View tracker

Hej!
Nu är vi tillbaka i San José efter 2 underbara veckor i Junquillal. Tyvärr har vi inget internet där vi bor så det kommer bli svårt att blogga men vi ska försöka hitta platser med wi-fi där vi kan spendera lite tid med att lägga ut saker!
Kram

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej igen! Sen vi skrev sist har vi minst sagt haft två händelserika dagar att berätta om. Gårdagen började med ett tidigt morgonbesök på Hospital Clínica Bíblica (en privatklinik/sjukhus) här i San José. Fanny drabbades som sagt av jetlag, av en grad som ingen av oss visste existerade. Väl på sjukhuset fick hon bland annat dropp samt tabletter utskrivna; vilket gjorde det en aning bättre. Efter någon timmes sömn var det dags att ta tag i dagen.

På eftermiddagen bestämde vi oss för att ta en promenad till San Pedro Mall, ett stort köpcenter i närheten av vårt boende. Inte speciellt oväntat gick vi vilse igen och var tvungna att ta en taxi sista biten. På köpcentret hade vi några ärenden att utföra, bland annat att växla dollar till Colones samt fixa mobiltelefoner med simkort som vi kan använda under vår vistelse i Costa Rica. Tack och lov kunde försäljaren i det stånd vi hamnade vid prata engelska, vilket gjorde livet för stunden mycket lättare... Detta medförde även en ny vänskap här i landet.

Även denna morgon startades alldeles för tidigt, runt 05-tiden. Med tanke på den rastlöshet och lätta ångest vi bar på (med tanke på gårdagens bravader) gick vi ut på en tidig morgonpromenad i ett lugnt och stilla San José. Efter en lätt frukost och någon timmes vila spenderade vi återigen eftermiddagen på San Pedro Mall med lunch och nödvändig shopping. Idag klarade vi dessutom av utmaningen att hitta till och från köpcentret, något vi är alldeles för stolta över.

Kvällen har vi ägnat åt att göra oss och våra väskor redo för västkusten och Verdiazul. Självklart kunde vi inte få en stund utan ett uppkommande problem, då eluttagen på rummet slutade att fungera. Att få den hjälp vi behövde hade självklart varit enklare om vi och personalen förstod varandra, men tack vare Google Translate och lite vackra gester klarade vi oss ur ännu ett problem.

Nu är det dags för oss att hoppa i säng och ladda upp inför två spännande veckor. Vi hörs när vi får tillgång till internet nästa gång.

Kram, Malin och Fanny.

PS. Malin har även åkt på nackspärr.

Likes

Comments

View tracker

Idag har jag kämpat med en riktigt jobbig jetlag som gjort att jag mått extremt dåligt. Som tur är har jag fått hjälp av doktor Malin som gjort allt för att få mig att må bättre!


Precis som Malin berättat är en av de utmaningarna vi möter här i Costa Rica språket. Nästan ingen pratar engelska vilket gör att vi, med hjälp av några få ord och väldigt vilda gester, stapplar oss fram för att lyckas göra oss förstådda likaväl som förstå andra.
(Vi är väldigt tacksamma över de restauranger som faktiskt har bilder på menyn.)

Lyckligtvis är detta endast dag nummer två och vi hoppas lära oss en hel del spanska för att kunna kommunicera bättre med lokalbefolkningen!


Kram, Fanny

Avslutar med några bilder här ifrån San José.

Likes

Comments

Resan i förrgår/igår gick bra. Vi åkte hemifrån Gävle med respektive familj kl 12 och möttes upp på Arlanda för en sista lunch tillsammans. Därefter bar det av mot Frankfurt för att mellanlanda och sedan vidare mot San José, Costa Rica. Det vi dock inte hade en aning om var att vi även skulle mellanlanda i Dominikanska republiken, för att bland annat städa flygplanet och byta besättning. Kl 04.30 lokal tid, alltså efter 20 timmars resande, var vi äntligen framme.

