All characters appearing in this work are fictitious. Any resemblance to real persons, living or dead, is purely coincidental.

Once upon a time... en nyförlöst förtvivlad kvinna låt oss kalla henne Swan och en Peter Pan satt i deras lägenhet i innerstaden. I den vackraste stadsdelen av de alla- Kungshomen. Hon satt på kanten av sängen. Han stod upp och lutade sig mot fönsterbrädan av sten... i en äkta funkislägenhet som byggdes 1940 med en del fantastiska originaldetaljer.

Det är skymning och DN skrapan lyser, hon tittar på vad hon tror är mannen i hennes liv och far till hennes två barn och på skrapan. Att se alla fönster tända i skrapan ger henne lugn som vanligt. Något att fästa blicken på och att inte glömma att andas här och nu.

Hon säger "men jag ÄLSKAR DIG fattar du inte det. Jag skulle göra VAD SOM HELST för dig"
Han kontrar, kall som Ben och Jerrys (peanut butter!!!) som han har precid ätit upp "Ljug inte"!

Hon går i miljoner bitar för ja... hon skulle ha gjort allt för den där killen. Hon har gjort allt och lite till för honom, för deras barn. För att deras gemensamma önskan från tiden de gifte sig om att barnens har rätt att växa upp med sin mor och far skulle bli verklig...

Hon säger det, vädjande att ja, ja ja hon skulle göra allt!

Då säger han nåt som förändrade allt... som fick henne att inse hur sjuk i huvudet han är för han sa
"Du skulle inte alls göra allt för mig. Om jag bad dig att du skulle lämna ifrån dig barnen... skulle du göra det?"

Den sekunden dessa ord uttalades... hon andades in luften som stod stilla... hela världen stod stilla för det han sa var det sjukaste hon har hört nånsin.

Hon sa bestämt och med äckel i rösten NEJ, det är klart att jag aldrig skulle lämna barnen. Våra barn... de är mitt liv. Jag skulle aldrig kunna... så grät hon, ett gråt så uppgiven då hon fattade där och då vad som höll på att hända.

Efter det hamnade de i en konstig diskussion där hon sa rakt ut att han lider nog av en psykiskt sjukdom som gör att han ens kan säga det för ingen mor skulle kunna lämna sina barn.

Men sen har vi en Groda... lika äcklig och tom som Peter Pan. För igår var det dags för två fina barn att återigen träffa sin biologiska far. Den starka kvinnan ställde en del enkla samt en del ytterst obekväma frågor och han svarade på det som passade han.

Men vi kan väl säga att kärleken är vacker och hjältinnan är på nåt konstig sätt lycklig över att Peter Pan hittade en tjej som är lika hemsk som han... en tjej som kan lämnar sitt barn och drar med en tom omogen pojke som lämnade två spädbarn för att leka lyxfru i Neverland.

Den fantastiska underbara tvillingsmorsan har sendan hon träffade Peter Pan förra gången vetat om att Grodan verkligen hände då han hade en tröja på sig som skrek "gåvan från Grodan" och sedan dess har hon liksom accepterat att hon har blivit bedragen. Undrat hur länge har det pågått? Halv år.. ett år??? Var de där spetsiga trosorna som hon hittade i köket i september förra året grodans? Vad mer missade hon i sin blinda besattheten i Peter Pan?

Likes

Comments