View tracker

​Inte pallat skriva något på länge nu, det har gått upp och ner helatiden som vanligt. jag har lyckats att göra dåliga val som vanligt som har gett mig konsekvenser jag inte ens kunde ana. det så kallade systemet soc har för att hjälpa det är en ren lögn, dom lurade mig. dom sa att jag skulle få en chans att få göra ett eget val. men dem gjordet inte det igentligen, det var bara rena lögner. dom lät mig flytta. sen så gav de mig bara problem och inte ens pengar at äta, hade inte främlingar och diverse kompisar ställt upp hade jag varit död. jag har inte haft råd att leva och dom har inte brytt sig. dom ville inte att jag skulle få ha det bra. dom ville att det skulle gå dåligt. för att dom vill alltid visa att de har rätt. men det är deras fel att jag är den jag är, att jag är så fucking fuckad i känslor tankar och mående. dom har med flit set till att försöka bryta ned mig till botten. men dom kommer inte få det. aldrig. kommer hugga dem först.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det är så mycket som händer runt omkring mig, det är möten folk tar studenten. bråk massor av saker jag inte kan acceptera eller ta in. jag sitter bara förvirrad i min lilla vrå framför datorn och suckar djupt. jag vet inte vart jag ska gå eller hur jag ska bete mig. jag bara är och jag gillar inte att bara vara. jag vill göra något jag vill ha mål och hopp. men just nu så klarar jag inte det. jag ser ingen framtid men jag ser inte bara död heller.
Jag träffar många gamla kompisar som jag ångrar jag lämnat. men jag klarar endå inte av att hålla kvar dem. jag sitter bara här i mitt smutsiga rum som jag inte har orkat städa framför min dator som aldrig får vila. jag gör inget vettigt heller jag bara sitter och spelar i ändlösa timmar. jag kan inte äta heller. jag blir bara äcklad vid tanken på mat. vet inte vad jag gör eller ska göra.
Mina vänner bättrar sig så min omgivning blir bättre. alla bryr sig om alla. men jag bråkar mkt med min pojkvän alla mina kompisar säger att jag är dum som inte dumpar honom men jag kan bara inte. jag är för rädd för att bli ensam.

Möten med soc och bup massor av personer att träffa och tala med. jag vet inte hur jag kommer hantera det allting varierar från dag till dag. 
Sen att jag ser att folk går ut skolan och får sommar lov eller dom som tar studenten eller alla som är på festivaler jag avundas dom. men jag klarar bara inte av det. jag klarar inte trycket. jag har brustit. 

Likes

Comments

View tracker

Dagarna flyter samman och ingenting känns sig likt. jag mår bra sen dåligt sen bra igen. jag är trött 24/7 och vet inte vaart jag ska ta vägen.

Likes

Comments

Har haft en sådan underbar eftermiddag/kväll med massa gamla kompisar. jag funderade på att inte komma först men sen cyklade jag dit med min hund endå. vi grillade badade spelade brännboll med stolpar som rack och en stor boll. sen åkte vi ut med två sammansatta bryggor och ett bord ut till mitten på sjön. sen bråkade jag och min kille dock. det var mindre kul. men inget kan förstöra denna dagen. bästa dagen på evighetersedan. med gamla nära och kära vänner som jag träffat allt för lite tyvärr.

Likes

Comments

Im starting to get haters. nu är världen som vanligt igen! 

HAAAT låt det flöda genom diiig!

Idag har jag förövrigt spelat massa spel typ diablo och stick of truth sen har jag åkt ut lite med mina kompisar köpt en stock snus och lite cigg, så nu ska jag fan klara mig. vi pantade även alla burkar som jag hade liggandes i garaget det blev 131 kr. det känndes gött lite mer pengar iallafall undrar dock vad jag ska med dom till? :) 
Sen mår jag väl inte så bra och saker och ting går inte jätte bra helatiden. men idag var första gången jag lämnat hemmet för att göra något roligt sen i lördags. sen fick jag höra att en "kompis" som jag hatar förövrigt har åkt dit för grov misshandel mohahaha. (stackars kille som blev utsatt dock :C )
Nu ska jag väl fortsätta med mitt patetiska liv cya...

