Header

Sista vägen fram till caféet blev kullerstenen tätare och tätare, och där på cykelsadeln satt jag och guppade upp och ned. Trött efter en dags cyklande i Berlin hade jag äntligen tagit mig fram till dagens fik: Five Elephants.

Reichenberger Straße 101-102, 10999 Berlin, Deutschland

Stora fönster, perfekta för folkspanande, vätter ironiskt nog ut mot den helt folktomma gatan och inne på caféet blandas skrattet från myllrande skratt, tystlåtna diskussioner, skramlande porslin och basisternas utropande av ordrar om vart annat. På menyn finns nästintill bara kaffe, och trots att jag är hungrig väger den mysiga inredningen upp tillräckligt mycket för att jag ska känna att jag nöjer mig med en kopp kaffe från vad som sägs vara Berlins bästa kaffeställe. Jag verkar ha lyckats pricka in den mest populära fikatiden, men ändå är turen på min sida då jag och min islatte får en liten plats i hörnet.

Five Elephants ser precis ut som det café som jag har gjort upp i mitt huvud när jag tänker på vart jag skulle vilja spendera mina arbetsdagar när jag blir ”vuxen”. Kullerstenen må ha varit en riktig pain in the ass (bokstavligt talat) när jag satt på cykeln, men nu utgör den en viktig del av idyllen- precis som det stora trädet utanför. De gröna grenarna sträcker sig över dörren som en port. Under den sitter några berlinare på den minimala uteserveringen. De pratar säkert om konst, eller något.

"No laptops allowed" skriker en sparsamt utsmyckad skylt åt mig. Jag föreställer mig att den skriker med tysk dialekt och jag vågar inte annat än att lyda. Istället sätter jag på min ljudbok och andas ut efter en lång dag av cyklande i hetsig trafik och vintageshoppande.

Jag hade nog en föreställning om att Berlin skulle ha tätt av mysiga caféer, men jag upplevde faktiskt att det var ganska svårt att hitta ett bra fik som man ville sitta länge på. Därför vill jag varmt rekommendera Five Elephants. Det må ligga avlägset men om jag är i Berlin igen kommer jag åka dit igen! På cykel såklart.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

I förra veckan kläcktes jag tydligen, till min egen förvåning, som hudvårdsintresserad. Ett riktigt wtf-moment. Jag har alltid tvättat av sminket med tvål och vatten och använt body lotion i ansiktet, men nu har jag plötsligt fått något slags maniskt infall. Ett hudvårdsrelaterat sådant. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara detta, men om vi säger såhär- plötstligt kom jag på mig själv med att på fullaste allvar överväga att köpa en ansiktsmask för närmare 800?! Hejda sig genast!

För några år sedan hände en liknande sak, fast med smink. Jag som alltid endast ägt en mascara blev som uppslukad som denna nya värld som öppnade sig för mig. Herregud, vad mycket kul det finns och vad mycket roligt man kan göra! I samband med den härvan hittade jag Helen Torsgården och alla hennes kanaler. Hon kom ett bli min allra första sminkguru, varför berättar jag nedanför, och nu när jag har fått ett nytt kall har jag självklart sökt mig till några nya!

För mig funkar det såhär: Det dessa duktiga människorna säger- det är min lag. Om de säger att en produkt är bra, då litar jag blint på det och sätter upp den på min lista. Jag suger i mig all den kunskap de delar med sig av som en svamp och bara lagrar det. Beyond obsessed *nörvöst skratt*.

Gustav Broström

Senast i förrgår hade jag och min vän Matilda ett litet hyllningssamtal om Gustav, och jag har även drömt om honom nyligen. Ja, det HÄNDE- get over it. Kanske är det ett tecken på att jag konsumerat lite mycket Gustav på senaste? I alla fall, detta är hudgurun numero uno, och också vad som verkar vara en riktigt go kille med massor av andra talanger. Han lär dig allt du behöver veta om vad din hud behöver samtidigt som man får sig go läsning och allt som oftast ett fniss. What else does one really need? Vill lyfta Gustav till skyarna och om ni, liksom jag, är ett fan av görhärliga stories så ska ni följa honom på instagram.

