Header

Linette Norström

Singel/förhållande?
Jag drömmer ju lite om ett förhållande men tror att jag i grund och botten är en singelgaaal.

Nämn tre saker du ogillar.
Matos, besserwissrar och att vara kladdig. 

Hur var din första kyss?
Riktigt. Jävla. Kass. Jag gillade honom dock så - riktigt, jävla, kass med plus i kanten?

Har du tatueringar?
Inte än, men är så sugen. Är i ett sånt mode för tillfället att de kanske inte dröjer så länge tills den sitter på min kropp.

Vilken var den senaste boken du läste?
"När vi möttes av Anna Todd", fruktansvärt bra bok för en hopplös romantiker som mig själv. Kände hur mina kärlekskänslor kom i överflöd så vandrade själv omkring på rosa, fluffiga moln i Bali när jag läste den.

Har du blivit påkommen med att göra något du inte får göra?
Kan ha hänt att jag hade en spontan fest i ettan där huset fylldes, rödvin spilldes ut över HELA köksgolvet, huset äggades och polisen kom. Eller inte, vem vet egentligen!?

Har du varit kär?
Nej det skulle jag inte säga. Får superlätt känslor för folk men besvaras dem så faller allt och jag tycker genast att personen i fråga är äcklig och motbjudande. Bra va?

Vad är det bästa du vet?
Att mysagosa. Det ultimata ordet för någon som mig. Har du en kram över så tvekar jag inte en sekund på att ta emot den.

Vad är du mest beroende av?
Choklad, te och prydnadskuddar.

Brukar du komma i tid?
Om jag vet att jag måste så ja, annars nej. Det går i mina gener att åka hemifrån ungefär när man ska vara där ;)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Linette Norström

De senaste tre dagarna har jag spenderat på löpbandet. Åå, hurtig tjej tänker nu ni. Nej det var inte riktigt anledningen... Jag har hamnat där och rosenrasat galopperat mig fram till någon hetsig musik på högsta volym medan tankarna irriterat surrat runt i en störande oreda framför ögonen på mig. Jag har hamnat där istället för att ursinnigt ställa mig och vråla på en oskyldig människa som haft sig nerver nog att andas i min närhet. Jag har hamnat där för att jag under de senaste dagarna haft sån grov jävla PMS.

Det hela har ju självklart därefter tagit vändning för de värre då jag utan anledning börjat hulka vid middagsbordet med mat i munnen och tårar rinnandes ner längs halsen. Idag lyckades jag i alla fall gömma undan mig själv in på golvet i min garderob medan musik donade i rummet så att jag fritt fram kunde välla ur mig mina sorger.

Nää hörni, nästkommande dagar om detta fortsätter kommer jag behöva sätta upp en skylt i pannan där det står "Var snäll, jag har PMS, bara inte för snäll". Så att jag kan förbli på någon form av neutral nivå mellan pissed off och blödig af!

Likes

Comments

Linette Norström

Hej! Tjena! Hallå!?

Här var det så längesen man befann sig att man knappt vet hur man ska inleda första meningen. Jag har haft sån extrem skrivtorka och i princip blivit illamående vid tanken att klicka in här och försöka koka ihop något fyndigt och inte allt för långtråkigt för någon vilsen, förvirrad själ att läsa.

Sen jag senast satt här och skrev har det hänt en hel del kan jag lova. Har öppnat och stängt många kapitel under det här året. Några sidor har varit svårare att sätta punkt efter och lämna, medan andra har varit med enorm glädje och lättnad. Jag vet att jag pratar i kodord, men bare with me, jag tänker att ni ska få ta del av några lite här och var på bloggen under de kommande inläggen.

För tillfället är jag i en väldigt förvirrad period. Satt på köksgolvet i någon timma här om dagen med mamma och pratade om all jävla press man upplever varje dag. Hur man aldrig någonsin bara kan låta sig själv vara bra nog, utan jämt och ständigt ska jämföra sig med den där perfekta fitspo tjejen på instagram, världsresande bloggerskan eller svinrika "hejminaväskorkostarmerändinbil" youtubern. GASH! Det är ett oändligt samtalsämne och i grund och botten tror jag vi alla är lika missnöjda över att vi inte uppfyller 3/3 ovanstående mål (krav). Den kvällen slutade i alla fall att jag satt halvnaken i köket med ett förkläde och skalade granatäpple i typ en halvtimme och kände mig underligt nöjd med tillvaron.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg men hej på er igen, här är jag! Tillbaka och ringrostig som aldrig förr.

