Header

Förra veckan jobbade vi med vår identitet. Det var en utmanande och spännande vecka med mycket starka känslor. Vi hade en fantastisk talare som hette Joanne och hon undervisade hur man ser sig själv genom Guds ögon och inte genom världens ögon.

Här är en häftig film som öppnade mina ögon. Den visar hur lite vi faktiskt ser, vet och förstår. Tänk hur fantastiskt allt i världen är och hur gott Gud tycker att det är (1:a mosebok). Föreställ dig då hur mycket han måste älska oss då han GAV OSS ALLT som är skapat!

The past week we worked with our identity. It was a challenging and exciting week with a lot of strong feelings. We had an amazing speaker named Joanne and she taught us how to see ourselves through God's eyes and not through the world's eyes.

Here's a cool video that opened my eyes. It shows how the whole world gives praise to God. It's so incredible because it shows how little we actually see, know and understand. Imagine how amazing everything in the world is and how good God thinks it is (Genesis). And then imagine how much he must love us when he GAVE EVERYTHING he created to US.

Vi gjorde två övningar som påverkade mångas liv starkt. En av övningarna gick ut på att man skulle stå mitt emot en person och stirra in i personens ögon i några minuter, utan att prata och utan att titta bort och samtidigt fråga Gud vad han ville säga till personen. Övningen kändes lite obekväm och pinsam till en början men man vande sig snabbt och det var faktiskt något av det häftigaste jag upplevt. Vi upprepade övningen med många personer. Med hjälp av första veckans lektioner om att känna igen Guds röst var det en sådan stark upplevelse. Det var som att se och känna hur mycket Gud älskar personen när man stirrade in i dennes ögon. För mig var det så mycket lättare att höra Guds röst under denna övning än någon gång förut.

Den andra övningen gick ut på att "ta ut saker ur mörkret och lägga fram dem i ljuset." Vi kunde öppna oss och berätta om saker som tynger oss, så som sådant vi gjort eller blivit utsatta för som får oss att må dåligt. Vi stöttade varandra i en miljö av kärlek, förlåtelse och utan fördömelse. Det var så fantastiskt att kunna lämna allt mörker man bär på vid Jesus fötter och få ta del av nåden som är till för oss alla. Det är en sak att be om förlåtelse/förlåta någon men att på riktigt känna sig förlåten kan vara så svårt och ta många år. Men under denna övningen var det så många som bara fick lätta sina hjärtan och bli satta fria och det var så vackert att få vara en del av det. Kraften i Guds kärlek och förlåtelse är oändligt mycket större än allt annat som försöker hålla oss tillbaka och att få se detta framför mina egna ögon är något jag aldrig kommer att glömma.

Här är en video som förklarar detta lite mer. Mannens tonläge kan vara lite skrämmande för en del, men bortse från det och tänk på budskapet och läs texten!

We did two exercises that affected many lives big time. On of the exercises was gazing into each other's eyes for a few minutes, without talking and without looking away and at the same time asking God what he wanted to say to the person. The exercise felt a little embarrasing and uncomfortable at the beginning but we got used to it pretty fast and it was actually something of the most awesome I've experienced. We did the exercise with many people. With the past week's teaching in mind (to recognize God's voice) it was such a strong experience. It was like seeing and feeling how much God loves that person when you gazed into his/hers eyes. I found it so much easier to hear God's voice during this exercise than ever before.

The other exercise was about "bringing out things from the dark into the light". We could open up and tell about heavy stones in our lives, such as things we've been exposed to or things we've done and experienced that makes us feel bad. We supported each other in an enviroment of love, forgiveness, and without judgement. It was so amazing to let go of the dark things we carry and just leave it by the feet of Jesus and really feel the grace that's for everyone who wants it. It's one thing to ask for forgiveness/to forgive someone but to really feel forgiven can be tough and it can take many years. But during this exercise there were so many who could get their heavy weight off their chests and be set free and it was so beautiful to be a part of that. The power of God´s love and forgiveness is infinitely much stronger than anything else that will try to hold us back and to witness that is something I'll never forget.

Here's a video that explains a little more. The speaking man's tone could be a little scary for some people, but ignore that and think about the message and read the text!

Du är aldrig för smutsig för att bli förlåten. Det finns ingenting du kan göra för att förtjäna Guds kärlek mer eller mindre. Det spelar ingen roll hur ditt förflutna ser ut. DU ÄR SÅ ÄLSKAD och DU ÄR FÖRLÅTEN om du ber om förlåt och lämnar ditt mörker vid Jesu fötter.

Det fina med Jesus är att han alltid lagar dig när du kommer till honom. En vacker liknelse är en japansk konst som kallas "kintsukuroi", vilket betyder "att laga med guld". Det är konsten att laga keramik med guld- eller silverlack och förstå att föremålet blir vackrare efter att ha gått sönder och sedan blivit lagad. Jesus gör precis samma sak. Han gör dig hel igen och till och med vackrare än innan du "gick sönder". Vägen dit är inte alltid lätt dock. Gud har inte lovat oss att stormar inte ska komma, men han har lovat att gå tillsammans med oss igenom stormen. Ken Mulligan, en man som talar denna vecka (om att rena sitt samvete), sa något superbra om det idag. Han sa att han hade ramlat av sin motorcykel en gång och att han skrapade upp armen riktigt illa. När han kom till sjukhuset så tvättade sjuksköterskorna såret och skrubbade det. Själva tvättningsprocessen gjorde till och med ondare än själva olyckan men tack vare det så läkte såret fint. Han hade kunnat välja att inte få såret tvättat men då hade det tagit mycket längre tid att läka och smutsen hade läkt fast och funnits kvar i kroppen. Det är på samma sätt när du kommer till Jesus med ditt liv. Han vill tvätta våra sår åt oss för att vi ska kunna läka och få så små ärr som möjligt. Vi kan absolut välja att inte inkludera Jesus i "läkningsprocessen", men då kommer det ta mycket längre tid att läka och vi kommer med största sannolikhet ha stora ärr som vi bär med oss resten av livet.

Vi pratade också mycket om kunskap och utbildning. Det är så vanligt att bli sedd som osmart om skolsystemet inte gynnar en. Det finns så många olika sorters smarthet och kunskap. Vissa människor är smarta i skolan, vissa briljerar med sin kunskap på fotbollsplanen, andra bakom kameran och andra genom att designa kläder. Inga är mindre smarta än andra, människor uttrycker bara sim smarthet på olika sätt. Det handlar inte om "hur smarta människor är" utan "hur människor är smarta".

Det är så vanligt att vi ser ner på oss själva, jämför oss och värderar oss själva utifrån allt vi är omringade av. Men det är så viktigt att vi förstår att vi är skapade till Guds avbild och att vi därför är helt perfekta i hans ögon. Vår nedvärderande bild om oss själva sitter oftast i vårt eget huvud och det är där kampen måste vinnas. Platsen där Jesus korsfästes kallas "skallen" och det var där Jesus fullbordade sin kallelse och det var där ondskan besegrades. "Kampen är vunnen på platsen som kallas skallen".

Jag tror att jag har fått ner det mesta nu, men det är omöjligt att få ner allt. Mitt hetaste tips är att ni signar upp till en DTS (Discipleship Training School, skolan jag går) så ni får uppleva och lära er allt själva! ;)

KRAM

You're never too dirty to be forgiven. There's nothing you can do to deserve the love of God more or less. It doesn't matter how your past looks like. YOU ARE LOVED and YOU ARE FORGIVEN if you ask for forgiveness and leave your darkness by the feet of Jesus.

The beautiful thing with Jesus is that He always heals you when you turn to Him. A beautiful metaphor is a janapese art called "kintsukuroi", which means "to repair with gold", it's the art of reparing pottery with gold or silver lacquer and understanding that the piece is more beautiful for having been broken and then repaired. Jesus does exactly the same thing. He makes you whole again and even more beautiful than before you "broke". The way to healing isn't always easy though. God has not promised us that the storm won't come but He has promised us to walk together with us through the storm. Ken Mulligan, a man that speaks this week (about clear conscience), said something so good today about that. He said that he once fell off his motorbike and hurt his arm really bad. He got an open wound from the elbow to the hand. When he came to the hospital the nurses washed the wound and scrubbed it. The washing hurted even more than the accident itself, but thanks to that, the wound healed nicely. He could've chosen not to wash the wound but then the healing process had been so much longer and the dirt would've healed into his body. It's the same way when you come to Jesus with your life. He wants to wash our wounds so that we can heal and get as small scars as possible. Of course we can chose to not include Jesus in the "healing process", but then it'll take so much longer time to heal and we'll most likely get big scars that we'll carry through our whole lives.

We also talked a lot about knowledge and education. It's so common that you are seen as not smart if the school system doesn't fit you. You can be smart and have knowledge in so many different ways. Some people are smart in school, some shines with their knowledge on the soccer field, others behind the camera and others through designing clothes. Nobody is less smart than others, people just express their knowledge in different ways. It's not about "how smart people are" it is "how people are smart".

It happens all the time that we look down on ourselves, compare ourselves and value ourselves out of the surroundings. But it is so important that we understand that we're created in God's image and that we therefore are perfect in His eyes. Our degrading picture of ourselves often comes from our own head and mind and it's there the battle has to be won. The place where te crucifixion happend is called "the skull" and it was there Jesus completed His call and it was there evil got concuered. "The battle is won in the place of the skull".

I think I've got the most of it down now, but it's impossible to write everything. My hottest advice is that you sign up for a DTS (Discipleship Training School, the school I'm going to) so that you get to experience and learn everything yourselves! ;)

HUGS

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vår första riktiga lektion var i torsdags och rubriken var "att känna igen Guds röst". Det var en fantastisk talare, Donna, som tog oss igenom två dagar av träning och goda råd om hur man känner igen Guds röst. Många brukar kalla det "att höra Guds röst" men Gud talar till oss på så många olika sätt och han talar hela tiden, vi måste bara lära oss att urskilja hans röst bland alla andra "röster" i våra liv därför passar det bättre att säga "känna igen" än "höra".

