Efter några långa dagar av ångest, oro och allt för många tankar snurrandes i mitt huvud har jag äntligen låtit mig själv släppa kontrollen och bara gjort det.

Den största boven i dramat har varit Kärlek. Inte själva kärleken i sig men den bristande kontrollen på mitt liv och mig själv som kärlek tillför. Helt plötsligt handlar inte ditt liv bara om dig längre.

För drygt ett år sedan, när min dåvarande pojkvän gjorde slut med mig, raserades hela min värld. Det var den absolut värsta dagen i mitt liv. Egentligen var det inte uppbrottet i sig som gjorde mig så förkrossad. Det som var värst var att bokstavligen hela min värld jag hade byggt upp raserades och jag blev kvar med ingenting annat än mig själv. Denna livskris kom som ett hårt slag i ansiktet på mig. Aldrig innan hade jag insett vad jag hade gjort, hur otroligt dum jag hade varit. Hela mitt liv rasade och detta var bara på grund av att jag, under ett och ett halvt års tid, byggt upp hela mitt liv runt honom. Jag var så beroende av honom. Han var under den här perioden den enda anledningen till min existens. Jag hade helt slutat bry mig om mig själv, vad jag ville göra med mitt liv och vad som får mig att må bra - och andades och levde istället igenom honom. Som om han var min mening med livet. Jag vet inte hur det blev så. Jag som egentligen alltid har varit väldigt självständig och stark. Jag har klarat mig igenom de tuffaste av perioder tack vare mig själv. Men nu, när allt var bra, förlorade jag helt mig själv. Detta blev såklart också anledningen till varför han gjorde slut med mig. Jag tappade bort mig själv.

Idag bestämde jag mig för att äntligen släppa all form av kontrollbehov och bara inse att saker händer. Ibland kommer det oväntade chanser som öppnar dörrar till en annan livsstil än den du lever just nu. Och när en chans kommer så tycker jag att man bör ta den! Det är bra att utmana sig själv och ta chanser som kommer längs vägen, för det är dessa möjligheter som leder en framåt. Utvecklar en själv och ens liv till det bättre. Jag är en tjej från Sverige som har lämnat allt från mitt "tidigare" liv och åkt så långt hemifrån det bara går. Helt själv. Jag tackar aldrig nej när det kommer möjligheter som att hoppa bungee jump i Thailands djungel, dyka ner i en helt ny värld under ytan på för mig helt okända vatten, eller att utan vidare eftertanke åka till ett okänt land helt på egen hand, så varför skulle jag tacka nej till denna utmaning?

Så om lite drygt en vecka packar jag ihop mina grejer ännu en gång och lämnar den trygghet jag skapat mig här i Noosa och följer mitt hjärta tillbaka till Tenterfield och honom. Helt ärligt skrämmer kärlek mig mer än det högsta bungee jump i världen, för helt plötsligt står man där helt naken framför en människa som man vill ge allt. Helt plötsligt är det en egen individ som får tillgång till din själ och djupaste inre. Det är inte längre du som har den fullständiga kontrollen över dig. Det är skrämmande men också så fint på samma gång.

Med risk att jag trampar i den fällan igen så tänker jag ändå köra fullt ut. Men denna gång är jag många erfarenheter rikare. Denna gång värderar jag mig själv högre än att vara i ett förhållande. Denna gång är jag starkare än jag någonsin varit. Dessutom tänker jag varför inte? Jag kan inte gå runt hela mitt liv och fokusera på allt som kan hända och vara rädd för att ge mig in i saker med rädsla för att bli sårad. Jag vet att risken att jag blir sårad är stor. Men jag tänker att det ändå kommer vara värt det. Jag är en believer när det kommer till att allt händer av en anledning. Jag vet inte om jag tror på just ödet, men jag tror att även om det händer negativa saker så är det meningen att de ska hända. För oavsett vad som händer så leder det ALLTID, utan undantag, till något bra i slutändan.