Likes

Comments

Linette Norström

Jag vaknade av att väckarklockan ringde, vände runt, stängde av oväsendet, tog upp mobilen och började bläddra i flödet på instagram. Det är någon lite rofylld rutin jag har för att lixom vakna till och påminna mig själv om att jag faktiskt har en dag idag med att förgylla mitt minne med. Krängde sedan mig upp ur sängen, gnuggade mig i ögonen och slängde på mig den största, gosigaste mjukiströjan jag kunde hitta och mina alldeles för korta pyjamasshorts. Vandrade upp till frukostmötet där enbart jag och mina tankar var inbjudna. Spenderade sedan förmiddagen med att vandra omkring i huset med musiken på högsta volym, bakade kärleksmums och städade varenda lilla synliga vrå jag ansåg störde mitt synfält.

Runt 2 snåret struttade ett välbekant med nästan bortglömt ansikte ner för uppfarten. Jag öppnade dörren och gav henne den största bamsekramen jag kunde. Amanda och jag spenderade därefter kommande tre timmarna ute i solen på vår veranda med kaffe och bakverk och snackade om livet. Alltifrån volontärarbete, Trump, könsnormer och sexuella läggningar till livets nya erfarenheter, gamla minnen och vår spännande men läskiga framtid. Jag tror vi täckte en hel livstids samtalsämnen på en eftermiddag.

En buss- och tunnelbanefärd senare hittade vi oss själva på Vau De Villes uteservering med varsitt glas rosé i handen. Tjattrade vidare innan lite fler vilsna själar anslöt sig. Där tjoade vi ett tag innan de, en efter en begav sig hemåt tills det bara var jag och Emma kvar. Hade lite heta diskussioner om killar och hur mycket man egentligen ska tänka på sig själv i första hand när det kommer till relationer. Insåg sen på bussen hem vilken händelserik dag jag haft och hur mycket tankar och nya synvinklar jag fått. Ska bli intressant att överanalysera vidare och se vad för smarta slutsatser man kan dra av de. 

Vandrade till sist upp för backen till huset och kom på mig själv med jag gick och log. Just för att idag var en sån där ovanlig dag - en dag då man verkligen inser hur mycket man ibland uppskattar livet!

Likes

Comments

Hur kommer det sig att livet alltid är så jävla oåtkomligt? Att man aldrig kan få det man vill ha men alltid vill ha det man redan haft? Att känslor konstant bara alltid är så jävla missplacerade. Är du kär, är känslorna inte besvarade, är du ledsen vill du bara vara glad, är du tom finns det ingen större craving än att känna nåt, vad som helst.

Jag är trött på att inte känna någonting. Är pmsig konstant och har en oroskänsla i magen som gör att jag vill fly. Jag vill sjunka ner på golvet på balkongen, stressröka cigarett efter cigarett tills jag känner att lungorna är lika svarta som min hjärna. Ett tomt, komplett mörker. Ett ekande rum. Inte visste jag att man kunde bli lika störd av att hjärnan är tom som när det är femton röster som irrar runt i cirklar av ord och åsikter. Hur kan ett hålrum kännas lika illa som ett rum fyllt av hat och nedstämdhet?

Hela min kropp längtar efter att få känna något, trånar efter att få hamna nere i hålan eller uppe i himmelen. Någonstans bara. Inte denna jävla mittplattform där man lixom bara väntar. Väntar på nästa tåg utan att veta vart det ska gå eller när det ska komma. Min kropp är så utmattad över att jag inte känner något att den kastar in helt orealistiska och opassande känslor som inte överhuvudtaget hör hemma i sammanhanget. Jag blir irriterad över allt, ledsen över inget och kär i fiktiva figurer på en skärm. Hur är det ens möjligt att känna så lite att kroppen lixom har känslor i överflöd som inte får komma ut och då random bestämmer sig för att spotta ut dem vid tillfällen som den finner passande.

Det känns som att jag vill skratta, gråta, skrika, springa, sova, kramas, hata och älska på samma gång. Allt för att känna någonting. För att få dagarna att inte gå ihop till en enda sörja av obetydliga minuter som jag aldrig kommer minnas. Jag vill ha ett liv att minnas. Ett liv med fyrverkerier och bomber som smäller och sprakar i öst och i väst. Jag vill ha ett liv som tar mig med storm. Ett liv där varje sekund förtjänar att bli ihågkommen.

Likes

Comments

I lördags hade jag en väldigt skum dag. Gjorde en massa grejer och flängde precis överallt kändes det som, fastän hela agendan för dagen var ett enda blankt, vitt papper.

Började som vanligt morgonen med mina klasser på dansskolan, gick därifrån och kände mig energifylld och glad när jag sedan mötte upp en gammal barndomsvän för att luncha. Så underskattat det där med att bara sitta och snacka skit i 3-4 timmar och inte röra sig ur fläcken. Typ glömma bort att man verkligen inte är ensam i ett stort folkfyllt centrum och sitta och välla ur sig allt som hänt under senaste året. Men riktigt trevligt var det verkligen. Satt och glömde av tiden totalt så haspade typ ur mig att jag behövde gå och sprang därifrån sekunden efter.

