hur mkt ska jag orka, hur många ljus ska jag behöva tända på kyrkogården, hur många tårar ska fällas och hur många gånger ska en begravning äga rum.. hur mycket orkar en människa innan insidan faller isär i skärvor, hur länge ska sorgen vara vardagsmat och en del av mitt liv.. hur mycket klarar jag av innan bitterheten och ilskan att förlora alla tar överhanden och lägger en skugga över framtiden.. hur mycket klarar jag av innan sorgen tynger ner mina axlar och begraver mig under ton av känslor..//

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

.... kommer aldrig glömma smärtan eller ditt mörka hat, kommer aldrig ngnsin kunna se dej i ögonen mer eller lita på dina ord, jag kommer aldrig låta dej ta i mig igen eller såra mej, dina händer runt min hals eller din kropp runt min, blåmärken på kroppen försvinner men aldrig såren i själen eller smärtan i hjärtat.. Du kommer aldrig såra mig igen eller ngnsin få en chans att prata med mej, dina handlingar visade tydligt vilken människan du var och hur du ville leva, att stjäla ngns tillit och ljuga var ditt sätt att förstöra andras liv..  Du kommer aldrig bli en person i mitt liv eller få chansen igen att vara en del av oss, Du kommer alltid ha en plats i mitt minne men inte på grund av att du gjorde mej lycklig eller såg till mitt bästa.. kommer alltid minnas skräcken när luften tog slut, när orden du sa träffade som spjut i hjärtat, när mitt liv blev en skräckfilm.. men nu är du ett minne.. ett minne av ett snedsteg i ett liv jag vill glömma i en tid av svårigheter...//

Likes

Comments

den enda tanken var att överleva för mina barns skull.. att se ljuset i tunneln, ta tillvara livet jag fick men alla motgångar, känslor och händelser gjorde det svårt att se ngt ljus alls.. tankarna var mer än svarta.. svåra att tyda och hemska att ta itu med.. känslan av att inte styra mitt liv alls, att vara en spel pjäs i livet där händelserna runt mej gjorde mig svag och osäker, känslor av ensamhet svämmade över och livet var svart, dagarna blev nätter och sömnen försvann, tankarna låg som en kappa runt mig med tungt foder, visste inte hur jag skulle göra eller hur jag skulle komma vidare i livet, ta steget mot framtiden var ett kliv över en avgrund men egentligen så tvunget..var inte redo.. gömde mig i mörkret bland svarta tankar och illamående av allt..

....men så en dag.. en dag kände jag att för att leva måste jag upp och ut, jag måste våga ta mig an världen där utanför hur hemsk den än är.. komma ur helvetet för att finna vägen där mitt liv är.. finns kraften att gå vidare, våga se framåt...//

Likes

Comments

.... känns som jag först nu andas och har hittat livet, ni vet - man kan leva sitt liv men ibland lever man i livet medan det pågår runtomkring för man inte orkar annat eller vet bättre, kanske är det enklare att låta livet passera förbi än att ta tag och granska innehållet.. för mej är livet en gåva jag ska ta tillvara, använda, leva i och leva av, livet är där jag är och där jag borde vara men ibland hamnar man på avvägar och inser att man faktiskt missat sitt liv... att när jag levde så var jag inte där..kroppen och huvudet hade stängt av.. jag var inte där egentligen...//

Likes

Comments

.......minnena bleknar och för varje år kommer jag på mig själv med att undra över delar jag inte minns, vad jag sa.. vad jag gjorde.. att gå tillbaka i sig själv och känna efter vad jag kände där och då är tufft, att känna smärtan geom drömmen eller i verkligheten är det värsta, att se sorgen med egna ögon är smärtsamt och ansträngde för själen, att stanna upp och våga se tillbaka är en uppoffring av energi och tid, att våga ta sig ner i djupet för att simma upp igen tar alla krafter.. men där vill jag känna att jag vågar, vågar möta demonerna, vågar ta mig tillbaka i tiden där tårarna rann och kroppen skrek, vågar bryta mark på gamla ställen som jag kanske stängt locket till i ren skräck för känslor och tankar.. varje år bleknar bilden av personen jag var och vart mina drömmar förde mig, istället finns jag här bland nutid och framtid, i en ny version av mitt liv som kanske inte blev som planerat men bättre än tänkt.. ett liv som formades om.. det blev nya rader i livets bok.. boken om mig.. där jag är huvudpersonen.. men varje år försvinner en bit av den jag var.. människan personen ändras och här är nu en helt annan men ändå samma person men med andra tankar om livet.. varje år ändras mitt liv och varje år får jag möta minnena av livet som en gång var..//

Likes

Comments

....om jag kunde drömma skulle önskan vara att alla en dag fick gå i mina skor för att känna hur det faktiskt är att leva med döden så nära, med minnen och tragiska händelser.. att leva ett liv som har vart tufft på många plan och där tillfällen funnits när jag önskat livet rann ur mej.. om ngn kunde leva i mina skor utan att känna sig tömd på livslust och energi ibland vore det storartat... om man skulle orka känna alla känslorna och orka gå genom dagar av helvete.. se mitt liv ur mina ögon kanske förståelsen vore större och orden mjukare när något sker.. visst är det lätt att tycka en massa om andras liv men leva det tror jag inte många vill.. problem eller händelser sker i alla familjer med vissa drabbas hårdare och får mer att bära.. ibland önskar jag att man kunde checka ut.. bara få vara neutral.. varken andas eller leva.. bara finnas.. slippa oro stress mörka moln och sorg..slippa minnen och livet som var.. men vad skulle då ske.. livet formar och livet tar..ibland mer ibland mindre.. man lär sig att leva med det men ibland drömmer jag om ett smärtfritt liv där jag bestämmer nästa rörelse..där jag får vara chefen.. inte ett liv där livet bestämmer över mej.. men jag drömmer vidare.. känner mej för och andas i fyrkant..ngn gång är det min tur.. min tur att slappna av och se det goda i livet.. vill ngn byta mitt liv är det välkommet...//