Så varför tveka? Varför avstå från något (eller någon) som kan få dig att må så bra för att du är rädd att du möjligtvis någon gång i framtiden kommer bli sviken? Testa! Ge dig ut där! Det värsta som kan hända är ju att det inte funkar eller blir som du tänkt dig, och då faller du tillbaka till den ruta det är på nu. Det blir inte värre än så. Visst, du kan vara ledsen och besviken för att det inte blev exakt så som du hade hoppats på, men du kommer garanterat (oavsett vad) få ytterligare erfarenheter som kommer leda dig framåt i livet. Kasta dig ut där! Men gör det på ett villkor. Gör det med respekt för dig själv.

I vanliga fall hade jag förmodligen sagt till mig själv att allt går för fort och man inte alls kan flytta in hos en kille man bara känt i drygt en månad. I vanliga fall hade jag nog sagt att det ändå inte var någon idé att satsa då jag är svensk och inte vet om jag kanske kommer behöva åka hem till Sverige i framtiden.

Men nu säger jag kör hårt!! Det finns ingen som helst anledning att vänta eller avstå från det som gör dig lycklig! Kör hårt och mycket. LEV NU och gör allt så innerligt och mycket du bara kan. Så länge det får dig att må bra! Gör allt som får dig att må bra. Det är idioti att tänka att det är för tidigt och att vi borde vänta eller att vi borde göra si eller så. Det finns INGEN anledning till att inte leva fullt ut! Tid är något vi aldrig kan ta igen och att inte skynda sig in i något är bara något falskt du intalar dig i tron att det kommer bli bättre sen. Det finns ingenting som säger att det blir bättre av det. Risken är minst lika stor att det har motsatt effekt. Så kör! Just do it!! Kör så länge det känns rätt och var sann mot dig själv så du känner i god tid när det inte känns rätt längre. Då fångar du upp dig själv och kör på något annat som får dig att må bra. Livet är här och nu. Gör det bästa av varje sekund. För det är en sekund du aldrig kommer få tillbaka.

After a fe​w days with anxiety, worrying and just too many thoughts circulating in my head have I finally allowed myself to let go of the control and just do it.

The main culprit for my anxiety these past days has been Love. Not the love itself but the lack of control in my life and myself that love brings. All of a sudden your life isn’t just about you anymore.

Just over a year ago, when my recent boyfriend at the time broke up with me, my whole world was demolished. Actually wasn’t it the breakup itself that made me that devastated. The worst part was that the whole world I had built for myself literally fell apart and I was left with nothing else than myself. This life crisis came like a punch in my face. Never before had I realized what I had done, how incredibly stupid I had been. My life fell apart because of me. Because I had, for one and a half years, built my life entirely around him. I had stopped caring about myself, what I wanted to do with my life and what makes me feel good - I breathed and lived through him. Like he was the purpose of my existence. I don't know why it turned out that way. In fact, I’ve always been very independent and strong. I’ve always made my way through the toughest of times all thanks to me. But now, when everything was good, I lost myself along the way. This was also, of course, the reason to why our relationship ended. I lost myself.

Today I decided to finally let go of all my needs of control and just realize that things happen. Sometimes unexpected opportunities, which opens doors to a different lifestyle from the one you have now, appears. And when the opportunity comes, I think you should take it! It’s a good thing to challenge yourself and take chances that come along the way. Because those opportunities lead you forward. They develop you as a person and makes your life better in the future. I am Swedish, I have left everything from my “earlier life” behind and flown as far away from home as possible. All by myself. I never say no to throwing myself off of a high platform with just an elastic rope around my ankles in Thailand’s jungles, neither do I say no to dive into a, for me, whole new world under the surface, nor do I even hesitate to go to a foreign country all by myself - so why would I decline this challenge?

In a little more than a week, I will once again pack my bags and leave the safe place I’ve created for myself here in Noosa and follow my heart back to Tenterfield and him. Truthfully, love scares me more than the highest bungee jump in the world, because all of a sudden you're standing naked in front of a human you want to give everything to. All of a sudden another individual gets access to your soul and your deepest within. It’s no longer just you who controls you. It’s oh so frightening, but yet so beautiful.

