Header

Mest lästa

Resan från Paris till Skottland var allt annat än bekväm. Det går expresståg mellan Paris och London varje timme, bokbara med interrailkort, men att de skulle vara fullbokade för flera dagar framöver var någonting jag inte hade räknat med.

Istället bokade jag en buss, och resan till London tog nio timmar istället för en. Det gjorde mig inte så mycket. Jag åkte under natten, och tänkte att jag skulle sova gott på bussen som jag alltid gör. Av någon anledning hade jag för en gångs skull svårt att somna, och när jag precis gjort det kom vi fram till engelska kanalen. Då var det dags för passkontroll och väskgenomsökning! Fun!

Det tog en himla tid, och när vi väl var klara satte jag mig i bussen igen och somnade om. Precis när jag hade sjunkit in i sömnens mjuka land, ja men då var det dags för ännu en passkontroll- på den engelska sidan. Som om vi skulle bytt identiteter på 10 minuter. Äsch, man ska väl inte klaga på säkerhet antar jag.

Jag sätter mig på bussen igen, fortfarande som Wilma Gadler med svenskt medborgarskap. Jag känner hur jag fortfarande halvsover och inte riktigt förstår vad som händer runt om mig. Allt jag vill är att sova, men det tycker mannen som sitter bredvid mig på bussen är en onödig sak. Han tycker att vi ska småprata- klockan 3 på natten! Är du galen (?!?!?!) tänker jag. Jag tycker inte ens om att småprata under dagtid när jag är utvilad.

Efter många om och men somnar jag tillslut, klockan halv fyra på natten. Under tiden jag sover stannar bussen för att tanka. Något som jag hade varit lyckligt ovetandes om, ifall inte min (@!*-%) busskamrat hade väckt mig. Han tyckte nämligen att jag borde sträcka på benen.

Jag kokade inombords. VEM gör så? VEM väcker en främmande människa klockan fyra på natten för att HAN tycker att JAG skulle sträcka på MINA ben? ÄR JAG FEM ÅR? Jag kanske överreagerar lite granna. Jag vet inte hur det är med er, men när jag inte fått sova och klockan är fyra på natten är inte jag särskilt resonlig.

Det var fortfarande mörkt ute när jag kom fram till London, och inte en enda människa var ute på gatorna. Det var en märklig känsla. Jag var så jäääädra kissis, men det var brottom att ta sig till Kings Cross för att inte missa tåget till Skottland. Jag hoppade fram och nu i efterhand förstår jag att det måste sett väldigt roligt ut, men just då var det INTE kul. Tillslut kom jag tillslut fram och hittade snabbt tåget till Skottland.

Väl på tåget somnade jag tillsist väldigt skönt, och när jag vaknade hade jag Skottlands vackra vyer framför mig. Stora fält med betande djur bredde ut sig utanför tåget. Den frustration jag känt tidigare var som bortblåst och jag kände mig ens väldigt bra till mods. Äntligen, det här skulle bli härligt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Paris är fullt av måsten. Man måste se Eiffeltornet, gå på Louvren, besöka Versaille, yada yada yada. Personligen tycker jag att alla dessa måsten tar bort från upplevelsen. För mig handlar Paris om att insupa Parisandan och att låta sig inspireras av atmosfären, människorna, baskrarna och baguetterna.

Paris är vagt upplysta bistron med ett välklädda servitörer och vykortsskrivande. Det är porträttkonstnärerna i Montmartre och vintagebutikerna i Marais. Paris är en vacker balkong, en oplacerbar misstänksam stank i en gränd och en känsla av mystik och självklarhet på samma gång, och såklart- romantik. Paris är inte att stressa runt för att hinna se så många monument som möjligt.

Men, jag låter mig själv ha ett undantag. På min Parisagenda kommer det från och med nu finnas ett måste: l'Annexe de la boutique.

Mitt tåg från Paris skulle gå kl 21:00, och jag var utsvulten. Promenerandes längs Seine gav jag vika för restaurangerna som är placerade strategiskt längs Pont Neuf. In på första bästa, tänkte jag, kosta vad det kosta vill: nu är det brottom innan jag blir allt för hangry .

Utmattad, och med min väska släpandes efter mig öppnar jag dörren till l'Annexe de la boutique. Jag stannar i dörröppningen. Vänta lite här nu, detta ser inte alls ut som en av de turistfällor jag räknat med. Jag möttes istället av vitt kakel, utvald inredning och en inbjudande atmosfär.

/ Paris is full of musts. You must see the Eiffel Tower, go to the Louvre, visit the Versaille, yada yada yada. Personally, I think all these musts takes away from the experience. To me, Paris is about imbibing the Parisian spirit and letting yourself get inspired by the atmosphere, the people, the berets and the baguettes.

Paris is a vividly lit bistro with well-dressed waiters and thoughtful postcard authoring. It is the observation of portrait artists in Montmartre and the vintage shops in Marais. Paris is a beautiful balcony, a suspicious stench in a alley and a sense of mystery and clarity all at once, and of course- romance. Paris is not the rushing to see as many monuments as possible.

But, I allow myself to have one exception. On my Paris agenda there will from now on be one must: l'Annexe de la boutique.

