Jag är van vid att varje månad få benen bortsparkade under mig... Men den här månaden kändes extrem.
Även om jag egentligen inte vågade hoppas på något, trots att behandlingen hjälpte min kropp, så gjorde det så ont i hjärtat att tårarna kom när tant Lingon bestämde sig för att kika fram.
Min gynekolog sa ändå att vi skulle testa det här i 3 - 6 månader, att första månaden kanske inte skulle ge ett plus som resultat var ändå något vi var medvetna om. Men ändå...
På söndag startar vi alltså en ny behandling. Men hoppas, det vågar jag inte längre.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Igår var det dags att ta blodprov för att se om jag har haft ägglossning, borde väl få ett svar på det nästa vecka tänker jag.
Min kropp har betett sig lustigt sen ovitrellesprutan för en vecka sen, läste att det kunde bli så och det förvirrar mig lite. Kroppen kan nämligen bete sig som att den är gravid... Tydligen kan det också ge ett falskt positivt resultat om man skulle ta ett gravtest tidigare än 10 - 14 dagar efter sprutan.
Men men, nu är det ju bara en evig väntan på att se om mensen kommer eller uteblir. All denna väntan...

Likes

Comments

Ny VUL gjord idag. Den ena blåsan hade stannat av men den som såg stor och fin ut däremot hade fortsatt att växa till sig och låg nu på ~20.
Det såg också ut som att en ägglossning var på gång men för att verkligen säkerställa att detta till stor chans kommer ske så fick jag ett recept på ovitrelle som ska hjälpa ägglossningen på traven.
En spruta jag alltså skulle ta själv i magen. Jag som är spruträdd men det gick efter att ha övertalat mig själv om att det faktiskt kan gå.
Nu är det ännu en väntan inför cykeldag 22 (torsdag) för blodprov och se om det blev en ägglossning eller inte.

Likes

Comments

Så var det dags att lägga sig på britsen med benen i vädret igen. Den här gången kändes det inte alls lika jobbigt som de två gångerna jag låg där för att se om och vad som var fel.

Hur eller hur. Behandlingen har hjälpt mig! Hon fann en äggblåsa på 17,5 cm och en på 12,5 cm. Cykeldag 12.
Jag ska därför in på torsdag och göra ett nytt VUL och få en spruta för att sätta igång ägglossningen. Förstod inte riktigt allting som hon pratade om, det enda mina öron registrerade var att behandlingen gett effekt! Tänkte skriva ner mina frågetecken och ställa dessa frågor på torsdag när jag ändå är där inne.

Jag är också väldigt tacksam för min arbetskamrat som ställer upp och diskret tar mina pass när jag gång på gång behöver besöka mottagningen eller vårdcentralen för alla undersökningar och prover. Även om jag inte skäms för vad vi går genom, jag döljer inte längre sanningen. Så är det ändå ett ämne som jag drar mig för att prata om, det är ändå så himla under skinnet och de som känner mig vet att det där med att öppna upp för sina innersta hemligheter inte riktigt ligger på min nivå.

Likes

Comments

Men det innebär inte att jag inte blir glad åt mina vänner när de väntar utökning av familjen.
Jag glädjer mig något så fruktansvärt åt att ni kan få barn. Att ni lyckas bli gravida. Att ni slipper genomlida samma helvete som vi får göra.
Däremot blir jag så otroligt ledsen att ni inte vill dela er glädje med oss. Att ni håller tyst om er graviditet en längre tid för att ni inte vill såra oss. Men det är precis vad ni gör. Sårar. Att bli utestängda sårar.
Ska vi behöva vara tysta om vad vi går genom? Jag var tveksam. Men inte längre. Nu när andra vännen inom kort erkänner att de hållit sanningen inne i månader så känner jag mig rätt säker på min sak...

