De senaste veckorna har bara sprungit förbi! Det har kommit massa nya volontärer som vi visat runt, vi har varit både i skolan och på barnhemmet och trots att det regnsäsong och vintern har börjat så har solen tittat fram vissa dagar.

Igår var min sista dag i skolan. Det var väldigt vemodigt att säga hejdå till alla barn och lärare, särskilt dem som man kommit extra nära. De har bara en vecka kvar innan sommarlovet, så nu består dagarna mest av lite enklare uppgifter och massa lek.

Häromdagen såg jag en lärare slå inne i ettan. Där är barnen bara 5-7 år gamla och jag har sett henne slå ganska brutalt innan och filmat. För några veckor sen visade jag filmen för vår kontaktperson här nere, som sitter i skolstyrelsen och han gav henne en varning. Så när jag berättade att jag sett henne slå igen, kom han till skolan och sparkade henne. Hoppas att det räcker som exempel för de andra lärarna att tänka en extra gång innan de plockar upp pinnen!

Sen vi började diskutera homosexualitet, onani och diverse andra sexrelaterade frågor så har det i princip varit det enda vi pratat med lärarna om när vi är i lärarrummet. Särskilt med en lärare, som brukar fråga när vi tänker skicka ner en lesbisk svensk så hon kan testa, (trots att hon skulle skicka sin egen dotter i fängelse om hon hade blivit kär i en tjej).
När vi visade henne bilder från Google på dildos häromdagen, så blev det hennes nya största önskan. På skämt lovade vi henne att skaffa en, men när jag kom hem och såg tomma toarullar ligga och skräpa väcktes pysselentusiasten inom mig till liv. Jag hittade lite gott och blandat i huset och fick till sist ihop en helt okej dildo (fast inte helt funktionell kanske).
Vi gav den igår på min avskedsmiddag i skolan och Misangi, som läraren heter, blev VÄLDIGT glad. Den skickades runt i lärarrummet och alla var väldigt fascinerade, vissa lite mer roade än andra dock!

Igår var min sista kväll, så vi åkte in till stan och åt på favoritrestaurangen. Min skjuts till flygplatsen kommer inte förens vid sex ikväll, så jag har det mesta av den här dagen att fixa det sista. Jag ska gå in till stan och fixa det sista, packa klart och sen bär det av!

Kram på er!❤

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

I lördags var vi på en endagsvandring upp på Kilimanjaro! Vi blev hämtade vid sju på morgonen och körde för att plocka upp några amerikanare som skulle hänga med. Tre väldigt bakfulla amerikanare! Eller, från första början var de fortfarande fulla och sen kom baksmällan smygande när vi började gå. Det var väldigt jobbigt vissa delar av vägen, men med lite skadeglädje över att inte själv vara spyfärdig så gick det trots allt. När det var brant uppåt trodde man aldrig man skulle komma fram, när det var relativt platt så var det ganska trevligt. Pauserna var bäst. Men när vi kom upp till Mandara hut, som är första basecamp så var lyckan total. Inte minst för amerikanarna, som vid det laget mådde lite bättre.
Mandara hut ligger 2720 meter över havet, så när vi kom dit hade vi gått 8 kilometer med 1 kilometers stigning totalt. Där åt vi lunch, vilade lite och sen gick jag och Linn med guiden ytterligare en bit upp för att kolla på en krater och fin utsikt. När vi kom tillbaka packade vi ihop våra saker och började gå ner igen, med tre överraskande pigga medresenärer! Så pigga att vi sprang vissa delar av nervägen. När vi var tillbaka på startpunkten var benen dock som spagetti. Vi hade väldigt högt tempo både upp och ner, så om man ska vandra hela vägen upp till toppen går man mycket långsammare för att klara många dagar av ansträngning och inte bli höjdsjuk.

På vägen hem stannade vi på en kaffeplantage och fick rundvisning. Vi fick se hela processen och göra eget kaffe som vi sedan drack. Väldigt intressant och gott kaffe!

Sen åkte vi hem till Moshi igen och då mådde amerikanerna så bra att de började rulla joints i baksätet.👍

Söndagen bjöd på träningsvärk och solsken! Hela veckan har det regnat jättemycket så det var väldigt skönt att få ligga i solen och bara vila.

Idag är jag hemma från skolan och tycker synd om mig själv pga feber och en härlig förkylning. Hade lite känningar igår och inatt slog feberfrossan till. Stackars mig!