My train from Paris was departing at 9 o'clock, and I was starving. As I was walking along Seine I finally gave in to the restaurants strategically located along Pont Neuf. Whichever one has a table will do, I'm too hungry to care about price and quality- this girls gotta eat. Fast.

Exhausted, and with my bag dragging behind me, I open the door to l'Annexe de la boutique. I stopped in the doorway. Wait a moment, this looks nothing like one of those tourist traps I expected. Instead, I was greeted by white tiles, tastefully selected furnishings and an inviting atmosphere. /

”Bonjour!” hälsar en man med filtkeps och beiget förkläde. Han frågar vad jag är sugen på att äta. Jag blir ställd för ett ögonblick. Jag hade ju precis accepterat ödet att min måltid för kvällen skulle bestå av en dålig överprisad hamburgare. Men framför mannen med den välkomnande karisman står en hel disk full av delikatesser. Jag ser min chans att ändra på ödets väg, och säger det första jag kommer att tänka på som är så långt från den där hamburgaren som jag för en stund sedan hade nöjt mig med.

”En sallad. En sallad vill jag ha”

Hernan, som mannen bakom disken heter, frågar vad jag vill ha i salladen, och börjar rabbla upp olika råvaror som finns redo till vårt förfogande.

”…Jag tycker om burrata” får jag ur mig. ”…Och skinka. Skinka är gott”

/"Bonjour!" says a man with a felt hat and a beige apron. He asks me what I fancy eating and for a moment I don't know what to answer. I had just accepted the fate that my meal for the evening would consist of an overpriced, poorly prepared burger. But in front of the man with the welcoming charisma there is a whole counter full of delicacies. I see my chance to change the fate of my dinner, and say the first thing I can think of is that far from that hamburger that I was pleased with a moment ago.

"A salad. I could eat a salad."

Hernan, as the man behind the counter is called, asks what I want in my salad, and tells me all the various ingredients available. The one delicious thing after the other.

"... I like burrata", I stammer "... and ham. I like ham."/

l'Annexe de la boutique , 14 quai de la mégisserie, 75001

Hernan själv på bilden, ej min bild dock.

/Hernan himself in the picture. Not my picture, however./

Jag kopplar in alla laddare jag har och laddar all elektronisk skit man måste ha för att klara en lång resa för att sedan börja skriva på ett inlägg, inspirerad av den vackra dagen jag har haft. Det dröjer inte länge innan Hernan kommer med min vackra sallad och ett glas vin. Utan att märka det lägger jag ifrån mig mitt skrivande och börjar prata med honom istället.

Jag berättar att jag precis varit i San Sebastian och om hur mycket jag tyckte om maten där. Hernan blir eld och lågor, han åker nämligen dit ca 3 gånger per år- för matens skull. San Sebastian är bara ett av alla resmål som Hernan besöker för att få ny inspiration till sin matlagning och vinintresse. Livet eller?

Jag berättar att jag har tågluffat hela sommaren, och nämner att jag tycker mycket om att åka tåg. Jag gör det mycket hellre än att flyga. Hernan håller med, men av andra anledningar än mina.

"På flyg får man ju inte ta med egen mat", säger han, "men på tåg däremot- där finns det ingen sådan regel".

Han berättar om hur de andra tågpassagerarna med sina plastiga mackor från stationskiosken brukar sitta med stora ögonen och iaktta honom när han dukar upp sin matsäck med delikatesser och en flaska vin.

/ I plug in all the chargers I have to prepare all electronic crap you have to have to complete a long journey. Then I begin to write a post, inspired by the beautiful days I have had. It will not be long before Hernan comes with my beautiful salad and a glass of wine. Without realizing it I put away my writing and start talking to him instead.

I tell Hernan that I have just been in San Sebastian and how much I enjoyed the food there. Hernan gets very excited, it turns out that he goes there about three times a year- for the food alone. Although, San Sebastian is only one of the destinations that Hernan visits to get inspiration for his cooking and interest in wine. Sounds nice, huh?

I tell Hernan that I have been interrailing the whole summer, and I mention that I really like going by train, I even prefer it over flying. Hernan agrees, but his reasons are different from mine.

"You are not allowed to bring your own food on a plane", he says, "on train, on the other hand, there is no such rule".

He tells me about the other train passengers with their plastic sandwiches from the station shop and how they look at him with envy while he unpacks his picnic consisting of different delicacies and a bottle of wine. /

Hernan häller upp mer vin och skålar med mig. Han förklarar luktsinnets betydelse för vinets smak och skär upp ost. Som den ostälskare jag är blir jag överlycklig. Jag smakar på osten, och kan bara konstatera att Hernan har rätt. Ost ska komma i från Frankrike. Han skär upp en bit av en annan ost. Jag smakar, nickar njutande, säger något imponerat och fortsätter på det samtalsämnet vi hade inlett. Hernan avbryter mig och säger att jag måste koncentrera mig på smakexplosionen. Hans entusiasm smittar av sig och till och med jag, som visserligen tycker mycket om ost, men aldrig riktigt känt skillnad på vin och vin, kan urskilja lite smörsmak i det ena vinet och uppskatta hur det andra vinet förhöjer ostsmaken bättre.