För att känna igen Guds röst så måste man ta hänsyn till de fyra faktorerna att
- Gud är din vän (Johannes 15:15)
- Gud är din räddare/frälsare (Johannes 4:42)
- Gud är din rådgivare/hjälpare (Johannes 14:26)
- Gud är Herre (Lukas 6:46)

Hon pratade en del om det jag skrev tidigare att Clara sagt till mig efter hennes DTS; att "när vi lär känna Gud bättre så känner vi igen hans röst bättre". Gud pratar hela tiden, vi måste bara lära oss och träna oss i hur han pratar till oss och hur vi känner igen hans röst. Vi gjorde en otroligt bra övning som jag tänker dela med er. Vi läste igenom Johannes 14:1-27 på egen hand och sedan skulle vi göra två med rubrikerna "Guds del" och "min del". Det var en såå givande och användbar övning och jag tycker att ni borde prova den själva när ni läser ett stycke i bibeln. Tänk ut och SKRIV NER vad som är Guds uppgift i det hela respektive vad som är din uppgift. Så ser du konkret vad du behöver göra respektive vad Gud kommer att sköta själv. Detta är viktigt då det blir helknas om du själv tar på dig uppgifter som egentligen är Guds del.

Om ni vill ha ett exempel på uppgiften så får ni se mina anteckningar här (läs stycket i bibeln först dock):

Our first lession wast held last thursday and the head line was "recognizing God's voice". We had an amazing speaker named Donna, who brought us through two days of training and gave us a lot of good advise about how to recognize God's voice. Sometimes people call it "hearing God's voice" but God speaks to us in so many different ways and He speaks all the time, we just have to learn how to recognize His voice among all the other voices in our lives, and that's why "recognizing" is better than "hearing".

To recognize His voice you have to take advantage to the four facts that:

- God is your friend (John 15:15)
- God is your saviour (John 4:42)
- God is your counsleor (John 14:26)
- God is Lord (Luke 6:46)

She spoke a lot about what I wrote earlier that Clara said to me after her DTS; that "when we get to know God better, we will recognize His voice better". God speaks all the time, we just have to learn how He speaks to us and how recognize Him. We did a really good exercise that I want to share with you guys. We read through John 14:1-27 on our own and after that we made two lists with the headlines "God's part" and "my part". That exercise was so useful and fruitful and I really think you should try it yourself when you read the bible. Think about and WRITE DOWN what's God's part VS what's your part. Then you'll se concretely what you have to do VS what God will do. This is important because it will be weird and wrong if you try to do things that's God's job.

If you want an example on the exercise I'll show you my notes here (read through this part in the bible at first):

Vi måste också släppa vår egen kontroll och lita på att Gud talar till oss. Om vi inte tror på och litar på att han talar till oss, då har vi mycket svårare att höra honom. En annan sak är att vi behöver eliminera de andra rösterna i våra liv så som exempelvis våra egna begär, människor som får oss att vända oss från Gud, människor som inte tror på dig, icke-kristna distraktioner, dömande människor, dåliga influenser, jämförelse, kontrollbehov och avundsjuka. Här är en superbra youtube-video som visar hur Gud talar till oss och hur vi oftast reagerar på det:
We also have to let go of our own will to control and trust that God speaks to us. If we don't believe that He speaks to us, we'll have a much harder time to recognize Him. Something else is that we need to eliminate the other voices in our lives such as our own desires, people that makes us turn away from God, people who don't believe in you, none-christian distractions, judgeing people, bad influences, comparatio and envy. Here's an incredibly good youtube video that shows how God speaks to us and how we usually react to that:
En viktig tanke att ta med sig när man försöker att höra Guds röst är att tankarna man får måste vara baserade på bibeln. Ibland får vi visioner/bilder/tilltal som vi tror är från Gud, men då måste vi ställa oss frågan om det stämmer överens med bibeln. Följer det inte Guds ord, då är det inte Gud. Och hur ska vi kunna urskilja detta då? -Genom att läsa mycket i bibeln såklart! En annan viktig aspekt är att vara varsamma med det Gud ger oss. Vi måste fråga om tilltalet är till oss själva eller menat att dela med andra. Och om det ska delas med andra - när är det rätt timing för oss att dela det? Man kan lätt bli lyrisk och överväldigad när man får något från Gud, men det gäller att sansa sig och fråga vad vi ska göra med det han gav oss.

För att höra Gud måste vi:
- erkänna synd
- överlåta allt till honom
- återkomma till honom dagligen
- lyssna på och följa honom och hans ord
- tysta andra röster
- värdera och prioritera våra tankar
- prova det som Gud ger oss

Vår läxa inom detta område var att vi fick ett namn på en person i vår klass som vi skulle be för och fråga Gud om vad han ville uppmuntra personen med. Sedan skulle vi skriva ner det och tolka vad vi hörde från Gud i ett brev. Sedan under lektionen skulle vi läsa upp brevet till personen framför klassen och "presentera" vad Gud ville förmedla till vår person. Det var en lärorik övning tycker jag för man tog sig verkligen tid till att lyssna till Gud och man försökte verkligen höra honom. Sedan var det inga problem om man inte fick något från Gud, för ibland hör man bara inte.

Detta var en sammanfattning på allt vi fick lära oss den första veckan. Hoppas ni fick ut något av det jag delade!

Bara hör av er om ni har frågor eller funderingar.

Kram!

An important thought to consider when you try to recognize Him is that the thoughts you get need to have their foundation in the bible. Sometimes we get visions/images/words that we think are from God, but then we need to ask ourselves the question if it suits with the bible. If it's not based on the word of God - it's not God. And how can we know that it's based on His words? -Through reading the bible (a lot) of course. Another important aspect is that we need to be cautious with that we get from God. We have to ask if it's for ourselves or meant to someone else. And if it's meant to be shared with others - when is the right timing for us to share it? It's easy to get overwhelmed when you get something from God, but we need to take it cool and ask what we're supposed to do whith that He have us.

To recognize God's voice we need to:
- confess sin
- submit to His Lordship
- vield daily to Him
- listen and obey to Him
- silence other voices
- evaluate our thoughts
- test the word God gives you

Our homework in this area was to pray for a person (we got a name on one of our classmates) and ask God about what he wanted to encourage that person with. We had to write it down and later during class we had to read the letter to the person in front of our class and "present" what God wanted to say to our person. It was an educative exercise because we really took time to listen to God and we really tried to hear Him and recognize Him. But it was fine if we didn't get anything, because sometimes you just don't hear.

This was a conclusion of everything we learned the first week. I really hope you gained something of what I shared.

Just get in touch with me if you have any questins or reflections.

HUGS

Likes

Comments

Hej vänner!

Nu har jag påbörjat min andra vecka som en DTS-elev och livet är underbart. Vi är 72 personer i klassen och jag ser dem redan som min familj. Atmosfären är genomsyrad av kärlek, tro, omtanke, vänskap, empati och sympati. De första dagarna gick vi igenom regler och hur allt fungerar på campus och vi fokuserade på att lära känna våra klasskompisar och våra ledare. Något jag älskar med YWAM är att de baserar ALLT de gör och är på bibeln. Så efter reglerna så hänvisar de till bibelverser som grundar tanken till regeln.

Det är mycket nytt och mycket jag inte är van vid. Eftersom YWAM är en global organisation så lägger vi stor vikt i att ta hänsyn till alla olika kulturer och därför är det vissa anpassningar man måste göra. Den största omställningen för mig är nog att vi måste ha baddräkt om vi går till stranden. Detta för att det kan finnas folk som kommer från en kultur där man exempelvis måste täcka axlar och knän, och från att gå ifrån det till att se folk i bikinis kan vara jobbigt för en del som levt med sådana regler. Detta för att respektera och förstå alla olika kulturer och sätt att leva. YWAM har ett talesätt som lyder "det är inte fel eller konstigt, det är bara annorlunda". Och jag gillar det faktiskt. Det är nyttigt att lära sig om nya kulturer och tankesätt och anpassa sig därefter. Bara för att jag lever på ett visst sätt så finns det ingenting som säger att det måste vara rätt för någon från andra sidan jorden.

Vi bor ca 16 tjejer i varje rum och vi är 53 tjejer som delar på 4 toaletter och 9 duschar (på vår logi-våning så det är en liten omställning från att ha sitt eget rum. Men det är bra, man övar upp sitt tålamod och man är tvungen att ta hänsyn till andra människor precis hela tiden - alltid bra! ;)

En normal veckas schema ser ut så här:

Hi Friends!

Now I've started my second week as a DTS student and life's wonderful. We're 72 people in my class and I already see them as my family. The enviroment is filled with love, faith, care, friendship, empathy and sympathy. The first days we went through rules, code of conduct and how everything works on campus and our main focus was to get to know each other, both students and staff. Something I love with YWAM is that everything is based on the bible. So after the rules they refer to a bible verse that is the foundation of the rule.

There are many things I'm not used to. We put much weight on consideration to all the different cultures because YWAM is a global organization and therefore we have to adjust to each other. The biggest adjustment for me is that we have to wear a one piece bathing suit if we go to the beach. This is because there can be people who belong to a culture where you, for example, need to cover your shoulders and knees, and from that, to see people in bikini could be hard for people who have lived with those rules their entire life. This is only to show respect and that we understand all the different cultures and ways of living. YWAM has a saying that says "it's not wrong or weird, it's just different". And I actually like that. It's just healthy to get to know more about different cultures and way of thinking and adjust after that. Just because I live in one way there's nothing that says that it has to be right to someone else from the other side of the world.

We're about 16 girls in every room and we're 53 girls in total that shares 4 toilettes and 9 showers (at our accommodation floor) so it's a kind of adjustment from home. But it's good, you practice your patience and you're forced to take advantage to other people all the time - always good! ;)

The schedule of a normal week looks like this:

Jag fullkomligt älskar vår lovsång. Vi har lovsång tre gånger i veckan. Eftersom Townsville är så nära/samarbetar mycket med Papua Nya Guinea så har vi många därifrån på campus så vi har lärt oss flera lovsånger på deras språk med fantastiskt roliga danser till, passar mig perfekt!

Alla måste jobba ca 10 timmar/vecka så vi fick önska vart vi ville jobba. Man kan jobba med alltifrån att klippa palmblad och gräs, städa lokalerna, ta hand om barnen som bor på campus och laga/städa bort mat till att jobba i receptionen, jobba med vår radiokanal och hjälpa till i olika kontor. Jag önskade att få städa upp efter middagen då det innebär att jag har hela eftermiddagarna lediga så jag kan njuta av det galet varma vädret och den otroligt mysiga och vackra staden vi bor i.

På onsdagkvällar har vi "family night". Då dukar vi upp för middag ute på gräsmattan och så äter HELA campus middag tillsammans och firar alla som fyllt år under veckan. Jag har bara upplevt en family night än så länge, men det gav mig mersmak och fick mig att se fram emot alla resterande family nights.