Likes

Comments

Jag vill inte mer. jag lever i en overklig verklighet. det jag ser ser ingen annan. jag är i en annan värld. dock är jag medveten om det. jag hör ljud som inte går att förklara, jag hör röster hur dom skriker på mig. jag tappar ibland totalt känseln. för kyla värme smärta allting. jag känner ingenting ibland. det är som en lsd tripp.
Jag har inga behov. jag behöver inte gå på toa jag behöver inte sova inte äta för den delen heller. det är ett ständigt tjat från mina annhöriga att jag måste äta. men jag vill inte. jag är inte hungrig, varför ska jag stoppa i mig någonting då. man fungerar bättre om man äter och sovar, man blir gladare och bla bla bla. men nej så är det inte. jag har testat, jag har gett det en chans. jag ploppar bara tabbletter. det är det enda jag minns att jag gör på dagarna. två till frukost sen är det ett stort tom rum där jag inte vet själv vart jag befinner mig. det är minnes luckor. eller så sitter jag fast. fast i det alternativa universumet. sen är det dags för kvälls medecinen. jag orkar inte. jag existerar. det är som en form av tortyr. varför? 
Jag glimtar över på facebook och ser alla glada personer. student och sommarlov folk ska ut och dricka och fira. jag vill inte det. jag vill inget mer. bara försvinna. Idag har jag stoppat mig ett flertal gånger från att skada mig själv. jag satt och kollade om jag kunde dö om jag över doserade alla mina medeciner. svaret var ja. jag sitter just nu och försöker hindra mig från det. men det är liksom inget som motiverar mig. jag vill bli full, jag vill bli hög jag vill det för att slippa känna. jag vill inte bara vara. det fungerar inte för mig. jag har ingen ängel vid min sida. jag är så otroligt ensam. och jag vet inte om jag vill släppa in någon heller. dom kommer bara göra som alla andra. rasera den tillit jag byggt upp för dem. det funkar inte mer. the end.

Likes

Comments

Man gör val. hela livet är fyllt av val varje val du gör påvärkar framtiden även om man inte kan tro det. man ska inte ta sitt liv. inte för att man ska tänka på andra utan sig själv. jag har en tävling jag ska vinna. jag tävlar mot mig själv. jag visar mig uthållig och jag kommer inte ge efter. inte idag iallafall. men varje dag är olika varje timma är olika mitt humör går som en bergochdalbana. välkommen till borderline. jag borde fått en instruktions lapp först. nu sitter jag här. vet inte hur jag ska göra eller vad jag ska göra.
Ångest är inte farligt. det är vad man gör under ångesten. och jag är impulsiv. jag är farlig. för mig själv och för andra. ena minuten kan jag vara lycklig. känna lycka. nästa minut vill jag dö. det finns inget mitt emellan. jag åker upp och ned helatiden och jag orkar inte med det. jag vill inte leva ett liv såhär. om mitt liv kommer fortsätta vara såhär kommer jag att ta det. i ren desperation. det är inget hot eller rop på uppmärksammhet. jag är impulsiv jag har försökt tidigare. och jag vet när jag inte orkar mer. just nu är mitt huvud en gröt. jag tänker på så mycket. allt som har varit allt som är och allt som kommer att vara.

