Idag var det återhämtningsjogg på schemat. Inte så sugen på löpning idag heller då vädret inte var med. Blåser massor. Men lyckades få in hela 8 km.


Men nu mår jag pyton. Försökte äta men det gick trögt. Hoppas verkligen inte jag håller på bli sjuk. Bäddar ner mig i soffan ifall att. Blir en lugn kväll.

Jag kände av vaden och muskelknutorna jag har där, det var som att det blossade upp. Jag tänkte lägga in mitt långpass imorgon så vi får se. Beror på vaden och hur den mår. Tänker inte riskera något långvarigt bara för att jag kommer få svårt att då in löpningen i helgen.

Det är alltid svår avvägning när man känner av någonting i kroppen, speciellt när man är osäker på vad det är för slags smärta. Trodde först det var benhinneinflammation, men insåg snabbt att det måste vara någonting annat.

Får väl googla, en klassisk Google diagnos är inte att rekommendera men jag kan ändå inte låta bli. Hur som så är det någonting som inte oroar mig och som definitivt inte medfört problem än så länge, så vila och massage verkade hjälpa sist så jag kör på det.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hur sugen är man på att köra intervaller när det är snöstorm. Jag hatar verkligen intervaller, eller inte hatar men det är det minst roliga av all löpträning.

När det dessutom yr snö därute och är full snöstorm. Men, med fokus på Mora trail och insikten att jag verkligen måste få till mina nyckelpass drog jag på mig dojorna.

Det blev 2 km uppvärmning, 10 x backintervaller och 2 km hem. Det var jobbigt och snöigt, jag klädde mig för mycket. Men bara fyra minus så var det inte så kallt. Men med blåsten och snön inbillade jag mig att det var super kallt. Lite knepigt att klä sig när det är detta väder.

Super skönt när man äntligen var klar. Men nära att jag sket i träningen.


Nu ska jag efter ha kört till Stugan i detta snöoväder och lämnat bilen uppe hos grannen och gått våran väg ner äta choklad och mysa framför tv.

Även om Patrik skottat vill jag inte riskera att det har drevat så pass att jag inte tar mig till jobbet imorgon bitti. Förr vintern blev jag tvungen att ringa efter grannar vid flera tillfällen för att jag inte tog mig uppför våran backe.

Men nu står jag uppe vid grannen och kan sova gott.

Likes

Comments

När vi väl flyttar till Wallmo igen är det hund som står högst på önskelistan. Någon att ha med på löprundorna och någon att träna med. Älskar mina fina katter och alla djur är speciella på sitt sätt. Milla är min lilla porslinskatt. Har alltid velat ha många djur.

Jag saknar hunden jag hade förut, en liten dvärgpudel, massor. Vi hälsade på bekanta till Patrik idag som hade två jätte fina hundar. En liten väskhund och en större blandrashund. Det var någon slags korsning av schäfer och labrador. Bara kände hur min önskan av hund blev större.

Men just nu skulle det inte fungera då jag bor varannan vecka i stan och jobbar heltid.

Träningen idag blev vedträning. Jag tränade ju rätt hårt igår så det var vilodag idag. Men på förmiddagen var vi ute och tog in ved och rensade i hönshuset. Så det blev en del rygg träning. Jag brukar få ont i ryggen och det blir rätt spänt. Det är när det är som sämst riktigt ont i huvudet. Har problem mest på ett sälle vilket jag kopplar ihop med en olycka jag var med i för många år sedan. Jag krockade med en älg och fick en släng i sidan och sen har det varit ett område i ryggen som alltid är extra känsligt.

Vardagsträning är den bästa träningen. Men man måste ändå anpassa efter sina egna förutsättningar. Då jag vet jag får ont av vedträningen gäller det att vara försiktig.



Likes

Comments

Vad är egentligen normalt?

Är det verkligen onormalt att vara ute 2 och en halv timme för att få till ett löppass. Att känna glädjen i rörelsen och i att ta sig fram i lugnt tempo i vacker natur?

Jag spenderar hellre min tid med att se efter min kropp och min knopp. Att må bra gör jag genom mina löppass och yogapass. Så varför ska det anses extremt. Varför pratar vissa nedvärderande mot andra för att dem inte gillar eller prioriterar samma som man själv gör.