Gammal blogg

Instagram

Lyssna på Gustavs och Emma Unckels pod: The Routine med Emma och Gustav

#gustavsgrooming #gustavsbeauty

Kakan Hermansson

Ett dagligt flow av riktigt grymma tips för hudens välmående och väldigt mycket glow. Detta är alltså en fellow glow-aktivist (kanske vi borde kalla oss skator? Dras till det som blänker menar jag? Ska vi starta ett community- skatorna?). Kakan svarar på massor med läsarfrågor med jättebra tips. Dessutom tycker jag hon väldigt ödmjuk och liksom, mänsklig, på sin blogg. Tycker om ödmjuka bloggar!

Blogg

Instagram

Lyssna på Kakans pod: Under huden

Nam Vo

Glowets MAMMA. En gående kristallkula. Om du endast gör en superviktig sak på din lunchrast idag så se till att det blir att följa denna magiker på instagram. Det är det sjuuuuukaste.

Instagram

Helen Torsgården

"Helen säger att...", "Helen gör såhär...", "Helen rekommenderar den här..."

För mig blev Helen Torsgården mitt facit när det gäller smink. Jag kollade på alla hennes tutorials på Youtube och läste hennes blogg mer noggrannt än vad jag tror hon gjort själv. Det Helen sa- det stämde. Är du nybörjare på smink eller vill lära dig mer så kolla in hennes kanaler. Hon är så pedagogisk och känns så himla go och snäll. Dessutom gillar jag verkligen hennes recensioner, man kan lita på att hon säger det hon tycker. Väldigt analyserande och ärlig. Hon är BÄST.

Blogg

Youtube

Instagram

Likes

Comments

Välkommen tisdag!

Om precis en vecka står jag med nyckeln till min egna lägenhet i handen. Det ilar till i magen bara jag tänker på det, är det på riktigt?!

Tisdag innebär halvdag för mig nuförtiden, och idag passade jag på att åka hem till Matilda & Axel i deras nya lägenhet, också i Göteborg. Det var så roligt att plinga på när jag såg de två efternamnen bredvid varandra, får man bli lite blödig för det som vän? Jag blir det, tycker det är så fint.

Lägenheter och hemifrån-flyttar är nästintill det enda som snurrar runt i mitt huvud nu. Efter att ha sett Matilda & Axels med de blåa lakanen och gröna detaljerna funderar jag lite på vad som kommer finnas i min lägenhet. Vad som är viktigt för mig för att känna mig hemma.

Blåa & beiga toner i sovrummet

När slutar ens favoritfärg vara "viktig" för än? Ni vet så där så man vill ha det på allt allt allt? Jag gissar på 10-års åldern. För mig har det dock aldrig släppt. Min tandborste ska vara blå, och mitt sovrum likaså (julrimssjukan).

Böcker & tavlor

Vore det mitt lilla hem om det inte fanns böcker och posters? Detta tycker jag är jätteviktigt för att det ska kännas hemma och lite roligare.

Tapeter

När jag var liten hade jag en tapet i mitt sovrum som var så vacker. Jag kommer ihåg att den var rosa med ett paisleymönster, eller om det var blommor kanske? I vilket fall, nu har jag länge tänk att jag i vart fall ska ha ett rum med en fin tapet. Det lutar mot den vänstra i köket, jag tycker den är så himla fin.

Té & muggar

Min värdmamma i USA hade en kökslåda fylld med alla tésorter man kan tänka sig. Det vill jag med ha! Hur mycket mysfaktor är inte det? Och en fin mugg till, kanske denna Elsa Beskow-muggen till exempel?

Vackra hudprodukter

Inte första prioritet, men drömmen vore att ha handkrämer i vackra förpackningar ligga på nattygsbordet, citrusdoftande aromer i badrummet och handtvålar med, ja... Vackra förpackningar hehe.

