View tracker

Jag är i en konstant livskris. Vem är jag? Vad vill jag?
Jag funderar mycket just nu på vad man ska göra i framtiden. Ska man plugga eller resa? Jag tror jag vill resa. Jag vill se världen, jag vill se naturen. Jag vill vara frånkopplad från verkligheten ett tag men ändå närmare. Jag vill alltså bort från teknikens värld. Jag vill se världen från mina egna ögon inte från en mobilskärm. Jag vill träffa människor och djur och inte vara fast i den här bubblan man har i Sverige. Missförstå mig rätt nu. Jag älskar Sverige och jag älskar sociala medier men jag känner att jag måste bryta mig ifrån det ett tag och bara vara. Jag kan komma tillbaka till det sen men just nu vill jag inte vara här inne i bubblan som jag är i. Jag tror det kan vara nyttigt för mig. Godnatt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har varit ganska förvirrad som tonåring med många tankar och en av dom har varit vem är jag? Jag har varit desperat efter att ta reda på vem jag är, vad jag vill och vad mina åsikter är. Jag ville att jag skulle veta exakt vad jag tyckte och tänkte om precis allt och att det skulle vara starka åsikter jag kunde stå fast vid. Men sanningen är att mitt hjärta har två tungor. Jag tycker och tänker och tycker och tänker om igen. Jag har starka åsikter men är inte rädd för att tänka om, tänka annorlunda. Jag har insett att det är större än att ha en åsikt och vara fast vid den. Att vara trångsynt kan vara det värsta jag vet.
Jag är en blandpersonlighet. Jag älskar hip hop med fula ord i, jag älskar svenska folkvisor. Jag älskar musikaler och jag älskar thrillers. Jag älskar att vara ung och dum och jag älskar att planera inför framtiden. Jag älskar att prata om smink och naglar och jag älskar att prata om världen och alla stora frågor. Jag älskar att prata på ytan och jag älskar att prata på djupet. Jag är inte och kan inte vara en person. Jag har många personlighetssidor och alla gör mig till den jag är. Jag brinner för något ena dagen och för något annat den andra med det tredje för alltid. Jag älskar att utforska och lära mig nya saker men jag älskar rutiner och struktur likaså.

"Två tungor har mitt hjärta, hör på de lika väl. Djupt i det röda mörkret fick livet dubbel form."

Lyssna på alla dina sidor, lyssna på alla dina viljor. Ditt hjärta kanske också har två tungor.

Likes

Comments

View tracker

Varför är man så rädd för sanningen? Vi alla är människor som tycker, tänker och känner. Vi är alla väldigt lika varandra men ändå är vi rädda för att mötas. Mötas på de plan där man är som mest sårbar. Sanningen.

Istället bygger vi upp en yta, en yta där vi själva får välja hur vi vill bli betraktade som. Varför är de så svårt för oss att acceptera varandra för dom de är? Varför är vi så rädda för varandras sanningar?

Tänk er är värld där man vågade vara mer öppen mot varandra, våga vara fördomslös och vågade prata med varandra. Allt skulle bli så mycket lättare. Tänk om alla fick känna kärlek och respekt istället för hat och förakt. Jag blir frustrerad och arg när man inser hut mycket hat som sprids på internet och bland människor på jobb och skolor. Varför ska det vara så svårt att visa respekt för varandra och kanske ibland även tänka ett steg längre varför en person är som den är. Man formas efter erfarenheter och eftersom alla inte har varit med om exakt samma saker så är det omöjligt att vara exakt likadana. Tänk er en lerklump. Lerklumpen är rund slät och fin när man först får den, alltså när man föds. Men med tiden som man arbetar med sin lerklump, försöker skapa något av den, kanske en kruka eller vas eller ljusstake you name it så kommer den att förändras. När du arbetar med din lerklump så kommer den kanske se lite konstig ut innan du blir klar alltså när du lever ditt liv och saker händer dig så förändras du. Det betyder inte att du är konstig det betyder att du är annorlunda mot alla andra för ingen lerklump kommer vara den andra lik medan man försöker skapa något av den. När du är med om saker i ditt liv så påverkar de dig som person, ibland positivt och ibland negativt men du kommer alltid ett steg närmare att lära känna dig själv. Precis som med lerklumpen, du trycker och knådar för att den ska formas till det du vill. Du kämpar på men på vägen kanske du tappar den i golvet och det du har försökt skapa går sönder. Du tar upp den från golvet och försöker återskapa det du en gång hade men då den blev riktigt förstörd kan du inte lyckas med det. Men då kommer någon och hjälper dig, personen ger dig tips och råd för hur du ska göra för att laga det som är trasigt. Nu blir din lerklump till och med lite bättre än vad den var innan. 