Alla behöver inte träna som jag. Men snälla låt mig göra som jag vill. Jag är inte på er om ni nu skulle dricka alkohol varje helg eller går ut på krogen. Det skulle jag aldrig prioritera. Jag tycker det tar för mycket tid och energi från sådant jag älskar att göra. Vi är alla olika och prioriterar alla olika saker. Vilken tur är väl det. Tänk om alla hade varit ute i skogen eller på puben. Så trångt det skulle va på dansgolvet. Eller i löparspåret.


Jag lever på ett sätt och någon annan på ett annat. Vem har rätt att se ner på någon annan för att man väljer att leva på olika sätt. Det enda jag vill är att göra det jag mår bra av. Om det då är 22 km i -15 grader så är väl det upp till mig.

Det var så vackert ute idag. Det gick tungt för jag hade sååå många lager kläder på mig. Men snön täckte granarna och solen sken underbart medans den sakta sjönk längre och längre ner bakom träden.

Kylan bet tag i mina kinder och det något oplogade vägen gjorde mina steg försiktiga och jag satte varsamt ner fötterna i snön samtidigt som jag höll ett stadigt tempo för att hålla den värme jag hade i kroppen.

Så underbart att ta sig ut om så än med så många lager att varje steg blir tre gånger så tungt.

Likes

Comments

Idag var det som sagt ett sista farväl av svärmor. Patriks mammas begravning var fin och blev en stillsam och bra stund till just att säga farväl.

Men det är ju bara farväl från jordelivet. För visst finns våra nära runtomkring oss även efter tiden på jorden.

Det är en skön kväll här i stugan. Vi åt fläskkotlett och sötpotatis.

Nu är det godis och slappa framför tv. Imorgon är det nya tag.

Vi tar vara på livet och tiden vi har tillsamman. Tala om för dem ni älskar hur mycket dem betyder för er.

Likes

Comments

Kom hem, trött och slut. -17 grader ute. Så jag skippar återhämtningslöpningen. För kallt.


Blev ett härligt yoga pass på enbart 20 minuter. Sedan avbröt barnen mig och jag blev förste IT support. Vilket inte är lätt när barnen oftast kan mer än jag.


Sen när jag var klar ville stora grabben att vi skulle styrketräna lite. Så vi körde ben, armar, mage och rygg. Lite av allt med andra ord. Utan Efraem hade det enbart blivit yogan.


Vi körde i 30 minuter i varje fall. Hade inte tänkt träna idag men det var skönt med ett litet pass.


Imorgon är det begravning så risken är att det uteblir med uppdatering då. Känner att jag vill lägga fokus på rätt saker. Rätt saker imorgon är att finnas för Patrik inte att skriva i bloggen.


Inte för att jag vet om de är så många som läser, lämna gärna en liten kommentar

Ibland känner jag mig fånig när jag sitter här och skriver i tomma intet. Men jag får träningen dokumenterad och det känns som jag ser träningen och följer det själv på ett bättre sätt. För ibland kan jag få känslan att jag inte tränat alls på jätte länge. Men när jag tittar tillbaka ser jag att jag tärnat i snitt 5,5 dagar i veckan.

Inte alltid super pass. Men imorgon vila och Lördag långpass. Bara hoppas det är mildare.



Likes

Comments

Bara -10 grader men gud vad det kändes kallt idag. Vanliga stressiga onsdag, från jobbet kl 15.50 hemma 16.02 (kasta på mig löparkläderna och in med Benjamin helt utrustad för hockeyn i bilen).

Kom fram till ishallen 16.16, När vi kommer in mot omklädningsrummet ser vi ryggarna på dem andra i Benjamins lag. Slänger på honom skridskor och när han går in på isen går jag ut i iskylan.


Man brukar säga det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder. Då måste jag ha haft de sämsta kläderna möjligt. För gud vad jag frös. Mina fingrar var som isbitar dem första 2 km. Sedan började dem tina upp något och värmen började komma. Fingrarna känns fortfarande rätt stela och benhinnorna ilar lite.

