vet att det var länge sen. gömmer mig just nu, behöver ligga lågt men är dålig på det. svårt att göra sig osynlig när folk letar men när ingen letar syns man inte för någon. har bränt alla chanser nu, finns inget kvar av mitt tålamod och snart ingenting av mig. ådrorna svämmar över av skit som hör hemma där. men jag hör inte hemma någonstans. folk och deras bullshit fräter hål på mig. droger gör folk till djur och djur följer instinkter, tänker inte. slåss för att överleva men slås sönder och vittrar sönder. spelar ingen roll om det är dag eller natt, jag kanske leker ball för att jag måste men det är bara för jag vet hur det funkar. lurad, meddragen, lämnad, rånad, skuren, säg en sak som inte har hänt än. det är därför man leker ball. man låtsas som att inget har hänt för den som åker under vill alla komma åt. av alla runt mig nu är jag yngst och därför har jag redan minst respekt från alla. folk tror att man inte vet, vill manipulera, jag försöker att inte låta mig manipuleras men jag tänker med droghjärnan först, det är sanningen. den andra hjärnan har ruttnat bort. kommer aldrig kunna tänka som jag gjorde förut. den delen av mig har jag bränt bort och när giftet sprider sig fräts man bort så det enda som finns kvar är skum och skal, blodet är utblandat, folk är efter en och man gömmer sig för att pausa. behöver pausa nu för jag orkar inte springa eller ta sats, har ingen lägenhet eller någonstans där jag är välkommen, jag kapitulerar och jag har knackat på alla dörrar för jag saknar stolthet men det är ingen som öppnar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

klick efter klick men jag duckar. ögpnvrån avslöjar era fingrar på avtryckarna som väntar men de är otåliga. mörkret bryts aldrig av medan vi fortfarande står här, alla vägar är avspärrade och jag är avtrubbad som ett slött rakblad. dagarnas syfte bränns fast på min rygg. om jag överlever är det någon som invänder. om jag inte överlever kostar det. mitt samvete förvandlas till pengar i allas händer, ådrorna är fyllda med allt jag inte bryr mig om för att jag är respektlös och skamlös och smutsig. det finns inga väggar som kan stänga det ute. cynisk, stjäl oförskämt allt jag får tag på för det spelar ingen roll hur mycket man ger av det man har eller suddar ut sin moral för det finns alltid någon som äger och vill äga, man äger ingen rätt och ingen sida, spela roll om man kan slåss för sin sak. kan kasta knivar omkring mig men jag vinner ändå inte. gatorna är långa och trånga och fyllda av hatiska exemplar av allt som gör sitt bästa för att förstöra, kan inte fightas mot det som redan karvat sig in i mig. ligger på knä och biter sönder tungan för att inte be, omringad, vetandes men om någon ser säger jag inget. säger inget för jag vet vad du skulle säga.

Likes

Comments

känns konstigt att skriva. var så länge sen jag gjorde det. allt har byggts upp som pyramider i mitt huvud men tror aldrig jag kommer få ut det. allt är mycket och mycket är inte samma. mycket har hänt som jag kommer ihåg men närminnet blir bara sämre och det har aldrig varit bra. gillar att inte komma ihåg saker men det stressar mig också. det är en sån sak som kan ge en skit när man minst anar det. har inte tid med jidder men det hittar mig alltid, är som en magnet som drar till sig tjafs och idiotproblem. kommer inte ihåg sist jag skrev någonting men har haft mina grejer gömda i ett källarförråd ganska länge. det går inte att ha någonting på sig när man inte har en fast punkt och folk är gamar. så fort jag har pengar är det någon som baxar. när någon baxar ens jacka eller skor baxar man någon annans. det är så det går runt. bara man inte tar från fel person. jag har gjort det och det är knas. bästa är att aldrig ha på sig mer än man kan använda just nu, inte gömma saker nära en för folk hittar alltid. det är ljust nästan hela tiden så man vet aldrig vad klockan är. det är bara jobbigt om man ska möta någon. och jag gillar inte att snacka med folk så jag frågar aldrig. har ingen klocka eller mobil. tiden går ändå fast man inte vet. men ibland går det långsamt. har inte varit där på en vecka men förut hängde jag hos en snubbe men vet inte vad jag ska kalla honom, alla behöver någon som andra har respekt för annars är det fucked up att driva runt, folk kommer trampa sönder en. han har många kontakter och är gammal så jag tänkte bara att det var bra plus att han har lägenhet men nu är jag hellre ute. inget är gratis. förutom jag. allt går att få tag på men pengar är svårast, inte fysiskt men psykiskt. för man blir så fucked up. man vill käka, duscha, inget av det kommer när man vill. bara om man har tur. alla är gamar och vill ha sitt eget. går inte till lägenheten för mat. den har kladdiga väggar. går för tabletter. det är mest tjejer där och jag och de snackar om mig och ibland med mig. har bara snackat med en men är så keff på att prata. förut hade det varit annorlunda men nu pallar jag inte. inte hon heller. när lägenheten är tom, om den är det, sover jag där ibland men det är på samma gård som hemma så sitter bara i fönstret ibland och kollar på min gamla balkong, typiskt mig-grej att göra. är hellre vaken än sover. smutsen ligger både under och på huden. tar vad som helst som jag får tag på. om jag hade självrespekt förut är den borta. allt jag tänker på är godis från morgon till kväll, hur jag ska fixa, vem som fixar, så mycket skit som cirkulerar i min kropp och jag vet inte ens vad det är ibland, om jag brydde mig gör jag inte det längre, sitter fast. ärrad. låter det bara hända. hat fuckat kroppen så mycket att den ör oigenkännlig. farsan var i den lägenheten en gång när jag var där men jag var så fucked up, såg honom, han såg mig men tror inte han kände igen mig eller så ignorerade han mig men båda har hänt förut så jag vet inte. gatorna ör svarta av folks smuts. kommer bara driva runt nu ett tag. tills jag blir desperat och sliter i handtaget fast jag säger att jag inte ska gå dit igen men jag känner mig själv. vet hur jag funkar.