Likes

Comments

när sorgen återigen är där.. finns där som ett band av minnen, tankar, känslor och tårar... när man vill skrika, slå och bara få ur sig allt..när jag känner att det är nog... när ngn hastigt somnar in..när jag inte hinner säga hejdå..när jag inte hinner säga det jag vill innan det är för sent.. detta är bara för mkt.. att känna allt detta..igen.. känslorna är som en storm.. hit och dit.. saknad..ångest...kärlek.. älskade mormor varför just nu? stanna hos mig..hade behövt dig vid min sida.. dina kloka råd.. din kärlek och ditt band till mig.. med dig vid min sida klarade jag allt.. nu är det svart och tungt.. begravningen äger rum på barnens pappas dödsdag...av alla dgr.. gud hatar mej..känner att jag är bortglömd...hatad och att ngn verkligen vill att jag ska vara ensam kvar i världen... när sorgen är där som ett svart hål att gräva sig upp ur.. jag klarar det.. snart...tar några dgr..sen är jag ute ur mörkret men nu är allt svart....//

Likes

Comments

När barnens pappa hastigt dog.. när mitt liv ändrades och blev en grej man pratade om har alla haft åsikter om mitt leverne, mina barn eller hur jag borde sörja..

åsikter har vädrats offentligt eller lite i smyg men alltid nått mina öron..spydiga kommentarer, avundsjuka och lögner har serverats på ett fat.. man har utan tanke på mina känslor ifrågasatt eller antytt hur jag faktiskt borde göra.. hur jag borde tänka på alla andra.. hur det ser ut i alla andras ögon... eller vad han tycker om mej nu när jag gått vidare och han är död..

men det är aldrig ngn som frågar vännerna som hade åsikter om allt jag gjorde hur dom minns honom, sörjer eller beter sig efter hans död..

ingen ifrågasätter vännerna, arbetskompisar eller familjen hur deras sorg ser ut.. hur dom hanterade detta.. ingen... men mig ska det pratas om..ifrågasättas och gärna skvallras om...

när dom har gått vidare eller totalt struntat i oss trots alla gånger vi fick höra att vi finns här.. vi ska träffas.. vi ska hjälpa dej genom detta.. vart tog alla vänner vägen? men ingen ifrågasätter deras väg genom sorgen...

för det är min sorg som öppet skulle granskas och bli kikad på under förstoringsglas..kanske för att det är lättare så.. att peka på ngn annan när man själv gör fel?..

kanske är det lättare att rikta ilskan mot mig istället för att se sin egen del i det hela...kanske borde alla ta sig en funderare innan man dömer andra?..//

Likes

Comments

Ibland händer det att även jag inte tänker..funderar eller överhuvudtaget lägger en tanke på det som varit... lever här och nu... finner harmoni och försöker leva det liv jag nu har.. men så kommer tankarna.. funderingar och alla andra människor som påverkar, ger intryck.. så är man tillbaka bland tankar och känslor som egentligen inte är mina.. ibland när man klättrat upp för stegen åker man ner ett par pinnar för att andra människor drar ner mig.. känns det igen? när yttre påverkan är starkare än jag.. det är då man börjar se fel som inte finns.. saker man måste ändra på och känslor man egentligen inte har...//

Likes

Comments

Betraktad som en tavla av alla runtomkring.. ni vet.. åsikterna, blickarna, tankarna och axelryckningarna som en konstkritiker ger en tavla..

man beskådar begrundar tittar och påpekar fel, brister eller vad som är vackert eller fult med det man ser... så kände jag mej en tid...

som en tavla i ett galleri fullt av människor som betraktade mig från olika vinklar och vrår.. människor som tyckte, kände eller ville något..

medkänsla sorg empati sympati och en hel massa nyfikenhet blandat med frågor..

jag var som ett utställningsföremål där alla hade en åsikt eller kände något med mig... människor har en förmåga att se på människor på ett speciellt sätt när något sker..man tittar.. kanske nyfiket... man tittar för man känner medkänsla och man tittar för man hört det ryktas.. man tittar...

som en tavla exponerade jag mig för alls runtomkring, mina känslor satt på utsidan av mig och kunde inte döljas.. mina ringar runt ögonen skvallrade om trötthet och ögonen berättade om sorgen... axlarna var ihopsjunkna och kroppen kröp mer och mer ihop för att skydda mig...jag var ett lätt byte för alla kritiker och människor som ville mig antingen gott eller illa... för människor som hade en baktanke eller bara ville veta saker.. jag var bakbunden i min sorg och såg varken faror eller riktiga vänner...

som en tavla hängde jag där.. men tillslut blev jag starkare.. min ram tjocknade och lystern kom tillbaks i färgen.. jag vaknade till liv och lärde mig stundtals blunda för människorna runt mig och bara vara.. jag hänger och är den jag är..titta men ni kan inte skada mig med era blickar längre... tavlan är en original version och värd allt slit.. till slut torkar färgen och åren ger den lite personlighet och hjärta... tillslut blir den en av sitt slag....//

Likes

Comments