Du ser att någon annan har lite problem med sin lerklump och bestämmer dig för att hjälpa den personen precis som någon hjälpte dig. Du märker även att den här personen du precis ska hjälpa tänker göra en kruka precis som du. Först vill du inte hjälpa till för du vill inte att hen ska göra en finare kruka än din men sedan kommer du på sig själv att det spelar ingen roll för det är helt omöjligt att våra krukor kommer bli exakt lika ändå och att båda kommer vara fina på sitt sätt så du bestämmer dig för att hjälpa till. 

Ingen kommer bli helt klar med sina krukor för ni tar en pause från arbetet och krukorna står bara där och ni arbetar på dom lite då och då men kommer sedan helt glömma bort dom. Precis som livet, de rullar på. Du kommer aldrig bli klar med dig själv det finns alltid saker att förbättra och saker att lära sig. Så ingen kruka blev klar, så vad gjorde de dig att du hjälpte någon med sin kruka? Absolut ingenting, men för personen du hjälpte kan de ha betytt allt. Kanske kände den att de va hopplöst och att krukan aldrig skulle bli bra och fin och ville egentligen helst bara kasta sin kruka. Men med din hjälp kunde hen forma till lerklumpen så att det faktiskt fanns hopp till att kunna bli den där fina krukan hen såg framför sig från hela början. 

Det jag vill komma med denna långa text om en lerklump är att man måste sluta tänka på bara sig själv och finnas där för folk i sin omgivning. Vi är alla här tillsammans och varför då inte hjälpa varandra när någon har det svårt? Ingenting blir bättre av att vara elak mot någon annan och att tänka ett steg längre att en person agerar på vissa sätt för att den inte vet något annat. Kanske kände personen hopplöshet om krukan för att hen redan hade tappat lerklumpen i golvet flera gången och den bröjade bli torr och svårarbetad. Man har helt enkelt varit med om olika saker och utifrån det beter man sig olika. Ingen är ond i grund och botten utan alla vill bara att någon ska se en och alla vill bara ha kärlek, inget annat. Ensamma är vi ibland svaga men tillsammans är vi starkare än vad du någonsin hade kunnat tro.

Likes

Comments

Jag vet inte vem som har sagt att man måste tycka livet är något som är roligt och bra. Man får inte säga högt att man tycker att livet suger. Man ska vara glad för att man får chansen att få vara på den här planeten och ta vara på den tid man har.

Skulle man göra en för och nackdels lista om livet så skulle nackdelarna vinna.
Jag menar inte att vara deppig eller negativ utan grundar mera på fakta. Livet är jobbigt, det går inte att blunda för det. Man ställs inför utmaningar och många gånger har man det svårt. Man kanske är mobbad, någon i sin närhet har avlidit eller andra saker som gör att man känner hopplöshet. Visst finns det många bra stunder i livet, men vad ska vi göra med dom?