Hernan är ursprungligen från Argentina, men för mig förkroppsligar han Paris. Han påminner mig så mycket om filmen Ratatouille, där karaktärerna är äkta och fulla med uttryck, gestikulerandet och den enorma kärleken till maten, och staden själv.

/ Hernan pours me some more wine and cheers with me. He explains how much of an impact the sense of smell has for what the wine tastes like and cuts some cheese that he'd like me to try. As the cheese lover I am I'm just... thrilled. I taste the cheese, and can only confirm that Hernan was right. Cheese is supposed to be made in France. He cuts a piece of an other cheese. I taste that one as well, nod my head in enjoyment, I say something impressed and then continue talking where we had left of. Hernan interrupts me and says I have to concentrate on the taste explosion. His enthusiasm is contagious and even I, who indeed is very fond of cheese, but never really known the difference between wine and wine, can distinguish a little butter flavor in one of the wines and appreciate how the second wine enhances the cheese flavor better.

Hernan is originally from Argentina, but to me he is Paris embodied. He reminds me so much of the movie Ratatouille, where the characters are authentic and full of expression, the frequent hand gestures, the great love of food, and the love for the city it self. /

Har ni vägarna förbi, och det kommer ni ha om ni är i Paris, så för allt i världen- besök l'Annexe de la boutique. En sådan smakupplevelse till det priset är svårt att hitta i Paris, och det kommer verkligen bli en härlig upplevelse.. Förhoppningsvis är det just Hernan som står bakom disken iklädd förkläde och keps och hälsar er välkomna, om han inte är iväg på en vin- och matresa, det vill säga.

/If you're ever in the area, and you will have if you're in Paris, visit L'Annexe de la boutique. You won't be disappointed, trust me on this. Food that good for such a good price is hard to find in Paris, and the experience it self will be a treat. Hopefully, Hernan himself will stand behind the counter wearing an apron and cap to welcome you, if he is not away on a wine and culinary journey, that is. /

Likes

Comments

I Samarbete med Carl Edmond

Har ni hört talas om historien med Carl Edmond?

Vi alla strävar dagligen efter att leva ett härligt, inspirerande och spännande liv. Den stora frågan är om vi verkligen prioriterar oss själva tillräckligt mycket? Boken om Carl Edmond handlar om personen som inte lät något komma i hans väg. Han tog tillvara på livet och inte en sekund fick gå till spillo.

Han är killen vi alla vill ha i vår närhet. Han är cool, inspirerande och lever i stunden. Det kanske är dags för oss alla nu, att börja prioritera våra egna liv.

Carl Edmond

Likes

Comments

Det var en gång en perfekt dag. En dag det ska skrivas om i historieböckerna, nämnas i kärleksbrev och för all framtid bli ihågkommen. Den 14e augusti 2017, en dag i Paris.

Kl 10:00 Frukost vid Eiffeltornet, och ett tips!

Eiffeltornet. En turistfälla, en av världens mest berömda klichéer, eller ett måste för att komma in i rätt Parisanda? Handen på mitt för tillfället röd, vitt och blåfärgade hjärta, I don’t mind a cliché. Med en frukostcrêpe i magen och solen mot ansiktet fanns det ingen plats jag hellre ville dricka mitt kaffe än på en bänk med Eiffeltornet som utsikt.

Vad jag däremot inte gillar är en turistfälla. Mitt tips för att undvika detta, men ändå få ut det mesta av Eiffeltornet är enkelt: Strunta i att gå upp. Om det är en utsiktplats du är ute efter så finns det bättre- där du får med Eiffeltornet i bilden.

Däremot är tornet omgivet av en fantastisk park. Här kan du promenera runt, slå dig ned på en park eller på den stora gräsmattan, med en kaffe- eller varför inte en hel picknick? Allt detta utan en sekunds köande! Fantastique!

Kl 11:00 Notre Dame och promenad längs Seine

Promenera längs Seine, eller om du är lat som jag så ta metron, till Notre Dame. Gå in om du tycker köandet är värt det, men annars kan jag gå i god för att det är värt att åka dit bara för att beundra arkitekturen utanför.

Ta sedan lite tid till att promenera längs Seine och kika i alla stånd som följer vattnets riktning här. Här kan du göra ett riktigt bokfynd, eller hitta en poster av målningen du tycker om till ett rimligt pris, eller varför inte ett gammalt välbevarat modemagasin?

Kl 12:00 Shakespeare & Co

Shakespeare & Co, 37 Rue de la Bûcherie, 75005 Paris, Frankrike

Min skalman klocka ringer och säger att det är dags för kaffe och böcker. Yes! Shakespeare & Co ligger alldeles runt hörnet.

Detta är en bokbutik med tillhörande café med mycket historia. Amerikanskan Syliva Beach grundade den ursprungliga Shakespeare & Co 1919. Det blev ett ”home away from home” för flera avgörande profiler ur den förlorade generationen, bl.a Hemingway, Fitzgerald, Eliot, Pound. Även den tidens viktigaste kvinnor, som Djuna Barnes, Gertrude Stein, Janet Flanner, Kay Boyle, and Mina Loy, sökte sig till bokhandeln.