Kram på er❤

Likes

Comments

Denna veckan är vi tillbaka i skolan, skönt! Väldigt kul att träffa alla barnen och lärarna igen. Vi har som vanligt hjälpt till med bland annat matte och jag har suttit en del med en kille som heter Evarest. Han är 9 år gammal och har gått om tvåan två gånger. På proven de gjorde innan lovet gick det inte alls bra för honom, i varken matte eller swahili. Nu när jag har suttit med honom har matten funkat ganska bra, han är duktig på addition och subtraktion men blandar ihop siffrorna och har svårt att koncentrera sig. Deras uppgifter i swahili består mest av att skriva av olika ord som läraren skrivit på tavlan. Det går också bra för Evarest, men han har ingen aning om hur man läser dem. Han kan inte alfabetet och vet inte hur bokstäverna låter. Det är sånt som händer när barn med svårigheter hamnar i skymundan i stora klasser. Läraren verkar ha gett upp. Jag satt en lång stund och övade på alfabetet och skrev ner alla stora och små bokstäver på en lapp så han kan öva hemma. Det är dock så svårt att hjälpa och förklara när man inte kan prata med honom ordentligt på swahili och det liksom har gått fel från första början och grundkunskaper fattas.
Eftersom varje dag i skolan för honom fylls av misslyckanden och besvikna blickar från läraren så är det svårt att locka fram ett leende. Men när man sitter bredvid honom och kan berömma varenda gång något blir rätt och hjälpa när något går fel så han slipper göra om massa gånger, kan man efter många försök se att det rycker lite i mungipan.

Idag är vi lediga. Ingen hade berättat det för oss, så när vi kom till skolan imorse tyckte vi det var ovanligt tyst och när vi kom fram var alla dörrar låsta. När vi googlade på 26 april fick vi reda på att det är Union day, dagen då Zanzibar och Tanganyika slogs ihop och blev Tanzania, 1964. Så vi fick gå hem igen, lite snopna!

Annars då? Grannens barn har börjat våldgästa oss varje dag. Väldigt söta och nyfikna med MYCKET energi.

Jag har varit ute o sprungit ett par gånger och sprungit vilse varje gång. Har haft en vision om att två vägar måste gå att koppla ihop på något sätt men varje gång har jag tappat lokalsinnet totalt och det har slutat med att rundat blivit mycket längre än det var tänkt från början. Mycket bra strategi för träning: 1. Spring tills du inte vet var du är någonstans 2. Försök hitta hem.

På tal om att springa, så får ni en bild på en fin teckning jag fick igår;

Kram på er!❤

Likes

Comments

Varje dag tänker jag på hur stor skillnad det är mellan mitt liv och livet som människorna runt mig lever, hur stor skillnad det är på våra förutsättningar.
Det är skillnader som bara beror på tillfälligheter som var man föddes och hur man växte upp. Men trots att det bara är tillfälligheter, så är det något som formar varje människas liv.

Jag ser på barnen på barnhemmet och tänker på alla barn jag känner hemma. Barnen som är en del av min familj. Hur jag själv hade det som barn.
Jag ser hur barnen på barnhemmet blir slagna, inte får tillräckligt med varken närhet, kärlek eller trygghet. Jag undrar hur deras liv ska formas och vad de ska få ut ur livet. Jag undrar vilka förutsättningar de ska få för att ha det bra och vilka möjligheter de ska få till att följa sina drömmar. Jag vet att det inte kommer vara i närheten av de fantastiska förutsättningar och det hav av möjligheter som jag har haft och har i mitt liv.

Agan kommer jag aldrig vänja mig vid att se. Jag blir lika arg, skakad och ledsen varje gång de där pinnarna åker fram, om än bara för att hota

På skolan kan man prata om agan, berätta varför det är fel och man kan till och med förhindra det. Häromveckan filmade jag en lärare som slog och skickade till vår kontaktperson som är ansvarig för skolan. Aga har varit olagligt i Tanzania i tio år och han är på vår sida. Läraren fick en varning och ser vi henne slå igen, får hon sparken. På barnhemmet finns det inget utrymme för debatt, nya synpunkter på uppfostran är inte välkomna.

Men jag är så otroligt imponerad och inspirerad av människorna - särskilt alla fantastiska barn - här. Så glada, lättsamma och öppna i en så hård miljö. Så motiverade och drivna.
Det finns helt andra dimensioner av att dela med sig och hjälpa varandra här än vad jag är van vid. Bara systemet i klassrummet imponerar mig, där ett fåtal sudd skickas hit och dit, pennor lånas ut, kompisar håller upp fingrar för att någon annan ska kunna räkna till över tio.
En extra stjärna i skrivboken gör dem överlyckliga, high-fives delas ut till höger och vänster och de skiner upp som solar.

Jag är väldigt glad och tacksam att jag föddes där jag gjorde och fick de personer i min närhet hemma som jag har idag. Å andra sidan är jag övertygad om att ingen här nere skulle byta ut sin närmaste familj eller kollegor, mot att ha blivit född på en annan plats med andra förutsättningar. Men många skulle helt klart offra mycket för att för att få samma mängder möjligheter i sitt liv som jag har och har haft. Det enda som sätter stopp för att alla ska ha det, är tillfälligheter.