Här kommer lite bilder på vad vi gjort än så länge, utöver lektionerna. Vi har hängt mycket på stranden, nästan varje dag

I completely love our worship. We have worship three times a week. Townsville is very close to/cooperate with Papua New Guinea so we have a lot of PNG-people on campus. We've learned worship songs in their language with incredibly fun dances, fits me perfectly!

Everybody has to work about 10 hours/week so we got to write down our top three ministry-placement-wishes. You can do everything from cut the lawn, clean, take care of the children on campus and cook to work in the reception, work with our radio channel and help out in different offices. I got "dinner cleanup" and that means that I have all the afternoons free so that I can enjoy the weather and the cosy town we live in during day time.

Wednesday nights we have family nights. We eat dinner in the court yard and everybody on campus eats together and celebrate all the birthdays during the past week. I've only experienced one family night but I loved it and I'm looking forward to the next one.

Here comes a few pictures of what we've done so far, besides the lectures. We have been on the beach a lot, almost every day

En dag käkade vi lunch på en longboard-restaurang, här kommer lite bilder från det:
One day we ate lunch at a longboard restaurant, here comes pictures from that:
Vi har en hög kulle nära campus som heter "Castle Hill". Kullen är 286 m.ö.h. och vi gick upp där tidigt en morgon för att se soluppgången. Det var så vackert, men otroligt jobbigt fysiskt. 100% värt det dock!
We have a hill near campus called "Castle Hill". It's height is 286 meters and we walked up an early morning to watch the sunrise. It was so beautiful, but very hard physically. 100% worth it though!
Som ni ser så har vi det helt fantastiskt och snart kommer ett inlägg som sammanfattar första veckans lektioner.

Kram så länge!

We have an amazing time here, as you can see and soon I'll tell you more about our lectures.
Hugs!

Likes

Comments

To read the post in English, just scroll down and you'll find it right below the Swedish one.

En vecka innan jag skulle åka (dagen efter jag fick reda på att jag hade gjort fel hälsoundersökning och fått den stora donationen) hade jag en hejdåmiddag för mina vänner i kyrkan. Jag hade planerat den länge och jag ville verkligen samla mina vänner för att umgås och be tillsammans innan jag skulle åka. Jag berättade allt som hänt och de bad för mig. Många av dem sa efteråt att de inte alls är oroliga för mig, de var helt säkra på att jag skulle komma iväg. En kille sa också att han kände så starkt ifrån Gud att jag skulle få komma till läkaren tidigare än väntat för att det skulle komma ett återbud.

Tisdagen därefter kontaktade jag kliniken för att fråga igen om de kunde tillgodose mina tidigare prover etc. Det kunde de fortfarande inte men tjejen jag pratade med sa att de i alla fall hade fått in ett återbud så att jag kunde komma onsdag förmiddag istället för nästkommande måndag. Tack Jesus! Så jag tog ledigt från jobbet och gjorde alla tester på onsdagen.

Jag bokade om min flygbiljett från söndag till onsdag för då skulle jag precis hinna tills allt började. Jag sa till Gud att det här verkligen är min sista chans och att han bara måste lösa allt innan onsdag om det var meningen att jag skulle åka till Townsville.

Sista Gudstjänsten innan jag skulle åka hade jag fortfarande inte fått mitt visum och jag gick fram till förbön. Hon som bad för mig sa att hon fick en bild av mig i en bubbla och att det betydde att Gud verkligen omsluter mig och bär mig och att han är med mig. Hon sa också "jag förstår att du har tvivlat på om detta är rätt och om Gud är med dig i det här men han är verkligen med dig och han vill att du ska veta det." Sedan under lovsången kom hon fram till mig och sa att jag ska fortsätta be. Att allt sitter i bönen och att jag aldrig ska tröttna på att be. "Bara fortsätt be, det ville Gud att jag skulle säga till dig."

Dagen efter (måndag) hade jag fortfarande inte fått mitt visum. Jag hörde av mig till kliniken och de hade inte ens skickat in provsvaren än. Jag bad dem ödmjukt att prioritera mitt fall för att mitt flyg från Sverige skulle gå bara två dagar senare och jag fick ett vänligt svar att hon skulle prata med läkaren och göra allt hon kunde. Samma dag skrev jag i en facebookgrupp som heter "Ge och du ska få" om mitt böneämne om visumet. Många svarade att de skulle be. Jag bad i princip hela tiden hela dagen för att kvinnan som bad för mig sagt att det var vad Gud ville att jag skulle göra. På eftermiddagen bestämde jag mig för att gå ut och gå. Det var en vacker höstdag och jag gick ut för att be och lyssna på lovsång. Jag gick och bad och plötsligt fick jag en sådan stark känsla att någon skulle bekräfta mina böner. Jag hann knappt tänka klart den tanken förrän jag fick en notis från facebook där en man kommenterat mitt inlägg "Är med dig säger Herren." Jag blev så lycklig och bestämde mig för att sätta mig på en av mina favoritplatser vid vattnet och fortsätta be och tacka Jesus för hans trofasthet. Precis när jag satt mig ner fick jag ett mejl från kliniken där det stod "Hej! Tänkte bara meddela att ditt hälsointyg nu är skickat till Australien! =)".

Jag fortsatte att be men jag hörde ingenting under måndagen. På Tisdagen (dagen innan jag skulle åka) fick jag dagens bibelcitat i en notis och där stod det "Jag kommer inte att överge dig. 1 Mosebok 28:15". På kvällen pratade jag med Clara igen. Hon som fått mig intresserad av YWAM från första början. Hon skickade en screenshot på en bild från hennes instagramflöde där det stod "Obedience is your responsibility; the outcome is God's." Vilket betyder ungefär att mitt ansvar är att följa det Gud kallar mig till och att han kommer lösa resten. På kvällen när jag gick och lade mig hade jag fortfarande inte fått mitt visum och mina föräldrar sa att om det är meningen att du ska åka, då måste visumet komma inatt, annars släpper vi inte iväg dig. Detta sa dem för att jag hade pratat om att jag tänkte försöka åka även fast inte visumet kommit för att jag trodde så starkt på att Gud skulle lösa det.

På onsdagsmorgonen kommer mina föräldrar in i mitt rum och väcker mig tidigt. Deras ansikten såg precis ut som de gör på min födelsedag; glada, finurliga och förväntansfulla. Jag förstod inte riktigt varför båda kom in och väckte mig men efter en stund klickade det. Jag frågade om det var mitt visum och de sa "ja, det kom inatt runt 02.00. Du var inloggad på din meil på vår dator så vi såg det imorse". GUD ÄR SÅ COOL!! Hans timing är alltid perfekt och jag är säker på att han gjorde som han gjorde bara för att visa att han är trofast och för att ge mig ett starkt vittnesbörd.

Så detta är min story om hur Gud lett mig till YWAM. Just nu sitter jag i Townsville i 28 graders värme och klockan är bara 08.00. Jag är omringad av palmer, sol och fullkomligt underbara människor som alla har samma dröm - att lära känna Gud bättre. Detta är vad jag drömt om SÅ länge och när jag lät Gud göra jobbet så ordnade sig allt. Slutsatsen är att direkt när man vågar kasta sig ut och lita på att Gud bär så händer det stora grejer. Man måste bara se till att få bort allt som hämmar en från att fullkomligt överlåta allt till Gud. Gud håller och han är trofast.

TACK JESUS!


HOW GOD LED ME TO TOWNSVILLE (PART 4)

One week before i was supposed to leave (the day after I got that email that I’d done the wrong health examination and received the big donation) I hosted a goodbye-dinner for my friends from church. I’d planned it for a long time and I really wanted to gather my friends to hang out and pray together before I should leave. I told them everything that had happened and they prayed for me. A lot of them said afterwards that they were not concerned at all they were a 100% sure that I would go. One guy also told me that he felt so strong from God that I would get an earlier doctor's appointment than expected.

The following tuesday I contacted the clinic to ask again if they could take advantage of my earlier test results etc. They still couldn’t do that but the girl I talked to said that someone had canceled their appointment so that I could come wednesday instead of the following monday. Thank you Jesus! So I took a day off and did all the tests that wednesday.

I rebooked my tickets from sunday to wednesday because then I would still make it before the school started. I told God that this really was my last chance and prayed that he would solve everything before wednesday if his purpose was that I would go to Townsville.

The last church service before I should leave I still hadn’t got my visa and I went to a girl and asked if she could pray for me. When she prayed she got an image of me inside a bubble and that that meant that God really surrounds me and carries me and that he is with me. She also said “I understand that you have your doubts if this is the right thing to do and if God is really with you in this but he is and he really wants you to know that.” Later during worship she came to me and told me to continue praying. That everything is in the prayer and that I never should get tired of praying. “Just continue praying, God wanted me to say that to you.”

The day after that (monday) I still hadn’t got my visa. I contacted the clinic and they answered that they hadn’t even sent in my results yet. I asked them very humbly if they could prioritise my case because my flight from Sweden would leave just two days later and she answered me that she would talk to the doctor and to everything she could to. The same day I posted a prayer request in a facebook group named “Give and you will receive.” Many people said that they should pray. I prayed basically all the time that day because the girl that prayed for me the day before said that that was what God wanted me to do. On the afternoon I decided to for a walk. It was a beautiful day of autumn and I went out to pray and listen to worship. When I prayed I suddenly got a strong feeling that someone would confirm my prayers. Right after that I got a notification from facebook where a man had commented on my post “I am with you, says the Lord”. I got so joyful and I decided to sit down on one of my favorite places nearby the water and continue to pray and thank Jesus for his faithfulness. Right after I sat down I got an email from the clinic that said “Hello! I just wanted to tell you that we have sent your health certificate to Australia! =)”.

I continued to pray but I didn’t hear anything during monday. On tuesday (the day before I would leave) I got the “bible verse of the day” that said “I am with you and I will watch over you, Genesis 28:15”. That night I spoke to Clara again. The girl that got me interested of YWAM in the first place. She sent a screenshot on a picture from her instagram feed that said “Obedience is your responsibility; the outcome is God’s.” That night when I went to bed I still hadn’t got my visa and my parents told me that if God’s purpose for me is to go to Townsville, the visa has to come before tomorrow morning, otherwise we will not let you go. They said that because I had told them I was thinking about going without my visa because I really trusted God and that he would solve it.

On wednesday morning my parents came into my room and woke me up early. Their faces looked just like they do on my birthdays. I didn’t really understand why both of them but after a while I understood. I asked them if it was about my visa and they answered “yes, it came tonight at 2 a.m. You were logged in to your email on our computer and we saw the email this morning.” GOD IS SO COOL!! His timing is always perfect and I’m sure that he did as he did just to show me that he is faithful and to give me a strong testimony.

