Jag blev igångsatt måndag 1/2 kl 08.00. Jag och Thord kom in till förlossningen en stund innan och fick sitta ner och vänta på en barnmorska. När hon kom fick vi ett rum, ett förlossningsrum där vårat barn skulle födas! Jag får börja med att kissa i en kopp, sen kommer en läkare in och gör ett ultraljud för att se att moderkakan ligger rätt och barnet har huvudet nedåt. Sen gör hon en gynekologisk undersökning för att se hur mogen min livmodertapp är. Genom att se och känna på den så kunde läkaren bestämma vilken metod som skulle vara bäst för mig att sättas igång på. När hon är klar säger hon att jag ska få en såkallad "ballong metod", det betyder att hon sätter en "ballong" på en "pinne" och för upp där nere på mig, sen blåser hon upp den när den ligger och trycker mot min livmodertapp, det ska göra att den ska mognas till fortare. Jag låg där fram tills klockan ett utan att något särskilt händer. Hade fått kanyl i händerna, ifall jag skulle behöva dropp. Klockan 13 kommer läkaren in och ballongen kommer ut och hon känner där nere igen, då råkar hon få hål på en av hinnorna, men det gjorde inte så mycket. Klockan 16 börjar mina värkar komma, dem höll på enda fram till klockan 22. Under denna tid så tog dom hål på alla hinnor och det forsade vatten. Samtidigt så har jag ctg på magen som gör att man ser på en skärm och hör bebisens hjärtslag. Men på bara en sekund så vänder allt och bebis hjärta går neråt kraftigt. Läkare och barbmorskor kommer inspringandes och jag ligger där och stor lipar och tror det värsta. Dom säger åt mig att lägga mig på sidan och tillslut går hennes hjärtslag upp igen, dessa minuter var det värsta under hela förlossningen, när man tror att man förlorar sitt barn. Det hela var att samtidigt dem tog hål på hinnorna låg bebis på min stora kroppspulsåder som sen gjorde att hon fick för lite syre. Men att lägga sig på sidan och jag fick avlasta så började hon må bra i magen igen som tur var! Klockan 22 började mina riktiga kraftiga värkar och jag hade sagt till mig själv att endast använda lustgas som bedövning, jag blev helt groggy av det och Thord tyckte givetvis att det var kul. Kl 23-23,30 så klarade jag inte ens av att ta lustgas då värkarna var så intensiva så jag bad om att få epidural bedövning. En bedövning som man får en slang in i ryggen, djupt in mellan två kotor. Jag har hört en massa hemska saker om den, att den gör så ont. Men nej inte i mitt fall, kanske för jag redan hade så ont? Det gick en timma till och ingenting hjälpte tillslut, värkarna tog över min epidural bedövning t.o.m och det kändes seriöst som att man skulle skita på sig och min barnmorska sa att ingen bedövning kan ta över den känslan. Så jag satt, låg och gick runt och SKREK av mina värkar fram tills krysningsskedet. Jag undrar hur många på förlossningen som hörde mina skrik. Dem borde blivit livrädda... Jag öppnades ganska fort på slutet då i början gick väldigt sakta... Men vid 04.30 så var jag öppen 9cm, men jag vet att jag skrek att jag inte orkade mera nu, det gjorde så förbaskat ont. Men en timme senare undersöks jag igen och är äntligen öppen 10 cm och kan få börja krysta. Så 05.30 till 06.18 krystade jag, alltså 48 låååånga minuter. Men också det häftigaste jag vart med om. Tillslut kommer en frisk tjej ut och skriker och dem tvättar av henne lite snabbt och Thord får klippa navelsträngen, sen får jag upp henne direkt på bröstet. Barnmorskan visar Thord min moderkaka osv och jag ville verkligen inte se sånt! Tuva-Li börjar snutta på bröstet direkt och vi är helt slut men överlyckliga!! Jag förlorade över 1 liter blod, vilket inte var särskilt bra. Jag fick därför ligga kvar på förlossnings avdelningen och ligga där med dropp, kroppen tog så hårt på blodförlusten att jag fick sitta i rullstol i 2 dagar. Allt stöd från min älskade underbara Thord och alla mina barnmorskor speciellt Cajsa som förlöste mig, dem gjorde min förlossning till den bästa! ♥♥♥

Likes

Comments