View tracker

Två jättebra saker med livet just nu: Igår hade jag min första körlektion, och det gick...

Så. Jäkla. BRA.

Jag känner mig helt orimligt taggad efter lektionen, hade ju i princip aldrig suttit bakom en ratt förut (eller okej, kanske sammanlagt en timme tillsammans med A då jag mest har haft panik och avslutat med att konstatera att en koppling är djävulens påfund och VEM (förutom djävulen) tyckte att den var en bra grej???), men efter en halvtimme så både växlade, styrde och backade jag ändå relativt bekvämt. Bara det faktum att jag fick ordning på växlarna känns som livets prestation. Körskoleläraren Bernt var outmanat den lugnaste människan någonsin, och det var helt enkelt omöjligt att få panik bredvid honom (tro mig, jag försökte). Varje gång jag frågade om han hade koll, så att han kunde ingripa om jag var på väg att köra på ett barn eller något, så tokignorerade han mig bara och bytte samtalsämne. Smart karl. Det hjälpte faktiskt.

Så det är en bra grej med livet.

Den andra bra grejen med livet (förutom massa andra saker som också är bra såklart) är att A och jag sticker iväg på en superminisemester ikväll. Två dagar borta från Stockholm. Jag måste i och för sig jobba en del därifrån, men är i alla fall ledig imorgon och då ska vi dejta hela dagen och bara vara. Längtar ihjäl mig, vi behöver det verkligen båda två.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Dag fyra i karantän. Typ karantän i alla fall - Jag har ju ett stycke tapper fästman och en minst lika tapper room mate här hemma som håller mig sällskap, utan dem hade jag nog klättrat på väggarna vid det här laget. Istället har vi bänkat oss framför säsong två av Narcos (A och jag var snälla och väntade in Gilli som inte hade sett säsong 1 än, därav fördröjning), och hängt här hemma tillsammans. Jag börjar känna mig frisk, men jobbar hemifrån idag också. Vill inte utmana ödet.

Däremot måste jag orka mig iväg på körlektion i eftermiddag - min allra första! Så jäkla taggad!

Likes

Comments

View tracker

Det här hör verkligen inte till vanligheterna (vi försöker köra stenhårt på teknologiförbud i sovrummet), men idag gör jag ett undantag och har satt upp arbetsplats i sängen. På grund av mår som döden. Jag bannlystes från kontoret igår med motiveringen "misstänkt smittobärare", och idag känns det verkligen som en helt rimlig bedömning. Jag är dock "uppe", påklädd och sminkad, har några Skypemöten i eftermiddag som jag måste försöka se presentabel ut inför.

Det är verkligen länge sedan jag var sjuk på det här sättet, alltså mer än bara lite småförkyld. Det är fan inte roligt alltså, känner mig som ett litet gnälligt barn. Men det är i alla fall fredag, vilket innebär att jag kan spendera hela helgen med att bara vila ut och försöka sova bort det. Längtar efter att få stänga ned datorn och rulla in mig i täcket. Helst innan A kommer hem från jobbet, så att jag slipper dela med mig - sjuka Ina är inte en generös människa. 

Likes

Comments

På tal om betong... Jag har suttit på de här inspirationsbilderna från The half half ett tag nu, och blev ju NÅGOT exalterad häromdagen när A och jag var förbi Clas Ohlson, och jag såg att de fått den här galet fina (och överraskande gedigna) kublampan! Riktigt tung och härlig känns den.

Förutom betong så finns kuben även i vitt, svart och ett trämönster som de valt att kalla Plywood. Jag måste erkänna att jag fingrade på den svarta också, även den kändes ruskigt fin. Clas Ohlson är för övrigt nog mitt absoluta favoritställe när det kommer till belysning - det känns som att de lyckats få till ett rejält trendkänsligt gäng att ta fram produkterna i den kategorin. Och, OCH... Priset. 99kr för kuben (och en hundralapp till för glödlampan förstås). Jag kan liksom inte hitta ett enda skäl till varför jag inte bör dekorera precis hela mitt hem med den här lampan.

