Jag är rädd, jag blundar, jag vill inte se. Barnet lilla vart blev du av? Jag försöker hitta dig, barnet lilla, jag kan inte hitta!
Du är vuxen nu, du är inget barn, men du försvann någonstans på vägen,  vart blev du av?

Orättvisa är ordet du tänker på var dag.
Barnet lilla, du har så mycket hat. Jag försöker förstå, barnet lilla, vad i dina tankar gror. 
Du är vuxen nu, du vet vad du gör, du har så mycket hat. Säg mig, vart blev du av?

Du lever i ett ständigt mörker, finner inte ut.
Barnet lilla du finner ingen ro. Jag vill visa dig all kärlek det finns omkringliggande men du vägrar att se.
Du är vuxen nu, inom sin tid du ska få se, all det underbara det finns att känna. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Som rubriken lyder.
För att må bra gäller det att ta tillvara på de saker i livet som gör en glad. Bara för att andra kanske anser att det är fel betyder inte det att de har rätt. Håll hårt i det du gillar, i det som betyder för just dig. Med de i dina händer kan du åstadkomma mycket med välbefinnandet. 

Likes

Comments

Den känslan av att inte vara bra nog, att inte kunna vara tillräcklig kommer ibland till oss. Vi vill prestera men hur gott vi än försöker blir inte den andra personen nöjd. Vi har det i våra kroppar, det är inbyggt i oss att vi vill prestera på en viss nivå och kunna tillfredsställa den andra. När den andra personen då inte verkar nöjd känns det som ett nederlag för oss själva. Inte självaste tanken på att den andra inte är nöjd, utan för att den kraft och energi man har lagt ner för att vara den andre till lags som är det jobbiga.

Det kan även vara så att personen i fråga är nöjd men att man själv inte känner sig tillräcklig. Den känslan av att inte vara bra nog kan äta upp oss inifrån och försöka ta över våra tankar i vardagen. Vi går runt och grubblar på om man är värdig den andras bekräftelse.

Så vad kan man göra för att känna sig tillräcklig? Det är en bra fråga och det finns bara ett vettigt svar. Leta efter svaret inom dig, där inne kommer man hitta svaret på vad man ska göra. Kanske ska man sänka sina förväntningar om sig själv och försöka inse att det faktiskt är ok, att det man gör faktiskt är bra. Men det kan även vara så att man gör allt man kan, utan att den andra personen är nöjd. Då får man sätta sig ner och verkligen fundera över om man ska försöka lägga mer kraft och energi för att vara den andre till lags. Om den andre personen gång på gång får en att känna sig otillräcklig kanske det bästa är att gå inom sig själv och inse att det man gör faktiskt är väldigt bra. Att man är tillräcklig, men den andre inte kan bli tillfredsställd nog.

Likes

Comments

Som en fortsättning på gårdagens inlägg hade jag tänkt prata om något som vi alla vill uppnå i livet, något som vi alla strävar efter. Det är inte alla som vet hur man finner det, ibland känns det som något som inte ens existerar, ibland finns det nära en och ibland är det precis utom räckhåll. Jag pratar om lycka.

För dig och för mig betyder ordet detsamma men för att kunna uppleva det krävs det olika saker. För att känna av någon typ av lycka är det flera spelbrickor som ska stämma överens och behov som ska tillfredsställas. Det gäller att använda spelbrickorna man håller i på ett klokt sätt och se en helhetsbild på livet. Vad händer om jag gör detta och hur kommer de få mig att må långsiktigt och inte endast för stunden?

Det fel man gör är att vi inte tänker på de handlingar vi gör och hur de påverkar oss på lång sikt. Dessa snabba handlingar vi gör kan vara för att det är ett behov vi har för stunden, något som får oss att må bra just där och då. Det är inte alltid dessa snabba handlingar är goda mot varken oss själva eller de runt omkring oss och när vi väl har tid att reflektera över vår handling inser vi att det inte var så bra vi trodde. Vi mådde bra för stunden men inte mer än så, sanningen är, att vi mår sämre när vi väl inser detta.