With the risk of falling again, I will give my all. But this time with a lot of experiences richer. This time I will value myself more than being in just any relationship. This time I am stronger than I have ever been before. And besides - why not? I cannot live my life focusing on what could happen and be afraid of living my life to the fullest because of the fear of being hurt. I know that the risk of being hurt again is huge. But I believe that it’s going to be worth it. I truly believe that everything happens for a reason. I don’t know if I necessarily believe in faith, but I believe that even those things that you consider as negative, they’re meant to happen. Because no matter what, it will ALWAYS, without exception, bring something good in the end.


So why hesitate? Why abstain something that can make you feel so good just because you’re afraid of being hurt in the future. Try it! Force yourself to go out there! Collect the experience!

The worst thing that could happen is that it doesn’t turn out the way you wanted it to, or how you’d expected. Then you’ll just have to go back to where you are at right now. And that isn’t that bad, is it? You’d be disappointed if you had expected something else, but you will no matter what happens, gain more experiences that will help you move forward in life. Throw yourself out there! But don’t forget your respect towards yourself.

Usually, I would probably have said to myself that things are developing too quickly and that it’s impossible to move in with a guy that you’ve just known for about a month. Usually, I would probably have convinced myself how pointless it is of dating someone when you don’t know for sure that you would be able to stay in Australia in the future.

BUT I am doing it!! There’s no reason to wait and refrain something that makes you happy! Go for it hard and as much as possible. LIVE NOW and whatever you do, do it truly, passionate and as much as possible. Do everything that makes you feel good. It’s idiotic to tell yourself that you should wait to gain what you want or to do “this or that”. That’s just an excuse you tell yourself because you think that will make everything better in the future. This is false. It is not true at all. There is NO reason to not live to your fullest! Time is something we can never get back. There is nothing that says that things will have a better outcome just because you wait. The risk that it has the opposite effect is just as big. So go for it! Just do it!! Go for it as long as it feels right and be true to yourself. Once it doesn't feel right anymore, you catch yourself and go for something else that make you feel good. Life’s here and now. Do the best of every second - because that is a second you will never be able to get back.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det var inte förens jag hade parkerat bilen utanför huset jag bor, öppnat bildörren och den varma brisen från kvällsluften smekt mitt ansikte som jag kände ruset. Det där ruset, du vet, som man känner när man är helt till freds med nuet. Ett rus av glädje.

Jag har alltid känt att jag påverkas mer av min omgivning än vad jag borde. Om rummet jag befinner mig i är stökigt och rörigt, så blir min hjärna det också. Om rummet däremot är öppet, ljust och fräscht, blir jag automatiskt fylld av energi och ny motivation. Samma sak är det när det kommer till väder. Jag påverkas väldigt mycket av vad det är för väder. Säkert mer än vad en "normal" människa borde påverkas. Vad nu "normalt" är....

Så lite som en varm vindpust, eller den var egentligen inte ens varm, utan jag kände den knappt. Det var snarare känslan av att inte slås av kyla när jag öppnade bildörren som lockade fram denna euforiska känsla i mig.

Jag vet inte om Noosa är det perfekta stället för mig att bo på. Egentligen tror jag inte att det finns något ställe som är helt perfekt. Men just nu känner jag ändå att Noosa tillför ett lugn och ett välbefinnande i min själ. Det var den lena vindpusten som fick mig att inse det. Även känslan av självständighet, att ha mitt eget rum där jag kan vara precis den jag är, och inte för fem öre känna att jag är i beroendeställning eller i skuld till någon annan.


Men såklart finns det också nackdelar med att bo här.

1. Jag känner ingen. Än...

2. Det är ett litet ställe med inte så många jobbmöjligheter. Det är nog i och för sig inte sant. Det gäller bara om man är lika kräsen som mig.

3. Läge - Alldeles för långt ifrån Peter.


Fördelar..