Likes

Comments

Åh, dessa fantastiska förkylningstider! I fredags åkte jag i princip till jobbet och vände - och satt och hade feberyrsel vid datorn i typ en timme, sedan packade jag ihop, åkte hem igen och bäddade ned mig. Jag vågade mig ut en liten sväng i lördags kväll, tänkte att säsongsavslutningen på Trädgården kunde vara värt ett besök i alla fall. Och alltså jodå, det spelades bättre musik än jag någonsin hört på Trädgården, men det var också helt klart en smula övermodigt att tro att jag var tillräckligt frisk för det, och söndagen var en dimma av ynklighet och ledvärk.

Men jag hade i alla fall bett vår nya room mate Gilli att köpa med sig ett paket Lemsip (världens allra mest magiska förkylningsmedicin) från England, hon kom hem i fredags kväll och hade med sig både piller och den där pulvervarianten som man blandar med varmt vatten. Precis som jag minns så har det gjort underverk bara över en natt, och idag mår jag verkligen otroligt mycket bättre! Så dagens tips - Har ni vägarna förbi England - KÖP PÅ ER LEMSIP! (Och gärna lite till mig också...)

Likes

Comments

Idag drömmer jag om att klä hela mitt hem i betong - Detta fantastiskt tacksamma material. Det krävs så lite för att skapa en omedelbar kontrast om en som jag vurmar för total mysfaktor i vanliga fall.

Det är så otroligt viktigt för mig att ha det ombonat omkring mig, så det renodlat sterila och minimalistiska går tyvärr bort, hur vackert det än må bara (16-åringa Ina trodde garanterat aldrig att de orden skulle lämna mina... fingrar). MEN jag är väldigt förtjust i balansen mellan enhetlighet och kontraster, det ska finnas en känsla av en tanke bakom både färg, form, tema och texturer, men inte så mycket att det blir förutsägbart. Eftersom huvudingredienserna jag eftersträvar hemma är mjuka och hemtrevliga, så är den hårda, råa betongen en galet prefekt motpol.

Jag är totalt golvad av klockan och postern här ovanför, där betongen ställs emot världens kanske vackraste färg (i alla fall veckans)... Jag känner mig plötsligt väldigt manad att ompröva det där beslutet om köpstopp.

​Även ett mindre bord i betong suktar jag efter. Jag har kroniska besvär med att förälska mig i några sängbord över huvud taget, det känns aldrig riktigt rätt, och slutar alltid med nödlösningar alternativt inget sängbord alls (vilket i och för sig funkar eftersom vi har en väldigt låg säng). Den här kuben däremot vore helt klart ett tillfälligt botemedel. Mycket vacker.

Likes

Comments

Okej, det är möjligt att jag överreagerar en aning pga håller på att bli sjuk och levererar ungefär samma energinivå som solcellerna gör i London, men jag har precis lagt undan jobbdatorn (bildligt talat då, jag skriver ju på den...) och sjunkit ned i soffan, och jag är helt. jäkla. slut. Jag jobbade hemifrån på förmiddagen (återigen pga håller på att bli sjuk), men fick ett möte inbokat på eftermiddagen som jag inte riktigt kunde hoppa över, och gav mig ut en sväng i alla fall. Strax över en timmes resväg dit, och lika långt (förstås) tillbaka, och jösses vad det tar på energin att sitta och snörvla på en tunnelbana.

Idag skulle jag egentligen ha åkt hem till min kära Mikaela efter jobbet och träffat hennes lilla dotter för första gången, men förkylning och bebisar är ju en ökänt dålig kombination, så istället köpte jag och A hem thaimat, åt middag, har jobbat lite båda två och nu äntligen har jag dukat upp med chips och Gilmore Girls (TACK Netflix för sju säsonger...). Här spenderas resten av kvällen, ska upp alldeles för tidigt imorgon!

