren till patienter. Alltså. De har platser paxade. Alltså på riktigt, hur sjukt är inte det? Höj lönerna för de som jobbar och sliter som djur och se över arbetsvillkoren, seriöst! Hur svårt kan det vara? Hur mycket kostar inte detta att göra?

Så vid 11.10 fick vi beskedet att vi skulle få flyga kl 22 ikväll. Vi kunde åka till Gävle i lugn och ro för att lämna bilen och sedan packa då vi inte vet om vi är borta en vecka, en månad eller tre månader typ. Precis i Gävle, klockan var 12.30 då, säger dem att vi måste befinna oss i Uppsala 14.30 senast.
Gissa om man kunde packa lätt? Nej. Så psykiskt stressande. Våra familjer kom förbi och kramades lite.
I bilen påväg tillbaka får vi besked att vi ska få åka helikopter till Åbo och den går 15. Vi skyndar oss, bästa Lisa kör med gasen i botten. Vi är fortfarande så stressade och jag vet inte om jag packade en tröja eller om jag packade 10.
När vi kommer till sjukhuset får vi beskedet om att det inte går att Linus flyger med mig. Jag måste flyga helikopter själv och Linus får ta ett reguljär kl 22.00 själv från Arlanda och vara kvar själv på BB. Där bara brast det. Från att inte ha vetat någonting till att vi iallafall får vara tillsammans och helt plötsligt rycks den möjligheten ur våra händer med. Linus lär vara kvar i Sverige och jag lär åka iväg. De fick med nöd och näppe i hop ett rum till han som han kunde vara i..
Jag är flygrädd som få och jag orkar inte vara utan han. Det brast för oss båda. Han orkar inte. Jag orkar inte. Det går inte att lösa på något sätt och rätt som det är står en taxi och väntar på mig.

Så jag fick åka ut till något fält i närheten och vi flög ganska omgående. Tog ca en timme. Jag mådde jättedåligt under flygturen så fick syrgas och hjälp. Personalen var jättefin och piloterna med. De förklarade allt vad som hände.

Väl framme i Åbo så fattar jag ingenting. De har lovat att de ska prata svenska här men de gör de knappt, de pratar engelska och finska med mig och de förstår inte när jag pratar svenska. Jag gjorde ett ultraljud på bebbe helt på engelska och förstod knappt hälften. Hoppas jag träffar någon som förstår mig imorgon. Jag fick göra prover direkt när jag kom för att se att jag inte bär på bakterier (hallå??? De borde väl Uppsala kunnat meddela?) och kommer att behöva ligga isolerad i fyra dagar. Med isolerad menar jag att jag inte får röra mig utanför mitt rum och när sjuksköterskorna kommer in så har de skyddade dräkter. Jag har inte fått någon info om hur allt kommer gå till sen och vad som kostar, vad som ingår osv. Jag vet inte ens om jag får mat, eller om Linus får mat. Jag vet ingenting och ingen säger något och när jag frågar säger dem att de  inte förstår.

Vi har blivit lovade att få vara tillsammans och att få vara nära. Vi kommer behöva dela säng i ett litet, litet rum. Alltså detta är på riktigt som en cell. Jag vill verkligen inte klaga men detta är det värsta jag varit med om. Alla denna stress och oro. 

Linus är på Arlanda nu och har inte fått någon info alls typ. Han vet inte vart han ska (de har tex inte berättat att de finns tre olika sjukhus här") , vart jag ligger och de kunde ej fixa transport från flygplatsen till sjukhuset . Nu är han på Arlanda. Han fick ta bådas väskor för att de ej fick plats i helikoptern. Men på Arlanda vägrade de släppa igenom han om han ingen betalade för en till väska. Det fick han betala 700 för. Jag hoppas att sjukhuset står för det.. 

Vi har hamnat i en mardröm. Jag är på ett sjukhus i ett annat land där jag inte förstår vad dem säger och Linus är kvar i Sverige. Om tre timmar kommer han hit. Då får vi dela på denna säng och försöka sysselsätta oss i detta rum i fyra dagar. Minst. Om inte det är en utmaning för psyket, så säg.

