Header
View tracker

Just nu är allt så skevt. Jag vet varken ut eller in. Så mycket tankar som snurrat i huvudet, och så himla mycket som hänt sedan jag var aktiv här.

Jag gick in i väggen. Det är bland det värsta jag varit med om. Känslan att inte ens orka resa sig upp ur sängen, att mataptiten försvann, att hela mitt liv gick i tusen bitar och jag verkligen inte orkade, det är vad som hände. Var sjukskriven nästan tre veckor men har nu tagit mig tillbaka och har en enorm stöttning av min mentor och samtliga lärare. Dessutom har jag fått ett special schema så att jag får en mjukstart.
Men detta är en annan historia.

Enda sedan Junior blev sjuk har jag inte vetat vad jag velat. Allt har varit så luddigt och hopplöst. Jag la till och med ut en intressekoll på HästNet för Junior, men vet ni vad?
Jag skulle precis stänga ner mobilen när jag råkade scrolla i Facebook, och helt plötsligt tryckte jag mig in på en video.
Videon handlade om en föreläsare som vill inspirera ryttare, och detta var precis vad jag behövde! Jag insåg ganska fort att jag borde ge Junior en till chans. Han är ju trotsallt min bebis! Hon sa ungefär:

"När du känner för att ge upp, kom ihåg varför du startade. Vill du verkligen kasta bort allt du kämpat för, bara sådär? Istället för att se ett misslyckande som ett neddrag, se det istället som en lärdom."

DETTA fick mig att tänka om. Det klart jag inte ska sälja honom utan att ge Junior en till chans? Visst, han är inte miljötränad osv, men man får väll bara börja sätta igång med det!


Hoppas ni som känner att ni sitter i en hopplös situation, med häst eller utan, kan få lite inspiration som jag fick.
Stay strong! <3

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Mycket har hänt den senaste veckan, jag har på grund av detta gått in i väggen. Nästan all motivation är borta, jag har tappat mataptiten, det är ansträngande att resa sig upp ur sängen och svara i telefonen när någon ringer. Men jag tänker resa mig ur elden, ännu starkare än innan ur detta.

Det jobbigaste är att jag inte ens orkar ta mig till stallet, inte ens gosa med Junior, ingenting som snurrar runt stallet. Inte skolan heller för den delen.
Men vet ni vad? In the end, kommer jag vara stark, jag kommer kämpa.

Jag hade en dröm, en dröm om hur jag någon gång tävlar på hög nivå och har en underbar sagohäst. Jag tänker fortsätta. Det fanns en anledning till varför jag köpte en underbar häst. Jag ville nå mina drömmar, men inte själv utan med en vän. Med min häst.

Det kommer komma motgångar, det gör det jämt, men man kan inte jämt ha det lätt. Man måste få motgångar för att faktiskt se den framgång man gjort. Människor kommer skratta åt mig, det kommer kännas förjävligt och hopplöst, men jag tänker fan inte ge mig. Jag ska nå min dröm, om det så ska få ta mig 20 år!

Stay Strong! <3

Likes

Comments

View tracker

Många av mina vänner och bekanta tycks tro jag är någon slags robot som alltid är glad och sprallig, men så är det verkligen inte. Varje mynt har två sidor så att säga...

Jag är ofta glad, sprallig och busig, men jag har mina stunder också. Den senaste veckan har varit tuff därför har bloggen varit död. Jag har definitivt inte varit mig själv. Skolan har stressat mig en del, och i samband med att det inte gick något bra med Junior förra veckan försvann allt självförtroende över en natt.
Jag har verkligen jobbat på att få tillbaka självförtroendet och inspirationen och tar mig sakta till topp igen.

I och med detta har jag och Junior inte tagit oss någon vart, jag har mest pluggat och ridit en snabbis.
Min vardag är likadan varje dag. Vakna upp, vara i skolan ca: 08-15.30, till stallet, sedan hem, plugga och sova. Däremellan ska jag hinna umgås en stund med mina vänner och viktigast av allt få i mig mat! Det är min vardag, jag trivs med den, men vissa dagar sliter det väldigt mycket på mitt självförtroende, att inte hinna leva upp till allt. Jag är precis som alla andra, en människa!