Likes

Comments

Piedestal Flora från Room99

Att använda växter som en central komponent i ett stilleben är verkligen tillfredsställande - gröna växter tillför både färg och mjuka former, och krukan ger dessutom en möjlighet att återkoppla till ett tema, där du kan upprepa en textur eller ett mönster. Personligen älskar jag stora terracottakrukor direkt på golvet och rejäla plantor (på tal om det här med att jag verkar dras till låga tyngdpunkter), men att ha ALLA växter direkt på golvet kan lätt kännas lite oplanerat. Som om de hamnat där de hamnat därför att man inte riktigt vetat vad man skulle göra av dem annars, snarare än därför att man aktivt valt det arrangemanget. Nu har jag hittat en gäng piedestaler som jag faktiskt gillar, någonting som absolut inte hör till vanligheterna. Alla varianter ligger riktigt bra till prismässigt också! Extra plus i kanten för de vändbara varianterna från Room99 och Lagerhaus - Variation är livet!

Likes

Comments

Alla har vi våra kickar, eller hur? För vissa är det extremsporter, för andra fritt fall eller (för er som är helt från vettet) känslan av att stå på en scen inför uppmärksamma lyssnare.

Jag skulle aldrig klara att extremsporta, mest därför att jag knappt klarar av att pensionärssporta, jag får lite panikångest bara av tanken på att spännas fast och hissas tvåtusen meter upp i luften för att sedan släppas mot en säker död (läs: fritt fall), och när det gäller att stå på scen... Well, jag kommer fortfarande ihåg hur mina händer skakade när jag var tvungen att läsa upp ett tal på svensklektionen i tvåan på Gymnasiet. Så nä.

Min kick... är skräck. Skräckfilmer, skräckböcker, skräckforum. Jag är egentligen helt orimligt lättskrämd, men det är väl lite det som är grejen. Jag älskar att se hur långt jag kan pusha mig själv, att sitta gömd bakom en soffkudde med ett finger redo på mute-knappen. Och okej, jag kan oftast inte sova på två veckor efter en riktigt läskig film eller bok, och okej, det tog mig tjugotvå sittningar att ta mig igenom The Shining (i mitt försvar var jag typ elva år gammal), men jag. kan. inte. låta. bli. It's worth it.

Nu har en ny form av skräck letat sig in i min famn. SKRÄCKPODD. Sedan i söndags har jag kört avsnitt efter avsnitt av Nosleep Podcast, där skådespelare läser upp spökhistorier från Reddits Nosleep forum. Det är alldeles fantastiskt läskigt, och då har jag ändå bara lyssnat på dagen än så länge. Nu när jag har börjat vänja mig vid de obehagliga ljudeffekterna och plötsligt förvrängda rösterna blir nästa steg kvällslyssning innan läggdags. Wish me luck!

Men på riktigt - för skräckfanatikern som inte har hittat dit än - lyssna på Nosleep Podcast!

Likes

Comments

Regnet öser ner över Stockholm idag, och har dessutom hållit mig vaken större delen av natten. Egentligen tycker jag om regn, speciellt mysigt höstkvällsregn som smattrar mot fönstret, men av någon anledning så störde det bara inatt. Det var nog till viss del min söndagsinsomni som gjorde sig påmind.

A skjutsade mig i alla fall till jobbet, tack och lov, varken han eller jag kände oss speciellt sugna på att ge oss ut mot tunnelbanan. Vi myste i bilen med sätesvärmen på och varsin stor kopp kaffe istället, och för första gången någonsin (typ) så var jag faktiskt ganska tacksam över köerna vid rondellen i Bromma. Fick lite längre morgontid! Nu är det jobb som gäller, måste motivera mig och köra igång. Idag hade ett mysigt hemmakontor varit guld värt!

Likes

Comments