Jag är så besviken på sjukvården i Sverige så det finns inte ord. Det enda jag vill är att komma hem till Sverige igen. Jag är rädd, orkeslös och mår jättedåligt. Jag gråter konstant och hatar att se min sambo må dåligt. Vi önskar bara lugn och ro för oss, och lilla bebbe. Detta kan inte vara bra.. att oroa sig och må såhär. Vi har inte fått något nummer till någon i Uppsala om det skulle hända något så jag vet inte vem jag ska vända mig till heller. Jag har nog alltid försökt att ha hoppet uppe, tills nu. Nu orkar jag inte mer.

Jag vill bara hem.

Likes

Comments

Ni måste prova dessa himmelska drömmar ❤️ så goda, de bara smälter i munnen 🙂


Du behöver:
100 g mjukt smör
1 dl sukrin
1/2 tsk vaniljpulver
2 dl vetemjöl
0.5 dl Vanilla dream whey
2 msk hackad citronmeliss 🍀

Gör såhär:
Vispa smör och sukrin. Blanda i övriga ingredienser. Rör ihop degen och krama lätt till små bollar och lägg de på en bakplåtspapperklädd plåt.
Grädda i mitten av ugnen ca 15-20 min.

Likes

Comments

Vi har haft en underbar dag idag igen. 3 dagar på raken som verkligen varit helt fullproppade med kärlek.
Idag kom Linus mamma, mormor och smilla. Som vi har saknat dem alla 3. ❤️ så skönt att få träffas och kramas massor. Vi åt lunch i stan och tog därefter en glass vid ån. Helt underbar dag. Fick med mig lite paket som hade kommit i dagarna och det är jättebra, då kan jag packa om det mesta nu inför / om de blir Åbo.

De åkte vid 15 och efter ett tag kom pappa och Nina och hälsade på. Vi var här på rummet litegrann innan vi åkte in till den grekiska restaurangen IGEN 🙊 den fick full pott av oss förra gången och jag måste säga att idag gjorde de inte oss besvikna idag heller. Så sjukt god mat där. Pappa och Nina har varit i Grekland flera gånger och de var också så nöjda, de smakar verkligen grekiskt haha. Så himla mysigt att få träffa dem också, massa fint prat om allt och inget och flera kramar. ❤️ tack för idag våra fina familjer. För all kärlek ni ger oss ❤️

Nu ligger jag i sängen. Jag har inte gått så mycket idag men har väldigt ont i magen så ligger och vilar och äter lite gott från parrots ❤️
Idag är det 8 veckor och 1 dag sedan vattnet gick. Helt sjukt. En 8 veckors svinjobbig period har detta varit. Jag önskar verkligen att man kunde veta hur allting kommer att sluta, även om vi verkligen tror och hoppas att det kommer att gå bra så vet vi ju inte förrän det är klart. Så mycket oro. Så mycket tankar.

Likes

Comments

Ni vet ju förra gången jag skrev ett litet inlägg om en kommentar min mamma lagt. Igår gjorde hon det igen. Alltså jag blir så rörd varje gång jag läser den. Om och om igen. Tårarna bara rinner ner för kinderna och jag fattar inte hur hon gång på gång träffar mig med hennes ord.
Jag är verkligen mammas flicka och jag har alltid varit det. Mamma har alltid varit en bästa vän för mig och vi har alltid haft en speciell relation till varandra.
Jag kan ringa henne säkert 10 gånger om dagen bara för att fråga vad hon gör. Vi smsar dagligen och för mig skulle det bara kännas konstigt om jag inte fick ett "godmorgon❤️" eller ett "hur mår du?" ❤️
Jag är tacksam, så sjukt tacksam, att hon finns i mitt liv och är världens bästa mamma. Som överöser mig och mina syskon med kärlek varje dag. Blir jag bara hälften så bra mamma som du är mot mig, då har jag nått mitt mål. Du är min idol. Älskar dig.