Likes

Comments

Kanske ska berätta lite om mig själv så att folk vet lite om mig. när jag var åtta år flyttade jag hemifrån första gången. då fick jag bo hos en jour familj för min mamma kände att hon inte klarade av mig. och bo med min pappa var inte ett alternativ. det är starka misstankar på att han har förgripit sig på mig när jag var liten. jag var alltid rädd när jag var med han. jag levde under ständigt hot och rädsla. jag fick bara vara glad. han hade en tjej under den tiden, dom är fortfarande med varandra. varje gång dom bråkade lade dom skulden på mig och jag fick ta all skit. dom kunde skrika på mig och tvinga mig att gå och lägga mig kl 5 för att jag inte ville ha en tofs i håret. Han hotade mig efter ett bråk med sin tjej att han skulle ta livet av sig han hade en bandsåg som var igång framför honom jag var rädd. varje gång dom bråkade drabbade det mig också. jag fick ta skiten och blev utslängd. jag fick ofta höra hur han skulle klippa av mina fingrar, hur han skulle köra ut mig i skogen och aldrig mer komma tillbaka och hur han skulle köra in i en bergsvägg med mig. han hade tydligen hotat med det sen jag var bebis och han har kört ut mina bröder i skogen och lämnat dom där. han har slagit mig på fingrarna. han har misshandlat mamma psykiskt och fysiskt även min brors mamma har blivit utsatta för det. varje gång jag var hos han räknade jag minuterna tills jag skulle få komma där ifrån. redan som tre åring hade jag ångest attacker när jag skulle till honom. jag lärde mig snabbt att sätta på mig en mas. så jag dolde allting jag kände. jag blev neutral. jag ville inte få mer skit. egentligen var jag rädd. mamma har aldrig haft det bra ställt ekonomiskt vilket gjorde att jag inte fick så mycket pengar av henne. mina klass kompisar skulle till liseberg och köpa guldpass, men det hade jag inte råd med. jag gick dagligen och tömde mina klasskompisars väskor efter pengar, pengar jag använde för att få ett så normalt liv som möjligt. jag är bra på att stjäla jag har stulit sen jag var fem. då för att få det bättre. nu gör jag inte det längre då jag inte har ett behov av det. jour familjen jag flyttade till var inte bra. mamman var alcholist och alltid full. dom vägde mitt godis och skulle ha exakta kvitton om något inte stämde fick jag skit. jag tror hon slog mig. jag hittade gamla mail som jag skrivit till kompisar under den tiden. jag fick inte vara fem minuter sen hem då ringde hon polisen. vilket faktiskt hände en gång. Då fick jag veta hur det var att vara önska. jag bodde där i nio månader fast man bara får bo i jourfamiljer i en månad. efter det flyttadfe jag till ett familjehem i göteborg. det var en ensam stående kvinna. under den tiden gick skolan dåligt för mig. inte för att jag hade problem med ämnena. utan med reglerna och de andra eleverna. jag får byta skola och det sker en del incidenter. jag börjar bli allt mer deppresiv skära mig och testa droger. jag ville dö, trodde jag. nu känner jag det begäret mer än förut. Varför jag fick flytta där ifrån var en rad olika incidenter men största anledningen var för att jag knivhotade mamman i familjen. jag flyttade efter en vecka till ett behandlingshem i dalarna. där blev jag lämnad ensam till personer jag aldrig mött på ett ställe så långt från allting jag hade. det sög. jag mådde dåligt och fick värre och värre skadebeteenden. jag försökte ta mitt liv och jag började missbruka. under den tiden blev jag våldtagen och en massa andra saker hände. jag blev misshandlad flera gånger. en som jobbade där började förgripa sig på mig. den enda jag litat på. En natt efter jag bott där i två tre år, blir jag flyttad akut till psyket i falun. där var jag en helg sen blev jag skickad till psyket i göteborg. jag var tolv år gammal. där blev jag bältad dagligen, för att jag var aggressiv. men det var det enda jag visste. jag kunde inte kominucera på ett annat sätt. efter en månad där blir jag flyttad till ett nytt behandlingshem. där försvann alla mina friheter och allt mitt hopp. musik var viktigt för mig men den fick jag inte ha. allting var schema lagt. till och med när man skulle gå på toa. jag blev en robot. jag stängde av och bara var. jag gjorde det jag skulle. jag kände aldrig efter. jag blev utsatt för sexuella övergrepp där av en kille som också var inskriven där. på stället fanns det övervaknings kameror. men personalen trodde mig inte och kollade aldrig på filmerna. sen flyttade jag där ifrån till ett familjehem utanför göteborg, där jag idag är bosatt. jag bråkar ofta med familje medlemmarna. jag åker in och ut från psyk och mitt missbruk blir värre och värre och jag börjar tröttna på allting. jag har haft kontakt med bup sen jag var sex år gammal ändå så har inget hänt. ingen har hjälpt mig. 
And well det är lite om mitt liv.