Jag är så glad att barnen som jag känner hemma har det så bra som de har det. Mätta i magen och omgivna av kärlek och trygghet. Jag är så ledsen att de flesta av barnen jag träffar här nere, inte har det så.
Det är frustrerande att en process för att förändra människors livsvillkor är så långsam. Jag vill ju att just de här barnen ska få en bekymmersfri uppväxt fylld med kärlek och trygghet. Det är frustrerande att allt jag kan göra är att trösta för stunden, ge en kram istället för att någon annan ger ett slag.

Likes

Comments

Nu är vi hemma från Zanzibar! Vi kom hem sent igårkväll, efter en väldigt spännande hemresa. Vår chaufför sa att det räckte med att åka från hotellet två timmar innan flyget gick, vilket betydde att vi var på flygplatsen drygt en halvtimme innan flyget gick. Det tyckte flygplatspersonalen dock inte var bra och det slutade med att vi fick muta dem för att komma med planet! Den där halvtimme räckte trots allt gott och väl, för flygplatserna här består inte av särskilt många rum.

Till slut kom vi på planet och flög först till Dar es salaam, vilket bara tog 20 minuter. Därifrån flög vi till Kilimanjaro och åkte shuttle bus till Moshi.

Men dagarna på Zanzibar var riktigt bra! Första dagen kom vi fram vid ett och började med att äta lunch. Resten av dagen hängde vi på stranden och njöt av utsikten☀️😉

Kilimanjaro från luften!👆

Andra dagen började vi med en god frukost och sen bar det av till Prison Island, där man innan haft ett fängelse. Där fanns massa gigantiska Aldabrasköldpaddor som någon brittisk guvernör från Seychellerna hade gett som present i början av nittonhundratalet. Vi matade dem och de tyckte om av bli kliade på halsen!

Efter sköldpaddorna snorklade vi lite och sen åkte vi hem till hotellet.

Dagen efter åkte vi på en längre snorkling! Vi såg delfiner från båten och massa fina fiskar i vattnet. Vid lunch åkte vi till en jättefin ö och åt sea food-picknick.

I onsdags åkte jag och Linn till en kryddplantage och fick en rundvandring. Vår guide var väldigt bra och rolig! Vi fick se hur massa vanliga kryddor växer, bland annat gurkmeja, kanel, ingefära, kaffe, kakao, peppar, henna, muskotnöt...

Efter lunch på kryddplantagen åkte vi in till stone town och gick en runda. Vi gick förbi Freddie Mercurys barndomshem! Sen åkte vi hem och la oss i strandkanten för att kolla på solnedgången.

Sista dagen hängde vi på stranden hela dagen och rödhårig som jag är så brände jag mig lite. (Trots faktor 50, mamma!!!) Men jag har klarat sex veckor utan att bränna mig hittills så jag är nöjd med min insats ändå😏👍

Kram på er!❤

Likes

Comments

Idag åkte jag med en lärare och hennes familj på utflykt! Först åkte vi till den kenyanska gränsen, där lärarens man övertalade dem till att vi skulle få gå över gränsen utan att visa pass!

Sen åkte vi vidare upp till där man startar rutterna upp på Kilimanjaro! Dit kommer jag nog tillbaka inom några veckor, för jag planerar att klättra den första etappen upp på berget som en dagsutflykt innan jag åker hem!

Till sist åkte vi till ett vattenfall, där vattnet kom uppifrån Kilimanjaro! Det var en brant klättring ner och upp men fint var det!

På söndag åker jag och två andra volontärer till Zanzibar för att få känna på lite sand mellan tårna!

Kram på er!❤

Likes

Comments

I måndags avslutades vår insamling till skolan! Vi landande till slut på 14.105 kronor vilket motsvarar ca 3.300.000 tanzaniansk shilling, med andra ord många sedelbuntar. Vi är så tacksamma för alla bidrag!

I onsdags åkte vi in till stan med rektorn och en av lärarna för att handla för pengarna. Först var vi i en affär med skolmaterial, där vi plockade på oss pennor, sudd, linjaler, pennvässare, skrivböcker, m.m.

Sen åkte vi till ett annat ställe där vi köpte massa majs, bönor, ris, socker och salt. För att få med oss allt till skolan fick vi hyra en släpbil!

I torsdags delade vi ut allt till de olika klasserna. Mycket att bära, men så otroligt kul att få dela ut saker till eleverna som inte så ofta får nya saker som bara är till dem. De blev väldigt glada och det blev lite smått kaos när vi kom in med händerna fulla av saker i vissa klasser!

Alla barnen fick lite godare mat (tack vare insamlingen) till lunch i torsdags och fick gå hem lite tidigare för att det var sista dagen innan påsklovet!