Men det blev ändå 10 km i rätt hög puls. För är det någon gång man springer på rätt bra är det väl när man antingen är upprörd eller då man fryser.

De bästa är när man är upprörd, så reta upp mig rejält och jag kan göra rätt bra tider. Har ju inte och kommer nog aldrig komma upp i dem hastigheterna jag var innan min sjukskrivning. Men jag jobbar mot det i vilket fall som helst. Även om det främsta målet är Mora Trail 45 km, vilket jag pratat om tidigare. Det ska bli fantastiskt spännande och är det som får mig att orka ut när det är kallt ute.


Längtar till sommaren och  löpning i värmen. 


Likes

Comments

Visst kanske jag fokuserar mycket på träning och lägger många timmar i veckan på detta. Men jag mår bättre då jag får springa och röra mig.

Att få känna svetten och flåset och blodsmaken i mun. De tycker jag ger en liten kick. Men någonting jag fullkomligt älskar är ett riktigt härligt långpass. Att snöra på sig skorna och bege sig ut i löpspåret. I sakta jämn mak ta sig framåt. Kanske är jag sjuk i huvudet eller så är jag bara träningsnarkoman. Men det ser jag inte bara negativt.

Det finns inget härligare och mer tillfredsställande än att känna lugnet efter ett pass.

Men idag, är ingen löpning på schemat. Yogat en liten stund och kört lite styrka. Den styrka jag gör är för att förebygga skador i löpspåret. Jag tvingar mig till detta en gång i veckan och det är de tråkigaste som finns. Men jag vill hålla och då måste styrkan in.


Jag känner mig rätt slut i kroppen efter gårdagens intervaller så jag gjorde det lilla jag orkade men la mest fokus på de områden jag vet jag måste stärka upp och som jag brukar få problem med.

Ett nytt område som börjar ge sig till känna är vaden. Har några muskelknutor eller någonting som lurar. Det blev värre efter gårdagens pass därefter skippade jag återhämtningslöpningen idag. Jag hänger med barnen och bygger lego. Jag fullkomligt hatar lego. Eller det är inte ens lego utan ett annat märke men hur som tycker jag det är trist. Men med barnen blir det ändå någonting vi gör tillsammans.

Så idag blev fokus Få kroppen att hålla samt umgås med barnen.


Någonting jag ser framemot är att få börja dra igång yogapass igen. Men jag måste hitta något ställe att köra passen på först.



Likes

Comments

Kommer hem från första arbetsdagen och barnen är lite trött och jag vill träna. Så vad gör man.

Ni kan ju jaga mig med soparna så kör jag intervaller.

JAAAAAAAAAAA

Så det blev 10 minuter uppvärmningsjogg medans kidsen klär sig och sedan två varv på gården i så högt tempo jag kan och vila och detta gör jag 10 gånger. Jagad av två barn med varsin sop och en annan som hänger med vissa varv. Tänk er själva att springa jagandes av två ungar med varsin piasavakvast. Kan ju inte annat än springa så fort man bara orkar. 

Sjukt jobbigt, tror det blev ca 400 meter intervaller och stilla vila. Lite speciellt att bara köra runt i cirklar. Men det blev träning i varje fall. Sedan 10 minuter nedvarvningsjogg. Ser man på bilden ser man mina cirklar. Uppvarvning och nedvarvning är de röda strecken ur bilden. Dem gjorde jag inte på gården. Tror jag ska söka patent på piasavakvast intervallerna. 


Men man gör det man kan när man kan. Alla involverade sig och alla var peppade . Nu har vi ätit och duschat och jag ska Skjutsa Efraem till sin parkour träning. Om ni har vk så var han i tidningen i lördags. jag har missat det.

Nu ska jag plocka undan och iväg.


Likes

Comments

Jag hinner inte träna, de är så mycket eller jag önskar det fanns mera tid.

De är några av de saker eller bortförklaringar som finns för att INTE träna. Inte sätta sin egen hälsa i första rum.

I många år satt jag inte den först, utan alla andra före. Då menar jag inte bara tärning utan egentid och att göra sådant man tycker är roligt. Detta resulterade i två års sjukskrivning och utmattning.