Likes

Comments

I 9 hela dagar har vi varit här nu. Tiden går fort, samtidigt inte. Det är en konstig känsla.
Jag vaknade så trött idag. Jag var nog lite tom efter gårdagen, den innehöll så himla mycket kärlek och prat överallt, och när man knappt använt hjärnan de senaste dagarna så vaknade man liksom tom. Konstigt det med. 

Idag var våra fina vänner Rasmus och Emelie här. Tänk vilken tur vi har som har alla dessa magiska människor runt omkring oss som kommer hit och hälsar på ❤️ Vi hade så trevligt. Vi lunchade på stan och åkte sen till Gränby för att köpa lite saker till bebbe. Som jag sagt tidigare har vi varit så nervösa för att köpa saker men jag vill verkligen ha med mig något till Åbo för att kunna få bebbe att knyta sig an till något.

Vi köpte en body i strl 44. Vi vet att den kommer vara för stor men den i strl 38 kändes så himla liten, hehe . Bättre att bebbe får växa i kanske. Vi köpte även en liten mössa (ser ni på riktigt hur liten den är?????) och en filt som vi kan gosa in bebbe i. ❤️
Vi ska tvätta allting imorgon så det är rent och fint. Så sjukt ändå, dessa kläder är verkligen så små men kommer att vara för stora för vår lilla..

De åkte vi halv sex och jag däckade på sängen. Så himla trött, känns som jag håller på att bli sjuk. Jag ser verkligen förstörd ut.
Jag försöker att alltid vara stark och att inte bryta ihop men idag har varit en riktigt jobbig dag. Tankarna är någonannanstans och jag känner mig bara ledsen. ❤️ jag tror det är för att man inte har någon aning. Om någonting. Att man alltid tar nya tag för nästa motgång. Och så vidare.

Min fina Carro skrev sen "jag går från stan nu, möt mig vid gatan" så vi gick ut och tog lite luft. Hon blev kvar här någon dag till vilket betyder att vi kan träffas mer. Hon hade köpt en present åt bebbe. Hennes Saga har likadana. Jag längtar tills vi träffas med de små och de får ha dem på sig hehe ❤️ hon är verkligen så fin, Carro. Ett hjärta av guld.

Nu på kvällen har jag gjort lite grönsaker och dipp och kollar på serier. Jag misstänker att jag börjar bli sjuk då jag känner mig såhär låg. Men hoppas såklart inte. Ska försöka sova snart så jag får några timmar sömn. Kl står på 03 inatt och det borde vara sista natten jag behöver ta antibiotika .

Ha en fin kväll.
Kärlek.

Likes

Comments

En sak av allting jag saknar är dessa smoothiebowls jag ÄLSKAR att göra när jag är hemma. Så himla gott och det är så fint att starta morgonen starkt med dessa godingar .
Jag hoppas att det finns mixer på sjukhuset i Åbo haha 🙂
Har ni provat att ha i en klick proteinella i smoothien? Det är verkligen underbart gott.

Likes

Comments

​Dessa bilder symbolerar verkligen tiden i Stadsparken idag hehe. Linus och Bosse som står och väntar o ba "men kan vi gååå vidare elleeeeer" och mamma som är överlycklig över allt grönt som fanns! Hehe. 

Vilken magisk dag vi har haft. Idag kom min familj på besök på dagen. Mamma, bosse, smilla, mormor och Louise ❤️ Gud vad jag har saknat den. Det är helt annat när man är iväg på semester för på något sätt är man ju borta frivilligt och att vara en timme bort utan möjlighet att kunna ses hela tiden när man är van med det är så jobbigt.
Åh smilla blev så himla glad när vi träffades ❤️ älskade älskade hund, vad jag gillar dig.
Vi gick runt i Stadsparken litegrann, tror mamma och mormor blev helt kär i parken hehe och sedan gick vi genom stan till ett ställe och lunchade. Pizza och pasta blev det för gänget och det var så himla gott och mysigt. ❤️ vi satt på en uteservering så Smillan kunde vara med också såklart.