Likes

Comments

Ännu en vecka har gått! Idag är det fyra veckor sen jag åkte hemifrån och åtta veckor tills jag är hemma igen! Tiden har verkligen gått fort, och kommer säkert bara gå fortare och fortare.

I tisdags startade jag och en annan volontär som heter Linnéa en insamling till skolan. Imorgon avslutas den och i veckan ska vi köpa de saker vi tänkt, bland annat pennor, sudd och mat till barnen. Det ska bli kul!

Annars har vi varit i skolan om dagarna och inne i stan någon eftermiddag, eller varit vid poolen som ligger i närheten av volontärhuset.

Igår var vi på en marknad i närheten, memorial market. Där såldes massa second hand-saker, som vi till en början var lite skeptiska till men när det väl lossnade köptes både ryggsäckar/skor/jackor för bara några kronor.
På eftermiddagen gick vi på promenad till stället där volontärerna bodde innan de flyttades till det huset vi bor i nu. Väldigt fint! Väldigt VARMT!
På kvällen var vi inne i stan. Två av volontärerna som jag bott tillsammans åkte hem nu söndag morgon, så de köpte sina sista souvenirer och så åt vi avskedsmiddag. Väl hemma igen spelade vi lite kort och åt passionsfrukt och godis, dock i brist på marabou och lösgodis😢🍫

Idag, söndag morgon, bar det av till kyrkan efter att vi vinkat av volontärerna som skulle hem! Vi följde med en lärare och hennes familj till en anglikansk kyrka. Jag har aldrig varit på en gudstjänst, varken i Sverige eller någon annanstans så det var intressant! Här var det mycket sång och dans, mer än vad jag misstänker det är på en svensk söndagsgudstjänst 😉
Allt var på swahili, så vi förstod inte så mycket, men det gjorde inget för det var mer för att se den kulturella delen av det hela som vi ville följa med. Vi fick även vara med en stund på barnens söndagsskola där prästen berättade om noas ark, vilket framgick genom alla djurläten👍

Nu är det dags för veckans tvättsession!

Kram på er! ❤

Likes

Comments

Det är inte alltid stenkoll på vilka lärare som ska vara var på skolan, så ibland händer det att någon klass är utan och bara sitter och väntar. Så idag var jag i klass fem, som i några timmar hade blivit lärar-lösa. Jag hade engelska med dem fram till deras tio-rast och sen skulle de ha prov.

Annars när man är själv blir det lätt kaos, men eftersom dessa eleverna var lite äldre och kunde relativt bra engelska gick det väldigt bra! De lyssnade och fick överraskande mycket gjort, särskilt med tanke på att de var 72 elever i ett klassrum. Jag skrev upp uppgifter på tavlan från en engelskabok som de sedan fick skriva av och göra i sina häften.

Och ger man ut uppgifter får man vara beredd på rättningsarbete!

Sen bjöd lärarna snacks... det smakade precis lika äckligt som det ser ut!😉👌🏼

Likes

Comments

Idag har jag och den andra volontären som jobbar på skolan hälsat på barnhemmet där de andra volontärerna jobbar. Jag blev överraskad över hur bra standard det var på byggnaderna, men lite mindre imponerad över hur barnen har det. Det finns en "playground" inne, som består av ett betongrum med en snurra som barnen kan sitta på. Inga leksaker alls. Utelekplatsen är bättre, men det är inte varje dag de går ut. Så dagen började med att vi först va inne någon timme och sen en liten stund ute, innan det var dags att duscha alla. Klockan tio var dags för mjölk åt barnen, vilket är vad deras frukost består av. Sen gick vi in i ett rum med en tv, där vi i drygt en halvtimme satt och kollade på någon film med vita amerikanska barn som sjöng kristna sånger.
Sen åt de och fick därefter sova middag.

Barnhemmet drivs av nunnor och den enda undervisningen som finns är om kristendom och hjälp med läxor åt de barn som går i skolan. Vissa av barnen skulle redan börjat skolan, men det finns det inte pengar till.

Kommunikationen med både barnen och de anställa var väldigt begränsad då barnen endast pratar swahili och de vuxna väldigt begränsad engelska. Så, den främsta uppgiften volontärerna har på barnhemmet är att finnas där för barnen och ge dem så mycket närhet och uppmärksamhet som möjligt, för det märks att de verkligen behöver det.

Nu på eftermiddagen följde jag med de två volontärer som är på barnhemmet för att de skulle köpa saker för pengar de fått till barnhemmet från en insamling de startat. Det blev massa leksaker, baby wipes, vaselin (som de smörjer in alla barnen i när de duschat) och annat som behövs. Så, förhoppningsvis kommer barnhemmet börja använda de sakerna så barnen får mer att göra och kan utvecklas.

Likes

Comments