Jag tar mig sakta med säkert tillbaka, så nu får helt enkelt stå ut ett tag till med en död blogg tills jag är mig själv. Tills dess får ni några bilder jag fotat sedan höstlovet.
Stay strong! <3

Likes

Comments

Idag tog jag, Junior och mamma en mysig skogstur, han var nästan mer uppe i luften än på marken. Tur man har bra balans....

Jag har länge letat efter en bra klätterbacke på Sjögestad men inte hitta någon, men på Millenium stallet fanns det många bra ridvägar. Jag vart tipsad om en klätterbacke cirka 1.5km ifrån stallet så vi begav oss ut dit.

Till och börja med är Junior än så länge rätt osäker på ny mark och kan bli väldigt spänd, för det andra... hur fan kör människor?! Vart tog respekten vägen? Visst, jag förstår att folk kanske inte tänker på att en häst är oförutsägbar för det mesta, men hallå, sakta ner när ni ser ett djur på vägen! Hade det gått en älg bredvid vägen hade garanterat alla människor saktat ned, men en häst tycks människor tro är kontrollerade av ryttaren. Ni måste väll ändå förstå att ryttare bara kan kontrollera hästen till en viss punkt. Blir hästen rädd och kastar sig åt sidan kan ryttaren inget göra. Vi ryttare vill egentligen inte rida på vägen, men ibland är det ett måste för att kunna ta sig till en skog. Så kör lugnare om ni ser en häst intill vägen.

Utöver bilisternas beteende hade vi super roligt! När vi kom fram till klätterbacken förstod han inte riktigt hur han skulle bete sig. Om han skulle zick zacka eller rusa upp för backarna. Men efter en stund förstod han att han skulle skritta upp för backen i lugn takt.

Det slutade med att vi båda vart så frestade att bara sätta full galopp upp i backen, och oj vad det gick undan. Kraften man känner under en själv är helt otroligt. Går verkligen inte beskriva vilken häftig känsla det är. Så mycket kärlek, glädje och styrka är svårt att hitta någon annanstans!

Hoppas ni haft en lika mysig och skön fredag som mig.
Stay strong <3

Likes

Comments

Inte hänt speciellt mycket idag. Men fått läkar tid, fina naglar och en glad häst.

Åkte ut till Junior runt lunchtid och fixade iordning, myste och hade en trevlig stund. När jag skulle till läkaren tog han tag i min jacka och vägrade släppa. Skrattade så jag grät!

Sedan åkte vi till vårdcentralen där min utredning PM allergi skulle påbörjas. Han lyssna på lungorna och kollade att mitt hjärta fungerade bra, vilket gick super. Fick en tid på onsdag förmiddag denna vecka till labbet där pricktesterna ska tas. Känns skönt att äntligen kunna reda ut detta och förhoppningsvis hitta något.

När det var avklarat bar det av hem till min underbara kusin Anna som skulle fixa mina naglar. Är verkligen jättenöjd med hur de blev. Är hennes försökskanin och denna gången vart det mycket bättre. Är så stolt över henne. Tack snälla Anna <3


Ikväll har jag sovsällskap av en god vän. Nu ska jag snart gå och lägga mig.
Stay strong <3

Likes

Comments

Idag har varit en rätt lugn dag. Handlade en ny grimma till Junior, storhandlade med mor och far och sist men inte minst var jag i stallet.

Ärlig talat, är det bara Junior som har sönder MINST en grimma i månaden?!
Igår var det dock inte hans fel. Vi ställde upp honom i gången, och bakom honom kom två barn och hoppade runt så han vart skrämd. Mitt i denna röra kommer ett papper flygandes och nuddar hans bakben och då small det. Han tog sig loss och sprang ut.
För mig är det helt okej att ta med sig sina barn till stallet, men snälla, håll koll på dem. Hade vi haft otur kunde någon av dem fått sig en smäll. Alla hästar är inte så stabila och lugna, de är ju trotsallt vilda och flyktdjur i grund och botten. Är bara glad att ingen kom till skada.

Ridningen gick jättebra. Jag och min mor ställde fram ett litet hinder på 40cm, och lade tre bommar på andra långsidan. Även om han är en westernhäst finns det många bra övningar för muskelbyggnad ifrån grenen hoppning. Jag som är så himla hopprädd, med en o-inhoppad häst, tog oss över de små hinderna ändå ;)

Han har blivit så himla fin i ridningen, söker sig neråt och jobbar upp med ryggen, lyssnar jättebra på mina kommandon också. Hit trodde jag definitivt inte vi skulle komma på endast 3 månader! Från dressyrhäst till westernhäst som rids på långa tyglar! Helt otroligt.