Likes

Comments

i know there's been stigma around me

i know you heard things about me

you sleep one eye closed
too scared to get heartbroke
heard too many lies told
don't make this shit unfold
i could tell why you would doubt me
i hit one time, you can't live without me

Likes

Comments

för mycket att förklara. spelar ändå ingen roll. kan inte vara inne mycket.

Likes

Comments

det är svårt att förklara allt som händer. kan inte fokusera på att bara tänka, det går inte. skriver inte mycket nu för har nästan aldrig wifi. rör mig inte runt så mycket längre, det pallar jag inte. har ingenstans att vara just nu och har inte haft det på några veckor. svårt att hålla sig flytande utan något som håller en uppe. förutom smacket. det går inte att komma från. armarna är så äckliga att jag inte ens vill se dem själv, om jag hade ett samvete skulle jag skrika på mig men jag gör det inte för det finns ingenting kvar av mig. rullar genom byggnader som en kula som det inte går att få stopp på. de senaste dagarna har varit kaos. döden hittade sin väg in. det var inte första gången och kommer inte vara sista. i den lägenheten som jag bara går till när jag är desperat men som man inte kan stanna i. någon jag inte kände men kände igen. smacket tar alla som ger sig in i leken, man leker inte mot varandra men man leker med döden och döden vinner alltid. bygger en vägg mellan allt som är verkligt och viktigt. minns inte senast jag käkade något annat än rester från brickor som slängts åt sidan för att glömmas bort, mat är inte viktigt nu men när jag blir hungrig bli jag som ett djur och har jag en röding åker den direkt upp i armen och försvinner. behöver nya kläder för alla mina är smutsiga eller förstörda och kan inte tvätta dem, men exakt när jag kom in i stadium kändes det som att någon satte sig på mig och jag kunde inte andas. får panikkänslor av sånt som inte är värt någonting eller att lägga energi på men för mig är det det värsta. alla människor och allt utrymme där inne, det kändes som att alla kollade på mig och jag flydde med noll värdighet. hemlösheten är som en snigel utan skal. man rör sig, är överallt men överallt är man utanför och när det blir natt har man ingen utom sig själv att styra upp det. ingenstans att krypa in under, man är helt blottad och kan inte lita på någon annan än sig själv. droger gör en slö och timmarna kryper fram tills solen går upp och man jagar tills de större djuren kommer och äter upp en. man flyr från något man inte kan komma undan. på dagen får jag inte ihop mer cash än att bara flyta på, gör det jag kan men det är inte tillräckligt. pressar mig till mer än jag pallar med men det är ändå inte tillräckligt.

Likes

Comments

ingenting alls. det är så det känns. det är lugnt, jag är en idiot. en sista gång. låt det vara. det finns ingen väg tillbaka. kan inte greppa någonting runtomkring, jag brinner och brinner ut. du tror att det gör ont men jag känner noll. orkar inte ge någon njutningen av det. låtsas som ingenting, och jag vet att det funkar. det som sänker mig är allt som håller mig levande. håll hårt. vet inte om det är dagarna som går fortare eller om det är jag som ruttnar bort. vaknar med nya sår, somnar med gamla sår. luften är full av spikar. därför håller jag andan. smutsen äter upp mig. jag är på ett ställe som tar en tugga åt gången, väljer att bli uppäten istället för att äta. orkar inte. orkar ingenting.

Likes

Comments

jag är besegrad, men kriget har inte ens börjat. jag är knäckt och solen har gått upp, men det är nästan inte ens morgon. persiennerna släpper in ljus som bildar skuggor och skärmar av, det är vi och dem, vi mot väggarna som fingrarna skrapar i och ber om att de ska berätta, kroppen är sådär märk och jag vill veta vad som hände. varje del av mig berättar sin historia men jag orkar inte lyssna på dem. går igenom kroppen och jämför, har jag gjort det? knogarna är ömma men hela, de har observerat, jag har försämrats. tänder inte för att slippa möta blicken i spegeln. sköljer munnen och sköljer tankar. filtrerar genom pappret som täcker över alla ojämnheter, men skelettet skakar och jag kan inte ta i handduken, tappar fokus och pressar fingrarna långt ner i halsen. ramlar in och ut, dörrar öppnas och stängs och fyra dagar eller kanske en vecka smälter ihop i ett. jag är inte berörd, jag är avtrubbad. det som borde kännas känns inte längre. kommer inte ihåg var jag har varit inatt, är som en kameleont, överallt och ingenstans. jag hatar hatar hatar dig men jag behöver dig. jag ger mig. förlåt förlåt jag ger mig. jag gör vad som helst. allt för ett fix

Likes

Comments

allt är rörigt just nu, jag är rörig. utslängd för flera dagar sen men har inte hittat någonstans att vara, hänger på 24-timmars och i solen fast den bränns och huden kliar sönder. stressen rinner av mig, svettas och fryser bort den tills benen skakar. prioriterar bort allt bra för att jag är sämst och det bara blir så fast det inte är så jag planerar. jagar och jagas. knän i parken, allas villkor är inte mina villkor. gör allt för det. allt allt. gränser bränner spår i marken. släpar mig fram, försöker lösa dagen. vet inte hur länge jag måste hålla mig borta. i huvudet är jag redan borta.

Likes

Comments