Vi behöver se längre än för stunden för att kunna uppleva riktig lycka. Se över och reflektera över vad jag själv som individ behöver för att må bra och känna mig lycklig. Kanske är det att alltid ha familj nära, någon att alltid känna sig älskad över eller att ha ett hus fullt med katter, kanske det t.o m. är en bra karriär eller pengar. Lycka är alltid olika från individ till individ och det gäller att hitta det som är det rätta för en själv. 

Likes

Comments

Så låt oss prata om hur man ser på saker och ting. som citatet ovan visar och om man ska översätta står det Den primära orsaken till olycka är aldrig situationen utan ens tankar om det. Låt oss bolla lite tankar om just det här.

Olycka skapas av de tankemönster vi har, hur vi väljer (antingen medvetet eller omedvetet) att se på saker och ting. Men vad är det som gör att vi får dessa tankar? De kommer ofta inte bara av sig själv utan de triggas igång utav en händelse eller ens belägenhet.

Låt oss säga att man inte känner sig bra, man känner dig nedstämd och t.o.m. olycklig utan att veta varför. För tjejer skulle man kunna skylla på PMS en gång i månaden, men om det är mer än så och inte alls är relaterat till just det. Vad är det som triggar igång denna känsla av olycka. Man vandrar runt utan att känna en enda lite gnista av lycka, varför? Här handlar det mycket om ens egna tankar, att ändra tankemönster. Det kan vara att man skyller på massor av småting utan värde bara för att ha en orsak. När man hamnat här gäller det att försöka se det positiva i saker och de små händelserna. Att bryta ett tankemönster är svårt men ett måste för att se lycka.

Sedan finns det de gånger allt triggas igång av ens belägenhet eller händelse. Det kan vara hur man väljer att se på livet i en/ efter en jobbig situation. I dessa stunder kan det vara svårt att se bortom de dåliga tankarna som skapar en olycka inom en. Men även i denna jobbiga situation gäller det att ändra tankemönster. Om man fortsätter tänka som man gjort kommer man inte komma framåt heller, utan man kommer vara fast och trampa på samma ställe. Ju längre man trampar på samma ställe desto djupare blir spåren, tillslut blir de så djupa att det känns näst intill omöjligt att få upp ena foten för att ta sig vidare.

Att ändra tankemönster är det viktigaste oberoende om de är orsakade av en situation eller ej, om man väl vill komma bortom olyckan. Det finns ingen som kan göra det åt en, utan det är upp till en själv att dra sig i kragen och försöka själv. Citatet är väldigt fint, jag älskar det väldigt mycket. Det är så enkelt, men även en värdefull läxa till oss alla. Att börja tänka mer på oss själva, våra tankar om olika saker i livet. Att oavsett hur jobbigt det är, är det bara vi själva som väljer om det ska bryta ner oss eller lyfta upp oss.

Likes

Comments

Vi har alla blivit sårade någon gång av en person vi älskar. Om du inte blivit det har du haft väldig tur. För att bli sårad är något väldigt jobbigt och som ibland kan sätta djupa spår inne i en. Det spelar ingen roll om det är en familjemedlem, vän eller partner, ett svek är ett svek och man blir alltid sårad.

Denna person som sårar kan vara någon som man bryr sig om, känner för... älskar. En person vi vill ska känna samma tillbaka som vi känner för dem. Vi sätter oss in i tanken att vi ska leva i harmoni med medkänsla och respekt. Att denna person ska göra något för att såra oss känns som en miljon år bort, det får inte hända.

Första sveket skulle man kunna tro är det tuffaste. Man drabbas av en chock, "det händer bara inte" är ens första tanke innan tankarna flyger vidare till 100 andra. En känsla av ilska, avsky, oro, missnöje är känslor som kan börja bubbla upp i ens kropp, försöka ta över. En person man bryr sig om har sårat de känslor man har, dragit ner en i ett djupt hål.  När vi väl har fått smälta sveket kommer de andra tankarna, vad händer nu, hur ska detta hanteras? Vi undrar om vi ska försöka se bortom sveket och leva vidare med den person som vi älskar eller gå vidare. Vad vi än väljer måste vi ta oss ur detta djupa hål vi fallit ner i. Kanske har man någon där uppe som kastar ner ett rep och hjälper en upp, kanske har man inget hjälpande hand. Det blir då en jobbig resa där man ska försöka klättra upp, använda all den kraft man har för att kunna se ljuset igen. Det viktigaste är att man inte ger upp och stannar in den mörka hålan.