Jag har tre barn. Varannan vecka är det mitt ansvar med skjutsning , vabba och tandläkare o.s.v. De är hockey och parkour och allt annat som hör till. Två går Kommunal skola och en går genom Landstinget. Vilket innebär olika stängdagar och olika system rutiner och så vidare.


Alla är vi ju olika. Alla träd i skogen är originella.  Allas förutsättningar ser olika ut, beroende på hur våran situation ser ut behöver vi lägga upp våra liv på olika sätt. Om man nu vill få in mera tärning och jobbar mot ett mål behöver man se sin egen situation och vardag. Hur kan jag göra för att få in den träning jag vill genomföra?

Min yngsta Benjamin är som många vet Autistisk och fick sin diagnos redan i förskolan. Med en kraftig språkstörning så går han en skola med just inriktning på språk och undervisning för barn med dessa svårigheter. Hans ordförråd är mindre än andra i hanns ålder och han uppfattar inte språk och förstår inte på samma sätt. Bilder och teckenstöd är bra och underlättar i hanns vardag.


Denna diagnos innebär massor. Inte bara extra anpassningar hemma och ett upplägg som innebär mycket planering och struktur. Det ger så mycket glädje och det hjälper mig och lär mig massor om livet och allt som hör till. Benjamin ger så mycket glädje och så mycket perspektiv på allt vi gör som jag aldrig skulle vilja byta bort för någonting i världen. Visst innebär det att vi måste vara på tårna och att jag måste vara uppmärksam på hanns mående då trötthet eller förändringar i rutiner kan innebära att det blir tungt för honom.

Men det jag ville komma till är att om man verkligen vill och planerar sin vardag får man lätt in de träningspass man vill göra. Jag planerar varje vecka så jag vet att mina nyckelpass kommer med. Ett långpass ett kortare tröskelpass och ett mils pass för glädje. Sedan ser jag till att minst 3 yogapass planeras in. Oftast planerar jag in ännu fler pass men vissa rubbar jag inte om det verkligen inte går. 

Skulle det bli tufft väljer jag intervaller, (är inte lika tidskrävande) har jag en längre lucka väljer jag långpass. Vilka är planerade till dagar de är hon sin pappa. Jag lägger träning på morgonen innan barnen vaknar eller under deras träningar. Andra gånger kan jag passa på att köra ett kort pass i vardagsrummet så att jag finns nära. Men några längre stunder kan jag inte lämna barnen ensamma.

En timmer skulle funka men då jag har barnen enbart varannan vecka vill ju jag vara hemma så mycket som möjligt då de är hos mig.

Kan jag få in så många pass som jag gör i veckan, denna vecka blev det 4 löppass , 4 yogapass och ett styrkepass så kan du.

Sedan är de allt från 20 minuter till 2 timmar och en kvart långa. Allt efter vilken tid som finns och ibland kan jag behöva bryta om Benjamin behöver mitt stöd just då. Eller någon av de andra barnen så klart. 

Alla kan få in träningen efter sina villkor, 20 minuter är bättre än 0 minuter .


Men idag är det VILODAG. Värsta dagen i veckan....


Likes

Comments

Känner mig sliten i kroppen idag. Trött.... Men tog mig ändå ut på 10 km tur idag. Benen kändes tunga och så här i efterhand hade det varit mera produktivt med en vilodag.

Hur som är jag uppe i 45 km denna vecka. Vilket känns bra men samtidigt den sträcka jag ska orka och kroppen ska orka på loppet i sommar.

Imorgon är det definitivt vilodag och så få steg som möjligt.... Hade tänkt ett lugnt yogapass imorgon men med tanke på hur ont jag har i handen får det nog vänta. Lillfingret pekar utåt i en konstig vinkel och det är svullet över knogen. Men vi får se.

Vi har ju firat Benjamin igen och den misslyckade tårtan smakade faktiskt riktigt gott. Men det var ful. För ful för att visa upp. Geggig och kladdig.

Nu har alla åkt hem och jag och grabbarna äter godis och ser på tv. Jag har tvättid och passar på att fixa all smutstvätt på här på lördagskväll.

Hoppas eran lördagskväll är lika mysig som min. 




Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Äntligen kom grabbarna. I morse kom dem , mina tre grabbar. Som jag längtat.

Alla tre kom med stora kramar och ett glatt humör.

Idag blev en hinna dag så jag yoga i 30 minuter och körde styrka i benen och lite armar i 22. Sedan sa min kropp stopp efter gårdagens pass och jag gav mig.


Jag och grabbarna åkte ut till några butiker då kattrackaren kissade i mina skor igår kände jag att nya var på plats. Åkte på två affärer och sedan var barnen less. Mutade med lite extra spel tid om de följde till en butik till. Och där fanns dem. Mina nya vinter skor. Jag har dem riktigt varma skoter skorna och ute i snön skorna på Wallmo, men här i stan behövs ju lite smidigare men vill inte strutta runt med joggingskor.

Hem, städa göra tårta (eller misslyckas med tårta två gånger) Har åkt och köpt två prinsesstårtor istället då det ska bli kalas för Benjamin med mamma , pappa , Patrik Alvin och Edvin i morgon.

Efraem fixar ljuvliga biffar. Skjutsar Benjamin på Hockeyn och Efraem till parkouren. Nu är jag och Benjamin och Amadeus hemma och ska mysa i soffan. Efraems träning slutar först kl 22.00 så jag får nog se till att vara uppe till dess. Eller jag måste eftersom jag ska hämta honom. Han får inte åka buss så sent ensam.

KNAKANDE FINGRARA

Nu till mitt finger. När jag lämnade Benjamin på¨Hockeyn och skulle vidare med Efraem till Parkouren (båda träningarna började kl 17) så tyckte jag mig se en parkeringsvakt. Då jag bara skulle in en liten stund tänkte jag att jag hinner. Fick bråttom och sprang in i dörrens handtag med lillfingret i en konstig vinkel, Det knakade till tre gånger och knogen nedanför lillfingret värker. Ajjjjjj, men inte brutet utan bara stukat. Inte för att jag kollat upp det utan för att så länge det inte är svullet och jag kan röra lillfingret , vilket jag kan även om det gör ont så är det nog helt. Hur som så gör dem inget om ett finger är brutet... Kanske sågar de av det.. Lika bra...


Min första tanke var faan nu är de brutet ,

min andra tanke var, men jag kan ju springa ändå....

Likes

Comments

Som vanligt tog jag mig en långrunda, slog på en ljudbok

Det ska bli ett sant nöje att döda dig av Magdalena Graaf

Jag både skrattade och grät medans jag sprang. I lugnt tempo med detta i lurarna blev det 2mil. Jag hade svårt att släppa boken. Svårt att inte relatera. Har inte varit i en relation där jag fysiskt blivit slagen.

Men känslan av att man är det som gör fel. Det är mitt fel, jag är den som skall förändra mitt beteende.

Jag är den som är den felande länken.

Att konstant känna att man inte duger, inte räcker att mina åsikter eller mina tankar är fel. Att få en rygg, en tystnad en känsla av att inte synas. Syns jag inte finns jag inte. Kanske är det av den anledningen jag alltid bloggat i olika former. För läser någon det jag skriver finns jag.

Att känna sig ovärdig kärlek och känna sig så osäker att man inte vågar. Att ha mycket vilja men bara få höra att man inte kan och sedan bara få en rygg. Att känna sig otillräcklig för än vad man gör, än vad man försöker med får man inget tillbaka. Att genom tystnad genom nertryckning känna sig så liten och sårbar. Men var förstår man det? Det gör man inte. Inte förrän man lyckas slita sig fri och loss. Att när man är nog stark i sig själv och på något sätt lyckas i allt känna sin egen styrka , det är då man inser vilket destruktivt förhållande man är i. Jag lovade mig själv att vara stark i mig själv. Jag var stark jag var fri och fick ha mina egna tankar, värderingar och känslor. De val jag gjorde var mina, ingen skulle säga att dessa var fel eller inte bra.


Men hursomhelst är alla förhållanden och alla upplevelser vi har någonting som bygger oss till dem vi är.

När jag träffade Patrik var jag rädd. Jag var rädd för att inleda ett förhållande. Jag var rädd att återigen stiga in i någonting destruktivt och någonting som inte är bra. Men efter lite om och med gick jag med på att träffas.