Likes

Comments

…Jag gick av spårvagnen ut i det julbeprydda Göteborg. Kylan slog emot mina kinder och aldrig sinande vinden ruffsade om mitt avklippta hår, jag kände det som fantomsmärtor. Jag kom på mig själv med att ha stannat på trotoaren och blockat dörren till vagnen. En kvinna, kanske 7 år äldre än jag, knödde sig försiktigt förbi. Hon talade i telefon, och innan hon försvann i förmyllret som sakta men säkert börjat ta form inför jul hörde jag henne säga en mening till vännen i andra änden: ”Det kommer något bra ur detta också, vänta bara ska du se”.

I den stunden så kändes det som om hon hade sagt den meningen till mig. Jag tittade efter henne, och i mitt huvud upprepade jag hennes ord:

”Det kommer något bra ur detta också. Vänta bara. Du ska få se.”

20 år ska man ha hunnit bli. 20 år och besviken många gånger, lyckligt överraskad flera andra. 20 år och på vippen till överarbetad, inte för första gången, och inte heller är jag den enda som ibland blir pushad/pushar mig själv för hårt ibland. 20 år och plötsligt varslad från det jag först trodde var mitt drömjobb och som jag sedan stannade kvar vid fast vid trots att det skulle visa sig vara väldigt annorlunda än vad jag först trodde. 20 år och vilsen, inte för första gången- och absolut inte för sista. 20 år och rätt väldigt jäkla glad för att få sparken i baken till byta spår. 20 år och några veckor senare- helt på rätt väg (hoppas jag).

Hej bloggen. Det var ett tag sedan. Jag har jobbat, mycket. Jag har pendlat, långt. Jag har sovit, lite. Jag har haft väldigt mycket roligt, lärt känna nya fantastiska människor och jag har utmanat mig själv och lärt mig saker om vartannat. I måndags hittade jag mig själv på ett helt nytt jobb, ett receptionist jobb inte allt för långt ifrån min nya lägenhet. Det hela gick så snabbt att jag knappt själv hängde med. Detta nya jobb känns helt fantastiskt bra, på ett sätt som inget nytt jobb har känts innan. Det känns, rätt. Rätt för mig just nu.

Hej bloggen, det ska bli roligt att berätta om allt jag har i huvudet nu för tiden och allt som händer!

Likes

Comments

Bild på mig i förra lägenheten när den precis var färdigfixad.

Idag är jag så jäkla glad. Vet ni? Jag har hittat en lägenhet. Äntligen är det dags för mig att flytta hemifrån igen- och den här gången till min favoritstad: Göteborg. Det här känns så otroligt o-trolit. Jag har velat detta så länge och äntligen blir det av?

Den 19e december får jag nycklarna till min alldeles egna lägenhet. Mitt lilla hem som jag ska inreda och känna mig hemma i. Den är så fin och jag är så nöjd! (OMG!!!) Men visst är det lite läskigt. Jag som är så mörkrädd att jag knappt vågar mig ned i källaren, hur ska jag kunna sova själv i en nedsläckt lägenhet?!? Och tänk om jag känner mig ensam?..

Det är sådana tankar som blandas med min extas över att detta faktiskt händer. Jag uppskattar ensamtid väldigt mycket, men bara när den är självvald.

Bor du ensam? Eller har du gjort det någon gång? Skulle bli så lättad av lite peppande ord som tog kål på min oro.

Min oro som är minimal i jämförelse med min glädje, det vill säga.

Likes

Comments

​Bilder från Mumbai Stockholm
Mmmmm som i Mumbai Stockholm, m som i minimalism, m som i (m)köp en sånhär


Är ni bra på smycken? "Bra på smycken" låter ju som att man är bra på att skilja ringar från broscher och broscher från halsband. Men jag menar bra på att ha på er smycken?

Jag är värdelös. En gång i tiden satte jag ett par örhängen i öronen, ett halsband runt halsen och två ringar på höger ringfinger- sedan dess har de suttit där. Alla dessa smycken är så diskreta att de enkelt passerar både metalldetektorer på flygplatser OCH alla handfatsavlopp på alla badrum (I've been there liksom). Det fanns en period då jag ändå envisades med att köpa stora, färggranna smycken efter som jag tänkte att jag visst skulle ta på mig det någon gång. Det gjorde jag ju aldrig såklart, och idag har jag accepterat mig själv som den bekväma minimalist jag är.