So this is my story about how God led me to YWAM. Right now I’m sitting in Townsville in 28 degrees (celsius) and it’s only 8 a.m. I’m surrounded by palm trees, sun and completely wonderful people who all share the same dream - to get to know the Lord better. This is what I’ve been dreaming about for so long and when I let God do the job everything sorted out. The conclusion is that as soon as you dare to throw yourself out and trust that God will carry you, great things will happen. You just have to remove everything that inhibits you from completely leave everything to God. God is solid and he is faithful.

THANK YOU JESUS!

Likes

Comments

To read the post in English, just scroll down and you'll find it right below the Swedish one.

Ekonomin-delen har varit väldigt kämpig inför YWAM och jag är fortfarande inte i mål, men den jobbigaste processen har ändå varit visumet. Eller de hör ihop ganska mycket. Ni ska få höra. Bara för att få ansöka om visumet behövde jag betala 500 AUD. Efter det skulle ansökan utföras via internet och ansökan bestod av 25 sidor som man skulle fylla i på olika sätt. Det var ingen fara, men det tog ett tag och var väldigt mycket jobb. Men klart man gör det. Inga problem! Sedan tog det ca 3 veckor innan jag hörde något. Men jag var ute i god tid så det var ingen stress.

Jag är en människa som har relativt lätt för att oroa mig över sjukdomar. Och jag hade haft ont vid lungorna under några månader. Men efter att jag haft lätt för att oroa mig under hela mitt liv så vet jag av egen erfarenhet att psyket verkligen kan spela kroppen ett spratt om man får för sig något. Tror man tillräckligt starkt på att man har en sjukdom så får hjärnan kroppen att känna symptomen, även fast man inte är sjuk alls. Mina föräldrar försökte påminna mig om detta och även att de trodde att det bara var mycket press och stress då jag hade det ganska jobbigt i gymnasiet. Men oron låg ändå kvar och jag borde egentligen ha sökt hjälp direkt för att se om jag var sjuk eller inte och om inte så skulle jag kunna släppa oron. Men jag valde att försöka tänka bort det då jag var för rädd för att få en jobbig diagnos. Jag vet att det inte är bra att tänka så, det är något jag jobbar mycket med.

Ca en månad efter jag skickat in min visumansökan fick jag ett mejl om att jag behövde komplettera den med en hälsoundersökning. Jag fick fylla i ytterligare massa information på internet och sedan få en remiss. Jag behövde röntga hjärta och lungor, ta massa blodprover och genomgå en standard undersökning av läkaren. Jag kontaktade min husläkare och fick tid hos henne ganska snabbt. Jag måste erkänna att jag var livrädd inför röntgenresultaten på lungorna på grund av min oro, men behövde det göras för att komma till Australien så fick jag bara bita ihop. När jag fick resultaten så såg allt bra ut och jag hade inte varit så lättad på länge. Jag tror att det var Guds sätt att få mig att sluta oroa mig. Det var så skönt att kunna släppa den oron och efter det beskedet har jag inte känt symptomen alls igen. Kroppen är lustig, eller hur? Min läkare skrev på hälsodokumentet som jag scannade in och sedan lade in på min visumansökning. Hela kalaset gick på ca 1500kr men det tyckte jag ändå var värt det.

Efter det hörde jag ingenting på flera veckor. Avresedatumet närmade sig men flera av de personerna som skulle gå samma DTS som mig hade inte heller fått sina visum, så jag tyckte att det var lugnt. Därför bokade jag en enkelbiljett till Townsville som skulle gå den 15 oktober. Jag hade turen att hitta en för “bara” 6500 kr. Det var billigt jämfört med de andra biljetterna som låg runt 8000-12000 kr. Det var fortfarande ca 3 veckor kvar till avresedatum så jag kunde slappna av. Dagarna gick och jag började faktiskt känna mig lite orolig över visumet. Mamma kände också en oro för att hon kände på sig att vi skickat in hälsodokumentet fel, men jag och pappa kunde inte hitta någon beskrivning på hur det annars skulle gå till så vi fortsatte att vänta. Jag och mamma bad mycket om det en kväll och morgonen därpå så hade jag bara en mening i huvudet “let go and let God” och det gjorde mig tryggare.

Den 6:e oktober fick jag ett mail från Australien där det stod “Dear Ms Bodaxell, please be advised that we are still awaiting the outcomes of your health examinations. The department will give you 7 days to undertake them.” Jag förstod ingenting och svarade att jag skickat in dem för flera veckor sedan. De svarade bara att de inte fått in något. Jag fick panik då det var mindre än 2 veckor kvar tills mitt plan skulle åka så jag tog hjälp av pappa och vi skickade in allt igen. Sedan under dagen kontaktade jag en tjej som är från Danmark som skulle gå samma DTS som mig för jag hade hört att hon också gjort en hälsoundersökning. Hon sa att man behövde gå till en specialcertifierad läkare som är godkänd av Australien och att det inte var jag själv som skulle skicka in resultatet utan det skulle läkaren göra. Detta visste såklart inte min läkare, hon försökte ju bara hjälpa till. Nåväl, jag sökte upp kliniken som gör testerna och det fanns bara två i Sverige, som tur var var en i Stockholm. Jag kontaktade dem direkt och berättade hur brådskande mitt case var men den tidigaste tiden de hade för att ta emot mig var måndag den 16 oktober… och mitt flyg skulle gå söndag den 15. Det stod också att läkarundersökningen + röntgen skulle kosta 5300 kr!! Jag kollade upp alla alternativ som fanns, jag frågade dem om det inte var möjligt att tillgodose mina tidigare tester som var gjorda bara någon vecka innan om de fick se läkarutlåtandena. Men tydligen inte och allt kändes bara omöjligt. Jag ställde in mig på att jag inte skulle komma iväg, kanske var det inte Guds mening ändå?

Jag mådde dåligt hela dagen då YWAM varit min dröm och mitt mål så länge. Jag var otroligt nere och kände att det inte fanns någon utväg för jag hade verkligen försökt allt, kolla upp alla alternativ osv. Jag fortsatte att be i alla fall, ingenting är ju omöjligt för Gud. Men på kvällen mitt i allt så vände mitt humör helt på bara ett ögonblick. Utan att jag visste varför och hur så blev jag helt plötsligt så lycklig och kände sådan frid inom mig och kände att jag kommer åka ändå och att det skulle lösa sig (Gud talar mycket genom känslor). Bara 5 minuter efter att mitt humör hade ändrats så skrev en person (som ska gå samma DTS som mig) till mig och frågade hur allt gick med ekonomin och visumet osv. Jag berättade allt och att jag behöver göra en ny undersökning och även boka om mitt flyg och att jag inte visste om jag skulle ha råd med det. Han frågade då hur mycket allt skulle kosta extra med undersökningen och det nya flyget. Jag insåg att det skulle kosta lite drygt 12 000 kr (ca 1500 USD) med nytt flyg och undersökning. Han svarade “So. Funny. Story. I have exactly $1500 I can give away. God has blessed me with quite a bit extra, so I’m trying to find fellow YWAMers who are short of being able to attend to help get them overseas.” Och jag ba VA?! Hur ska man reagera? Det är bara Gud! Varför skulle det vara just han som frågade annars, av ca 70 personer som ska gå samma DTS som mig. Så han sa “So. Um. You’re gonna be going. Check your account. See you in Australia.”

Just DEN dagen då allt kändes omöjligt! Just DEN dagen då jag insett att jag kanske inte skulle åka! Just 5 MINUTER efter att mitt humör ändrades från hopplös till hoppfull! Gud kan han! Jag stannar här i detta inlägg. Men the best is yet to come! Del 4 kommer snart.

KRAM, och glöm inte - Gud är så mycket större än vi vågar tro.


HOW GOD LED ME TO YWAM (PART 3)

The financial part has been very tough for me and I’ve still not reached my goal, but the hardest process has yet been the visa. Or they belong together pretty much. You’ll hear. Just to apply for the visa I needed to pay 500 AUD. After that, the application had to be accomplished through internet and the application was 25 pages that I was supposed to fill in. It was no problem, of course I’d do it, but it took long time and required pretty much work. After that it took 3 weeks before I heard anything. But I had time so it was cool, no stress.

I’m a human that has pretty easy to worry about diseases. And I had had a pain around my lungs for a couple of months. But after a whole life of easy worrying I’ve learnt that the mind really can fool the body. If you believe strongly that you have a disease, the brain will make the body feel the symptoms, even though you’re not sick at all. My parents tried to remind me of that and also that they thought it was just because of high pressure and much stress because I’ve had a hard time in school. But I still couldn’t stop worrying and I should actually have visited a doctor to see if I was sick or not, and if not - I could just have let it go. But I chose to not think about it because I was too scared to get a hard diagnosis. I know it’s not good to think that way, it’s something I work very hard on.

About one month after I sent in my visa application I got an email that said that I had to complete it with a health examination. I had to fill in more information on internet and get a referral letter to bring to my doctor. I needed to do a chest x-ray, take blood tests and undergo an ordinary health control. I contacted my doctor and got an appointment very soon. I have to admit that I was terrified before the x-ray results because of my concern, but if it needed to be done so that I could go to Australia, it was worth it. Everything looked good on the results and I hadn’t been that relieved in a looong time. I think that was God’s way to stop me from worrying. It felt so good to let go of the concern and after that I never felt the symptoms again. Body’s funny, right? My doctor signed the health document and I scanned it in and added it to my visa application. Everything costed about $185 but it was still worth it.

After that I didn’t hear anything for weeks. The departure got closer but a lot of the people who would attend the same DTS as me hadn’t got their visa either, so I felt calm. I booked a one-way ticket to Townsville that would leave the 15th of october. I had the luck to find a ticket for “only” $800. It was cheap compared to the other tickets that costed about $980-$1500. It was still 3 weeks left before departure so I could relax. The days went on and I started to worry over the visa a bit. My mum did also feel concern because she sensed that we have sent in the health documents wrong or something. But me and dad couldn’t find any description about how it should be done in another way so we just kept waiting. Me and mum prayed much about it one night and the following morning I just had one sentence in my head “let go and let God” and that made me feel safe.