Jag är så glad att jag vågade. För när kärleken är positiv och bra finns inget bättre. Patrik lyfter mig, tror på mig och finns där när jag behöver honom. Att vara tillsammans med Patrik får mig att känna mig värdefull och älskad.


Likes

Comments

Jag verkligen längtar efter barnen just nu. När vädret är friskt, lite kallt men soligt och vackert. När snön ligger med sitt djupa täcke och backen bara skriker kom och åk.

Mina barn har sin pappa vecka och jag är ledig. Längtan och saknaden är stor. Men snart, på fredag är de åter under mitt tak.

Verkligen längtar. Det blir en Umeå helg då det är parkourträning och hockey träning hela helgen.

Dessutom kommer min mamma och pappa ner för att fira Benjamin som fyllt 9 år. Min älskade minsting som börjar bli stor.


Jag har försökt sysselsätta mig så gott jag kan. Blev en lugnare 20 minuter yoga i morse då huvudet skrek aj. Sov i 12 timmar och natten innan de 11 timmar. Lite slut efter julhelg med allt vad det innebar detta år.

Sedan lite surfing och kikade på kameror. Då jag älskar foto och måste få vara kreativ för att må bra bara skriker hjärtat av sorg att inte ha en kamera. Men, den tiden kommer hoppas jag.

Jag tog en lugnare jogg (återhämtningsträning) och fotade med telefonen, bättre än ingenting. Nu ska jag äta, glömt lunchen så tidig middag blir bra, dubbla portioner och då jag är ensam blir det tv middag. Patrik skulle bli sen ikväll så jag får roa mig med att fortsätta kikande på kameror.



Likes

Comments

Ibland när man minst anar det gör man någonting riktigt dumt.

Igår kväll var en sådan kväll. Utan att själv förstå vad jag gjorde och vad det innebär så lyckades jag anmäla mig till ett traillopp i Juli på 45 km.

OPS!

Nu är det bara att börja träna. Då jag varit ensam hela dagen hemma. Barnen är hos sin pappa och de andra barnen hos sin mamma och Patrik jobbar. Jag passade på att köra en timmes yogapass i morse. Det blev ett härligt flöde med utmanande poser som kändes i benen. Inte så smart alla gånger då jag sen efter frukost drog på mig löparskorna och drog ut på en löprunda. Ska jag orka 45 km i terräng är det bäst att hålla i löpningen. Nu är det för sent.


Hittade en härlig stig/vandringsled mellan Skellefteå och Burträsk som jag kan ha som test inför loppet. Det var 4 mil och är nog inte lika kuperat som det andra. Loppet kommer vara i Mora och jag är både taggad och förskräckt.

Min största rädsla är att ta ut mig innan, dra på en överbelastningsskada eller lyckas skada mig på annat sätt.

Men med en dag i taget och genom att lyssna på kroppen börjar nu min resa genom skog och mark. Samla mil i benen och träna på att i långpassen inte ta ut mig för mycket eller ta ut mig för tidigt rättare sagt. Lugnt tempo och stadigt tempo.



Likes

Comments

Ett nytt år bringar som många vet löften och en tro att stora förändringar skall ske.

Jag har redan påbörjat min resa under 2017. Då tänker jag om vanlig ordning på träningen.

Men det har jag redan skrivit om.

Nyår var vi hos min mamma och pappa som bjöd på skotertur, bastu, och tre rätters middag. Alltid lika trevligt och roligt att få komma hem till mor och far.


Men nu är vi åter på Wallmobacken efter en snabb visit hos mormor på lasarettet. Jag har kikat lite på på en maratongrupp för tjejer på Facebook jag är med i. De hade lagt upp massor av trevliga motivations citat.

Jag gillade dessa två nedan:





Om man tränar och vill få resultat eller verkligen få kicken behöver träningspasset kännas. Och om ett träningspass känns syns det, eller känns på doften. Jag gillar när jag sprungit mig sjöblöt av svett. Sedan kanske inte resten av familjen uppskattar det, men självfallet är det dusch direkt.

