När jag började sjuan började jag skolka.
Efter skoltid hängde jag i dåliga områden och gjorde dåliga saker.
Jag lärde känna dåligt folk.
Folk som byggt upp sitt liv med hjälp av kriminalitet.
Det är deras skinande BMW's och Audi's du ser på vägarna.
Det är deras familj du ser göra rån och misshandel.
Det är dom du ser i adidas Nike dresses på gatorna folket glömt.
Jag levde som dom.
Älskade deras livsstil, AirMax, Nike, adidas dress med keps.
Rån, bax, hash och allt det där.
Folk går vidare men vi är kvar på samma ställe.
Jag fatta inget och baxa överallt sket i skolan.
Var vilsen.
Du vet inte vem jag är.
Men jag vet vem du är.
Har sett så mycket.
Flyktingar som gömt sig, alkisar som lagt sin sista peng på alko, barn som behandlat andra utan respekt som 5 bast.
Men jag vägrade se det och bara fortsatte mitt eget race.
Varje dag min mamma trodde att jag var med en kompis inne nånstans eller nåt sånt men egentligen var jag ute på vägarna och levde livet.

En dag så åkte jag till torget där jag och hela mitt gäng brukade ses. Och en nattsvart Audi rs6 glider in på parkeringen. Förortsmusik dunkar hela torget och ut kommer 4 blattar i klädda becksvarta adidas och en mönstrad svart duk för näsa och mun. Mina kompisar går iväg med dom och snackar och 5min senare kommer en svart Nissan och en svart BMW. Killarna från Audin sätter sig i bilen igen och min kompis drar in mig i BMWn och hela gänget delar upp sig och några sätter sig i Nissan med. Vi åker as långt och bara lyssnar musik hela vägen med varsin joint. Efter as lång tid är vi i Södertälje, jag visste inte var det låg då men det är typ vid Sthlm. Det var folk överallt när vi klev ur bilarna. Killarna från vårt gäng gick iväg och jag följer efter. En parkering mellan några lägenheter står alla våra bilar parkerade. Flera Audi's BMW's och sånt nivet och svart allt. Det är folk, liksom förortsbarn överallt och bara adidas klätt.
Den dagen fick jag många nya vänner.
Jag var den enda tjejen där, och jag var 13 bast tror de knappt.
Sen åkte vi hem och jag var hemma runt 22.00 på kvällen och mina mamma trodde jag varit hos nån kompis hela kvällen.

Så såg mitt liv ut HELA sjuan och sommarlovet till åttan. Fast mest var jag i örebrostad.
Men hösten nu föll jag för drogerna som en fallen ängel.
Helt gone, bråk och knas varje dag jag svär blev och bråk med mamma.
Än idag.
Förut var jag stark och självsäker nog att skita i alla utegångsförbud men nu jag visar min mamma respekt och kärlek och stannar inomhus så länge hon säger.
Drogerna suger upp all glädje jag har i min lilla stackar klena kropp. Och lämnar bara kvar ångest och frustration. Men varje gång jag tar drogerna så tar dom mer och mer glädje och kärlek från mig att jag är livrädd att en dag så ska det inte finnas nåt kvar i mig. Bara ett tomt förvirrat skal med en yta som verkar glad och självsäker.
Mitt hjärta finns snart inte kvar.
Jag sökte kärlek hos killar och fick horrykte för nåt år sen bara, som en liten flicka på ca 12 år blev jag alltså kallad hora dagligen? What the hell..?
En stor jävla smäll i deras föräldrars ansikte eftersom dom uppfostrat ungarna som gjorde mitt liv till ett så stort helvete att jag försökte dö redan när jag var 12-13år.

Jag kommer inte säga vilka för då vet dom flesta vem jag är, men jag får inte träffa två underbara små liv som är mitt kött och blod, och ända sen jag började med drogerna så glömmer jag sakta bort hur dom är, hur deras röst låter, hur gamla dom är och vad dom betyder. Så jag har bilder och videor överallt för att minnas.
Jag har varit drogfri i snart en månad nu, så jag är slut. Är så otroligt deprimerad.
Vill ha mer droger, vill ha nu! Men jag kan inte. Och det gör mig deprimerad. Jag är rädd för mig själv och för den tjejen jag blivit. Jag hatar henne.
För den tjejen kan helt från ingenstans bara av gå vid en väg vilja ta ett språng ut och försvinna. Hon kan se en vattenpöl och vilja lägga sig ner och dränka sig.
Hon kan vakna upp mitt i vatten och greppa tag om sin egen hals och trycka tills hennes händer släpper trots att hon själv vill trycka mera.
Jag är livrädd för henne.
För den tjejen försöker ta livet av sig.
Hon är läskig och när man träffar henne är hon glad och sprallig, men helt plötsligt bli deprimerad och bli ledsen.

Jag bor också ganska svårt, jag bor utan några i min familj som jag behöver. Jag såg dom varje dag förut och nu ser jag dom inte och det gör ont.

Jag är född i Sverige, med lite rötter i andra länder men det syns inte.
Vit/olivfärgad hy, och kort blondt hår och små gröna ögon som ibland blir blåa och ibland grå.
Jag är ganska liten nivet.
Men INGEN ska veta mitt namn, ALDRIG.
Det känns som att ingen bryr sig om mig ibland och då vill jag skriva bort all smärta, tyngden som ligger på mina axlar blir lättare.

Jag skriver det här för att be er alla om en sak.
Snälla, snälla, snälla, jag ber dig, har du en kompis som stämmer in på allt det här jag skrivit, säg det inte till henne, det kanske tillochmed är jag, men snälla konfrontera henne inte, även om det är mig ni känner.
För om ni tar upp det här kommer hon bli mållös och inte veta vad hon ska ta sig till och bara rymma.
Ta istället hand om henne, snälla säg bara att hon är en bra tjej som förtjänar ett bättre liv. Säg att hon är perfekt precis som hon är och att allt skulle förändras om hon försvann.
För även om hon säger "nej" till det du sagt, så menar hon "ja", hon menar "tack, du gjorde min dag och dina ord gjorde min morgon dag, du anar inte hur mycket det här betyder." och det är precis samma sak som att säga till en tjej att hon är vacker, alla tjejer säger "nej, sluta", eller hur?
När dom egentligen menar "snälla fortsätt säga så jag börjar bli hel igen.".
Snälla tänk på det.

Men det jag hatar mest är att bli kär. Är det nu med haha.
Killen som jag håller kär är redan på g med nån annan trots att han kysste MIG. Vilket gjorde mig mer dragen till han. Vilket skämt!
Så om den killen nu läser detta, så hoppas du tänker till på den fronten.

Så nu har jag fått säga mitt. Om nån ens orkat läsa hit.
Nu ska jag fortsätta med att kolla på tv och fila naglarna fina.
Ha det bra.

  • 6 readers

Likes

Comments