Det var minst sagt en populär mötesplats där många stora idésr med all säkerhet diskuterades under brinnande intresse, men Sylvia var mer än en föreståndarinna. Utan hennes närvaro och uppmuntrande ord till författarna hade bokhandeln inte blivit den viktiga plats som det nu blev.

Bokhandelns historia fick sitt slut 1941 när tyskarna tågade in i Paris. Sylvia vägrade då att sälja sitt sista exemplar av Finnegans Wake. Kort där efter vandaliserades bokhandeln till fördärvning och skulle aldrig öppnas igen…

…För än 1951 då George Whitman, en annan amerikan med ett litterärt intresse, öppnade en ny bokaffär i Paris 400 år efter Shakespeares död. Whitman, som var en stor beundrare till Beach, använde samma namn till sin bokbutik som en hyllning till den andre och även i hopp om att bära vidare andan som tidigare infunnit sig i den första butiken.

”I created this bookstore like a man would write a novel, building each room like a chapter, and I like people to open the door the way they open a book, a book that leads into a magic world in their imaginations.”

—George Whitman

KL 14:00 Vintageshopping och Marais

Kilo Shop, 69-71 Rue de la Verrerie, 75004 Paris

Vad är väl en dag i Paris utan lite vintageshopping? Jag styr kosan mot Kilo Shop. En butik med det finurliga konceptet att allt, ja precis allt, i butiken köps för kilopris. Finner du inte det du söker här så är chansen stor att du finner det längre ned på samma gata.

Rue de la Verrerie är kantad av spännande vintagebutiker, och det passar bra för den här gatan tar mig nämligen till Marais. Det gamla judiska kvarteret där jag hade mitt hostel.

Kl 14:30 Lunch i Marias

Don's Marais, 5 Rue des Ecouffe, 75004 Paris, Frankrike

Väl framme i Marais börjar magen kurra. Dags för lunch alltså! I Marais finns det en hel del spännande saker att sätta tänderna i, jag ska skriva ett helt inlägg om detta. Den här gången valde jag japanskt!

Om ni har hängt med på mitt ätande på resan kanske ni känner igen att när det kommer till mat dras jag till restaurangerna med snygga geografiska profiler och roliga koncept. Don's Marais faller bra in i denna kategori. Här inne är det otroligt litet och trångt- men fräscht och mysigt, och maten är god och hälsosam.

Kl 16:00 Checking in!

Tillbaka på hostelet hämtar jag upp mina väskor och beställer en Uber. För en gångs skull under den här resan unnande jag mig att inte åka kollektivt för att slippa släpa resväskan upp för Paris metrosystems långa trappor. Det skulle jag få ångra.

Herregud alltså. Vilken resa. Uberchauffören hittade aldrig fram och vi åkte runt runt runt i cirklar flera gånger. Tillslut stannade chauffören mitt i en tunnel och tyckte att jag skulle gå av där? Mitt i tunneln?!?!?

Jaja, tillslut kommer jag fram till mitt hotell. Ja, ni läste rätt: HOTELL. Djävulberg alltså. Äach, ska skriva om det någon annan gång. Men wow, vad härligt det var efter många många nätter på hostel.

Kl 21:00 Middag med perfekt sceneri

I Paris vill jag äta middag på en typisk fransk restaurang med stor markis, snirkliga bokstäver på menyn, flätade stolar ute vid ett torg. Inget annat duger.

Kl 22:30 Film och lyx

Tillbaka till hotellrummet med den stora sköna sängen med en FILM! Det har jag längtat efter. Jag somnade halvvägs igenom och sov så himla gott.

Likes

Comments

Allting började med ett utmattat franskt hov. Ett hov som desperat behövde en tillflyktsort under sommaren, och lotten- den föll på Biarritz. Idag är det ett tillhåll för surfare som har rest världen över för att fånga de perfekta vågorna, men den kungliga glansen finns kvar och sprider sig över hela Biscayabukten, San Sebastian i Spanien inräknat.

Städerna ligger endast 50 km ifrån varandra, och när nyheterna om de franska kungligheternas högfärd nådde det spanska hovet dröjde det inte länge innan de sökte sig till den spanska motsvarigheten till kurorten: San Sebastian.

Min vän Ida som bor i London, men kom för att möta upp mig i San Sebastian<3

Den avslappnade, nei tillbakalutade, atmosfären som är sambunden med surfkulturen gör det svårt att tro att detta var ett populärt tillhåll för de allra finaste ur de allra finaste samhällsklasserna under den allra finaste av tidsepoker: La Belle Epoq. Resultatet av den kungliga rivaliteten blev nämligen att allt fler från de övre samhällsklasserna sökte sig till just Baskien. Om det var fint nog för hovet skulle det nog duga åt även dem.

Matkultur & aktiviteter i matkulturens anda

Plötsligt frodades turismen i San Sebastian! Fram till början av 1900-talet då fint folk levde loppan här var turism något som staden var obekant med, men att San Sebastian blivit besparad från turismens obenådiga händer så länge skulle senare visa sig vara en välsignelse. I och med att man slapp anpassa sig efter resenärer som ville ha det som hemma när de kom dit kunde de etablera en matkultur så stark att det är svårt att hitta motstycke.

