Som ni kanske märkte så var det blixtrar o dunder igår. Jag stod i duschen när det började ös regna ute. Precis när jag slår av duschen så kommer första smällen och strömmen går i badrummet. Hundarna kom springandes och var livrädda, jag vet inte vad som hände men jag gick in i något slags "saving mode" klädde på mig snabbt som attan och satte mig och försökte lugna ner dem i 1timme. När de lugnat ned sig så började jag kolla alla materiella ting. Svärföräldrarnas tv hade blivit tagen av blixten,deras router telefon samt en dator. Det bekommer ju inte mig speciellt mycket men givetvis är det extremt tråkigt. Inne hos oss fungerade internet samt min dator. Dessvärre så är mickes dator helt körd, så han får köpa en ny.

Men det som slog mig efter var "tänk om blixten slagit ner när jag stod och duschade" jag fick en enorm stress attack och började prata osammanhängande tills Micke lugnade ner mig och förklarade att risken att vinna tusen gånger på lotto är större än att jag skulle bli träffad av blixten i duschen. Jag vet helt ärligt inte vad som hände, men jag bröt ihop totalt. Tankarna som snurrade var att "Såklart det borde jag veta, varför i helvette oroade jag mig för det" Jag brukar alltid säga att man aldrig ska klandra sig själv för sina tankar när man har någon form av attack.  Ändå så gjorde jag det igår. Idag är jag betydligt lugnare och mår lite bättre. Men jag känner mig fortfarande otroligt skrämd av någon anledning.  Ska försöka skaka av mig dessa känslor för just nu är dem vara i vägen och helt onödiga.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag fick en ny tid till psykiatrin, min stödkontakt ringde för ett par timmar sedan. När jag ändå hade henne på tråden så passade jag på att fråga lite kvickt om mina tankar. Tankarna ang om jag sa något dumt på mötet vi hade med försäkringskassan. Men hon sa att det hade jag absolut inte gjort och att de tankarna kunde jag släppa på en gång. Kändes skönt att höra faktiskt. Jag oroar mig alltid för att jag sagt något dumt när jag sitter i möte med myndigheter.. Trots att jag vet att de alla var med mig och inte emot mig. Nu har jag fått utlåtande ifrån Arbetsförmedlingen också där de påtalar väldigt tydligt varför de anser att jag inte kan atbeta. Känns bra att de skrev ner det jag sa och även deras egna tankar kring det. Deras sammanfattning har även skickats till Försäkringskassan.

Det är först nu jag inser att vi testat allt som psykiatrin har att erbjuda, jag pratar om olika behandlingar.. Det är även nu det känns som att jag är ett hopplöst fall. Jag har berättat förut att det känns som det. Men samtidigt så måste jag tänka att vi har försökt med allt och bara för att det inte fungerade just nu så behöver det inte betyda att det inte gör det i framtiden. Jag har alltid gjort som psykiatrin säger, och jag kommer även göra det nu. Det som bestämts och har blivit sagt är att jag kommer få sjukersättning och att under sen här perioden som vi inte vet hur lång den är.. Så ska jag ta det lugnt och försöka hitta tillbaks till mig själv igen. Visst låter det klyschigt? Men det är det som behövs. Att leva med Borderline är svårt, diagnosen är så bred och påverkar alla som har den olika. Mig påverkar den på ett vis jag inte tänker ge mig in på att förklara idag.

Sen behöver jag tänka på att när jag började gå hos psykiatrin så var jag jävligt driven. Jag jobbade heltid och pluggade heltid. Jag älskade att ha många bollar i luften. Att ständigt ha något att göra var frihet. Men nu när jag tänker på det så kan det ha varit så för att jag flydde från min psykiska ohälsa? Eller så är det så att jag faktiskt var en sådan tjej med en enorm drivkraft. Den  tjejen ska jag försöka hitta igen, även om det tar tid. Vad gör det? Tid är något jag har just nu, därför tänker jag inte stressa. För vet ni? Man kan inte stressa fram ett välmående.

Likes

Comments

Tanken var att jag skulle till psykiatrin idag. Men jag avbokade för jag har så fruktansvärt ont i kroppen och förkylningen vägrar försvinna. Känner att jag måste kurera mig, ger jag mig ut i regnet lär det inte bli bättre.

Har sovit bra i natt utan mardrömmar och hade jag inte ställt klockan hade jag garanterat fortfarande sovit. Vilket vore himla skönt om jag tänker efter, men ska hålla mig vaken ett tag till.

Hur mår ni och vad är era planer idag?

Likes

Comments

Det fanns en tid då jag aldrig trodde att jag skulle klara av att hantera vissa saker. Jag fick utbrott för minsta lilla och jag kunde ge personen i min närhet ett helvette bara för att jag visste vilka knappar jag skulle trycka på för att personen skulle bli ledsen. Jag kunde inte hantera min ilska, det var riktigt hemskt. Jag tycker inte alls om den personen jag var då. Nu när ett sådant utbrott kommer så har jag lärt mig att bita mig i tungan och inte säga det jag tänker. För det jag tänker i hettans stund är ingenting jag menar, det är saker som sårar och vem vill såra en person som inte förtjänar det. Jag menar det kunde handla om att Micke inte visste vad han ville ha till middag, jag kunde så säga otroligt elaka saker bara för att jag störde mig på just meningen "Jag vet inte" .