Imorgon börjar utredningen för min allergi och sedan ska mina naglar fixas hos kusinen. Önska mig lycka till!
Stay strong <3

Likes

Comments

Även jag, som många andra, har nu fått mitt efterlängtade höstlov. Det var definitiv välbehövligt, men inleddes tråkigt.

Denna veckan har varit jättebra faktiskt. Junior har gått fantastiskt på det nya stångbettet, söker sig nedåt och lyssnar bättre på mig. Tyvärr tror jag trotsåldern är på gång för att i tisdags vägrade han galoppera på en volt. Så fort jag skulle svänga ut från spåret tvärstannar han och jävlades massvis. Denna tid har jag bara inväntat.
Idag har vi också flyttat hem till Norrköping och han ska få stå på millenium stallet. Han verkades trivas... Mattes envisa tonåring <3

Jag har även gjort tre prov denna vecka och det kändes bra. Onsdagar har vi det praktiskt och skulle vara i stallet denna vecka.
Självklart sätter allergin igång. Pälsallergi är uteslutet då jag kan hålla på med mina egna och skolans djur. Jag tror jag kan vara allergisk mot damm. Anledningen till det är att jag endast reagerar i skolans två stall och ladugården som har spånpellets, men inte i stallet Junior står i som har vanligt spån.
Spånpelletsen när den upplöses blir små partiklar tillskillnad från vanligt spån.
Reagerar extremt mycket när de soppar i skolans stall.
Som tur är har jag läkartid nästa vecka så vi kan reda ut vad det är.


Förövrigt har jag blivit genomförkyld, vilket suger eftersom det är lov nu. Vi får hoppas jag bli frisk snart! Ha ett mysigt lov alla.
Stay strong!<3

Likes

Comments

Jag gjorde en sådan här grej för längesen, men inlägget råkades raderas. Vart så sur att jag sa jag aldrig mer skulle göra om det. Men eftersom jag inte har något bättre för mig kan jag lika gärna göra det nu!


1. Namn: Nathalie Sandra Elisabeth Enstedt

2. Stjärntecken: Stenboock

3. Tre rädslor som du har: Spindlar, råka få i mig kött (är vegetarian) och extremt höga höjder.

4. Tre saker som du älskar: Mina djur och min familj, även min säng.

5. Har du en bästa vän: Yes, dom står mig väldigt nära!

6. Hur lång är du: 1.60 haha.

7. Vad saknar du just nu: Min gamla häst Hunter.

8. Din favoritfärg: Svart (har fler, men den ligger i topp).

9. Är du kär i någon: Neeeej, förutom Junior då ;)

10. Drömresa: USA- Texas och till England

11. Favoritplats: Min säng och bland människor jag tycker om.

12. Favoritmat: Pannkakor!

13. Är du någon gång ironisk: Alldeles för ofta.

14. Ögonfärg: Blå.

15. Hårfärg: Mörkbrun, men i grunden mörkblond om jag minns rätt. Färgat mitt hår i många år.

16. Favoritfärg på kläder: Bara neutrala färger som svart, grått och vitt.

17. Favoritserie: Merlin och Sleepy Hollow

18. Någon du älskar: Många!

19. Tatueringar/piercingar du vill ha: Har redan en labret piercing. Men vill ha septum, i tungan och i naveln också. Har massvis av skisser inför framtida tatueringar!

20. Har du någonsin kysst personen du senast SMS:ade: Ja, det har jag.

21. När höll du senaste handen med någon: Idag tror jag. Något sånt... hehe


22. Längtar du till något: Inte vad jag kommer på just nu.

23. Känner du någon av motsatt kön du kan berätta allt för: Ja, min bästa vän Simon!

24. När kramade du någon senast: Idag. Är så sällskapssjuk när det passar mig.

25. Har du gått in i en dörr: Någon gång har jag väll gjort det. Men mest har det väll varit stolpar och träd jag sprungit in i haha!

26. Har du ramlat ner för en trappa: Jovars, det har ju hänt några gånger.

27. Föredrar du att vara bakom eller framför kameran: Bakom kameran, inte så mycket för att vara med på bild. Gör bara fåniga miner och ser helt knäpp ut...