Sedan att varje mil km och meter räknas. Om jag känner mig sliten trött eller hängig, då tänker jag bara en liten runda i alla fall. Ofta blir den lilla rundan längre än tänkt och känslan efteråt är super härlig.

Det gäller hitta saker som motiverar en att bege sig ut även de dagar det känns motigt. Att orka tänka bara lite. Att ge sig själv en belöning kan vara ett sätt. För mig är belöningen känslan i kroppen av att vara tränad. Idag stod dock yoga på schemat och det var tur för det var mörkt när vi väl var hemma. Vill inte springa ute i mörkret.

Yogan far super skön och jobbade mig verkligen igenom kroppen, bakåtböjningar för energi och vridningar för en frisk ryggrad. 


Likes

Comments

Så börjar strax ett nytt år. Läste just en blogg men så fin betydelse . om att skita i vad andra tycker och tänker hela tiden. gå in och läs själva så inspirerande.

http://mittlivpalandet.se

Det tar jag åt mig av direkt och känner att 2018 blir året jag tar tag i mina mål och drömmar igen.  Det året jag driver vidare mot de liv jag vill leva.

Det börjar bli 3 år sedan skilsmässa och allt vad den innebar. Att bli ensamstående med tre barn varannan vecka. Att få diagnos kort efter på Benjamin och vara sjukskriven och ekonomin i botten.

Har jobbat mig upp. Börjar jobba heltid och hittat rätt skola till Benjamin. Träffade Patrik och lärde mig vad kärlek är och vi köpte Wallmobacken tillsammans . 2017 hände inte så mycket utan var ett år att landa i allt. Att komma ikapp med hälsan och med välmåendet.

Att ägna tiden till barnen och kärleken. Att bygga upp känslan i sig själv och sin styrka. men nu är det dags. 2018 är de året jag ska njuta, ta tag i allt och verkligen sattsa på träning och livet. Bloggen ska få leva och yogan ska få ta större plats.  på något sätt ska jag återigen köra yoga klasser. Hur vet jag inte men vi får se.

Hoppas ni får ett gott nytt år och jag skiter i vad ni tycker. Jag tänker gå min väg. 

Likes

Comments

Fick ett infall när vi väl vaknade idag . kl 9.30 att varför inte åka till Meselefors?

Vi skulle ändå åka in för att lämna hjälmar och så ville jag hälsa på min mormor som ligger på lassarettet just nu. I Umeå å då kunde vi ju lika väl fortsätta till Meselefors och mamma och pappa.

Efter en härlig 10 km löprunda i ett vitt landskap där benen kändes tunga men känslan efter passet var riktigt härligt. Känslan av att vara helt utpumpad och känslan av att ha gett allt man har just nu ...

Sitter just nu i bilen å 2 och en halv timme väntar... men jag har en Patrik med som kör och tydligen hockey på radion

Likes

Comments

Idag började med att Patriks mamma gick bort.
Allt stannar för en stund. Allt fokus hamnar på en sak.

Även om man vet att de är nära och att dagen snart kommer blir man ställd och tom.

Jag har inte så mycket att komma med idag förutom att ni ska ta hand om varandra och prioritera kärleken  i era liv.
kärleken är störst!

Likes

Comments

Mina planer för 2018

-springa ett maraton

​-börja med att hålla yogaklasser igen.

Men bara om jag får vara skadefri, bäst att hålla mig lite avvaktande så inga överbelastningsskador kommer som ett brev på posten. 

Inte så mycket men lite att sträva mot i 2018. Många saker går ej planera utan måste komma när de kommer. 

Därför är mina personliga  planer inom träning. 

På jobbet har jag självfallet mål men dem håller jag där.

Mitt privata och mina personliga mål är dem jag har fokus på på min tid.

Mina barn kommer först, men allt går planera in om man vill.

Igår skjutsade jag Efraem till Umeå på hanns parkour träning. Då passade jag på att tränar. Jag körde långpass. Blev 18 km. Tog 2 timmar. Sprang genom flera stadsdelar och tog ut mig så pass att huvudet dunkat idag så jag sov nu på förmiddagen. Patrik och grabbarna åkte till ishallen. Mera ishockey träning. 

Likes

Comments