Likes

Comments

I fyra år ville min sambo ha barn innan jag gav med mig. Inom mig har det alltid funnits en rädsla att inte kunna få barn och jag har länge gått och förnekat att jag ens vill bilda familj av den anledningen.
Vän efter vän blev gravid. Först med första barnet, sen med andra barnet. Och här står vi kvar. Tomhänta. Många gånger har jag tänkt att tänk om vi bara försökte tidigare... Om jag hade gett med mig och också velat ha barn. Då kanske vi hade haft en familj nu. En tanke som gör ont...
Men det som gör mest ont är alla dessa frågor. "Ni har ju vart tillsammans så länge, när ska ni ha barn?" och "nu när din bästa kompis precis fött barn blir du väl också sugen?" är två klassiker. Och när man väl kom till den punkten att man vågade öppna upp och prata om att vi försöker men det verkar inte gå... "sluta tänk på det så kommer det" eller "ha mycket sex runt ägglossningen så går det". Jag har gett upp gång efter gång. Jag har sagt till mig själv att jag ger fan i det här, jag skiter i att skaffa barn. Vi har prickat in ägglossning efter ägglossning... Eller det vi har trott har varit ägglossning. MEN DET ÄR FEL PÅ MIG! Vill jag bara skrika till varenda jävel som lägger sig i.
Jag skulle kunna göra vad som helst för att få bli gravid. Och jag gör vad som krävs för att det ska funka! Mensen skulle komma igår... Men som vanligt vill den inte som jag. Jag vill bara starta med den här jävla behandlingen nu så vi kan fortsätta försöka....

Likes

Comments

Dagen med stort D är här. Dagen då en del av vår framtid skulle avslöjas.
Det visade sig kort och gott vara som så att det är mig det är fel på... Min ägglossning. Det är något som inte stämmer! Vilket i sin tur kan ge en bra förklaring på årets rubbade mens som kommit och gott lite som den behagat.
Vad som händer nu?
Cykeldag 3 - 7 ska jag äta östrogenhämmande tabletter för att hjälpa äggblåsorna på köpet. Dag 13 är det dags för VUL för att se hur det ser ut och dag och dag 21 är det dags för blodprov för att se om värdet ser bra ut.
Såhär ska vi hålla på upptill 6 månader. Förhoppningsvis kortare tid än så... Hur det blir återstår att se.

Likes

Comments

Vi satt här hemma i december. Pratade om att det kunde ta lång tid att bli gravid... Några veckor senare plussade hon, bara en kort månad sen hon slutat med preventivmedel.
Igår föddes han, finaste V. Efter att jag har fått följa hela vägen, vara med och köpa grejer, känna sparkar i magen och vara delaktig. Jag grät. Som ett litet barn. Av glädje över att hon fick sin son, inte över att jag står här utan. Jag kommer få se honom växa upp, lära honom massa hyss och älska honom med hela mitt liv. Det är en sån glädje. Men ändå en sorg. En sorg över att vi inte lyckas... Inte än. På onsdag ska vi in och få veta alla våra provsvar och hur vi ska gå tillväga. Om det finns något att göra och i så fall vad. Klump i magen. Men V är här och jag är lycklig.

Likes

Comments

Nu är alla blodprov tagna. Alla ultraljud, undersökningar och spermaprovet klart. Nu väntar vi bara på alla provsvar för att veta hur vi ska gå vidare.
Att ta spermaprovet var det jobbigaste jag någonsin har varit med om... Det blev så påtagligt varför vi gör det här. Ett blodprov kan ju göras i andra situationer men spermaprov... Det är helt annat.
Att sedan stoppa burken i bhn för att köra in till sjukhuset för att lämna av den på bokad tid... Jag grät hela vägen in till staden.
Jag vill bara att allt ska vara bra och funka... Varför har andra det så lätt, men inte vi?

Likes

Comments

Blodprov igen. Nu för att se om ägglossningen fungerat (vilket vi fick svart på vitt på UL...) och för att kolla mot HIV osv. Ett inte helt smärtfritt blodprov blev gjort. Förklarade för sköterskan att jag bara har ett kärl som går att sticka i, de andra rullar. Ändå stack hon i fel arm och resultatet var ju som jag sa... Åt helvete. Kärlet rullade iväg när nålen var i. Hon tryckte, klämde, kände och ja... Tills blodet kom.
Hur armen känns idag, dagen efter? Som att någon totalt mosat mitt armveck... Jippie.

Ikväll ska vi ändra VC för T så han kan ta sina blodprov på hemmaplan och klamydiatestet ska göras för att skickas in imorgon. Sen väntar bara spermaprovet nästa vecka... Sen sätter det här igång på riktigt!

Likes

Comments