allt känns grumligt. får inte fäste på någonting när jag försöker. nätter. dagar. smälter ihop och växer ihop och håller ihop. äter inte, sover inte, fungerar inte. samma mönster i virvlar, förorenat, trasiga ben på snöiga gator, mitt i brännpunkten, och lungor som brister på samma plats som tusen fötter har gått och tusen lungor har andats och blåst ut rök. för många tar äran för konsekvenserna. tror att de skapade mig. tror att deras erbjudanden har tyngst status. för många höga toner. solen, månen och stjärnorna, allt i samma himmel och all smuts under samma himmel. all sörja som rinner mellan fingrarna och färgar marken röd. faller handlöst. framstupa i gapet, bländad av vita lampor utan aura. ingens ansvar. ingens avfall, plockar upp resterna. min egen ruin. ingens son, ingens vän, ingens dealer, ingens projekt, ingens skinn. en osammanhängande storm, virvlarna tar plats igen och man hinner inte ducka. skruvar kroppen, stress, och alla ni som önskar att ingen skapade mig, och om jag spottar er i ansiktet och det fräter sönder er hade ni rätt från början. skaffa pengar, mata sönder din kropp, linda om, torska och leverera och ducka, repetera. lämna inga fotspår i snön.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

det är så mycket som små ord inte får plats i. mitt huvud tillexempel. begraver dem innan de ens hunnit smita ut. slår igen dörren mitt framför ögonen. det är expektans. om jag kunde kontrollera mina impulser kanske jag skulle göra det. men jag kan inte. de är som raketer. för heta att ta i. det enda man kan göra är att titta på. och vänta på förödelse. jag OD:ade på onsdag förra veckan. det är nästan en vecka sen men idag är första dagen jag har kunnat göra något. tänka på något. skapade värsta jiddret och fattade snabba beslut. att planera existerar inte, det tar för mycket tid och energi och det finns inte ens någonting att planera. det finns ingenting att förbereda. det gjorde bara så ont och jag pallade inte mer. jag är ganska smärttålig men det gick inte. jag är farlig med substanser. materia som dödar materia. jag kände mig skyldig för att jag existerade. vissa skuldkänslor kan man inte bara ta. de brinner i en. jag kände mig skyldig för att jag vet att så många människor hatar mig och jag gör ingenting för att förhindra det. jag kan inte ändra på mig själv på det sättet. vad jag än gör så hatar de mig bara mer. det enda sättet att inte vara hatad är att inte existera. jag har lärt mig det. jag och alla självmordsförsök. djävulen har tagit en tugga av mig. han släpper mig inte. jag sa till mig själv att jag aldrig skulle sätta en nål i armen igen men jag hatar mig själv. jag hatar nog mig själv mer än de hatar mig. det var en medveten övertramp. jag trodde inte att jag skulle vakna så jag tog inte hänsyn. jag kanske svek mitt eget förtroende men jag är odiciplinerad. samvetslös.. skoningslös. det är därför det inte finns någonting kvar av mig.

Likes

Comments

kanske blir ett dumt inlägg om jag skriver såhär men gör det ändå. några har sagt grattis till mig i kommentarer och jag har sagt tack,som alla andra säger och det kanske räcker men det ärdet enda som har gjort den här dagen annorlunda. för jag har aldrig firat min födelsedag med någon annan och ingen säger grattis till mig fär ingen vet när jag fyller år. tror iallafall inte att någon vet. varje år om jag kommer ihåg det själv. det är inte viktitgt men det har aldrig hänt mig att någon har sagt grattis till mig. har aldrig ätit tårta eller gått på restaurang eller haft fest eller ingen har sjungit för mig heller. menar inte att det ska låta som det är viktigt men jag trodde aldrig att någon person skulle säga grattis heller. så tack till de som sa grattis.

Likes

Comments

det finns ingenting bakom ögonlocken. folk tror att ge kan se igenom men jag blundar. kroppen känns tung mot asfalten som när som helst kan öppna sig och sluka en. känns inte längre när den går in. solen och månen värvar varandra och regndropparna hugger. ett år har gått sen jag skar upp handlederna för att jag fyllde 16 år den dagen och hade lovat att jag skulle göra det. ett år av att bara röra sig i cirklar. ett smutsigt mönster som går igenom allt. ett år känns som tio. allt jag har gjort är att demolera. kroppen är oigenkännlig och inuti finns inget kvar. folks ansikten säger att de inte vet. ingen är skyldig mig någonting. men jag är skyldig världen att inte finnas.