Sen skjutsade jag pappa som skulle på fotbollsmatch i Friends Arena så passade på att smita upp till Emma på Starbucks som stressade sönder mellan kaffekopparna. Fick med mig en liten white mocha innan jag strosade runt där i väntan på att hon skulle få rast. Efter femtio minuter av att cirkulera i närliggande affärer som hade spaningsställe för att se om hon fått sluta, så gav jag upp och åkte vidare hem.

Efter att ha legat på hallgolvet i ren utmattning i 5 minuter och med ett halvtjurigt meddelande av Fab om att "köp en redbull" för att palla ta sig hem till henne, reste jag mig upp, packade väskan och åkte. Klampade upp för hennes trappor och klev jag innanför dörren där Lemonade albumet donade i högtalarna. Fick direkt ny energi och käften gick i ett medan hon puffade på lite smink innan vi gav oss ut på gatorna igen.

Först drog vi till Supper för att ta en drink och äta lite sötpotatis fries. Min plan var då såklart att jag skulle ta en virgin för att sen kunna köra hem på kvällen... Det hände ju inte. Så vi satt där i baren, sippade på våra drinkar, pratade högljutt om relationer och flörtade tillbaka med bartendrarna. Efter att ha spenderat 20 minuter på toaletten enbart pga skrattanfallen som resulterade av att jag försökte härma spanjoren som höll spanskalektion där genom en högtalare i toalettbåset, så vandrade vi i alla fall vidare till Boquerian. Med en uppmaning av vakten som att vi påriktigt stod där med napp i mun, om att vi "Inte fick springa omkring, dansa på borden eller supa oss för fulla" så vandrade vi in. Stod och klämdes ihjäl i baren, försökte ta oss fram till dansgolvet för att skaka loss med generationen över oss, för att sedan bestämma oss att nja, kanske inte för oss, men Brillo där jävlar kan man mingla.

Väl framme på Brillo vart det en sån där kväll då man har väldans trevligt för man träffar några man känner, men samtidigt en sån kväll då man ohejdat kallsvettas för att precis halva jävla killklanen av "hej det här kommer bli stelt" såklart skulle vara där. Men hade väldans trevligt och avslutade kvällen i en högst oklar taxifärd innan jag och Gabbi var tillbaka i lägenheten och somnade i samma sund som huvudet nuddade kudden.

Likes

Comments

Likes

Comments

Jag inledde det nya året med en härlig släng halsfluss. Låg i sängen med 39,5 graders feber och blev väckt lite då och då för att mamma skulle försöka få i tjuriga lilla Linette något att äta. Fick feberyra en av nätterna också och hhahaha asså skrattar så mycket åt mitt beteende när jag får det för är så jävla skum. Får för mig att allt är knögligt och låg till sist och bokstavligen slängde runt mig själv i sängen och brottades med mitt täcke för att det inte slätade ut sig och fick panik. Sen i nästa stund låg jag blickstilla och andades i princip inte ens för att jag fick känslan av att jag hade järnrör runt hela mig. Asså nää så jävla skumt! Sen pratar alla i samma ton och takt också, hur mycket jag än försöker få bort det så slutar det inte. Hahahha så jag gick tillbaka till att bli Linette 8 år och vandrade upp till mamma och bad om hjälp för att jag inte fick det att sluta.

Men på fredagen mådde jag i alla fall bättre så jag åkte iväg på danskongeressen som skulle hållas i Gävle under lördagen och söndagen. Var dock helt körd i kroppen, hahha vart totalt utmattad bara av att åka ner för en rulltrappa och sitta på ett tåg. Funderade seriöst på att vända för att jag ba men guud jag orkar inte det här. Men jag fortsatte och åkte dit, pendlade lite mellan att försöka vara med på klasserna och sen resterande tid så observerade jag istället.

På lördagkvällen var det middag så vi satt där, åt gott, snackade, drack vin och jag fick prova en "hotshot". Det är en shot som har någon form av likör, kaffe och grädde i lager. Den var stöööört god, blev så positivt chockad. Därefter satt några av oss danslärare från Laisings kvar uppe och snackade innan vi till slut vandrade upp till hotellrummen för att slumra.

Det var några riktigt roliga, mysiga och energikrävande dagar för mig men hade det riktigt bra. Hotellet vi bodde på var även sååå fint, kände mig som en liten prinsessa i de fina korridorerna och i vår gröna marmor dusch. Riktig lyx! Ser fram emot att göra fler sånna här saker i år, typ weekends med vänner eller familj. Känns så himla mysigt att få uppleva nya ställen, både utomlands men även i Sverige och bara lyxa till det lite i några få dagar och uppleva något nytt. Det känns verkligen som något jag vill göra en massa i år!