Likes

Comments

Jag vet inte vad jag ska lägga mitt focus på, det här fungerar inte. jag känner mig ensammast i världen.
Jag har varit på möte idag med min psykolog och träffade samtidigt läkaren. tydligen ska jag sluddra mycket nu. vilket är ironiskt då bara min sömn medecin gör mig slöddrig. vi satt iallafall och pratade om min medicinering och sen kollade dom blodtryck och lite andra värden, som vanligt var dom bra. sen fick jag snacka själv med psykologen. jag har ite så mycket att säga till henne. jag orkar inte heller sitta där och lyssna på ångest hantering. hon behöver inte berätta det för mig om jag kan säga ordagrant det hon säger fast före henne. jag har hört allt det där tramset. det hjälper inte. då sa hon att jag ska gå ut och gå promenader dagligen. men det gör jag ju redan. då sa hon ta två. asså jag orkar inte med logiken i det hela. jag har märkt att det handlar inte om mitt välbefinnande längre, det handlar om de i min omgivnings väl befinnande. om jag bara stänger av som jag förut i mitt liv gjort. när det varit som värst. då kommer alla bli nöjda. jag vill må bra. men jag får inte riktigt en chans till det. jag hatar när folk gnäller eller klagar på mig, det gör ont. därför gör jag allt för att undvika det och göra alla i min omgivning nöjda. men inte ens det duger. jag orkar inte slösa mer energi på att få min omgivning att vara nöjda. för ingen nöjer sig någonsin. det finns alltid massa fel och brister att peka ut. jag vill inte sluta röka gräs. men jag gör inte det för att min omgivning vill inte det. jag vill inte träffa en psykolog, men jag gör det för att min omgivning gör det. dom klagar om jag äter. och om jag inte äter. det är gnäll om jag är mycket med kompisar och gnäll om jag är lite med kompisar. jag kände att jag fick nog idag. jag kommer inte försöka göra alla nöjda mer. jag kommer skita i vad min omgivning tycker och jag ska leva mitt liv för mig själv, jag ska göra det jag mår bra av och inte det som "ser" bra ut. eller så kanske jag bara ska bli den robot jag en gång varit. och bara stänga av. jag vet inte riktigt. men jag förväntar mig en flytt snart. när dom inser att dom inte orkar med mig. när dom förstår att det inte hjälper. 
Btw sry för dålig uppdatering om någon bryr sig för fem öre ens... 

Likes

Comments

Jag börjar undra nu, vad ska hända, jag orkar inte med detta som är just nu, det är möten läkar besök massor av saker, och jag orkar inte riktigt det, jag vill inte. det gör ont att veta att jag måste gå på alla dessa möten också, jag vill inte prata med en psykolog, jag vill inte sitta och snacka med en läkare, eller ta prover på vårdcentralen. jag orkar inte det. och jag vet inte om jag orkar med något alls. jag får medeciner, men bara en som dämpar min ångest och den kan jag inte ta så ofta endå. jag vill inte finnas när jag är helt ren. jag vill missbruka. jag har kommit fram till det nu. och då ställer jag mig frågan, är det värt det? att förlora allting jag har nu för lite vitt pulver eller en joint. jag känner såhär. bättre att jag är lycklig och mår bra, än att min omgivning är bra och jag inte mår bra. Vad ska jag göra, jag ser ingen hjälp längre. jag har velat ha hjälp i så många år, jag har gått till bup i elva år. då kanske dom ska ta det på  allvar. jag har varit inskriven på diverse bup akuter flera gånger. dom tycker jag mår för bra, men öppen vården tycker jag mår för dåligt. ingenting funkar. jag kan hålla mig ren som alla vill men då mår inte jag bra, då lägger sig inte min ångest. och vad gör jag då?

Jag sitter nu och försöker spela lite, komma bort och inte tänka så mycket, men varför ska allting vara så himmlans svårt? jag hade en jätte bra kväll igår med fina vänner vi drack öl snackade åt gott, och så var vi på kungälvs cruisingen. det var en bra dag. men det finns få av dem, är det nu jag får ta konsekvenserna för det? 

Likes

Comments