Maten ÄR kulturen i San Sebastian, och den kulturen är otroligt djupt rotad. Här handlar allt om mat. Människor möts över mat, såväl främlingar som familjer, och man tar knappt en drink utan att också ta en pintxo.

Ni känner säkert igen "pinchos" som franchiserestaurangen där man beställer och betalar genom en app för tapas, men faktum är att det inte alls är tapas man får serverat. Utan pintxos (uttalas pinchos). Vad skillnaden är, det är oklart, men i San Sebastian äter man pinchos och det är fantastiskt gott! Jag kommer göra en liten separat guide om detta senare.

Med en så stark matkultur är det heller inte konstigt att San Sebastian är en av de städer i världen som är tätast med Michelinstjärnor. Ida hade på sin bucket list att äta någon gång äta på en Michelinrestaruang, och jag var inte svårövertalad. Valmöjligheterna var alltså många, men vi landade på Bodega Alejandro- den av dem som ligger inne i staden och har mest rimliga priser.

Som de Michelin Virgins vi är tyckte vi att detta var omåttligt spännande, och blev inte besvikna. Om vi säger så. Det var en riktigt rolig upplevelse, och vart passade det bättre än i just San Sebastian?

Bodega Alejandro, Calle de Fermin Calbéton 4, San Sebastian

Ja, ni hör ju. De flesta aktiviteter i San Sebastian är på något sätt matrelaterade- och vi är inte klara ännu. En annan rolig sak vi gjorde var att gå till ett cider house. Ett cider house är precis vad det låter som. Ett hus där man dricker cider. Låter bra, tycker vi! Vi anmälde oss till en tour på hostelet, och gick tillsammans med en guide och ett annat gäng resenärer. Väl där bjöds det på pintxos och vi drack cider från enorma tunnor. Nej, inte direkt från tunnorna, men vi fick fylla våra glas. Det var inte så lätt som det låter, man var visst tvungen att ha en helt speciell teknik! Om cidern var god? Njaaa… Inte jättejättegod, men allt som har ordet ”obegränsat” framför sig går ju ned!

Pintxosen däremot! Mmmmh, vad gott.

Skämtåtsido, jätterolig upplevelse. Är ni i San Sebastian eller någon annan del av Baskien rekommenderar jag er verkligen att gå till ett cider house. Vi hade en jätterolig kväll! Däremot önskar jag att guiden hade pratat lite mer om cidern, cider houset, historien kring det osv istället för att bara hjälpa oss hälla upp och hålla god stämning.

På ciderhuset

Underbara platser att spendera tid på:

Något annat att se i San Sebastian, som knappt går att missa, är La Concha. Den bågformade stranden nära stadens hjärta. Förutom att det är en samlingplats för såväl turister som lokalbor är det även en viktig symbol för staden. Vädret var inte helt på topp när vi var där så det blev inget sol och bad den här gången, men sista dagen gick vi i alla fall ned och doppade fötterna.

Vackra glada Ida vid La Conchastranden, San Sebastian

Min favoritdel av staden är utan tvekan Parte Vieja, gamla stan. Här kryllar det av barer, mysiga butiker med krimskrams och, framförallt, pintxosrestuaranger. Här höll vi till mesta delen av tiden, och det tror jag vi gjorde alldeles alldeles rätt i!

Boende i San Sebastian:

Vi bodde på A Room In the City.

Boende här är väldigt dyrt. Vi betalade lite över 400kr/natt för vårt hostel och det var ett av de billiga. Det var väldigt fräscht, låg bra och vi trivdes, men 400kr/natt är definitivt det dyraste jag betalt under hela resan. Däremot tyckte jag inte att boendepriserna speglade sig i t.ex matpriserna eller något annat.

Något som vi gillade mycket med Hostelet var deras stora fina uteplats. Här satt vi varje dag med ihopplock vi hade ordnat för att hålla oss till middagen. Att de hade markiser art fälla ut gjorde att vi kunde sitta där även när det regnade. Så mysigt!

Om jag åker tillbaka till San Sebastian ska jag…

  • Besöka några andra av Baskiens städer. Det är så lätt att ta tåget mellan de olika städerna som omger bukten att det nästan är synd att inte utnyttja det. Det går tåg väldigt ofta, biljetterna kostar endast några euro och det tar max 1h (kanske 1,5 om man vill lite längre bort).
  • Museo del whiskey är infact en bar, med en otrolig whiskey samling. Från vad jag har läst ska man nog se det som en aktivitet mer än en del av barrundan då de som arbetar där ska ha fantastiska kunskaper som de gärna delar med sig av, och man kan sitta där lääänge. Det ska vara väldigt mysigt, och- det finns ett piano.
  • Isla de Santa Clara hade vi gärna besökt om vädret varit lite mer badvänligt under vår vistelse. Ön ligger utanför San Sebastian och man kan faktiskt simma dit! Från La Conchastranden är det 1,130 meter och halvvägs där finns det ett stopp för att andas lite. Om man inte känner sig sugen på det kan man även enkelt ta en båt. Fun fact! Santa Klara har aldrig varit bebodd, MEN under 1600-talet använde man ön som karantän för de som hade drabbats av pesten. Minsta tecken av sjukdomen så blev man utkörd dit med båt. Fyfasen, det räcker inte att man ska vara sjuk och döende. Man ska bli utkörd till en obebodd ö också? Hujeda mig!
  • Hikea. Här finns flera fina hikes att utforska om man känner sig lite hurtig!