Världens bästa hund ❤️ och en bild på domkyrkan såklart , standard 🙂

Efter några timmar skjutsade de oss till sjukhuset igen. Jag grät så mycket när vi sa hejdå. Försökte vara stark och inte gråta men alltså det är så svårt. Vi hade tid 13.30 hos en läkare och skulle kolla ytterligare saker. Jag har känt lite mindre fosterrörelser de senaste två dagarna och känt mig lite rädd så jag bad om ett ul. Bebbe hade dock bara ändrat ställning och ligger nu på tvären. De har sagt att den kommer ligga kvar i säte tills förlossningen men tydligen inte 🙂 vi gjorde även en massa prover så vi ser om bakterierna försvunnit ur kroppen min. Det gjorde ont , haha. Vi försökte även få klartecken kring Åbo då vi inte hört något mer. De kan ju inte säga varken eller men idag sa hon att vi ska ställa in oss på det då det mest troligt blir så. Vi har så mycket praktiskt att fixa innan det så vi hoppas vi får tag i kuratorn antingen idag el imorgon så hon kanske kan ge oss mer info. Det är psykiskt jobbigt att inte veta heller.
Jag vet att det kommer bli någon plats ledig på neo nu men läkaren sa att det står några på kö för att komma dit samt att om det skulle finnas plats på tex fre kan det ändras på lör. Det känns på något sätt bra och dåligt att åka, om det nu blir så.
Bra, för att jag kommer vara tillsammans med Linus. Han kommer att bli sjukskriven då pga jag ej får vara i ett annat land själv. Då är vi nära varandra om något kommer hända och närheten av han är det enda jag behöver på detta stadie.
Dåligt, för jag har alltid trott att tryggheten skall vara här i Uppsala och det kom så himla plötsligt och vi kommer ännu längre bort från familjen. Det har känts jobbigt att inte få träffats på flera dagar och tänk va det kommer kännas då med flera månader..


På eftermiddagen kom världens bästa Carro (som jag nämnde i tidigare inlägg) och knackade på vår dörr. Vi bor båda två här på Ronald. Vi satt ute och pratade ett bra tag och jag fattar inte hur tiden bara flyger förbi för det känns som att man träffas i fem minuter bara fastän det är betydligt längre. Det är väl så när man har mycket att prata om och verkligen klickar. ❤️ Imorgon kommer de åka hem och vi åker ju eventuellt iväg på fredag så det kommer dröja ett tag tills vi ses. Hon hjälper mig med mina frågor varje dag i vilket fall men gissa om jag längtar tills vi får träffas med båda våra små längre fram 😭❤️

Nu på kvällen kom Linus syster och kille hit. Alltså denna dag har varit helt jävla underbar. Vi var ute och åt på en mysig restaurang här i Uppsala som var grekisk. Den låg precis vid ån och det var underbart fint där. Och maten. Alltså wow. Vilken mat! Så gott. Vi tog in massa förrätter och sedan åt jag souvlaki till varmrätt. Vi har haft det helt magiskt och skrattat tills man lär hålla i käkarna typ för det gör så ont Hahaha. Vi gick till en annan restaurang för äta efterrätt och jag är bara så tacksam. Tacksam för den här dagen. Tacksam för min familj, Linus familj, Carro, allt. Jag är så glad att få skratta och få tänka på annat och vara nära människor jag mår bra av. Jag vet att allting kommer lösa sig, för hur skulle det inte kunna göra det med dessa människor i närheten?

Kärlek


Likes

Comments

Hej finisar, hur mår ni?
Vi mår ok. 🙂
Imorse och inatt vaknade jag flera gånger av alla helikoptrar som flyger ovanför sjukhuset. Som jag skrev igår så sover jag knappt pga tankar och oro och det känns inte hållbart i längden när allt fokus bör ligga på välmående.
Barnmorskan kom in vid 8 och kollade alla kontroller de gör varje dag, och vi fick även lyssna på hjärtljuden. Bebbe låg kvar på samma ställe och det måste vara den bästa starten på dagen just nu - att lyssna på hjärtat! ❤️🙂

