View tracker

Lucka nummer 1: Vad är din drömbild av julafton i år?
(Finns det något du kan göra för att uppnå den?)

Julafton 2015 hos min farmor i hennes lägenhet. Det finaste vi har ligger tryggt och bakas i magen. 2016 blir vår första julafton som föräldrar till vår lille son Thor. Vi firar hemma hos oss i vårat nyköpta k-märkta radhus i vårt förorts-hipster-paradis.

Eftersom vi firar hos oss så blir det här den första julafton vi snickrar ihop helt själva. Vi kommer satsa på ett "Stockholms-vegetariskt" julbord, secondhand pynt och en del värmeljus. Julklappsinköp känns sekundärt - det viktigaste är att vara tillsammans - fast det är ju klart för att citera Thors morfar "grabben kommer få klappar". Hehe, ja han lär bli bortskämnd med julklappar som det första barnbarnet i två familjer och det har jag givetvis inget emot. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag har hela lilla familjen varit på IKEA och mött upp min fina vän och hennes lilla son och man. Vi provade på IKEAS frukostbuffé tillsammans vilket betydde pannkakor, omelett, juice och kaffe i stora lass. En buffé ingen av oss riktigt kunde njuta av och lämnade en del att önska - men kaffet var gott!

Under frukosten diskuterade vi bland annat om hur (vi) mammor kan känna när våra små drabbas av infallet att skrika hysteriskt på offentliga platser som på bussen eller fiket eller varför inte IKEA-serveringen. Att andra människor kan börja titta, sucka och få en att känna sig som en mindre bra mamma förekommer säkert men jag har aldrig upplevt det beteendet i vår Stockholmsförort. Visst, Thor har blivit skrikig när vi åkt pendeln, gått på promenader och när vi varit på ICA - men ingen har tittat snett eller suckat högljutt eller ens drypt den minsta nedslående kommentar av sorten "kan du inte få tyst på honom?". Snarare har ICA-biträdet kommit med kommentarer som "barn skriker ibland, bra att han har starka lungor!" och på pendeln har folk kommit fram och tagit bebisskriket som en invit till att komma fram och prata och dela med sig av sina bästa mamma-tips!

​Det som är mest besvärande när lille sparven tjuter till på offentligplats är att det inte alltid är möjligt att på en gång ta upp honom för att trösta helt bums omedelbart som är det han är van vid hemma. Exempel om vi går hem från ICA en regnig förmiddag tar jag inte upp honom i spöregnet direkt utan går i så fall hem eller in på något varmt ställe typ bibblan för att trösta där. 💕

Likes

Comments

View tracker

Klockan är fyra och vi har precis funnit oss tillrätta i ett av BB Stockholms förlossningsrum. Jag ligger i sjuk-sängen med ett CTG-band spänt på bullen min, ett band som mäter värkar. Allt har precis börjat.

Klockan någonting i sju och värkarna sköljer nu över oss. Andas in lustgas och försöker andas ut värkarna. Och plötsligt är det kaffedags! För en måste ju lagra energi inför förlossningen säger sköterskan, får in en specialgjord milkshake som jag dessutom får dricka i sängen mellan värkarna.

Bebismagen med CTG-bälte

Klockan är nio och vi diskuterar smärtlindring. Smärtan har fått mig att kasta ut alla tankar genom BB:s fönster om att föda utan substanser, NU gäller snarare ge-mig-allt-ni-har-mottot. Får en EPA vilket inte alls tar så läkaren lägger in en spinal på mig och jag blir förlamad från höfterna ner och kan inte känna och inte röra mig och såklart inte heller krysta. Klockan närmar sig sent på natten men är alldeles för borta för att lägga exakta klockslag på minnet det är typ in i dimman som gäller.

Och plötsligt så händer det. Spinalen släpper och jag "välkomnar" den värsta smärta jag känt i hela mitt liv. Äcklig smärta. Tror där och då att jag ska avlida och goes bannanas. Narkos-läkarna tjafsar utanför i korridoren om spinalen vilket Rickard snappar upp. Tydligen var det fel att sätta in den från början. Jag bryr mig inte utan vill ha en till spinal - vilket är omöjligt och olagligt. Mitt i all dramatik har bebisen lagt sig fel med huvudet och all progression framåt har stannat av om inte till och med bakat lite.

Sugklocka eller kejsarsnitt. Jag har ingen aning men är för stunden bra sugen på det där snittet men tror att jag långsiktigt hellre skulle vilja att jag valde den där sugklockan och liksom få föda "normalt". Bestämmer mig för att det är upp till läkaren att besluta om vad som blir bäst för mig och bebisen.......


... Att ligga där, återigen bedövad till ingen känsel och veta att om bara några få sekunder så kommer jag träffa min lilla bebis, för mig den viktigaste människan i hela vida världen. Det är rätt så speciellt. Bakom skynket skär läkarna i mig och snart så hör jag ett ljuvligt litet kvitter eller om det är ett litet människoskrik? Läkaren håller upp honom mot mig och min man som en liten trofe. Klockan är 7.55. Det absolut första jag tänker är att han är så fin. Mycket finare än jag kunnat föreställa mig. Det är otroligt. Han är täckt i blod men helt underbar. Och han kvittrar.

Likes

Comments

Vi har verkligen haft fullt upp med att komma in och hitta alla nya rutiner som kommer med livet som nya småbarnsföräldrar. Evigheternas evighet sen jag var inne på en blogg och uppdaterade kring det senaste i mitt liv! Så mycket blöjbyten, amningstimmar och en ständigt brummande tvättmaskin att man inte hittar tid till att stanna upp och reflektera över vardagen och livet hemma. En försäkran till er om att det inte beror på att livet haft för lite att bjuda på finns i alla fall! 

Nu är det ändå dags för att komma tillbaka.. på en ny plattform. Här på Nouw.

Likes

Comments