Likes

Comments

Bonjour Paris!

Nu hörni, nu har jag mycket att berätta! Vill ta mig lite tid senare ikväll att skriva ned allt, vill att varje detalj (okej, kanske inte varje) ska finnas sparat för alltid.

Nu njuter jag så satans (förlåt) mycket! Sitter i Marais i Paris med ett glas vin och ost. Känner på mig att jag kommer se tillbaka på den här stunden så många gånger. Det kommer bli en favoritdagdröm!

Bredvid mig sitter en gubbe med vitt hår och glasögonen på nästippen. Han läser en stor svartvit tidning. Ska fråga om jag får läsa den efter honom. Inte för att jag kan franska men det kan väl vara kul ändå.

Gudars skymning asså. LIVET just nu!

Likes

Comments

Efter mina många utläggningar om min fascination till natten den här resan är det jag kommer säga nu kanske lite märkligt. Det är nämligen så att jag egentligen inte alls är en nattmänniska, tvärtom. Jag kopplar natten till jobbiga tankar och en jobbig känsla och passar mig för att sitta uppe förlänge ensam. Jag brukar tänka att ”ingenting bra händer efter kl 00:00 om man är ensam”. Tidiga mornar däremot, de tycker jag mycket om.

Jag tycker om att vakna med dagen, att vara ikapp liksom. Det känns som om jag har ett litet försprång när alla andra fortfarande ligger kvar och sover. Ett försprång som jag kan använda till att få ha hela världen ifred en liten stund. Innan den här resan avskydde jag klockan 16:00. Klockan 16:00 var det värsta klockslaget som fanns, totalt värdelöst. Då var den här dagen nästan över. Inte helt, men nästan. Ska man göra något vettigt då måste man göra det nu nu nu. Och plötsligt var det försent. Klockan 16:00 gjorde mig fruktansvärt stressad…

Om jag stannade uppe, själv, och det tillslut blev mörkt och sent på natten så kände jag mig väldigt ensam. Mina tankar blev obegripliga och svåra att få fatt i. Det var som om de sprang ifrån mig och krävde att jag jagade dem. Som om vi lekte datten. När jag inte kunde få fatt i dem byggdes en frustration och en hopplöshet hos mig. Istället för att känna mig i takt med dagen, så kände jag mig plötsligt efter. Att alla andra sov var inte lika fridfullt som på morgonen, det gjorde att jag kände mig utanför.

Därför gör min nyfunna romans med natten mig så trollbunden. ”Vad är det här?”

Ja, vad är det egentligen som är så annorlunda med natten här, på flykt, än den hemma? Varför dras jag plötsligt till den?

Vad är det med skenet från gatlyktorna med det svaga surrandet från glödlampan? De talar om för mig att det är okej att vara vaken nu, att det är okej gå här. De har placerats ut här, man har dragit el här, för att mina nattpromenader ska vara möjliga.

Vad är det med människorna? De tänker. Människor tänker inte på dagen. De skyndar. De är påväg. De gör. De presterar. De är. De är sina jobb och de är sin status. På natten är de sina känslor, sina tankar.

Vad är det med musiken? Det är orden i texten som plötsligt kan tränga igenom. Mörkret trycker dem igenom, medan dagsljuset retuscherar dem. Det är musiken som ackompanjeras av svärtan, av smärtan, som finns i natten och musikverket blir plötsligt komplett. Så som det var tänkt att upplevas.

Det är avsaknaden av skuggor och det är en enda stor skugga. I dagsljus vet vi inte vart skuggorna, mörkret, ondskan, lurar. Vi är på vår vakt, litar inte helt på någonting som utger sig för att vara ljuset. I natten vet vi, det är inget snack om saken. Allt är mörker. Mörkret försöker inte förklä sig. Det kompletta och ärliga mörkret är betryggande. Man kan lita på mörkret. Det döljer ingenting. Man kan låta sig konsumeras av mörket och märka att det inte var bara smärta, ångest och depression. Här finns mycket vackert att hämta. Mörka känslor, tunga känslor, förgörande känslor måste inte vara läskiga. Om man ser dem i vitögat kan de ge upphov till gnistor. Upphov till ljus.

Då kan vi också bli som gatulyktorna. Med svagt surrande glödlampor.

Skillnaden på natten hemma och på natten i storstäder, på rymmen, är de höga byggnaderna som inte låter mina tankar fly allt för långt ifrån mig. Staden stänger dem inne, gör det möjligt för mig att få tag i tankarna innan de försvinner. Tänka klart dem. Skillnaden är att jag inte behöver känna mig i otakt med dagen. Det är inte bara jag som är vaken. Caféer är fortfarande öppna, den lilla tanten i kiosken på hörnet jobbar fortfarande och nattklubbarna har precis öppnat. De här städerna lever på natten, och även om jag skulle somna 03 så skulle jag vara i takt. Kanske till och med ha ett försprång.

Jag kan låta mig själv famla i mörker här. Utan tidspress.

