Sjukskrivningar orsakad av stressrelaterade sjukdomar ökar i stadigt takt!
Vårt effektiva informationssamhälle föder oss lika mycket som den dödar oss!

Krampaktig försöker vi leva i nuet!
Ännu hårdare försöker vi leva upp till vårt egna värde!

Hur ska vi lära oss hanterar all mångfald, all framgång, all överflöde…?
Genom att stänga av? Följa strömmen? Skiter i det viktigaste vi äger..? Vår egna identitet? Den sista frågan var absolut retorisk, och för med sig det enda möjliga svarsalternativ automatiskt: Nej.

Medan vi alla strävar efter bekräftelse, kärlek, livsglädje, lycka och sist men inte minst pengar, glömmer vi bort något.
Det är inte så bråttom!

Ett lärdom som vi måste säga till oss själva i nästan 30-minuters intervaller.

Vi är produkter av våran omgivning. Om vi sätter höga krav på oss, stressar oss, tvingar oss till prestationer är det antagligen det vi har upplevt genom barndomen och tonåren när vi ställdes inför frågan vem vi ska vara. Det betyder inte att våra arbetsamma föräldrar har gett oss en dålig start i livet,.. snarare kan det vara vänner som lyckas med något stort, främmande människor på sociala medier som skryter och ljuger om sina glamorösa liv.. stjärnor och kändisar som får framgång att se enkelt ut.. som får ungdomar att tro att lycka definieras bara via framgång…Faktorer som ställer oss inför frågan varför man själv inte har lyckats lika bra, faktorer som får oss att ifrågasätta vårt egna värde.

Det budskap vuxna och samhället överlag förmedlar till barn är att efter 18 års ålder börjar det ständiga elände. Vilka hemska förväntningar börjar blomstrar i dessa små, manipulativa, unga hjärtan. Fan hör upp med att klaga! Klart man blir omotiverat till att ta tag i sitt liv. Ett liv som riktar sig slavisk efter klockans gång, ett liv då den enda posten du får är fakturor, anmärkningar och reklam. Så många måsten… Och ett faktum ingen verkar kunna ändra på: Du är aldrig rik nog. Du skyndar aldrig tillräckligt mycket. Pengar och tid piskar oss som slavdrivare.

Finns det ett liv bort om pengar och tid, bort om ideal och självkritik?
En värld då jag som 20 åring få lov att säga: ”jag vill upptäcka vem jag vill vara”
En värld då jag inte går 12 år i skolan för att leva efter livsprincipen ”stressa för att skaffa pengar för att ha råd att ta det lite lugnt.” (Otto Ludwig)

Jag ser fram emot friheten ett vuxenliv ha att erbjuda. Glöm inte berätta det för dina barn, gör det efter du har gnällt klart om ekonomi och tid.


Ziehe mit Deinem Blog zu Nouw um - Jetzt kannst Du Deinen alten Blog importieren - Hier klicken

Likes

Comments

Konsumism-minimalism

Vi köper mer dock använder vi mindre.. en paradox! Jag är förvirrad. Om vi skulle konsumerar på riktigt.. det vore en annan sak.. men vi har slutat bruka varor! Vi satsar på kvalitet som i slutändan aldrig sätts på prövning.. då kvalitet bara ska tjäna som skrytfaktor.. mindre för hållbarhet, stabilitet och långvarig användning. Men det är dags att ändra på våra värderingar: vi måste skaffa principer för rationell Konsum!

Nog med att vi utnyttjar fattiga länder, missakta mänskliga rättigheter och beter oss som den typiska klichén av vår tid… det faktum att den västländska livsstilen kräver mer resurser än vi faktist förfogar över bör oss fysiskt sett stoppa från att konsumera olyckligheten ur våra små äckliga kroppar. Fast nu ska vi vara rättvis… vi sitter djupt inne i skiten. Ett hamsterhjul vi inte kan befria oss ur.. inte utan uppoffringar.

Det pågår trender som motarbetar konsum.. trender som provocerar.. inspirerar..det nya livet som det kan vara. Trender som handlar om att inte äga mer än 100 ting. Trender som visar hur livet är utan behovet av materiell lycka. Trender som visar hur enkelt och befriande det minimalistiska livet är. Reducering gör en lycklig!

Jag… jag…jag.. allting handlar om mig,…. Hur jag kan presentera mig inför mina medmänniskor. Det är mig allting handlar om… mitt liv, mina behov.. min vilja. Fan vad gött att känna tillfredställelse. Våran identitet verkar vara det heligaste vi handskas med. Dagens affärer bjuder på tusentals produkter som gör oss till mångfaldiga individer.. vi utöver många fritidsintressen, välutrustade, dock suger vi på sporten, ..jagandes efter bekräftelse på sociala medier och känner oss fantastiska i den fina utrustning vi bär. Personligheten är nuförtiden subride.



Livet är orättvis. Ingen ifrågasätter detta påstående..! Bevis nog att vissa råka födas på ett ställe då överflöde orsakar hälsoproblem..! Bevis nog att vissa råka födas i stor fattigdom som gör allt överflöde möjligt … Bevis nog att vissa gnager på kunskapen och blir olycklig av att veta att de bidrar till denna marknadsliberalismen, bidrar till onödig, materiell rikedom. Bevis nog att många försöker komma ifrån all konsum som verkar ta död på oss. All konsum som sedan länge tillbaka förknippas med tvång, missnöje och slöseri.