"Hej jag heter Wilma och jag är bekväm minimalist"

"Heeeej Wilma, snälla kom till poängen"

Mumbai Stockholm gör de mest perfekta ringarna, helt i min smak. De är så små och söta och jag vill bara plocka dem som plockgodis- en av varje färg. Jag ger mig dessutom fasen på att de passerar både metalldetektorer och avlopp! Kan tipsa er om att följa dem på Instagram också @mombaistockholm. Tycker det är ett mysigt konto!

Likes

Comments

Det nalkas Halloweenhelg, och vad passar bättre då än en throwback till Halloweenplåtningen vi gjorde för ett tag sedan med jobbet? Vi hade fotograferingen på Nääs slott, och det var så vackert. Jag hade vart där några dagar tidigare för att kika läget lite, och då fick jag nästan en privat guidad visning runt i de 28 rummen. Som den smygkulturtanten jag är tyckte jag att det var så häftigt!
Kläder och smink utsprida runt i stora salen. Kan inte bestämma mig för om jag tycker det ser komiskt ut eller bara häftigt när den välbevarade klassiska inredningen möter Real Techniquesborstar och resväskor.
In action i ett av de maffigare och rustikare rummen.
...Och här är slutresultatet! Tanken var att vi skulle göra en Halloweenkampanj som inte var så "upp in your face-Halloweenig" med stora sår och häxkostymer. Istället ville vi framkalla lite obehagliga vibbar med hjälp av den gammalmodiga slottsmiljön, smink i röda toner och mystiska ansiktsuttryck.
Fun fact!

Den här ugglan var jag och hämtade på Naturhistoriska muséet. Jag ska lämna tillbaka den imorgon, men än så länge står den fortfarande i min hall hehe. Snacka om obehaglig dörrvakt!

Naturhistoriska i Göteborg har en hel drös av uppstoppade djur. När jag var där och skulle hämta upp ugglan öppnade de något som lite lite liknade ett bankvalv, och där bakom stod hela djurriket och stirrade stint tillbaka på mig.

Eh ah. Nu vet ni det! Kan vara bra om ni någonsin skulle behöva ett uppstoppat djur menar jag!

Likes

Comments

Några dagar efter att jag kom hem från min resa så skrev jag äntligen på mitt anställningsavtal. Så skönt! Jag hade praktik under hela våren och under sista tiden innan jag åkte så låg det i luften att jag skulle få en anställning. Jag vågade dock inte lita på något innan jag såg det i skrift med signaturer under, men nu sedan i september så är jag anställd på NA-KD som Content Coordinator. Mitt första "riktiga" jobb!
Min roll innebär sammanfattat att jag hjälper Creative Directorn att ta idé till verklighet när det kommer till kampanjfotograferingar, eller editorials som det kallas (omg branschspråk så vuxet). Under en vanlig dag på mitt jobb så letar jag inspo till nästa plåtning, bokar locations, gör mood boards, fotografscoutar, letar rekvisita, beställer kläder, steamar kläder, håller reflexskärmar och fläktar, preppar, påminner, planerar, håller koll, håller andra uppdaterade…


Känner mig väldigt lyckosam som har ett såhär händelserikt och spännande jobb. Det passar mig väldigt bra att blanda min kreativa sida med min organiserande, och vi har så mycket kul som händer framöver! Wie!

Likes

Comments

Runt hörnet från Natural History Museum I London ligger ett av mina absoluta favoritfik i hela vida världen. Det vann mitt hjärta första gången våren 2016 när jag sprang på det av en slump efter mitt obligatoriska besök på tidigare nämnda museum. På det lilla torget i South Kensington ligger flera små mysiga kryp in, men jag är så glad att poletten föll på just Fernandez & Wells. Ännu gladare blev jag när jag förstod att min numera Londonbosatta vän Ida bodde en halvtimmes gångväg bort från mitt café.