28. Spenderar du pengar eller sparar du dom: Jag spenderar tyvärr mest. De flesta är impulsköp på macken nära skolan.

29. Har du varit olyckligt kär: Ja.. någon gång...

30. Favoritcitat: "True friends stab you in the front"- Bring me the horizon


Det var allt, hoppas ni lärde er känna mig lite bättre efter detta.
Stay strong <3

Likes

Comments

På den senaste tiden har många nyheter handlat om clowner, och inga vanliga glada clowner, utan fruktansvärt elaka clowner. Detta har gått överstyr!

Allt började med att clowner skrämde människor i USA och det kom många samtal till polisen ifrån privatpersoner som var rädda. Sedan spred sig denna "clown-sjukan" till Australien och andra länder, och nu tycks även Sverige blivit smittade. Eftersom detta spritt sig så fort har det också gått totalt överstyr. Jag läste senast i lördags om en 15-åring tog en uteritt med ett oväntat besök av två clowner som jagade henne och hennes hästen. Artikeln kan ni läsa HÄR. Redan här kände jag ilska och oro över vart detta är på väg.

Imorse läste jag om en liten pojke som fick besök i sitt egna hem av en clown och fick fly ut genom fönstret. Hur sjukt är inte det?! Han stod öga mot öga med en vettskrämde clown. Jag hade fått panik. Denna artikel kan du läsa HÄR.

Personligen har jag inte varit speciellt rädd för clowner, Möjligtvis som yngre, men inget jag minns. Allt detta har fått mig att krypa under täcket och gömma mig. Hur ska en 15-åring som mig inte ens våga gå ut utan att vara livrädd. Detta är inget skämt, och det är definitivt inte roligt.
Ni är så jävla barnsliga rent ut sagt som inte kan stå för era handlingar och göm,mer er bakom en mask. LÄGG NER!

Att skrämma en liten pojke, eller jaga en ryttare på häst är ännu mindre okej, framförallt att göra inbrott hos någon. Skärpning!
Kommer polisen på er, vilket jag önskar mer än allt, riskerar ni att få 4-års fängelse. Låter det lockande? Är det verkligen värt det?

Till alla clownrädda människor som mig,
STAY STRONG <3



Likes

Comments

Denna vecka alltså, fyfan säger jag bara! Finner inga ord! Har ingen ork till något alls efter skolan och stallet.

Har varit så himla jobbig vecka, inte sluta den speciellt bra heller. En vän till mig har mått väldigt dåligt psykiskt och att hjälpa henne har tagit på mina krafter något enormt utöver stallet och skolan. Pluggade som en idiot till ett stort biologiprov som skulle ha varit i torsdags, men jag slutade upp i en ambulans istället.

Stress är något jag lever med, men det vart för mycket denna vecka. Jag började få huvudvärk precis innan lunch och avtog lagom till lektionen som började 11.40. Fem minuter in på lektionen började jag bli yr, må illa och allt gick i slowmotion. Jag och mina vänner gick ut till ett grupprum och påvägen dit sprang jag på en vän jag känt ånga år. Jag var helt utmattad och kramade om henne. Jag berättade hur jag mådde men sa att det var okej. Trots att jag stretade emot drog hon med mig till skolsystern, men självklart var hon på utbildning. Den lilla sträckan dit och tillbaka fick mig att må sämre. Vi gick in till ett grupprum, efter tio minuter föll jag ihop. Jag kände hur all kraft drogs ur mig tills jag inte kunde bära mig själv längre. Sedan är det väldigt svart, jag vet inte riktigt vad som hände. Bara att jag vaknar upp 20 minuter senare av att ambulanspersonalen sitter framför mig och tar prover på mig. In till akuten i ambulans och prover togs. Inget kunde hittas, men orsaken till denna olycka tror de beror på stress.

Vi tror även jag fick en hjärnskakning när jag föll på grund av de symtomer jag haft sedan dess. Utöver det och en del blåmärken mår jag bra. Som sagt, en riktigt skitvecka, men jag tar nya tag idag inför imorgon och hoppas det känns bättre.

Fått massvis av inspiration inför juniors träning och underbara Karro har tagit hand om honom sedan olyckan. Tack snälla, du är guldvärd!
Ska till 3-årskalas nu, önska mig lycka till med min huvudvärk, haha!
Stay strong <3

Likes

Comments