Livet går ut på, för alla arter att överleva och föröka sig. Människan är bara en av alla arter som finns på planeten, vi är inte speciella. Vi har en mer utvecklad hjärna men det gör oss inte till härskare över jorden. Vi är en i mängden.
Vad är det som gör livet så fantastisk? Är det vardagen som är så underbar? Det tråkiga jobbet man har, den kassa ekonomin? Ska jag leva ett betydelsefullt liv så vill jag göra precis vad jag vill och resa världen runt. Men nu känner jag mig begränsad. Jag vågar inte. Det finns så mycket som krockar, alla kulturer i världen som man inte vet hur man ska hantera. Man blir på något sätt väldigt utsatt och ensam i ett främmande land. Alla människor där ute man inte vet om man kan lita på. Jag tänker ofta att jag vill resa och träffa på nya människor, att det vore kul. Men sen kommer tankarna att tänk om jag träffar på någon som inte är snäll mot mig, som gör mig illa. Var det då värt att ta steget ut och se vad världen har att erbjuda. Då stannar jag hellre i min trygga bubbla som inte alltid den är speciellt trygg heller. Jag är rädd för att leva men vem är inte det?

Likes

Comments

Som vanligt är det natt, det är då mina tankar är som klarast. I denna blogg så skriver jag av mig om mina tankar och det kanske inte är speciellt kul för andra att läsa egentligen, men jag skriver här för att det är mycket skönare att skriva på mobilen än för hand i en dagbok. Sen vore det förstås roligt om någon där ute tycker det är lika kul som jag att tänka på djupare saker än dagens outfit. Missförstå mig rätt, jag tycker om kläder, smink och ytliga blogginlägg. Det är underbart att få försvinna in i någon annans värld där allting verkar perfekt. Det är både kul och motiverande. Man vill ha de som dom.

Jag känner dock att det är nyttigt att tänka på annat också, viktigare saker. Man måste liksom blanda för att det ska bli bra. Ingen vill bara ha av de ena och inget av de andra. Sen är det ju så att mediavärlden idag ser ut på de vis att man ska vara den där lättsamma, spontana, snygga och roliga personen som inte tänker så mycket på djupet utan lever ett rätt bekymmersfritt liv med många härliga stunder. Och tro mig, det gör jag med. Men jag vill ha mer än så, jag vill förstå. Jag vill förstå mig på människor, hur dom tänker, vad de har för åsikter, hur de vill leva sitt liv, hur de mår etc. Är inte det mycket mer intressant än vad något åt till frukost?

Likes

Comments

När man själv mår dåligt och har vänner som också mår dåligt, då menar jag så dåligt att man är deprimerad, vem mår egentligen sämst? Man kan ju absolut inte jämföra varandras mående men jag har svårt att hantera denna situation jag är i. Jag har en känsla i kroppen just nu som är omöjlig att förklara. Jag vet egentligen inte hur jag ska uttrycka mig men jag ska försöka.

Om man är två vänner där båda mår dåligt och man bor tillsammans och det inte funkar med städning, handling osv. Vad gör man? Hur länge ska man kämpa för den sköra vänskapen man har kvar? Hur länge ska man bli behandlad som luft? Ja, båda mår dåligt men måste man inte på ett plan visa respekt för varandra och kämpa för att båda ska ha de bästa förutsättningarna för att må bra. Ska den ena servera allt på silverfat, kämpa själv för att båda ska ha det bra? Ett år borde väl vara tillräckligt tycker jag. Efter ett år är jag klar. Klar med vänskapen och klar med att vara mamma.
'Jag borde ställa upp som vän'
Men jag då? När ställer någon upp för mig?
Jag har ingen att luta mig tillbaka mot, jag är ensam i det här. Hon har iaf en pojkvän, det är jag mot dom. Jag blir arg, frustrerad och ledsen samtidigt som jag inte kan släppa taget. Vem är jag som gör såhär? Men samtidigt hur kan jag ha låtit det hålla på så länge? Nej nu vet jag att jag är klar, jag vill ifrån det här. Jag vet att jag kan och jag vet att jag ska. Godnatt