Jag vill bo i en nattpromenad. Låta mörkret konsumera mig för att göra sinnet ljust. Lägga ut mina tankar på de tomma körfälten framför det överflödiga övergångna övergångsstället. Lämna sorgerna i fontänen med svart vatten. Bli som gatulyktorna med svagt surrande glödlampor.

Likes

Comments

Så har även dagarna med min vän Ida i San Sebastian kommit till en ända. Och vilka dagar det har varit! Mat, mat och åter mat. Det är nästan oundvikligt när man kommer till San Sebastian har vi förstått nu!

Mer om detta senare. Nu fortsätter äventyret- och jag och Ida ses snart igen. Då hos henne i London!

Likes

Comments

Hallå från San Sebastian, mitt 15e stopp på den här resan!

Herregud, att skriva det så får det att bli så himla tydligt. Shit! Jag har varit på 15 olika destinationer den här resan, och ännu är jag inte klar. Det är ju helt fantastiskt, helt otroligt! Jag kan knappt tro att det är sant. Jag är så otroligt tacksam för den här sommaren och allt som jag har fått uppleva. Och så otroligt nöjd, det har verkligen blivit så bra.

Jag tänkte att vi skulle ta en liten recap på hur min resa har sett ut, och hur den kommer se ut framöver. Jag har knappt skrivit någonting om hur min resrutt har sett ut fram tills nu, anledningen till det är att jag inte själv har vetat. Jag har väl haft ett litet hum om vad jag vill se, men planer fungerar inte alltid i praktiken och det har känts bra att bara kunna ta allt lite som det kommer.

”Que sera, sera”

Cinque Terre, Italien (22e -27e juni)

Jag började min resa med min familj i Italien. Det var ett perfekt sätt att komma igång på, och Cinque Terre var så otroligt vackert.

Vill ni läsa lite mer om hur man får ut så mycket som möjligt av en av Italiens vackraste platser? Klicka här!

Florens, Italien (27e juni - 1e juli)

När jag hoppade av tåget på Florens myllriga tågstation och plötsligt var helt ensam blev jag vettskrämd. Vad håller jag på mig? Vad ska jag göra? Varför gör jag det här?

Jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på i staden heller, jag hade liksom inte riktigt kommit in i det än. Det hjälpte dock att Florens är en så fantastisk stad och vistelsen här blev väldigt bra trots att den kantades av tvivel och lite tårar.

Vill ni läsa lite mer om Florens och exempelvis vad Secret Bakery är? Klicka här!

Milano, Italien (1e - 4e juli)

Mjaaaaa. Ibland äter man en lussebulle, och bitar i ett äckligt mjukt russin. Ja, i detta fall är lussebullen metafor för det fantastiska landet Italien och Milano är russinet.

Stora lyxiga märkesaffärer och dyr mat är inget för mig. Däremot träffade jag väldigt mycket roliga människor och lärde mig den viktiga läxan att det är okej att ta det lite lugnt emellanåt när man är iväg på en långresa.

Visste ni dock att Milano brukade se ut som Venedig med alla kanaler? Några finns fortfarande kvar, och det är väldigt vackert. Läs mer om det och Milano här!

Nice (+Monaco & Antibes) (4e - 9e juli)

Nice fick en speciell plats i mitt hjärta. Här fann jag lugnet och hade några fantastiska dagar med utflykter till både Monaco och Antibes. Åh, hit vill jag tillbaka snart. Väldigt snart.

Läs mer om franska rivieran, och lugnet, här.

Marseille, Frankrike (9e - 12e juli)

Marsielle är en väldigt speciell stad, och även om avståndet från Nice och de vackra närliggande städerna inte är särskilt långt skiljer sig Marseille mycket från dem. Det är väldigt nedgånget och ”tufft”. Många tycker om den känslan, men mig tilltalade det inte alls. Jag skulle egentligen velat hoppa över Marseille, men det är ett ganska naturligt ställe att mellanlanda på vägen till Barcelona, så tipset blir istället att spendera mycket mindre tid här.

Jag hade dock en av resans bästa upplevelser här. Nämligen vandringen jag gjorde till Les Calanques. Läs mer om det här.

Barcelona, Spanien (12e - 16e juli)

Så fort jag pratar om Barcelona så kan jag känna hur orden bara väller ur min mun. Jag kan knappt vänta innan jag åker tillbaka igen! Barcelona, vilken stad, vilka människor, vilken mat.

Vill ni läsa mer om exempelvis hur en kväll på en jazzklubb i gothicområdet kan se ut? Klicka här!

Valencia, Spanien (16e - 17e juli)

Efter Barcelona var min plan att ta kustvägen längs södra Spanien för att sedan sluta upp i Portugal. Jag var sugen på sol och bad, och framförallt nyfiken på Marbella. För att komma från Barcelona till Marbella var jag tvungen att göra två stopp: ett i Valencia och ett i Malaga.

I båda dessa städer stannade jag endast en natt, så det blev väldigt flängigt. Dessutom fungerar Interrailkortet väldigt dåligt i den här delen av Spanien. Dessa sträckor täcks inte av några tåg som är med i interrail, vilket slutade med att jag fick betala dyra tågbiljetter.