The 6th of october I got an email from Australia Immigration centre “Dear Ms Bodaxell, please be advised that we are still awaiting the outcomes of your health examinations. The department will give you 7 days to undertake them.” I didn’t understand a thing and I answered that I had sent in it many weeks ago. They answered that they hadn’t got anything. I panicked because it was less than 2 weeks before my departure so I got help from my dad to send in the documents again. Later that day I texted a girl from Denmark who would attend the same DTS as me because I’d heard that she too had to do a health examination. She said that I had to go to a special certified panel physician that’s approved of Australia and that it wasn’t me myself who should send in the results because that should the doctor do.Of course my doctor didn’t know this, she only tried to help. Well, I looked up the clinic that does the tests and there were only two in Sweden, lucky me one of them was in Stockholm. I contacted them immediately and told them how urgent my case was but the first appointment they had for me was monday the 16th of october and my flight was sunday the 15th. PLUS the health examination would cost $650!! I looked up other options, I asked them if it was possible they could look at my test results from the other health examination I’d done just a few weeks before if they could see the medical report. But apparently not and everything just felt impossible. I assumed that I wouldn’t leave Sweden, maybe it wasn’t God’s plan anyway?

I felt so bad the whole day because YWAM have been my dream and my goal for so long. I was completely devastated and I couldn’t find a way out of the situation because I had really tried everything, checked every option etc. I kept praying though, nothing is impossible for God. But that night in the middle of everything my mood changed in just one blink of an eye. Without knowing why and how - I suddenly got so joyful and I felt such peace in my heart and I felt so strongly that I would make it to Australia anyway (God speaks a lot through feelings and emotions) ! Just 5 minutes after my mood changed a person texted me (also someone who will attend the same DTS as me) and asked about how everything went with my visa and fundraising. I told him everything, that I had to do a new health examination and even rebook my flight and that I didn’t know If I could afford it. He asked me how much everything would cost with the new health examination and the new ticket. I realised it would be about $1500. He answered “So. Funny. Story. I have exactly $1500 I can give away. God has blessed me with quite a bit extra, so I’m trying to find fellow YWAMers who are short of being able to attend to help get them overseas.” And I was like WHAT? How should one react? This could only be GOD! Otherwise, why would it be just him who asked? Him among about 70 other persons who are attending the same DTS as me. So he said “So. Um. You’re gonna be going. Check your account. See you in Australia.”

On THAT day when everything felt impossible! On THAT day when I realised I maybe couldn’t go! Only 5 MINUTES after my mood changed from beyond hope to hopeful! God, HE CAN! I’ll stop here in this post. But the best is yet to come! Part 4 will come soon!

HUGS, and don’t forget - God is so much bigger than we dare to believe.

Likes

Comments

To read the post in English, just scroll down and you'll find it right below the Swedish one.

Detta inlägg kommer att ha fokus på ekonomin inför resan och hur Gud gång på gång visar att han försörjer och gör så oväntade, men fantastiska saker.

Innan jag ansökte så kollade jag såklart vad allt kostade och kom fram till att allt skulle landa på ca 90.000kr. Där ingår skolkostnad, flyg, visum, vacciner, läkarbesök, nödvändiga inköp osv. Jag är dock är världens största optimist och väldigt naiv i min tro så jag visste bara att det skulle lösa sig. Mina föräldrar försökte ändå att få mig att kolla runt lite på vilka alternativ det fanns för att alla baser inte kostar lika mycket. Men jag tyckte inte att det var någon idé för Jesus hade lagt Townsville så tydligt på mitt hjärta.

Detta var när jag fortfarande gick i gymnasiet så jag jobbade helger och kvällar på Willys, men jag åkte på tre resor inom loppet av ett halvår (Madeira med en vän, Alperna i Österrike och Marbella med mitt företag) och jag hade betalat allt själv så jag hade i princip inga sparade pengar (såklart åkte jag på resorna/bokade resorna innan jag visste att jag skulle gå DTS). Jag förväntade mig att jag skulle få jobba heltid på willys under sommaren och fram tills att jag åkte, men när jag väl fick mitt sommarschema blev jag väldigt besviken då jag knappt fick jobb alls. Under juni var jag ledare på ett kristet ungdomsläger (Hampeveckan) och sen var jag med familjen men under juli jobbade jag relativt mycket. När augusti kom och började ticka på så räknade jag ut vad jag skulle få i lön från willys efter sommaren och insåg att jag fortfarande skulle sakna väldigt mycket. Jag insåg att jag behövde hitta ett annat jobb där jag kunde få jobba heltid fram tills att jag åkte för att ens ha en chans att komma iväg. Jag bad mycket över det och kollade runt på lediga jobb men vem vill anställa en person som flyttar utomlands efter knappt 2 månaders anställning?

Jag hade pratat med några i kyrkan som varit på YWAM och de sa att ekonomin ALLTID löser sig på något sätt. De hade hört så fantastiska vittnesbörd av människor som gått i deras DTS-klasser om hur Gud välsignat dem med pengar. Så många sa att det är helt lugnt, pengarna kommer att lösa sig. Jag fortsatte att be över det.

En dag när jag var hemma hos min mormor så pratade vi om det och bad tillsammans, och då kom jag helt plötsligt att tänka på min kompis Matilda. Jag förstod inte riktigt varför men sen kom jag på att hennes mamma är biträdande chef för några förskolor. Jag skrev till Matilda direkt och bad om hennes mammas nummer och så skrev jag till hennes mamma och frågade om hon hade kontakt med någon förskola som behövde personal. Hon sa att hon kunde anställa mig direkt, och inte nog med det - de hade fått en sjukskrivning på en förskola så jag kunde ta över den sjukes heltidstjänst fram tills att jag skulle åka. Tack Jesus! Jag började ganska snart därefter och blev så varmt välkomnad och jag trivdes sååå bra!

Efter bara en veckas jobb blev jag väldigt förkyld.. Jag fick uppleva "förskolebakterierna" som alla pratar om. Jag var förkyld i några veckor och sen fick jag även feber och detta resulterade i att jag missade nästan 2 veckors jobb, vilket jag absolut inte hade råd med. Jag gjorde en överslagsräkning på hur mycket pengar jag skulle få in totalt av allt förskolejobb och insåg att jag låg väldigt mycket back på grund av sjukfrånvaron. Samma dag som jag insåg detta så skrev en vän till mig på kvällen. Jag känner personen, men inte superbra. Personen frågade mig om hur det gick med ekonomin och jag svarade hur läget var. Personen sa “ta inte detta som en chock nu men jag brukar vara rätt givmild med pengar och ger rätt ofta. Vill verkligen att min ekonomi ska välsigna andra och inte mig själv så nu känner jag starkt att jag vill bidra.” Personen erbjöd mig en väldigt stor summa och jag blev helt chockad. Jag sa hur mycket det betydde för mig och att det var ett stort bönesvar. Då svarade personen “det här kan kännas lite konstigt men nu upplever jag ett tilltal från Gud att jag ska dubbla donationen.” Personen berättade att han/hon hade haft min resa på sitt hjärta under en tid och att han/hon fått tilltal från Gud om att Gud försörjer ekonomiskt. Personens donation täckte ⅓ av allt jag saknade inför resan just då. Det fantastiska var att personen som donerade blev lika glad som jag, då jag var ett stort bönesvar tillbaka för att personen bett så mycket om att få bli använd direkt och konkret av Gud. Sedan bad personen om att få ringa mig och be för mig. Och i den bönen fick jag bönesvar på bönesvar om mitt liv. Bland annat sa personen att han/hon upplevde starkt hur jag skulle bli en kristen ledare och hjälpa många människor till tro och det är precis det jag drömmer om och jag har bett mycket över det, frågat om det är Guds vilja osv. Gud är så fantastisk! Jag skriver inte ut namnet på personen men jag är evigt tacksam för det du gjort för mig, jag säger det igen; TACK! Och tack Gud för hur du använder människor!

Trots denna stora donation och andra lite mindre donationer (som jag är evigt tacksam för, tack alla som varit med och bidragit. Det betyder så mycket!) så insåg jag att jag fortfarande saknade en massa. En morgon när jag vaknade så hade jag ett nytt mail från YWAM Townsville i inkorgen. Det stod “Hello, Attached is a receipt of payment for your DTS fees.” Och jag kollade direkt mitt konto för att se om de dragits något men så var det inte. Jag fattade ingenting. Jag läste mailet igen och skrollade ner. Där stod det ett namn på en av personerna som ska gå samma DTS som mig under rubriken “card holder’s name:”. Jag skrev direkt till personen och frågade vad det var. Som svar fick jag “jag ville bara hjälpa till lite”. Personen hade alltså betalat en del av min skolkostnad. WOW, återigen; TACK GUD för din godhet och för givmildheten du lagt ner i människor.

Jag stannar där i detta inlägg, men del 3 kommer inom kort. Visst är Gud fantastisk?! :D Jag är så tacksam!


HOW JESUS LED ME TO YWAM (PART 2)

In this post I’ll focus on how the economy-part has been and how God over and over again shows that he provides and does such unexpected, but amazing things.

Before I applied I looked up how much everything would cost and I concluded that everything would land on approximately 90.000 swedish krona (which is 11 090 USD). This includes school fees, flight, visa, vaccine, doctors appointment, necessary purchases etc. I’m the world's biggest optimist and very naive in my faith though, so I just knew it would work out, somehow. My parents still tried to make me look up other options because all bases don’t cost the same. But God had put Townsville on my heart, so clearly, that I didn’t find it necessary to look up any other option.

This was when I still hadn’t graduated so I worked evenings and weekends at Willys (it’s a grocery store in Sweden), but I went to three trips within six month (Madeira with a friend, the Alps in Austria and Marbella with my company) and I had paid everything myself so I had almost no saved money at all (of course I went to those trips/booked those trips before I knew I would attend DTS). I expected that I would work at willys all summer and until I left, but when I got my work schedule I got very disappointed because I got so little work. During June I was a leader on a church camp and after that I spent time with my family but I worked pretty much during July. When August came and the days begun to run away I calculated what I should get in salary from willys after summer and I realized that I still would miss a lot. I realized that I had to find another job where I could work full time until I left to even have a chance to get away. I prayed much about it and looked for jobs but who wants to hire a person that moves abroad after hardly 2 month of employment?

I had talked to some people of my church who have been on YWAM and they said that the money part ALWAYS dissolves somehow. They had heard so amazing testimonies from people who had been in their DTS classes about how God blessed them with money. Many people said that I shouldn’t worry. I continued praying about it.

One day when I was at my grandmother’s house we talked about it and prayed together, and suddenly I started to think of my friend Matilda. I didn’t understand why but after a while I remembered that her mum is the deputy manager of five preschools. I texted Matilda right away and asked for her mum’s number. I texted her mum and asked if she had any contacts that needed staff. She answered that she could hire me straight away, and as that’s not enough - they had a sick leave on one preschool so I could take the sick person's full time job until I had to leave. Thank you Jesus! I started to work there very soon and I was so warmly welcomed and I loved the job.