Det ska erkännas att jag fortfarande har problem med den meningen, men jag svarar lugnt "okej" men inom mig är det som en orkan.. Jag förstår inte varför det är så? Givetvis är jag otroligt glad att jag inte är utåtagerande längre, men det tog sin lilla tid att bli av med det. Känslorna är fortfarande kvar och jag vet inte varför, visste jag hur så skulle jag få dem att försvinna också. Men livet kommer inte med en bruksanvisning eller manual. Det enda jag kan göra är mitt bästa.. Mitt bästa för att hålla mig lugn i dessa situationer.

Likes

Comments

Jag vet inte riktigt vad det är med min kropp, men den tycker uppenbarligen att det är okej att sova till 12 två dagar i rad. Förmodligen behövdes det, jag sover sällan så länge.

Igår så kollade vi på serier nästintill hela dagen. Både Micke och jag är fortfarande lite krassliga så vi hade inte orken till att göra något speciellt. Var faktiskt rätt skönt att slappa tillsammams.. Sällan vi gör det, vi brukar båda ha något att pyssla med på varsitt håll.

Imorgon har jag stödsamtal på psykiatrin vilket är extremt välbehövligt. Har så mycket tankar som jag måste få ur mig,tankar kring mötet vi hade med FK. Såhär i efterhand så tänker jag på om jag sa något fel eller så?Jag tror inte jag gjorde det, men det är kaos i mitt huvud efter det där mötet. Så det är lika bra att jag frågar.

Hur har eran helg varit?

Likes

Comments

Jag hittade en bild som togs på mig och Micke för 7 år sedan. Vi hade varit ute på gummibåts race. Jag hamnade i vassen för jag hade ingen aning om hur man paddlade så vår kompis lekte Baywatch och kom och räddade mig.

När vi kommit i land igen så fick vi den briljanta iden att Micke skulle ha BH på sig😂 Så jag lät han ha min bh på sig , inte kunde han ta på sig den själv heller utan det fick jag fixa..


Åh så roligt minne.❤

Likes

Comments

Jag har fått skriva ett gästinlägg hos fina @Icaibloggen .


Jag skriver väldigt öppet om Beroende och hur viktigt det är att tänka innan man gör något. Kika gärna in hos henne och läs min text❤

Likes

Comments

Jag skulle ha postat det här inlägget igår,men jag glömde helt ärligt bort det. Veckans inspiration är det dags för. Denna vecka så vill jag hylla Pernilla Andersson som är en fantastisk artist, men i detta inlägg är det inte just musiken jag har i åtanke. Jag har träffat henne någon gång eller två för många år sedan och vi satt vid samma bord på någon efterfest och jag hörde henne berätta om olika upplevelser hon haft i livet, personer hon träffat på som varit lite speciella. Hon hade ett leende på läpparna hela den kvällen och det smittade av sig.

Jag var även i publiken på tv inspelningen av Tack för musiken där Pernilla var gäst, så mycket som jag skrattade den dagen. Minns att jag och min vän var lite bittra över något som hänt innan vi skulle dit, men vi gick ut med det största leendet på läpparna ni kan tänka er. Vi hade så roligt, det var så härlig energi på tv inspelningen.

Förra sommaren så skedde det 27 våldtäkter på en festival som Pernilla uppträdde på och hon fick förfrågningar om att kommentera det, detta skedde inte under hennes konsert men tidningarna ville ändå ha någon kommentar. Då valde Pernilla att skriva en kommentar på sin hemsida som sedan kapades och någon redaktör gjorde om texten totalt. Pga av detta fick Pernilla mycket hat mejl för något hon inte ens sagt. Jag såg en intervju med denna fantastiska kvinna om just detta och hennes ord inspirerar mig väldigt mycket

Ni kan se intervjun här så kanske ni förstår vilken jävla powerwoman det här är.

Tack Pernilla för stt du inspirerar mig med dina ord och åsikter.

Likes

Comments

Jag tycker ändå den här dagen har varit bra, trots att jag råkat smitta Micke med min förkylning och jag har haft huvudvärk större delen av dagen. Som jag skrev tidigare idag så har vi firat Midsommar här hemma, vi åt middag med mickes föräldrar och hans bror. Micke hade fixat till köttet riktigt bra , starkt jobbat när han är sjuk o jävlig❤

Det var en ganska rolig middag, vi diskuterade allt från brasiliansk vaxning till 7 blommor under kudden😂 Ja ingen har sagt att vi är normala i den här familjen😂

Helen gjorde en väldigt god jordgubbstårta dagen till ära. Fasiken när jag tänker efter har jag inte hjälpt till ett skit med käket eller efterrätten idag.. Men jag erbjöd mig vill jag minnas haha😂. Lite trött såhär på kvällskvisten.
Blir nog att sova tidigt ikväll.
Hur har eran dag varit?

Likes

Comments