Utanför flygplatsen blev vi upphämtade av en chaufför från ACI som sedan skjutsade oss till Costa Rica Guesthouse (hostalet vi bor på tills måndag). Då vi inte fick vårt rum förrän kl 12 bestämde vi oss för att titta runt lite i området och bland annat äta frukost. Något som förvånade oss var hur tidigt staden vaknar till liv. Kl 07 var många ticos(invånare) redan på väg till skolan eller jobbet samt att flera butiker/restauranger öppnat. En annan grej som vi märkte under dagen var hur några det är som faktiskt kan prata eller förstå engelska, då spanskan verkligen är dominerande här. (Detta kommer bli en stor och spännande utmaning då varken jag eller Fanny har läst spanska...)

När klockan närmade sig 12 rörde vi oss tillbaka till Guesthouse och fick äntligen nyckeln till vårt rum. (Kan lägga upp bilder på det senare). Efter en efterlängtad dusch tog vi taxi till ACI:s kontor där vår kontaktperson och intressant information väntade.

Efter mötet möttes vi av skyfall. Då det är regnperiod i landet för tillfället får man förvänta sig ett fuktigare klimat och någon skur mot eftermiddagen. Däremot är det fortfarande en skön och behaglig temperatur på cirka 25 grader.

Vi valde att äta lunch/middag på Taco Bell och trotsade sedan vädret med att promenera tillbaka till vårt hostel; något som inte precis gick som vi hoppats på. Vi gick vilse och virrade omkring samtidigt som det mörknade ute. Detta resulterade till ännu en taxiresa, men som tur var är det relativt billigt :)

Efter en lång resdag, alldeles för några timmars sömn samt massa nya intryck somnade vi skönt runt 19-20 tiden. ​Imorse vaknade vi dock alldeles för tidigt då jetlagen smygit sig på. Jag runt 03 och Fanny ännu tidigare som drabbats en aning hårdare än mig... Idag gör vi ett nytt försök att vända på dygnet och ställa om sig till denna tidszon :) /Malin 

Likes

Comments

När jag har berättat om denna resa för vänner, arbetskollegor, tidigare klasskamrater (och så vidare) har jag fått olika reaktioner och delade åsikter. Vissa tycker att grejen är häftig och spännande medan andra tycker det är ganska konstigt. Jag har ofta fått frågor som: "Varför vill du jobba gratis?", "Vad kommer ert arbete göra för skillnad?", "Varför volontärarbeta och inte något annat?" Dessa tänkte jag lite ytligt försöka besvara i detta inlägg.

Det var någon gång i december förra året som jag satt och funderade på framtiden och vad som skulle hända efter studenten. Jag sökte runt på internet och ramlade in på en organisations hemsida som anordnade just volontärutbyten. Ganska spontant bestämde jag mig för att förverkliga detta, och hörde av mig till Fanny som jag vet älskar att resa. Tack och lov ville hon göra detta tillsammans med mig, vilket jag tror kommer bli helt fantastiskt.

Både jag och Fanny tog studenten i våras och ingen av oss hade någon större koll på vad vi ville göra i framtiden. Precis som många andra så ville vi ta detta tillfälle i akt och resa utomlands. Nu i efterhand kan jag säga att det var en ren slump att det blev just volontärarbete och inte någonting annat. Det var som sagt denna organisations "jorden-runt-program" som jag fastnade lite extra för. Att få skräddarsy en resa och spendera några månader i olika länder, samt arbeta på olika projekt. Varken jag eller Fanny kopplade volontärarbete med att jobba gratis, utan såg det som en möjlighet att resa och upptäcka världen. Förhoppningvis kommer vi få uppleva kulturer på en helt annan nivå än vad exempelvis en turist eller backpacker gör. Att dessutom få göra en god gärning är bara ett plus och troligtvis mycket givande.