Valencia i sig tyckte jag personligen inte var så mycket att se. Jag hade endast en kväll där och kände mig redan klar. Det är inget ställe jag vill åka tillbaka till, men är ändå glad att jag har sett det!

Vill du läsa mer om t.ex Paellans uppkomst och andra fun facts om Valencia? Då kan du göra det Här!

Malaga, Spanien (17e - 18e juli)

Det kom som en överraskning för mig att jag tyckte Malaga var vackrare än Marbella. I mitt huvud var Malaga en partystad full med charterhotell, men jag tyckte faktiskt att den gamla delen av staden var riktigt fin!

Vill du läsa mer om t.ex det fantastiska hostelet i Malaga? Då kan du göra det här!

Marbella, Spanien (18e juli - 21e juli)

Äntligen var jag framme i Marbella för att suga ut det mesta av solen. Det var så härligt att bara slappa, sola och äta. Riktig semester! Jag hann även med en dagsutflykt till Ronda. Det var väldigt lyckat!

Vill du läsa mer om min vistelse i den lilla byn San Pedro utanför Marbella? Då kan du läsa om det här.

Sevilla, Spanien (21e - 23e juli)

Sevilla har nog varit resans hittills bästa överraskning! Så otroligt vacker stad, och så fina människor jag träffade här. Rekommenderar alla som gör en roadtrip i Spanien att ta en extra dag här.

Vill ni läsa mer om när jag var på Flamencoshow eller roof toppartyt på hostelet? Gör det här.

Faro, Portugal (23e - 25e juli)

Faro var min första insyn i Portugal, någonsin, och jag måste säga att den lilla staden gjorde ett fantastiskt jobb. Allt var så vackert, och det fanns så mycket gott, fräscht och modernt att äta. Det är väldigt litet, men har ändå mycket badmöjligheter. Jag är glad att jag åkte hit först då det är mycket lugnare än Lagos (Algarvekustens största stad), men rekommenderar det inte för en längre vistelse. Perfekt för några dagar!

Vill ni läsa mer om t.ex all god mat jag åt här? Läs mer här !

Lagos, Portugal (25e juli - 29e juli)

Äre här det e party? (och med den kommentaren kommer ingen någonsin vilja gå in på min blogg igen, hehe). Lagos är inte bara fest dock, det är helt fantastiskt vackert. Såväl som till naturen som den lilla staden.

Vill ni läsa om gången då jag gjorde det oförglömliga samt min kajaktur med en knäpp spansk kvinna? Gör det här!

Lissabon, Portugal (29e juli - 3e augusti)

Oh. My. Freaking. God. Lissabon! Varför i hela friden går inte alla weekendresor (som inte går till Barcelona) TILL LISSABON?!?!

Aeh. Läs mer om det här.

Porto, Portugal (3e - 6e augusti)

Många som jag har träffat under resans gång har sagt att de tycker in Porto bättre än Lissabon. Personligen håller jag inte med då jag tycker om när man kan blanda kultur med t.ex lite strosande. Skulle jag göra om resan så skulle jag hoppa över Porto, men vill ni läsa lite mer om det kankse vackraste caféet jag någonsin varit på så klicka här.

Resten av reseplanen ser ut som nedan, men jag vet ju inte riktigt. Jag blir inte förvånad om jag ändrar mig helt och hållet i morgon. Only time can tell!

San Sebastian - Madrid - Paris - London - Glasgow + Edinbourgh - Högt upp i Skottland (oklart vart?) - Dublin - Amsterdam - Berlin - Wien - HEM (med eventuellt mellanstopp)

Likes

Comments

Jag och vänner på cykeldagen som vårt gymnasieprogram anordnade första dagen i skolan varje höst. Har inga gamla bilder på den här datorn :( Men den här passar ju bra. Ni ser väl vad mysigt det är med höst? Kramas för att hålla värmen osv<3

En av de bästa sakerna med att resa är nog ändå det perspektiv man får på det som väntar där hemma. En nytänd kärlek till allt smått som omger en, det man kanske inte ens tänker på i vanliga fall. På ett sätt vill jag aldrig någonsin att den här resan ska ta slut, men samtidigt så är jag ju himla pepp på den här hösten. Det är mycket som fortfarande är väldigt oklart kring hur den kommer att se ut, men jag tycker att det är spännande att inte riktigt veta vad som väntar. Kanske är det äventyrslusten i mig som kittlas?

Hösten är min favoritårstid. Det är en såndär känsla som bara förminskas ju mer man försöker beskriva den, men jag ska göra ett försök. Jag tycker så mycket om dofterna. När det doftar höst, friskt och härligt. Och färgerna, till och med i de blöta nedtrampade löven på gatorna. Jag tycker om den ljusgråa färgen på himlen, och de få stunder då solen visar sig och man vet att det är ett avsked. Jag längtar efter att frysa lite för att kunna värma mig under filtar med en kopp té. Jag längtar efter regn på fönsterrutan (kanske inte så mycket efter att alltid se ut som en blöt katt dock). Allt detta vill jag göra i en av mina favoritskinnjackor…

Jag känner mig alltid så glad på hösten, full av förväntningar och förhoppningar. Och tacksam över ännu en fantastisk sommar.


Likes

Comments

  • Snapchat
  • Instagram
  • Blogkeen
  • Nouw