Jag, betraktandes mineralerna på Naturhistoriska. Den främsta anledningen till att jag tycker så mycket om det muséet. De har en hel sal helt fylld med vackra mineraler...

Fernandez & Wells, 8 Exhibition Road, SW7 2HF

Min förkärlek för gula/orangea väggar och djupa fönstergluggar toppas nybakt bröd och fantastiska råvaror. Om du är svag för en go macka, som jag är, då lär du inte bli besviken.

Det här caféet är som gjort för att filosofera, och det är värt att vänta länge på att få fönsterplatsen. Gå inte för än du har fått den, och när du har fått den så sitt där länge. Beställ en till kaffe för Guds skull.

Det är svårt att beskriva känslan, men när man kommer tillbaka till en plats där något fint har hänt så är det som att man tittar på den scenen och låter den utspela sig framför än 100 gånger om. Detta, samtidigt som man skapar en ny scen. Nästa gång jag kommer tillbaka till Fernandez & Wells så kommer jag ha två stycken händelser att kika tillbaka på. Och några gånger efter det kommer jag ha en hel film.

Jag tänker på hur många "biosalonger" jag nu har Europa över.

Jag på Naturhistoriska i London 2016 med vaaaalen

Likes

Comments

San Sebastian -17

Ja, jag tänker faktiskt börja detta blogginlägg med en hemmasnickrad överambitiös metafor. Det är så jag brukar stötta mig själv. När något känns svårt, så knåpar jag ihop metaforer som känns helt rimliga för stunden. Jag påminner mig själv om dem i stunder av tvivel, och då minns jag återigen att jag bara är mitt i ett kapitel om den här boken fylld med metaforer som är mitt liv.

Just nu handlar min metafor om växtvärk. Ni vet, när man var liten och inte kunde sova för kroppen växte och det gjorde så ont. Allt omkring mig är lite diffust just nu, ibland vet jag varken in eller ut. Jag är i början av allt, mitt emellan allt, helt ny på allt. Det är, utan att underdriva, så otroligt spännande och jag är så glad över alla dessa förändringar- men det tar också på krafterna. Jag längtar ibland till den stunden då allt bara faller på plats och jag känner har koll. Kontroll. Vet min roll (see what I did there?). Jag längtar efter detta samtidigt som jag är rädd för det. Rädd för att bli bekväm.

Det är ju när man känner sig obekväm och lite utanför sin trygghetszon som man växer. När man känner sig som mest malplacerad och ofta helt vilsen, då händer det magi. Jag tycker att det finns något betryggande i att tänka så. Det ger mig en känsla av att det är meningen att jag ska känna mig lite vilsen och obekväm. Hade jag inte gjort det, då hade jag varit på fel spår.

När man försätter sig själv i en ny situation, oavsett om det är nytt jobb, en flytt, ny hobby, ja ni fattar, så tror jag det underlättar väldigt mycket om man inte är för hård mot sig själv. Jag vet att det kommer kännas nytt och att jag kommer känna mig obekväm, och istället för att stressa upp mig över detta har jag börjat tänka att det är bra. Det vore nästan konstigt om jag inte kände så. Det viktigaste är att man i grunden har en god magkänsla och att man kommer ihåg varför man ville ta det där läskiga steget från början. Man måste hålla fokus på det och inte låta rädslan ta över- det är det som är farligt, inte att vara obekväm.

Antingen blir det success (hoppas att ni också läser ordet "success" som Samir Badran och Victor Frisk), eller så blir det pannkaka av allt. Oavsett vad så lär man sig alltid något, och det är väl ändå det vi måste sträva efter?

Nae, vet ni vad, jag vill faktiskt inte stå still. Det får göra ont att växa. Kanske måste det göra ont att växa. Det är inte farligt att vara obekväm. Det är heller inte farligt att misslyckas. Det är däremot farligt att stå still, utav rädsla av att vara obekväm eller att misslyckas.

Likes

Comments