1. Det är ett litet ställe, alltså ingen storstadsstress. Men ändå lagom stort för att kunna vara anonym.

2. Det finns många mysiga restauranger och caféer. Men det gäller förstås bara de som har råd. Alltså inte mig.

3. Läge! Strand, nationalpark, hyfsat nära till en storstad som Brisbane.


Självständighet och värme, ett hem i en stad där jag verkligen trivs - det finns egentligen bara ett problem. Han. Han som får mina knän att ge vika med bara en blick, han som jag känner en fullständig trygghet med, trots att jag bara vetat att han existerar i några veckor, han som vägar lämna minn hjärna ifred - för allt jag kan tänka på hur mycket jag tycker om honom. Allt som krävdes var en blick som möttes upp av hans underbara leende. Och nu är jag fast.

Jag är så kluven. Jag känner mig så trygg hos honom. Där han är, känns som där jag hör hemma.



It wasn’t until I had parked my car on the street outside of the house I live in, opened the door and felt the warm breeze from the early night air touch my face. It wasn’t until then I could feel it. The feeling. You know, the feeling of being in complete peace with here and now. The feeling of happiness.

I have always felt that my surroundings affect me more than they should do. If the room I am in is messy and dirty, my brain becomes the same. If the room, on the other hand, is bright, open and fresh I am automatically filled with energy and new motivation. The weather has the same effect on me. In fact, the weather affects me very much. Probably more than what a “normal” person would get affected. But what is “normal”…?

Such a small thing as a warm breeze, actually it wasn’t even very warm, I could barely feel it. It was more the feeling of not getting hit by cold air when I opened the car door that embraced this euphoric feeling in me.

I know that Noosa is the perfect place for me to live. Well, there’s probably no place that is completely perfect, but right now I feel like Noosa brings a sense of calm and harmony in me. It was that breeze that made me realize that. And the feeling of independence. To have my own room where I can be exactly who I am, and not even for a second feel that I’m depending or in debt to someone else. This is just me.


But of course, there are also cons of living here.

  1. I don’t know anyone. Yet…
  2. It’s a small place with not that many job opportunities. Well, that’s probably not true. Only if you are as picky as I am.
  3. Location - Too far away from Peter.

Pros…

  1. It’s a small place - therefore no big city stress. But big enough to still be anonymous. Perfect size for me.
  2. There’s a lot of nice and cozy restaurants and cafes. But that’s of course only for people who can afford it. In other words, not me!
  3. Location! The beach, national park and pretty close to a major city like Brisbane.

Independence, warmth, and a home in a city that I really love. There’s actually just one problem - Him. He who makes my knees weak just with one look. He who can make me feel completely safe, even though I’ve just known about his existence for a couple of weeks. He, who, even how hard I try, doesn't leave my brain alone - because he's all I can think about. Every second. Everything it took was a glance followed by his wonderful smile - now I am stuck.

I've torn apart. I feel like where he is, is where I belong. But he is not here.

Likes

Comments

... Och jag är på väg igen! Även om det har varit underbart att bo i Tenterfield och bli bortskämd med underbar hemlagad mat och gratis boende så är det nu dags för mig att åka vidare. Jag behöver utforska vad mer Australien har att erbjuda. Jag vet inte vart jag ska, mer än att jag ska ta mig norrut.

Helt ärligt så är det väldigt jobbigt att lämna det här stället. Inte för att jag inte är exalterad över vilka platser som kommer framöver, utan på grund av allt som den här platsen har gett mig. Vem kunde ha trott att en liten by mitt ute i ingenstans, någonstans i Australien, kunde beröra mig så? Kanske inte själva staden i sig, men relationerna och personerna som den här staden har gett mig.


...And I'm on the road again! Even though it has been lovely to stay in Tenterfield and get spoiled with amazing home made food and free accommodation, it's time for me to move on. I need to explore what more Australia has to offer. I don't yet know where I'm heading other than I'm heading north.

Honestly it's very hard to leave this place. Not because I'm not excited about the places yet to come, but because of everything this place has given me. Who could have thought that a small town right in the middle of nowhere, somewhere in Australia, could touch my heart like that? Maybe not the town itself but the connections and people this town has brought to me.