Likes

Comments

Ligger här i sängen och kan inte sova. När man inte kan sova tänker man på en hel del saker och idag är huvudämnet i min hjärna terapi. Jag går till en psykolog ungefär en gång i veckan, det har jag gjort i snart 7 månader. Jag har dock varit hos olika psykologer nästan hela mitt liv och gick även till BUP när jag var liten. Man kan säga att jag har haft "problem" hela mitt liv. När jag var sex år hade jag ofta riktigt brutala aggressionsutbrott och med åren blev det bättre men har alltid känt att jag inte mår riktigt bra.
Nu vid 21 års ålder känner jag att jag äntligen har hamnat hos rätt psykolog och det är underbart. Jag är på rätt spår och tycker det är otroligt kul att gå på mina möten. Att jobba med sig själv och förstå hur man är och fungerar som person är riktigt lärorikt och häftigt. Jag ser det inte som något skämmigt att gå dit eller berätta för mina vänner att jag går till psykolog, jag snarare uppmuntrar till att se ska göra detsamma. Alla har vi våra problem, stora som små som kan vara skönt att ta upp med en som är professionell och få användbara tips och råd av.

Jag kan inte riktigt förstå varför man ska bli dömd som en person som mår så dåligt att en inte kan hantera vardagen bara för att man går till psykolog. Det är precis lika självklart att gå till psykolog som att man går till frisören för att fixa håret och tandläkaren för tänderna men att förstå sig på sig själv och arbeta med sig själv som kan vara det svåraste som finns ibland, nej det ska man inte ta hjälp med. Hm konstigt tycker jag.

Så till alla er som känner att lite hjälp skulle nog ändå vara bra, tveka inte utan ta hjälp så fort som möjligt. Det finns inga problem som är för stora eller små. Man behöver inte gå där resten av sitt liv det kan räcka med två tre gånger. Bara att få prata av sig till någon som verkligen lyssnar, inte dömmer och ger dig rådgivning är ju helt fantastiskt!

Med det sagt ska jag ny 04.18 försöka sova. Hatar dock att sova ensam i lägenheten då alla ljud gör mig skräckslagen haha. Godnatt!

Likes

Comments

Nu får man tycka att jag är en hycklare men att förstå texten jag kommer att skriva gör att man förstår att det handlar inte om att inte få ha åsikter utan att ta hand om dom.

Jag har fler saker att ta upp om varför man inte är trygg i sig själv är för att det blir svårt att veta vart man står i alla frågor, stora som små. Vad tycker jag inom politiska frågor? Vad tycker jag om invandring? Vad tycker jag om den där kändisen? Vad tycker jag om den där tröjan?

Alla frågor blir svåra att besvara när det vimlar av åsikter på sociala medier. Alla tycker så mycket om precis allt. Så vad ska man själv tycka? Ska jag hålla med min bästa vän eller ska jag hålla med min absoluta favoritkändis? Det måste vara otroligt svårt att växa upp i dagens samhälle när man vill passa in, vara till lags så att man inte blir utanför eller retad.
Jag tycker det blir svårt att ta in information för att sedan fundera och smälta, veta vad man tycker. Ena stunden är jag fast besluten om något och vet exakt vad jag tycker i frågan, så hör jag någon annan uttrycka sin åsikt och då tänker jag efter och tycker som den istället. Det är de bra med åsikter, att man får alla perspektiv men det jag menar är att när man fortfarande är ung så kommer man att ändra sig och ändra sig igen. Det är bra och helt okej att göra. Nästan ett måste att göra, man måste våga ångra sig. Det är inte farligt.

Jag känner bara en stor förvirring i alla mina tankar då jag inte kan landa i det jag tycker. En del av tonårs åren antar jag. Den jobbiga delen av tonåren.