Mina/våra förhoppningar är dock inte att rädda världen eller förgöra fattigdomen, för det är tyvärr inte realistiskt och inte heller vad ett volontärutbyte handlar om. Ett volontärutbyte är, precis som det låter, ett utbyte. Samtidigt som vi hjälper andra så får vi även någonting tillbaka, vilket är anledningen till varför jag inte ser detta som att jobba gratis. Jag skulle istället kalla det att investera i sig själv. Förhoppningsvis kommer det det bidra till personlig utveckling och en ökad förståelse för omvärlden och andra djur och människor. Få nya perspektiv på saker. För mig handlar det även om att utföra och uppnå ett mål; bevisa för sig själv vad man klarar av bara man har ett intresse och en gnutta vilja.... /Malin

Från i måndaags när jag och Fanny kämpade med våra visumansökan till Indonesien.

Likes

Comments

Med endast 20 dagar kvar till avgång kändes det äntligen lägligt att publicera första gången här på bloggen. I detta inlägg tänkte jag berätta lite om det äventyr som väntar oss de kommande 7 månader; vart vi ska och vilka projekt vi ska arbeta på.

Den 14e oktober väntas första flygningen, som är på hela 19,5 timmar (inklusive 2h och 40min mellanlandning i Frankfurt), till centralamerika och Costa Rica. Vi beräknas landa 04.35 lokal tid, för att sedan bo på ett hostel och spendera 4 dygn i huvudstaden San José. Perfekt med en mjukstart på resan för att anpassa sig till tidsomställningen samt upptäcka lite av staden på egen hand.

Måndagen den 19e blir vi upphämtade av ICYE Costa Rica för att röra oss vidare mot pacific coast (landets västra kust mot Stilla havet) och vårt första projekt, Verdiazul. Detta är ett slags workcamp med inriktning på ekologi och bevaring av havssköldpaddans mångfald i ekosystemen de tillhör. Här kommer vi att bo och befinna oss 2 veckor innan vi åker tillbaka till huvudstaden.

Nästa projekt som väntar heter Obras del Espiritu Santo och ligger i södra delen av San José. Detta är en institution/center för främst barn och unga mödrar som kommer från svåra förhållanden och utsatta situationer. (Läs mer om projektet Här.) På detta projekt kommer vi att hjälpa till i cirka 10 veckor, samtidigt som vi bor i en värdfamilj.

I början på januari nästa år lämnar vi Costa Rica och flyger vidare till Indonesien och Semarang i centrala Java. Projekt nummer tre heter Slum Area project, där vi kommer vara i cirka 7 veckor och även här bo hos värdfamilj. Precis som namnet utlåter så befinner sig projektet i ett slumområde och är i svensk mening en slags förskola för utsatta och fattiga barn. (Läs mer om projektet Här.)

De sista 10 dagarna i Indonesien spenderar vi på ön Sumatra och Elephant conservation. Detta projekt har syftet att ta hand om elefanter med antingen fysiska eller traumatiska problem, samt ge utbildning och utökad förståelse till lokalbefolkningen för att minimera konflikter mellan just människor och elefanter. Som volontärer kommer vi bland annat assistera skötarna (även kallade mahouts) och delta i dagliga rutiner och uppgifter. Vi kommer dessutom bo på själva projektet.

I början på mars 2016 lämnar vi Asien och reser vi vidare till Afrika. Den 14e påbörjar vi arbetet på ungdomscentret Watoto Weto, vårt femte och sista projekt på resan. (Läs mer om projektet Här) I Tanzania kommer vi vara i staden Dar es Salaam i cirka 8 veckor och även här bo i värdfamilj. När vi avslutat vårt volontärarbete på Watoto Weto har jag och Fanny pratat om att stanna 1-2 veckor i Tanzania för att semestra och eventuellt besöka Zanzibar. Därav vet vi inte exakt datum för hemkomst ännu, men preliminärt i slutet av maj (perfekt tajmat till svenska sommaren...).

Nu har ni troligtvis fått en tydligare bild av vår resa och en liten aning om vad vi egentligen ska göra runt om i världen. De kommande 19 dagarna ska vi förhoppningsvis få upp några fler inlägg om bland annat syftet med resan, förberedelser och diverse. Tack för mig denna gång! /Malin

Likes

Comments