Likes

Comments

Heej vänner!!

Idag är första dagen i Cebu City! Det är så varmt och skönt här!! Ca 34°C i skuggan!

När vi kom till Cebu flygplats så tog vi direkt en taxi till Cebu City där vårt hotell ligger. Taxichauffören hade lite problem att hitta dock, så det slutade med att vi fick gå och hitta den sista biten själva. Hotellet som vi bor på (RF Suites) är helt okej. Jättegullig personal och superbilligt!! Efter
vi hade fräschat till oss lite gick vi ut för att kolla oss omkring lite och landade sedan på en Thai-restaurang där vi åt middag. Väl tillbaka på hotellet tog vi det lugnt och somnade rätt fort.

Exakt såhär trötta var vi!!

Men också glada!!

Idag har vi nästan inte gjort någonting. Vi hade planerat att vi skulle åka till Kawasan falls idag egentligen, men det tog mycket längre tid att åka dit än vad vi hade trott så vi har bestämt oss för att åka tillbaka till Cebu (fast till den södra delen) efter vi varit i Boracay som vi flyger till imorgon!

Dagen började med att vi käkade frukost på ett mysigt bageri som vi hittade kvällen innan. Därefter bestämde vi oss för att hoppa på en minibuss och åka till ett köpcenter för att köpa en ny adapter så vi kan ladda mobil osv. 

Nu på kvällen har vi bara myst med chips och kortspel! Imorgon har vi tänkt att vi åker till Lapu-Lapu direkt efter vi checkat ut och bara solar och badar hela dagen! Sedan på kvällen hoppar vi på ett flyg som ska ta oss till Kalibo för att vi sedan ska kunna ta oss vidare till Boracay där vi ska fira nyår! Som jag längtar efter vit strand och plamträd alltså! 😍

Vi hörs! Puss och kram
Jonna

  • Resa

Likes

Comments

Efter en lång och obeskrivlig resa har jag äntligen kommit fram till Filippinerna. Jag har lyckligtvis träffat min vän Julia som jag kommer spendera hela den här resan med, så jag slipper åka själv till slutdestinationen för den här gången som är Cebu City. Men vistelsen i Cebu kommer bli kort, för redan den 30:de flyger vi till Kalibo för att sedan fira nyår i Boracay!

Vi är båda hur trötta som helst, så nu ska det bli så skönt att få komma fram till hotellet!

Jag berättar mer om min resa ikväll när jag hunnit landa lite. :)

Puss och kram!
Jonna

  • Resa

Likes

Comments

Nu är jag framme vid min första destination på den här resan - Stockholm Arlanda.

Det är blandade känslor att sitta här själv må jag säga. Det ska bli riktigt skönt och roligt att få resa, jag är förväntansfull och lycklig att jag ska få förverkliga min dröm, men samtidigt hade jag gärna inte suttit här själv. Jag har egentligen ingenting emot att resa ensam, jag är inte flygrädd eller något, men tiden går så långsamt och man känner sig så extremt ensam..

Jag önskar att jag hade någon som alltid stod vid min sida.

Likes

Comments

Halli hallå alla glada!!

Om exakt 11 dagar åker jag till Arlanda för att hoppa på ett plan med en one-way ticket som slutligen kommer ta mig till Cebu, Filippinerna. Jag har skapat den här bloggen främst för att nära och kära ska kunna hålla sig uppdaterade om vad jag gör och vart jag är på min resa. Planen är att jag åker ner till Filippinerna själv och möts sedan upp av min kompis Julia när jag väl är framme (hon den lyckosten hade möjligheten att åka ner 2 månader innan mig). Sedan ska vi åka runt till flera asiatiska länder och vi kommer vara borta så länge våra pengar räcker. Minst 3 månader är det tänkt för min del i alla fall.

Det är mycket förberedelser inför en sån här resa och jag hoppas kunna dela med mig till er som är intresserade av mina tips och trix som jag lärt mig på vägen. Så - stay tuned for more! Vi hörs snart igen 😊

Likes

Comments