After just one week of work I got a cold. I got to experience the “preschool bacterias” that everybody talks about. I had a cold in a few weeks and later I even got a fever and that resulted in that I missed almost two weeks of work, which I absolutely not could afford. I made a rough estimate and I realized that the salary from the preschool would not cover all costs because I had to stay home from work for so long. The same day I realized that, a friend texted me in the evening. I know the person, but not very well. This person asked me how everything went with my fundraising and I told the person about everything. The person said “don’t be shocked but I usually am very generous when it comes to money and I give away pretty often. I really want my economy to bless others and not myself and now I feel strongly that I want to help you.” The person offered me a very big amount and I did get shocked. I told the person how much it meant to me and that it was a big answer to my prayers. Then the person answered “this might feel weird but I feel that God tells me to double the donation.” The person told me that he/she had had my trip on his/her heart over a time and that the he/she had got prophetic words that God provides financially. The person’s donation covered ⅓ of everything I still needed for my trip by then. One more amazing thing was that the person who donated became just as happy as me, because I was a big prayer answer to him/her because the person have been praying so much about to be used directly and concrete by God. After that the person asked if he/she could call me and pray for me. And in that prayer I got prayer answer after prayer answer about my life. For instance the person said that he/she felt very strongly that God told him/her that I would become a christian leader and help many people come to faith and that’s exactly what I dream about and I have prayed so much about it, asking if it’s God’s plan for me etc. God is SO AMAZING! I'll not write the name of the donor but I am so thankful for everything you’ve done for me, I say it again; THANK YOU! And thank you God for how you use people!

Despite this big donation and other smaller donations (which I am forever grateful for, thanks to everyone who has donated. It means so much!) I realized I still needed a lot of money. One morning when I woke up I had a new email from YWAM Townsville in my mailbox. It said “Hello, Attached is a receipt of payment for your DTS fees.” And I checked my bank account directly to see if any money had been taken out, but no. I didn’t understand a thing. I read the email again and scrolled down. There was a name of one of the persons who are attending the same DTS as me under the headline “card holder’s name:”. I texted that person and asked what it was. As an answer I got “I just wanted to help a little”. The person had paid a part of my school fee. WOW, once again; THANK YOU GOD for your goodness and the generosity you’ve planted in people.

I stop here in this post, but part 3 will come very soon.
God is so amazing isn’t he?! :D I’m so grateful!

Likes

Comments

❕Since I already know some english spoken people and I soon will get to know many more I'm going to start to write in both swedish and english. So below the swedish post there will be an identic post in english, just scroll down❕

Jag tänkte berätta hur Gud har hjälpt mig steg för steg och hur mitt liv sett ut från att jag bestämde mig för att gå DTS på YWAM. Jag tar det från allra första början. Jag har en vän som heter Clara. Hon är dotter till en av min pappas bästa barndomsvänner och hon bodde hos oss i tre veckor förra hösten när hon gjorde en PT-utbildning i Stockholm (hon är från Umeå). Under den perioden kom vi väldigt nära varandra och jag minns att hon sa att hon inte gått i kyrkan så mycket men att hon ville det. Vi satt och spelade gitarr och sjöng lovsång tillsammans. Ett tag senare åkte hon till en av YWAM's baser på Bali för att göra en DTS. Jag visste inte riktigt vad det innebar men jag visste ändå att en del människor i min kyrka (Filadelfiakyrkan STHLM) hade gått YWAM. Jag följde Claras resa på sociala medier samt genom konversationer med henne och hon blev helt förvandlad. Hon blev en helt ny människa och jag blev så inspirerad och bestämde mig där och då att jag skulle göra samma sak. Jag hade länge drömt om att resa och komma bort från Sverige efter studenten och jag ville även gå en bibelskola så YWAM lät perfekt. Clara såg ut att ha det så bra på Bali så min första tanke var att jag skulle åka dit. Men då sa hon att det måste Gud få avgöra. Och i det skedet av mitt liv hade jag inte jättestark kontakt med Gud så jag tyckte det lät svårt och krångligt. Men hon berättade att de fått träna sig på att höra Guds röst och se hans mening. Basically så är det som vilken relation som helst. Ju mer tid man spenderar med en person, desto bättre lär man känna den och tillslut förstår man personens kroppsspråk och kan läsa av vad den menar av att bara kolla på ansiktsuttryck eller höra på tonläget. Det är precis på samma sätt med Gud. Ju mer tid du lägger på honom och låter honom ta av ditt liv, desto starkare kommer er relation bli och du kommer att märka hur och när han talar till dig. Så jag tog det 100% seriöst och tänkte att jag inte hade något att förlora. Jag började ägna mer tid åt Gud än vad jag gjort innan. Jag brukade gå promenader i skogen på morgonen innan skolan. Så jag började be och prata med Gud under den tiden och jag började att lyssna på lovsång varje gång jag åkte någonstans. Till och från skolan, till och från gymmet osv, alltid lovsång. Jag började läsa mer i Bibeln och jag slog även upp böcker jag köpt tidigare som handlade om Gud. Jag gav mer tid till honom helt enkelt och jag försökte öppna mina sinnen för att höra, se, känna och förstå Gud. Under denna period mådde jag rätt dåligt på grund av olika skäl och min nya tidsprioritering hjälpte mig så otroligt mycket. Jag tog mig ur en otroligt jobbig period av mitt liv och hittade tillbaka till mig själv. Det skedde otroligt stora förändringar, utan att överdriva. Och jag mådde SÅ mycket bättre!!

När jag skulle börja bestämma en YWAM-destination så gick jag in på deras hemsida och tittade på deras DTS-karta och den ser ut så här:

Jag blev så förvirrad. HUR ska jag hitta den platsen som är menad för MIG?! Men jag visste att jag ville till något varmt land och till en annan kultur. När man klickar på en pin så kommer man in på destinationens egna YWAM-hemsida. Så jag klickade runt på platser som verkade intressanta och kollade runt på deras enskilda sidor. Jag hittade några som jag gillade men inget klickade riktigt. Jag bad över det mycket och klickade runt i några dagar. Men en dag när jag var inne så var det en pin som jag såg att jag aldrig hade klickat på. När jag kom in på hemsidan så kände jag mig hemma direkt. Det var så Gud ledde mig till just Townsville.

Det är så lätt att man gör Gud mer komplicerad än vad han är. Guds ledning och vilja är ofta känslor eller instinkter utan att man märker så konkret att det är Gud. Gud vill vårt bästa. Han hade aldrig lett mig till en YWAM-destination där jag verkligen inte ville vara för då hade jag inte kunnat tjäna honom och användas på optimalt sätt. Han vill vårt bästa och oftast också vår vilja. Det är även så att Guds vilja för mig är inte bara en väg. Guds vilja kan man mer likna med en rondell, när man står i olika beslut. I rondellen spelar det ingen roll vilken väg du tar, alla är Guds vilja. Bara du inte kör rakt in i rondellen eller ut från den där det inte finns någon väg. Så länge ett val känns bra i ditt hjärta, att det inte handlar om girighet, egoism och man vet med sig att det inte är dumt/att ingen far illa av det så är det ofta Guds vilja.

Så jag ansökte och fick senare ett samtal att allt i min ansökan såg bra ut men att de skulle be över den och se om jag var rätt person att komma. De hörde av sig ett tag senare och sa att jag kommit in och sen skickade de en mängd pappersarbete som skulle göras. Jag blev obeskrivligt glad och det var svaret på många böner.

För att inte skriva alldeles för långa inlägg så tänkte jag dela upp min story i några inlägg, så fortsättning följer. Stay tuned ;)

Gud välsigne dig.


HOW JESUS LED ME TO YWAM (PART 1)

I’m going to tell you how God has helped me step by step and how my life has been like since the moment I decided to do a DTS with YWAM. I’ll take it from the very beginning. I have a friend named Clara. She is the daughter of one of my dad’s best friends and she stayed with us for 3 weeks during last autumn when she did a PT-education in Stockholm (she is from Umeå). During that period we became very close friends and I remember that she said she hadn’t been in church very much but that she wanted to change that. We sat and played the guitar and sang worship songs together. A while later she went to one of YWAM’s bases on Bali to do a DTS. I didn’t really know what it meant but I still knew that some people of my church (the Filadelfia Church in Stockholm) had attended YWAM. I followed Clara’s journey on social medias and by talking with her and she got completely transformed. She became a new person and I was so inspired and decided there and then that I would do the same thing. I had been dreaming of travelling for a long time and I wanted to get away from Sweden after graduation and I also wanted to go some sort of Bible school so YWAM sounded perfect. It seemed like Clara had a great time on Bali so my first thought was that I would go there as well. But then she told me that that was up to God to decide. And in that stage of my life I had a little unstable connection with God so I thought it sounded hard and difficult. But she told me that they had practiced to hear God’s voice and to see his purpose. Basically it’s like any other relationship. The more time you spend with people, the more you get to know them and eventually you can understand the person’s body language and read what the person is meaning or feeling just by watching the person’s face expression or by the tone of their voice. It’s exactly the same way with God. The more time you spend with him and let him take of your life, the stronger your relationship will grow and you will notice how and when He speaks to you. So I took it a 100% serious and thought that I had nothing to lose. I started to give God more time of my life than I’d done before. I used to go on walks in the forest on the mornings before school. So I started to pray and talk to God during that time and I started to listen to worship every time I went somewhere. Both to school and from school, to the gym and from the gym, and so on, always worship. I begun to read the Bible more often and I even opened books I’d bought earlier that was about God. Simply, I gave Him more time and I tried to open my senses to hear, see, feel and understand God. During this period I felt really bad because of different reasons and my new priority of time helped me so incredibly much. My new habits brought me out of a really hard period of my life and I found myself again. There were incredibly big changes, without exaggeration. And i felt SO much better!!

When I was supposed to chose a YWAM base I looked on their website and watched their DTS map that looks like this:

I got so confused. HOW will I find the location that is meant for ME?! But I knew I wanted to go to a hot country with a different culture. When you click on a pin you come to the destination’s own YWAM website. So I clicked on many places that seemed interesting and looked at their websites. I found a few that I liked but no one did feel right. I prayed about it a lot and looked around a couple of days. But one day when I was exploring the DTS map I saw a pin that I’ve never noticed before. I clicked on it and came to the website and I immediately felt home. That’s how God led me to Townsville.

