Det fina i att förlåta utan en ursäkt. Att se det bästa, det fina som finns därinne i varje själ, trots att det som syns är ont. Det fina i att finnas där, även om de egna känslorna kommer i andra hand. Att prioritera tiden även när det inte finns någon. Ett hjärta som inte slutar att ge även om det inte får lika mycket kärlek tillbaka, som håller kvar trots att det blir smutsigt. Behåll det så länge det går. Ditt fina goda hjärta.   

Det fina i att vara känslig, du tog det. Som att riva av ett plåster lika fort kan allt falla. När smärta tar över. När ett hjärta ger upp, när det inte känns lika varmt och oskyldigt inombords. Världen känns kallare och hårdare, mer grå än tidigare. När det fina långsamt dör och dödar det goda som finns kvar. Det gör ont. Ingens himmel blir grå utan orsak. Ingen väljer att släcka värmen mot gråa stora moln. Ett hjärta blir inte kallt om det inte har stått ute i kylan ett tag.

Likes

Comments


Köpt en hel del nytt inom smink som är påväg, men inte kommit riktigt än. Köpte ett countour och highlight- stick som jag velat prova länge och speciellt till resan till Sydafrika - både smidigare och mer återfuktande för huden än puderformen. Endast 99 kronor från Kicks! Köpte även lite annat som är mindre intressant, en sockerkaksform och lite böcker. Bara för att det är jag, litteraturnörden. 

Likes

Comments

Att tycka om sig själv borde vara det allra första vi lär oss när vi nyfiket öppnar ögonen efter att ha kommit till världen. Det finns så otroligt många olika trådar som drar och dansar likt en marionettdocka över alla brister och fel för att kartlägga varje misstag och fel. Livet är en teaterscen och varje scen går åt helvete, inte enligt manus. Fel personlighet och fel kropp. Allting för att vara betydelsefull. Att vara någon helst en bättre version.

Jag har alltid haft svårt att tycka om mig själv. Jag har fortfarande svårt att tycka om mig själv. Jag är inte utåtriktad och karismatisk, avskyr oftast att ta plats och föredrar kulisserna framför teaterscenen. Jag är introvert. Gråter ofta och känner allting lite för starkt. Varje detalj och det skrämmer mig ibland. Jag ger alltid mycket av mig själv eftersom jag älskar leenden och skratt. Att få ge lycka. Jag kan bära alla svårigheter, jag tar smällen. Jag inbillar mig att jag klarar allt eftersom ett mörkret redan finns hos mig. Jag kan laga mig själv även när det gör som ondast. Och det gör ofta ont.

Jag kan hata att jag inte kan hantera mig själv. Jag kan älska att jag kan ge av mig själv. Jag är kaos. Jag är pedant. Jag kan vara tvetydig, ibland vet jag inte vet var alla motstridiga tankar ska ta vägen. Det är den största klyschan av dom alla, att tycka om sig själv. Det går att säga en fras till sig själv 100 gånger. Precis som med alla klyschor är det svårare att faktiskt komma till insikt. Ibland kanske det handlar om att acceptera pusselbitar som gör mig till just mig. Det kanske handlar om att leva livet och ibland bara klara av det. Det räcker, att vara någon. En ganska bra jäkel också.

  • 29 readers

Likes

Comments


Finaste maten som jag åt i fredags, efter tentan. Alltid lika gott! Nu ska jag försöka sova snart. Imorgon börjar nästa del av kursen av vetenskapsmetodik och det kommer bli en lång dag.. Känner redan hur gäspningarna anfaller även om det är flera timmar tills jag ska behöva utstå pratet om kvantitativa metoder. Nattti. 

Likes

Comments

​Kanske den finaste filmen som finns, som alltid träffar mig rakt i hjärtat. Jag fastnar speciellt när vid det ögonblicket när Julia Roberts berättar om sin barndomsdröm på balkongen. En balkong på högsta våningen i lyxsviten med kärleken i sitt liv skymtande i bakgrunden. Sin barndomsfantasi om kärlek. Alltid när hennes mamma var arg, så låste hon in henne likt en prinsessa i ett torn. Hennes mamma var i den stunden en häxa som höll henne inlåst och allt hon väntade på var prinsen med sin vita springare. Som räddar henne med ett draget svärd och offrar allt för kärlekens skull. Jag kan inte låta bli att tänka att vi alla vill bli räddade, från oss själva eller från världen. Och det finns en önskan om att det ska finnas någon, en riddare som kommer offra lite extra. Det där extra som ingen annan tidigare har gjort. Någon som bara vill vara nära föralltid och inte säger "jag har fixat en fin lägenhet och pengar åt dig, älskling". Så slutar inte sagan om prinsen och prinsessan. Jag vill ha mitt föralltid. Jag vill ha sagan och det lyckliga slutet.  

Likes

Comments

Contains affiliate links


Känner mig lite allmänt trött på vetenskaplig metodik just nu.. Jag har tänkt att plugga någon timme innan jag slocknar. Lovar alltid mig själv en massa tid till plugg innan sängen väntar, det är ett sätt för att få mig trött och varva ner, kanske en konstig anledning. Men det funkar, för mig iaf. Jag klickade mig runt på nätet och hamnade på nelly, finns få saker jag verkligen gillar så mycket som kläder. Fastnar alltid i shopping när det är pluggdags - här är några av mina favoriter för tillfället.

Likes

Comments

Ibland känns världen så jävla stor och verkligheten främmande. Allting snurrar och alla verkar funnit en plats utom jag, jag vill helst inte ens delta i verkligheten. Oavsett hur ledsen jag är, arg eller irriterad så får ingenting utlopp längre. Jag känner mig slut. Om det ens kan räknas som en känsla eller om det bara är en plats att befinna sig på. Det känns som att jag tar slut ibland, delvis för att min personlighet som introvert innebär att det krävs viss återhämtning efter samtal och möten med människor. Jag tar även slut känslomässigt, när jag inte hinner sortera alla detaljer och analysera, det blir kaos och slutar i huvudvärk. Vissa dagar kan jag inte ta mig upp från sängen. Jag är för trött för att orka, även om jag har sovit flera timmar mer än jag brukar. Jag ligger kvar i väntan på energi, eller va fan som helst som inte är grått - något som känns, som inte är fantasi. Jag flyr till böckernas värld eller spenderar tid med mig själv och mina tankar. Jag försvinner ibland och alla undrar vad jag tänker på. Jag kan inte svara för jag vet inte alltid själv, jag vet bara det är så lätt att fastna i mina egna tankar. I scenarion som aldrig kommer ske, i berättelser skapade för mig men som inte är sanna, i drömmar där jag ser mig själv som jag vill vara. Men fan, ingenting finns på riktigt. Jag måste hitta min plats och mig själv. 

  • 51 readers

Likes

Comments

I know I promised to stay away, but every promise don't work out that way.


Likes

Comments


Såhär ser varje dag ut just nu. Försöker i stort sett överleva dagarna samtidigt som jag behöver plugga på kvällarna, haha. Det tar mycket tid och jag känner pressen närma sig för tentor och resan till Sydafrika. Jag försöker att inte tänka på det alltför mycket. Men vem försöker jag lura, jag tänker alltid för mycket. På precis allting. Ska fortsätta plugga och sen sova. Upp tidigt imorgon igen med föreläsning hela dagen.

  • 71 readers

Likes

Comments