När det var dags för rond bröt vi mer eller mindre ihop. Vi har mått ganska, väldigt, dåligt dessa dagar och vi berättade allt för läkaren. De tog beslutet att flytta oss till patienthotellet. Det kändes skönt.
Vi kommer ju missa att lyssna på hjärtat hela tiden och dess kontroller om det skulle vara något, men samtidigt är det bara 3-4 min gångavstånd dit och skulle det vara något så får jag ringa bara. ❤️
Vi har några inbokade tider i dagarna dit , när vi ska ta alla prover jag behöver göra. Den sista är på fredag och då får vi se hur det blir med Finland.
Så allt kom så himla plötsligt och faktiskt så himla skönt. Vi behövde detta efter alla motgångar. ❤️

Här bor vi nu!

Nu på eftermiddagen kom våra bästa vänner viktor och jessica (och Melinda! Min nya bestie) hit och hämtade upp oss. Vi åkte till hamnpaviljongen för att äta en burgare. Så roligt att vi alltid tar samma sak typ. Haha vi ❤️ hamburgare. Burgargänget❤️
Vi fick världens finaste må-bra påse utav dem. Jag bröt ihop, på riktigt! Kan inte förstå att vi har såna fina vänner. Jag älskar er och allt ni gör för oss ❤️

Vi har varit och handlat nu på kvällen. Jag behövde hämta ut antibiotika och magmedicin då jag är utskriven från sjukhuset nu, och så handlade vi mat för veckan. När vi bor här lagar man och står för sin egna mat, vilket jag har längtat så mycket efter haha.

Likes

Comments

Hahaha, kolla Linus biogodis. Vem köper sånt godis? 😂


Hej vänner,
Tack för all kärlek igår. Vi är verkligen livrädda för att behöva lämna Uppsala och jag ber till Gud att vi inte behöver göra det. Vi kommer som sagt att få veta runt onsdag el torsdag , men det kan även komma senare med. Allting beror på hur det ser ut på neo. 😭

Sjukt ändå hur kroppen reagerar. Jag har haft det ganska lugnt med smärta och har inte bett om mycket sen när jag kom hit. De går in och tar tempen på mig typ sen är jag klar för några timmar.
Igår efter vi fick beskedet började det rinna galet med vatten, jag fick sammandragningar som höll i sig hela dagen / kvällen och så ont i hela magen. Jag har fått in en ny medicin nu och jag hoppas verkligen att kroppen försöker komma ner till ro med den. Jag vill inte känna mig stressad eller rädd, det är det sista vi behöver just nu.
Har sovit så otroligt dåligt här och jag ser verkligen ut som ett monster med ringar under ögonen som går ner till Kina.
Jag har försökt att sova lite under dagen men kommer aldrig till ro. Så mycket tankar.

Imorse när vi skulle lyssna med doppler hittade de inte hjärtljudet. vi blev så himla rädda och de försöka kolla överallt. Läkaren kom efter 10 minuter (lovar, det kändes som flera timmar) och vi fick kolla på ul. Det visade sig att bebbe flyttat sig ganska mycket men hjärtat slog starkt och fint ❤️ vi kunde äntligen pusta ut. Jag har nog aldrig sett Linus så orolig någon gång som när vi fick vänta. Gjorde så ont att se .
Jag har ju nämnt tidigare om att man skall ha en djupaste ficka med fostervatten på ca 5-8cm om allt är normalt. De har hittat ca 6mm några ggr hos mig och ibland 20mm när man letat noga. Idag såg läkaren en liten ficka med vatten på ca 20mm igen. Kändes skönt, då jag vet att det rann så mycket igår/idag. Det är glädjande besked för oss.

Nu har vi varit på bio. Vi ville komma ifrån en liten stund och vi såg wonder woman. Så skönt med en dejt och få tänka på lite annat. Imorgon ska vi troligtvis träffa Carro igen och sedan ut och äta med jessica och viktor.🙂 för att orka detta behövs det att göra saker , att bara komma iväg en timme är underbart.
Godnatt från oss!

Likes

Comments