Likes

Comments

När jag har lyssnat på vänner och familj hur dom mår insåg jag att det är ju inte en jävel som är lycklig. Sen beror det såklart på hur man definierar lycka men jag tänker att lycka är när man känner tacksamhet för det man har, är trygg i sig själv men att man fortsätter utveckla sig själv på de plan som är över grund jaget. Samt att man följer och förverkligar sina drömmar. Men jag tror att man endast kan åstadkomma det om man har sin stabila grund. Självklart kan man bli framgångsrik utan sina grunder men då har du framgång inte lycka.

I dagens samhälle är att vara trygg i sig själv rubbat. Hur ska man kunna bli trygg i sig själv och tycka om sig själv när det enda man ser är lycka hit och lycka dit. Smala snygga tjejer som man ser upp till och bara som. Bloggare som reser världen över och instagrambilder på underbar middagar med underbars vänner och pojkvänner. Jag trodde länge att jag inte alls blev påverkad av all media för jag har alltid varit stark och visar vad jag tycker och tänker. Jag är envis så jag var fullt bestämd att inte låta sånt påverka mig. Jag insåg för ett tag sen att jag bli extremt påverkad av allt som händer runt om kring mig. De påverkar inte mig som person att sluta ha åsikter och vara en pratglad social tjej men de påverkade mig undermedvetet till en början iaf. Jag trodde jag var stark nog att inte ta åt mig av samhällets ideal och hur man ska vara och inte vara. När jag slutade vara så naiv och med hjälp av psykolog insåg jag att det gör ont i mig när jag tänker på att jag inte har ett perfekt liv, en perfekt kropp mm. Jag vill ju också vara smal och snygg och resa när var och hur jag vill. Jag tänker på det dagligen. Det tar så sjukt mycket energi och jag jobbar verkligen på att ändra mitt tänk gällande just kroppsfixeringen. Det är inte bara bag som borde jobba med detta utan det är många tjejer där ute som känner precis som jag. Sen tycker jag även att saker och ting måste sluta ha fokus på just kroppen. Å ena sidan är det smala tjejer som är fokus men sedan å andra sidan är det fokus på att det är okej att vara kurvig. Jag förstår att man ibland måste ta motsatsen till det extrema men kan man inte bara sluta tänka på kroppen helt och hållet? Måste de vara antingen pinnsmal eller kurvig, kan det inte bara vara allt och ingenting alltså INGEN FOKUS på kroppen alls. Nu pratar jag också om kroppen precis som alla andra men det jag vill säga med detta inlägg är att sluta ha fokus på våra kroppar. Ingen kropp är den andra lik, lev med det!

​inget allvarligt, jag gillar foto och skapandet. 

Likes

Comments

Det är många tankar och funderingar som snurrar i en ung vuxens hjärna. Jag har alltid fått höra hur underbar tonåren är och hur kul man har det,vilka minnen man kommer skapa. Visst har jag roligt men tonåren har även varit de jobbigaste åren i mitt liv och än känner jag mig inte klar vid 21 års ålder. Denna blogg kommer handla om ärlighet kring tankar och funderingar som jag har samt att bara kunna få skriva av mig så att min hjärna inte exploderar. Jag vet att jag är långt ifrån ensam ett kaos i mitt huvud så tänker att detta ska vara ärlighetens blogg hur klyschigt det än låter. Kan berätta att jag älskar klyschor då de oftast är sanna. Och med ärlighetens blogg menar jag att här ska ingen va till för att döma utan alla är vi lika olika.

Jag är extremt trött på fasader vi sätter upp för varandra och i mitt liv försöker jag alltid känna mina nära och kära på djupet. Det kanske inte alltid är så kul att jag kommer och leker psykolog men i och med att jag gör det så vågar folk öppna upp sig för mig och jag känner att jag lättare kan hjälpa till och finnas där för dom. Jag lär mig varje dag att ingen är ensam även om man många gånger tror det. Alla lever min sina bekymmer och man måste lära sig att handskas med dom och bearbeta så att man en dag kan känna sig fri. Det är precis det jag vill uppnå med mitt liv, jag vill känna mig fri.

Likes

Comments