Likes

Comments

​det är kallt. så jävla kallt att det bränns ända in i ryggen. huden på armarna och händerna börjar ramla av. jag kan dra av den. huden på ärren är för tjock för att flagna men allt emellan går att bara dra av. det här är den fjärde veckan i november. jag fyller år nästa vecka och har inte glömt bort det. än. ibland känns det för kallt för att andas. luften vill inte gå ner i lungorna, den fastnar i halsen. jag har bott på badplatsen ett tag för att jag försökte gå av, men sen blev det så kallt och då gick jag på igen. men jag bråkade med mig själv först. det brukar jag inte göra. det kändes som att jag stal från mig själv. det spelar ingen roll hur nära man är, den delen av mig är så enkel att plocka bort. när man inte har något samvete. jag började trappa ner för några veckor sedan och satt bara i omklädningsrummet inuti två jackor och svettades bort halva kroppen. mår för illa för att äta dubbelt, för långt att gå till stan. går ner i vikt mycket snabbare när jag går av än när jag är på. det blev dåligt. hade ingen mat och kroppen pallade inte röra sig någonstans. och det blev så fucking kallt. när jag hade tänt av så att jag kunde ta mig fram fixade jag smack istället för mat. stal mig själv från mig själv. jag tror aldrig att jag kommer göra någonting som är bra. det räcker inte att man tänker på det.

Likes

Comments

för några dagar sen städade jag ur badrummet. hade inte planerat att göra det men jag hamnade där, på golvet, där varje dag ser exakt likadan ut. och jag vill inte att de ska göra det. slängde handdukarna som nästan växt in i kaklet. slängde tvålen som ändå alltid är tom. slängde tomma flaskor som legat i en kartong under handfatet. en blöt kartong. slängde den också. tänkte inte öppna badrumsskåpet men jag gjorde det ändå. vet inte varför. hade för mycket benzo i mig för att det skulle röra mig. ingenting rör mig längre. allt morsans smink har jag lagt i skåpet. det låg i en av kartongerna när vi flyttade in i den här lägenheten fast det var snart 10 år sen. jag plockade ut det innan kartongerna las på varandra och aldrig packades upp. la allt i skåpet i badrummet för det var där det hade legat innan. i det andra badrummet. men det här badrummet har inte badkar och såg inte ut som det andra badrummet. det var ingenting i det här badrummet som såg ut som det andra förutom färgerna. det vita som var vitt överallt då, och inte fläckigt någonstans. morsans smink har legat där jag la det sen vi flyttade in. tror inte någon har öppnat skåpet ens, förutom jag. mest är det olika krämer som är hudfärgade fast inte likadana. sånt hade hon under och runt ögonen och på hakan eller näsan. de täcker bra men då måste man lägga på mycket och det syns, så ibland är det ingen mening, men ibland funkar det. jag såg hur man la på det så jag använde det mycket. vissa gånger sa folk i skolan att jag hade smink på mig. kunde inte svara så mycket så förnekade bara, men det kanske syntes mer än jag trodde, iallafall tills jag blev bra på det. jag skämdes men ibland struntade jag i det. ibland tvättade jag bort det och stack från skolan. vissa grejer minns man så mycket mer än andra. man låser sig. läppstift och sånt där slängde jag först. tog upp dem ur påsen och ställde tillbaka i skåpet, slängde, tog upp, slängde. stoppade i mig mer benzo. höll på länge att bara slänga och plocka tillbaka. tillslut plockade jag inte upp dem mer. brydde mig ju inte om det. lyckades slänga alla krämer förutom en. använder nästan aldrig den men har gjort det ibland om det verkligen behövs. gillar inte att kolla i speglar. lämnade kvar en kräm i skåpet. slängde allt annat i en container i soprummet som jag inte har nyckel till så att jag inte går in dit igen. följde efter en granne som var på väg in. det ligger nog inte kvar där nu om de har tömt soporna. det känns så oviktigt men det är det sista som var hennes och nu har jag slängt det. kan inte sluta tänka på sminket. jag vet inte varför.