Likes

Comments

Halv 7 på morgonen hoppar vi in i taxin och jag hinner precis slumra till på nettans axel innan huvudet far in i chaufförens stolsrygg som skriker för full hals: PUNKA! Han har alltså kört för fort på ett gupp i ett radhusområde och fått punktering. Vad är oddsen för de. Att vi ens fick tag på taxin på nyår utan förbokning va ett jävla under så fick vi börja om den processen. 😂 Så vi kickade igång nya året. 2017 Bli ett bra år!!!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

2017. Skumt. Nu är vi tillbaka där vi alltid befinner oss den 1 januari av ett nytt år. Problemet med att hjärnan ska förstå att vi inte längre ska skriva 2016, och alltså då alltid hamnar med ett kladdigt papper och en kladdig 7a bredvid den överstrukna 6an. Den härliga positiva andan om att 2017 - det ska bli mitt år! Sen har vi alla dessa nyårslöften, listan som blir längre och längre med mål som du ska lyckas nå innan året är slut. Mål som du kommer ihåg i ungefär en vecka och sedan är du tillbaka i din vanliga bana och suckar vid tanken på att gå upp tidigt för att hinna med det där träningspasset du satt högst upp på listan. Nää, det här är nog faktiskt det enda året då jag insett att vafan allt som sker är att vi går från en dag till en annan, mer dramatiskt än så är det inte.

Jag hade faktiskt ett bra 2016, det kan få vara mitt år till och med. Våren var väl sisådär, men verkligen ingenting och klaga på jämfört med mitt 2015. Sommaren var bäst! Helt klart bara bäst! Och sen har vi den första hösten på två år som jag inte spenderat största tiden av, gråtandes i min säng, djupt nere i mörka tankar. Mitt 2016 år går fan till historien på många sätt, har skapat minnen detta år som jag förmodligen under en lång tid framöver kommer kunna kalla mina bästa, har upplevt helt nya saker och är otroligt glad och tacksam över de fina människor jag fått dela året med. Mer kan man faktiskt inte önska sig.

Jag har ju precis sagt att jag inte tror på att leva efter nyårslöftena är något som håller speciellt länge, men jag har två punkter jag skrev som nyårslöften för 2016 som jag faktiskt lyckats nå. Eller som jag i alla fall i största mån har försökt att förhålla mig efter.

Det första var "Ta varje tillfälle att skapa nya minnen". Om jag har. Jag är personligen en jävligt feg människa, men under detta år har jag i så många situationer lyckats ta mig i kragen och ba "äsch, vi kör!". Det värsta som kan hända är ju faktiskt egentligen att du sitter hemma och ångrar att du inte gjorde det. Ja för jag lovar er att det är värre än att det blir tråkigt, stelt eller inte som du tänkt dig.

Det nyårslöftet andra var "Leva i nuet, glöm det onda som hänt i det förflutna". Jag tänker inte ljuga och säga att det är något jag lyckats med i varje stund eller att allt är glömt idag. Däremot är det något som jag under årets gång blivit jävligt mycket bättre på, att sluta älta grejer och istället ta nya tag. För vafan, tiden går ju inte baklänges, eller hur? Då tjänar det ju ingenting till att jag lägger tid och energi på saker som redan hänt.

Och eftersom det andra nyårslöftet handlade om att leva i nuet så tänkte jag även dela med mig av ett av de nyårslöften jag faktiskt skrivit i år. Vi får väl se hur vida jag håller detta i en vecka eller om jag vid nästa årsslut kan sitta och sätta en bock vid sidan av det. Det är otroligt klisje, som de skulle sagt de i skam men det är i alla fall att "Sluta jämföra dig så mycket med andra". Jag är så van med att basera min olycka och nedstämdhet på att jag tycker att jag själv inte är lika bra som någon annan. Att jag lixom inte duger överhuvudtaget för att det alltid finns någon som gör det/är bättre än mig. Men ska man gå runt och tänka så kan man ju lika gärna bara gå till doktorn direkt och få några antidepressiva utskrivna. För det är ju fullt omöjligt att vara bättre än alla andra på allt. Så därför har jag bestämt mig för att jag inte får vara ledsen för att någon annan har det bättre på något sätt utan att själv först se på vad jag har. För om jag faktiskt stannar upp och försöker uppmärksamma de positiva sakerna i mitt liv så inser jag ganska snabbt att jag fan inte har mycket att vara ledsen över!

Nu för att ni som redan efter första raden av text tyckte att det vart ointressant inte ska klicka ner sidan direkt, så tänkte jag även slänga in en hel radda med bilder som summerar ihop 2016 och de minnen som jag håller så otroligt kärt nu. Så jag säger bara EY OH, LET'S GO!


Likes

Comments

Likes

Comments

Likes

Comments

Likes

Comments

Likes

Comments

Likes

Comments