It’s so easy that one make God more complicated than he is. God’s guidance and purpose is often shown by your feelings or instincts without even noticing it’s God. God wants the best for us. He had never led me to a YWAM destination where I really don’t wanted to be because then I hadn’t been able to serve Him and be used by Him in the optimal way. He wants the best for us and also often our will. Also: God’s will for me isn’t just one way. You can compare God’s will with a roundabout, when you stand in front of different decisions. In the roundabout it doesn’t matter which way you take, all of them is God’s will. Just not drive straight into the middle of the roundabout or out of it where there is no road. As long as it feels good in your heart, as long as it doesn’t is about greed, egoism and you know that it isn’t stupid and that no one will get hurt in any way - it is most likely God’s will.

So I applied and later I got a phone call where they said that everything in my application looked good but they just had to pray about it so that I was the right person to come. They got in touch with me a while later and told me I got accepted and then they sent me a lot of paper works that needed to get done. I got indescribable happy and it was the answer of so many prayers.

To not write way too long posts I decided to divide my story in a couple of posts, so... to be continued. Stay tuned ;)

God Bless you.


Likes

Comments

Jag har inte varit jättepersonlig här på bloggen just för att jag har velat att den ska handla om tron och inte om mig. Men mitt liv kommer snart att ta en stor vändning och därför kommer jag att bli mer personlig så ni får följa med på min resa. Hädenefter kommer min blogg under en period vara lite mindre informativ och faktabaserad och istället handla om min resa med Jesus. Om 15 dagar flyttar jag så långt bort jag kan komma - till Townsville, Queensland, Australien. Jag kommer att gå en bibelskola som heter DTS (Discipleship training school) som anordnas av en organisation som heter YWAM (Youth With A Mission). Den första perioden, lecture phase, kommer att vara i ca 3 månader. Vi kommer att bo på campus, ha lektioner och lära oss mer om vår tro, oss själva och hur vi ska praktisera tron på olika sätt. Några av "the lecture topics" är

-orientation & hearing God's voice
-identity
-clear conscience
-evangelism
-lordship
-nature & character of God
-relationships
-missions

Den andra perioden, outreach phase, kommer vi att tillbringa på något annat ställe, antingen i Australien och/eller Papua Nya Guinea, det kan även bli Indonesien eller något annat land i Sydostasien. Då kommer vi att praktisera det teoretiska vi lärt oss och vi kommer att volontärarbeta. Mer specifik info kommer om det lite senare när jag vet vart jag ska och exakt vad jag ska göra. Jag kommer alltså att regelbundet uppdatera bloggen så ni får veta vad vi gör, vad som händer i mitt liv och hur min tro utvecklas. Jag kommer även att dela med mig lite av det jag lär mig och mina reflektioner så ni får en provsmaka på hur en bibelskola kan se ut och vad den innehåller. Hoppas ni vill följa min resa!

Här kommer ett youtubeklipp så ni får en bättre uppfattning om vad jag ska göra:

Här kommer 4 korta videos som visar er hur skolan ser ut:

Allt detta kostar väldigt mycket och jag har jobbat hårt för att få in alla pengar. Just nu har jag så det täcker kostnaden av skolan och flyget dit, men inga fickpengar och ingenting utöver det. Så om du känner att du vill vara med och sponsra i min resa är jag evigt tacksam, då kan du mejla till: felicia.bodaxell@gmail.com. Det är redan många som sponsrat mig och jag vill bara säga ett STORT TACK till er! Ni förstår inte hur mycket detta betyder för mig. Jag är även tacksam för böner om Guds ledning och beskydd.

Nästa inlägg kommer att handla om hur Gud visat mig vägen till där jag är idag och hur han lett mig och hjälpt mig till just denna resa och skola.
Guds välsignelse!

Likes

Comments

I lördags satt jag i lunchrummet på Willys och pratade med några kollegor. En kollega blev väldigt nyfiken när hon hörde att jag är kristen och började fråga massa frågor. Till slut sa hon “du kanske blir jättearg nu men jag måste bara få fråga.. Hur kan Gud vara så god när det finns så mycket ondska och lidande i världen?” För det första vill jag säga att jag bara blir lycklig när folk visar intresse och jag är alltid öppen för dialog så jag svarade henne att jag absolut inte blev arg, snarare glad. Att få frågor som ställer ens egen tro mot väggen är väldigt utvecklande så länge det är resonabla frågor och inte förtryckande påståenden. Och för det andra vill jag säga att detta är en av de vanligaste frågorna jag får när folk får reda på att jag är kristen. Därför vill jag försöka förklara den, så som jag och några av mina förebilder inom kristen tro ser på det.

Denna fråga väcker ofta tvivel om Guds existens hos icke-troende. Många struntar i frågan om Gud ens existerar eller inte - de vägrar tro eller förlita sig på en Gud som låter lidandet finnas utan att stoppa det. Många resonerar så här “Om en god och mäktig Gud existerar, skulle han inte tillåta meningslös ondska. Men eftersom det faktiskt finns mycket oberättigad, meningslös ondska i världen, kan inte en god och mäktig Gud existera.” Dock finns det till att börja med ett stort misstag i detta argument och det är att det ligger en dold premiss i påståendet om att världen är full av meningslös ondska, nämligen att om jag tycker att ondskan är meningslös, då måste den faktiskt också vara meningslös. Argumentet grundar sig alltså på subjektiv moral och inte objektiv fakta och då blir inte argumentet hållbart.

Om den kristna Guden inte skulle finnas, då saknar livet i grund och botten värde. Fjodor Dostojevskij sa en gång “Om det inte finns någon odödlighet, då är allting tillåtet.” För om livet ändå slutar med graven, då spelar det ingen roll om vi levt som Stalin eller Moder Teresa. Den amerikanske historikern Stewart Easton sammanfattar det på ett bra sätt när han säger: “Det finns ingen objektiv anledning till att människan skulle vara moralisk, om inte moralen ´lönar sig´ i hennes sociala liv eller får henne att ´må bra´.” Alltså finns det ingen anledning för människan att göra något som inte gynnar henne. Och det är även så att om det inte finns någon Gud, då finns inte heller någon objektiv måttstock om vad som är rätt och fel. Då är moraliska värden bara uttryck för tycke och smak eller också biprodukter av biologisk utveckling och sociala betingelser. Richard Dawkins bedömning av människans värde låter deprimerande, men om ateismen är sann har han rätt när han säger att “det inte finns någon grundläggande byggnadsplan, inte något syfte, inte något gott och ont, bara en blind och obarmhärtig likgiltighet… Vi är maskiner till för att fortplanta DNA. Detta är enda skälet för alla levande varelser att finnas till”.

Så i en värld utan Gud kan ingen avgöra vems värden som är rätt eller fel. Det kan inte finnas något objektivt rätt eller fel, bara våra egna kulturrelativa, subjektiva bedömningar. Tänk efter vad det egentligen innebär! Det innebär att det är omöjligt att fördöma krig, förtryck och brottslighet som någonting ont. Man kan inte heller bedöma generositet, självuppoffring och kärlek som något gott. Detta för att om Gud inte fanns och skapade oss med ett syfte, så är vi bara biprodukter av slumpmässiga händelser. Så om döden står med öppna armar vid vägens slut, vad är då målet med livet? Är livet och universum fullständigt meningslöst? Om allt bara dör, då är svaret - JA. Utan Gud är universum resultatet av en kosmisk tillfällighet, en slumpmässig explosion. Om Gud är död, då är också människan död.


Jag tror på en allsmäktig Gud som är utom tid och rum. Han har ett så mycket större perspektiv än oss själva. Om exempelvis ett barn får cancer och lider och kanske till och med dör, så är inte Guds fulländade plan att bara orsaka lidande för ett barn och dess närstående. Denna händelse kanske påbörjar en process, exempelvis att föräldrarna och närstående börjar samla in pengar till barncancerfonden så att sjukdomen, några decennier senare, blir 100% botningsbar och räddar tusentals barn många år senare. Detta tack vare rörelsen som startade när det där sjuka barnet blev sjuk och dog. Så även fast mänskligheten inte gynnas av barnets lidande i sig, så gynnas den av konsekvenserna (i detta exemplet).

Även om det fruktansvärda, oförklarliga lidandet inte kan motbevisa Gud, är det trots allt ett problem för den som tror på bibeln, för det är en SVÅR fråga. Men det kan vara ett ännu större problem för icke-troende. C S Lewis berättar hur han från början förkastade tanken på Gud på grund av livets grymhet. Sedan kom han till insikt om att ondskan ställde till ännu mer problem för hans nyvunna ateism. Tillslut insåg han att lidandet utgjorde ett mycket bättre argument för Guds existens än mot Guds existens:

"Mitt argument mot Guds existens gick ut på att världen verkar så grym
och orättvis. Men hur hade jag bildat mig de här begreppen om rättvisa
och orättvisa? … Vad jämförde jag egentligen denna världen med när
jag kallade den orättvis? … Jag kunde förstås ha gett upp mitt begrepp
om rättvisa genom att hävda att det bara var min subjektiva idé. Men
gjorde jag det, så skulle mitt argument mot Guds existens också rasa,
för det argumentet byggde på att världen var orättvis, inte på att den
inte råkade tilltala mina nycker … Följaktligen visade det sig att ateismen
var för enkel."

Lewis insåg alltså att vår tids invändningar mot Gud bygger på en känsla av fair play och rättvisa. Vi tror inte att människor borde lida, stötas ut, dö av hunger eller förtryck. Men den evolutionära mekanism som kallas naturligt urval är ju beroende av död, förstörelse och den starkares våld mot den svagare - allt sådant är ju fullkomligt naturligt. Moralen vi har och känner kommer ifrån Gud, för utan Gud har inte livet eller universums existens någon mening utan allt som finns är bara slumpmässiga händelser enligt naturens lagar.