Likes

Comments

jag kan inte förklara vad som är fel med mig. det är för mycket och det finns för lite plats för orden. jag är som en sjukdom som gror inuti alla som har med mig att göra. förstör folks liv av att existera. man tror att man kan ge folk det de vill ha men så fort de har fått det vill de ha någonting annat. jag vill bara ha pengar. ingenting annat spelar roll längre. händerna och fötterna är sönderstuckna fast jag säger nej. och ingen tror på det. jag är lätt att anklaga för stöld men jag baxar inte från någon. frågar aldrig efter någonting annat än pengar i betalning men folk tror att de känner en och tror aldrig att man kan ändra sig. de som vet vad de vill är inte dumma för de vet att man gör vad som helst för en kabbe. det är bara jag som inte vill. men alla skiter i det. man är jobbig när man är nykter. inget blir lika bra då. jag kanske ändrar mig. det är därför jag inte kan sitta. tål inte att veta att jag inte gör någonting vettigare. jag vill tjäna pengar och spara och köpa en bil. det måste vara min bil så att ingen annan får skit. och jag vill inte vara påverkad när det händer. jag vill känna det. ha panik och känna att det gör ont. och det måste vara hemligt. jag vill att det ska vara någonting som är mitt, som jag äger, och som bara jag vet. kan skriva om det här för ingen känner mig. och ingen fattar. det är bara jag som behöver fatta.

Likes

Comments

varje ställe eller rum lämnar märken på huden. jag håller ut mina armar i mani. när jag blundar ser jag vatten som aldrig tar slut. kanyler som bara flyter förbi bakom ögonlocken. spyr på min egen girighet. men jag ör tränad för det här. det är det alla vill. disciplin. lydighet. jag ger dem vad dem vill ha och de ger mig vad jag vill ha. och vad jag inte vill ha. jag balanserar men ramlar nästan alltid över. ibland vet jag inte ens var jag är. jag tror att jag bryr mig men det är bäst att inte veta. när persiennerna är nere och dagsljuset inte lyckas leta sig in en enda gång. natt eller dag spelar ingen roll. det är min födelsedag den här månaden, men det är långt kvar. om jag kommer ihåg ska jag äta glass. när jag var liten och jag kom ihåg åt jag alltid glass och jag tänkte skriva något mer men kommer inte ihåg. ibland skär jag i tungan och i läpparna. det hjälper. jag skriver inte för att jag oftast inte kan längre. måste gömma mina grejer. det är svårt att förklara. det är som när man blir inlåst i ett rum och man får panik för att man inte kan kontrollera om man kan ta sig in eller ut, men man blir lugn för man är ensam och man behöver inte göra någonting. man kan bara sitta där. jag tror jag har infektion i ena armen för den sticker och det blir sår som inte läker. det ramlar bort och kommer var och blod igen, hela tiden. det är mitt fel så jag gör inget åt det. straffen blir hårdare så man accepterar det bara. 

Likes

Comments

det är bara ett tomrum mellan mig och pistolen. ingenting mer än ett vakuum. ord faller i marken som isbitar i en hagelstorm. gapet rör sig mekaniskt. det finns inte ens någonting bakom det. händerna vibrerar, snuddar vid hud och det bränns. läpparna rör sig oförståeligt. konsekvenser. de gräver spår. avtryckaren har sitt eget språk. den väntar inte på någon. det spelar ingen roll om jag ber. eller om jag försöker göra rätt för alla. folk har sina egna uppfinningar. alla har sina åsikter om en. plikter. många som måste följas. den ena avlöser den andra. det är spelet. jag spelar inte för att överleva. jag spelar för att någon ska ha en anledning att knäppa mig. varje gång jag försöker torskar jag. jag är kass. verkningslös. om jag gör någonting rätt straffas jag ändå. om. det är inte sorgligt. det är makten. allt jag inte har. deras auktoritet. jag har aldrig haft makt över någonting. folk tror att när man säljer sig själv och sin själv har man förlorat sin självrespekt. man kan inte förlora något som man aldrig har haft. makten. avtryckaren. era händer är så mycket mäktigare än mina.

Likes

Comments