Vi lever i en värld som förändras rapide. Inget är en slump, varken växthuseffekten, välfärden, friheten, glädje, krig och politik. Vi vill växa, vi vill inte såra naturen egentligen,.. men det ska går fort och vi är inte riktig beredda på att ändra på vårt beteende. Vi vill inte slösa på oljan… men fan vad jobbigt det är att gå upp en halv timme tidigare och cykla till gymmet. Min fråga är om vi har börjat sluta drömma om en bättre framtid? Jag sponsrar ju varje månad till röda korset, det lugnar ju mitt samvete så himla bra, den morala inställning är det inget fel på.. men mer aktiva måste vi bli. Hur definierar du din lycka?

Likes

Comments

Konformism...? Rättning efter sin omgivnings normer.. svårigheten med att bli avvikande.. Att ha det trevligt.... vad är det frågan om? Är det där allt kaos kommer ifrån..allt missnöje..allt tvivel...all självkritik? Ett krampaktig försöker leva upp till "Svensson livet"..? Eller är det ens det vi eftersträvar?? Är det inte livet som stora bloggare fejkar fram som vi anser vara normen och definitionen av lycka?? Man blir missnöjd..det är alla människor från och till.. det kan jag konstaterar av mina 20 års av livserfarenhet. Vad är det vi alla strävar efter? På något sätt vill vi alla "ha det ganska bra". Och det ska helst krävas så lite ansträngning som möjligt. Vi vill helst födas in i denna position av en fullkomligt lycklig individ. Glamoröst ska det vara. Idag blir vi mer uppmärksamma än förr vad andra har men inte vi. Det är ett himla tjöt om materiell lycka.. Sociala medier visar oss vad alla andra lyckas med.. visar oss gräddsidan. Vi luras av föreställningen...och samtidigt blir vi missnöjda med det fina livet vi egentligen lever. Finns det ett ställe utanför sociala medier, wi-fi och smartphones som faktist ger en människa lycka i alla ögonblick? Finns det någonstans en stimulans då kroppen i varje ögonblick får dessa signalsubstanser som krävs för att kunna känna den yttersta formen av sinnlig njutning, lycka och eufori? Sista meningen gjorde mig dock rätt otaggad på att bli en lycka-knarkare. Plötsligt känns det som ett missbruk. Livet är väl till för att känna av missnöje, ta initiativ och sedan belönas med glädje och tacksamhet. Det krävs ju kontraster för att kunna se skillnad. Ligger vi i solen för att skaffa en snygg bränna, jämför vi inte magen och armen utan där bikinitrosorna täcker huden och sparar den ljusare nyansen åt oss så vi kan "se skillnad". Vi är alla missnöjda... och vi tar initiativ för att ändra på läget. Små revolutioner. Så som om det vore dessa små detaljer som all lycka hänger på.. kanske köper man ett gymkort, vi går till frisören, vi säger upp oss från jobbet..helst dramatiskt så att alla får reda på det.. vi säger upp relationer, bygger på nya drömmar och förbereda oss inför det nya "jag" vi tänker bli. Visst... små revolutioner kan hjälpa oss på vägen.. men om vi lägger fokus på något annat än oss själva så kanske vi kan upptäcka att vi har det rätt gött. Vi som lever ett genomsnittligt medelklassliv, vi som egentligen bör kunna se kontrasterna som finns, vi som är så jordnära, som på något sätt styr det här landet, det här landet som genom åren har blivit ett av de främsta ideal-länder i världen. Ett land som både kan försörja sjuka, fattiga eller utsatta individer. Det här landet som dominerande består av en stabil medelklass. Det här landet som erbjuder skolutbildning och fritid, rättigheter och säkerhet. Det här landet som ger oss tid att fundera. Är det lycka att upptäcka att vi lever ett liv som över 1 miljard människor bara kan drömma om..? Vi lever ju ett liv som inte handlar om att överleva.. vi lever ju ett liv som består av att bekräfta oss inför våra medmänniskor. Sätta intryck via det ytligaste sättet och demonstrera hur "lyckliga" vi är. Dessa 1 miljarder människor lever i den värsta fattigdomen som existerar.. denna siffran domineras av barn som inte har passerat 10 års åldern än.. och en stor procentsats kommer aldrig göra det heller..Är det lycka att upptäcka..? Att se "denna" kontrast?? Att jämförbart har vi det ganska bra? Att vi faktist lever ett liv då vi inte ens rör tanken om överlevnad? Våra tankar kretsar runt i-lands problem.. detta begrepp få mig att fnissa till av ironi och skam! Det är dessa problem jag vågar antar mig.. sådana problem jag vågar lösa.. mina egna.. och jag lyckas knappast med det.. är det en nonkonformistiskt beteende man ska eftersträvar? Blir originell och självständigt? Jag tror vi har lämnat ämnet om hur "man ska vara" för länge sedan... och vi bör inte heller applådera åt friheten vi lever i. Denna marknadsliberalismen som har uppstått de senaste 3 århundraden förde kanske med sig individuella friheter, möjligheter och rikedom. Här. Men vilken generös makt får vi tacka för allt överflöde? Är detta grupp-centrerad egoism? Kanske denna 1 miljard människor vi utnyttjar när vi leker med tull avgifter, import, export, arbetstider, varor, tjänster, kunskap, resor, resurser?


Vi vill komma oss själv så nära som möjligt. Allt handlar om oss själva. Men om vi börjar titta omkring..så ser vi att vi inte är ensamma. Den tiden mina föräldrar välsignar så högt... den vill jag leva, tiden av förändring. Den tid då ungdomar tog initiativ. Men här sitter jag. I vita fjortis-byxor, en iPhone6 vid sidan och ett florerande Instagram konto. Och mina tankar handlar enbart om mig själv och mitt missnöje.

Likes

Comments