Men varför skapade Gud från första början ondskan? Eftersom det var han som skapade allt och det finns ondska i världen så måste ju han ha skapat ondskan och då kan han inte vara en alltigenom god Gud…

Gud är allsmäktig och fullkomlig. Han behövde inte skapa någonting för att känna sig “hel”, men han ville dela tillvaron med någon där länken mellan Gud och hans skapelse var kärlek. Han skapade alltså världen och människorna för att ha relation med någon, baserat på kärlek. Om Gud bara hade velat ha kärlek hade han kunnat skapa människorna så att de var tvungna att älska honom, att de inte hade något val. Men för att få denna äkta kärleksrelation han längtade efter så skapade han människan med en fri vilja. För om någon skulle välja, med sin egna vilja, att älska honom, först då är det äkta kärlek. Det är inte äkta kärlek om människan inte hade något val, för ingen äkta kärlek kan komma utav tvång utan av den fria viljan och vår frihet att känna känslor. Jorden som han skapade människorna på, var paradiset, det vi nu kallar himlen, dit vi tror att vi kommer när vi dör. Det var alltså i början samma jord som vi lever på nu. (Kan skriva ett separat inlägg om det senare.) Gud sa åt de första människorna att de fick äta av allt förutom av ett träds frukt. Men eftersom människan hade en fri vilja så valde hon själv att vända sig bort ifrån Gud och hans vilja och åt av den förbjudna frukten. I och med detta kom avsaknaden av godhet in i världen (kallat syndafallet) och det blev ett alternativ för människan. Varför jag säger avsaknad av godhet är för att, eftersom Gud är alltigenom god kan han inte skapa ondska. Men om vi väljer att vända oss bort från Gud så blir det avsaknad av godhet och det är det vi kallar för ondska. Alltså var han så god att han gav oss en fri vilja istället för att programmera oss till att älska honom, och det är hur vi människor väljer att hantera denna fria viljan som skapar olika konsekvenser. Men om Gud hade gått in i varenda situation där människan höll på att göra något dumt, och rättat till det så att det “onda” inte skedde, så hade vi inte haft en fri vilja utan då hade vi varit robotar styrda av Gud. Så då hade vi inte haft en fri vilja. Men Gud står sitt kast och inser att hans val - att ge oss en fri vilja - har orsakat mycket lidande i världen. Och därför antog han själv mänsklig gestalt och tog på sig alla våra synder. (Jag kan skriva ett annat inlägg om Jesu lidande och förtydliga varför han led och hur han led.)Sedan finns det ju oberättigat lidande, sådant lidande som inte är självförvållat. Och med självförvållat så menar jag lidande som den mänskliga faktorn orsakat på något sätt. 


Som kristen tror jag att huvudsyftet med livet inte är just att bli lycklig utan att lära känna Gud. En anledning till att lidandets problem verkar vara så svårlöst är att folk väljer att tro att om Gud existerar, då är hans syfte med oss människor att vi ska bli lyckliga här i livet. Att “Guds uppgift är att skapa en bekväm miljö för sina mänskliga sällskapsdjur” (Enligt Timothy Keller). Men utifrån ett kristet synsätt stämmer inte den bilden. Vi är inte Guds sällskapsdjur, och målet med våra liv är inte att vi ska bli lyckliga, i sig, utan att vi ska lära känna Gud - vilket i slutändan kommer ge oss en sann och evig tillfredsställelse.


Enligt Patrick Johnstones bok Operation World, upptäcker man att det är just i de länder som har fått utstå svåra prövningar som den kristna tron växer snabbast, medan tillväxten i västvärlden är praktiskt taget noll. Så svårt lidande har en tendens att få människor att komma till tro. För att när människan inte ser någon annan lösning och utväg så förlitar de sig på Gud. Och om de kommit till tro och bekänt Jesus, så är de ju räddade i all evighet. Och det “korta” lidandet på jorden är då värt ett lyckligt liv i evigheten.

Det finns en berättelse som handlar om en pojke som hette Josef i Första Moseboken. Han var hatad av sina bröder så de slängde honom i en brunn och sålde honom till ett liv i misär och slaveri i Egypten. Alldeles säkert bad Josef Gud om hjälp att fly, men han fick ingen hjälp utan blev såld som slav. Trots att Josef fick uppleva många år av nöd och lidande så stärktes han av sina prövningar. Till slut blev han Egyptens statsminister och räddade därigenom tusentals människor från svält, bland annat hans egna bröder som sålt honom som slav. Om Gud inte låtit Josef lida under alla dessa år, skulle han aldrig ha blivit detta mäktiga redskap för social rättvisa och andlig läkedom.

Paulus säger i 2 Kor 4:16-18 följande “Därför ger jag inte upp … Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt”.

Detta bibelord visar att att lära känna Gud är något ojämförligt gott. Paulus tänker sig en balansvåg där man i den ena vågskålen lägger allt lidande och elände här i livet, medan man i den andra lägger den härlighet som Gud ska ge åt sina barn i himlen. Och denna härlighet väger så tungt att den inte kan jämföras med lidandet. Därför kan den som känner Gud - oavsett hur svårt lidande den får utstå - i sanning säga “Gud är god mot mig!” endast för att man känner Gud och vet om hans fulla plan.


Trots att lidandets problem är den svåraste motsägelsen till Guds existens, är nog Gud tillslut den enda lösningen på lidandets problem. Om Gud inte existerar, då är vi hopplöst förlorade i ett liv fyllt av oberättigat, obotligt lidande. Gud är det slutgiltiga svaret på lidandets problem för han räddar oss från det onda och för oss in i den eviga glädjen.

​Vill tacka William Lane Craig, Timoty Keller, Bibelpodden (Hemen och Irena Derki), Stefan Gustavsson och andra kristna förebilder jag har för inspiration och fakta till detta inlägg.

Likes

Comments

Lärare: Du är kristen, visst?

Elev: Ja!

Lärare: Så du tror på Gud?

Elev: Absolut!

Lärare: Är Gud god?

Elev: Visst är han det.

Lärare: Är Gud allsmäktig?

Elev: Ja.

Lärare: Min bror dog i cancer även fast han bad till Gud att hela honom. De flesta av oss människor skulle vilja rädda andra som är sjuka. Men GUD helade inte min bror. Hur kan Gud då vara god?

(Eleven var tyst)

Lärare: Du kan inte svara, visst? Vi börjar om, gosse lilla. Är Gud god?

Elev: Ja.

Lärare: Är djävulen god?

Elev: Nej.

Lärare: Var kommer djävulen ifrån?

Elev: .... Gud.....

Lärare: Det stämmer. Så säg mig; finns det ondska i vår värld?

Elev: Ja..

Lärare: Ondskan finns överallt, visst? Och Gud skapade allt, eller hur?

Elev: Ja.

Lärare: Så vem skapade ondskan?

(Eleven svarade inte)

Lärare: Finns det sjukdom? Brist på moral? Hat? Död? Alla dessa hemska saker finns i vår värld, eller hur?

Elev: Ja.

Lärare: Så vem skapade det?

(Eleven svarar inte)

Lärare: Vetenskapen säger att du har 5 sinnen du använder för att identifiera och observera världen omkring dig. Så säg mig, har du någonsin sett Gud?

Elev: Nej.

Lärare: Berätta, har du någonsin hört Gud?

Elev: Nej.

Lärare: Har du känt på din Gud? Smakat på din Gud? Känt lukten av din Gud? Har du ens någon sinnesuppfattning av din Gud?

Elev: Nej, jag är rädd att jag inte har det.

Lärare: Och du tror fortfarande på honom?

Elev: Ja!

Lärare: Enligt sinnenas uppfattning, fysisk närvaro och bevisande fakta säger vetenskapen att Gud inte finns, vad säger du om det?

Elev: Inget, jag har bara min tro.

Lärare: Ja, tro. Och det är problemet. Inom vetenskapen VET vi.

Elev: okej.. Men då har jag en fråga till dig. Finns det någonting som är värme?

Lärare: Ja.

Elev: Och finns det något som är kyla?

Lärare: Ja.

Elev: Nej, det finns det inte. Det kan finnas mycket värme, ännu mer värme, det kan vara supervarmt och megavarmt, det kan finnas lite värme och ingen värme. Men det finns ingenting som kallas kyla. Vi kan gå ner så många grader under noll att det inte finns någon värme, men vi kan inte gå längre än så. Det finns ingenting som heter kyla. Kyla är bara ett ord vi använder när vi vill beskriva avsaknad av värme. Vi kan inte mäta kyla. Värme är energi. Kyla är inte motsatsen till värme, för det vi kallar kyla är bara avsaknaden av värme.

(Läraren är tyst)

Elev: Okej hur är det då med mörker? Finns det något som är mörker?

Lärare: Ja, vad är natten om inte ett mörker?

Elev: Du har fel igen. Mörker är avsaknaden av någonting. Du kan ha svagt ljus, vanligt ljus, ljust ljus, blixtrande ljus... Men om du är utan ljus konstant, då har du ingenting och det kallas mörker, är det vad du menar? Om det skulle vara sant, då skulle du kunna göra mörker mörkare, eller hur? Men det kan du inte.

Lärare: Så vad är din poäng, unga man?

Elev: Min poäng är att ditt filosofiska antagande är felaktigt.

Lärare: Felaktigt? Kan du förklara hur?

Elev: Du argumenterar för påståendet om dualism (att om det ena stämmer så stämmer det andra). Du menar att det finns liv och att det finns död, en god Gud och en ond Gud. Du lägger fram konceptet om Gud som någonting ändligt, något som kan ta slut, något vi kan mäta. Hör här: vetenskapen kan inte ens förklara en tanke. Den använder magnetism och elektricitet, men har aldrig sett, eller än mindre; uppfattat en tanke med sina 5 sinnen. Att bevisa död som motsatsen till liv är att bortse ifrån faktan att död inte är en materiell sak.

Död är inte motsatsen till liv, bara avsaknad av liv. Så säg mig nu; lär du ut till dina elever att de utvecklades från aporna?

Lärare: Om du syftar på den naturliga evolutionen, så ja, såklart jag gör.

Elev: Har du någonsin bevittnat evolutionen med dina egna ögon?

Lärare: Nej.

Elev: Eftersom ingen har bevittnat evolutionen och sett den med egna ögon och ingen kan med sannolikhet säga att den pågår just nu... Så då är det väl så att du lär ut din åsikt, det du TROR är sant? Du är ingen vetenskapsman utan bara en man som predikar sina åsikter, eller hur?

Eleven vänder sig till klassen: Är det någon här som sett vår lärares hjärna?

(Alla skrattar och skakar på huvudet)

Elev: Har någon här någonsin hört vår lärares hjärna? Känt på den? Luktat på den? Smakat på den? Ingen verkar ha gjort det. Så.. Enligt sinnenas uppfattning, fysisk närvaro och bevisande fakta säger vetenskapen att du inte har någon hjärna. Med all respekt, hur ska vi då kunna lita på dina lektioner?

Lärare: Jag antar att ni bara måste tro...

Elev: Precis så, EXAKT så! Länken mellan människa och Gud är TRO. Tro är allt som håller allt vid liv och gör att alla har sina åsikter och livsåskådningar. Varför skulle då din tro vara mer rätt/sann än min?

Jag har inte kommit på denna konversation utan sett den på olika ställen på internet, men den är väldigt bra och intressant.

Ha en fin dag!!

Likes

Comments