De flesta gånger kommer man upp ur hålan, med en tanke att allt ska bli bra. Man har en förväntan om att man ska kunna gå tillbaka att leva i harmoni, medkänsla och respekt. Vi försöker men vi har en rädsla som bubblar i vår mage, vad om det händer igen? Kanske vi går vår egna väg, eller väljer att ge en ny chans.

Man skulle kunna tro att första sveket är det jobbigaste. Vem vet, kanske det är så? Men vad om du kämpat för att ta dig upp ur den djupa hålan? Du har börjat bygga upp din tillit igen, kanske till samma person, eller någon annan, med en förväntan att leva i harmoni, medkänsla och respekt... tills den dagen du får uppleva allt om igen. Det hårda fallet, sveket.

Hur mycket svek klarar vi människor av innan vi säger stopp? Hur mycket klarar vi av innan vi faller sönder eller bestämmer oss för att aldrig lita på någon igen?

Likes

Comments

Jag har alltid varit en tänkare. En människa som tänker, kanske t.o.m. lite för mycket. Ni vet hur det är, man går runt och ältar sina tankar utan att komma vidare med de. De är som att de har stannat upp, upprepas och bara för oljud som en upphakad skiva. Ibland är de bra, ibland lite sämre, ibland helt.... outhärdliga. Vi alla har dem, tankar som springer runt i våra huvuden och skapar de känslor vi har inombords.

Det har kommit en tanke till mig flera gånger, flera år, att jag skulle skapa en blogg. En blogg där jag dels kan få skriva av mig med mina tankar, men även dela med mig. Vi alla har dem, känslor. De kan ibland vara tuffa, ibland helt underbara. Vi alla har dem. Genom att skriva hoppas jag att du, som läser detta ska kunna förstå att du inte är ensam. Vi har alla tankar och funderingar som vi bara vill skrika ut, men... vi ger inte ifrån oss något ljud. Vår röst är stum.

Med denna blogg tänkte jag dela med mig av mina tankar, varje dag. Jag vill vara rösten som gör dig berörd, som får dig att tänka, kanske tänka om eller tänka efter. Tänkte därför att det passade perfekt att vara med i tävlingen #nouw30daychallenge samtidigt. Varför inte? Här är länken: http://nouw.com/magazine/boosta-din-blogg-och-vinn-resa-till-lond-4221

Men det är inte just därför jag börjat blogga. För en tävling som varar i 30 dagar. Jag har inga ambitioner för de kommande 30 dagarna. Utan min önskan är att nå ut till er som vill läsa och bli berörda. Jag vill att NI ska kunna dela med er till mig så som jag delar med mig till er. Vi alla har vår egna historia, om ni har någon historia eller tankar ni vill dela med er anonymt, skriv till mig och jag delar med mig av den här på bloggen utan namn. Ingen ska känna sig ensam.


Tillslut med detta inlägg vill jag passa på att berätta lite om mig själv. Jag är en 22 år gammal tjej (23 i Mars) som är långt ifrån perfekt. Jag är den vanliga tjejen du går förbi på stan eller som du ser sitta på tåget med sina hörlurar i öronen. Jag är den tjej som inte vet vad hon vill med livet men som ändå håller fast vid sina studier på högskola utan att veta om det är det hon vill jobba med. Jag är en tjej som nyss blivit hjärtkrossad och lämnat sambon som hon trodde var den rätta. Trots hjärtkrosset har jag hittat en helt underbar kille att hon tror det är för bra för att vara verklighet. Jag äger en hund som jag älskar över allt annat, men som jag knappt har råd att ha kvar. Jag lider av kronisk migrän vilket gör att jag flera dagar i månaden ligger och tycker synd om mig själv i soffan, rädd för att röra mig då jag vet att huvudvärken blir värre av minsta rörelse i kroppen. Så här är jag, förvirrad i mitt egna liv, en tjej som är långt ifrån perfekt. Men jag är stolt över mitt liv, glad över att vara jag. Jag är den vanliga tjejen du möter eller ser gå förbi. Och här är mina tankar. The voice of the heart.

Likes

Comments