Header

Sommarkvällar med älskade mamma.

Dagar och kvällar på Tylösand, sånt som får en att tänka: fan vad vackert Sverige kan vara.

Festivaldagar och nätter i Båstad, Peppes bodega och allt som hör Båstad till.

En glass eller två.

Summerburst i Stockholm, vi trodde knappt vi skulle överleva. Men två timmars sömn efter studenten och påt igen ba.

Grät över att jag inte skulle få se Håkan, men hade änglar till klasskompisar som fick tag på två extra. Håkan Hällström, mitt hjärta kommer alltid att helas av dina texter. Går sönder inombords av att vara i D.C nästa konsert.

​Satt i en park i Göteborg, solen sken, vi åt jordgubbar och levde på lyckoruset innan vi skulle se Håkan.

En och annan frappe och ett och ett annat deeptalk.

Utekvällar på Mårtenssons och Bulls, för att sällskap från norr har jag haft hela sommaren, och det kan en ju inte låta bli att fira. Tack för alla visits, love love love

Har träffat min stjärnsyster. Samma namn och samma själ. Hon är viktig.

Utforskat Halmstads gator med Agge the one and only, och miss Mandy.

Största händelsen var ju ändå studenten, balen och flytten till Halmstad. Shit vilka förändringar jag gjort i mitt liv.

Köpte en megafon, jag ville höras, det var ju ändå mitt liv som började på riktigt.

Balen var tveklöst en av de bästa kvällarna in my life.

Klassen sprang först ut, inte förvånande, vi förtjänade det.

Smög in i en kohage med min bästavän. Jag var lika rädd som jag ser ut, men ack så roligt vi hade.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Har tyvärr inga bilder som riktigt fångar hur det kändes att vara där och då. Hur kändes det egentligen att stå där med den vita fula mössan på, ett kuvert i handen och ta i för glatta livet med en grupp människor som dagen därpå skulle ta olika vägar i livet. Dagarna innan, nä nu ljög jag, (läs halvåret innan) dränktes jag av panik. Vad fan gör jag med mitt liv? Vad ska det bli av mig? Vart vill jag bo och vad vill jag göra? Allt är inte fint med studenten, det är inte bästa tiden i livet, för det är så lätt att känna sig så jävla vilse. 

Studenten var fantastisk, men jag glorifierar den inte, långt ifrån. Jag älskar att jag fick vara där och då med människor som betyder hela världen för mig. Jag älskar att jag fick krama om min släkt och mina vänner. Det var det bästa, fan vad jag uppskattar alla dem. Det är inte förrns nu, i slutet på augusti som jag känner att livet är förbannat jävla bra. Jag vet vart jag ska, och det finns ingenting som kommer att komma i vägen för det nu. Tack Ida, för att du tror på dig själv och för att det kommer ta dig så långt i livet.


Likes

Comments

Ni som läst mina texter förut vet att jag tycker om att hylla, så här är en för dig min älskade syster. Du och jag, det finns ingenting i livet som känns mer rätt än just de tre orden. Ingen annan kommer någonsin att kunna förstå. Vår vänskap har växt till någonting större än livet själv, ända sedan den där midsommaraftonen som verkar vara så förbannat svår att sätta ett datum på. Jag minns att jag visade dig ett av mina gömställen och där satt vi du och jag, vi viskade hemlisar, som om vi visste redan då vad vi skulle bli. 

Jag har sagt det till dig så många gånger, men du förtjänar att höra det tusen gånger om: du är allt. Vilket ord kan beskriva dig mer än just det: allt. Du är stjärnhimlen ovanför mitt huvud, luften omkring mig och marken jag går på. Du är ju till och med andetagen och hjärtslagen. Du finns i varje skratt och längs med varje tår, inte en dag utan dig. Är du inte med mig kroppsligt, så är du fan där själsligt, det bara är så. Det är klart att jag är någon utan dig, jag har alltid varit någon, men jag är bara så mycket bättre med dig. För visst är det svårt att undgå hur bra det låter: Ida och Pernilla, Pernilla och Ida. Det stod skrivet någonstans innan vi föddes, att våra liv hör ihop, jag bara vet det. 

21 april föddes jag, 23 april föddes du, inte för att jag tror på Gud, men om det finns något övermäktigt i denna värld, måste denne ha tänkt att dessa två ska få vara med varandra hela livet. Bäst hade det ju ändå varit om vi föddes på samma sjukhus, fan va coolt om det hade blivit så. Men jag är rätt nöjd med att jag fått ha dig i mitt liv så länge som jag haft. Det är ett privilegium att få kallas för din bästa vän. Någon gång måste vi väl växa upp tyvärr, men tryggt är det iallafall att veta att mina barn kommer få världens bästa gudmor och att jag kommer ha världens vackraste brudtärna. Framtiden är rätt oviss och oväsentlig just nu, så viktigast av allt är ju ändå att fick jag den finaste bästa vännen en kan ha här i livet. 

Likes

Comments

Wow, vilken grej. Idag är första dagen på resten av våra liv. Fan vad vi klagar, skriker och gråter. Livet suger ibland, jag vet det. Jag är inte den som tror att allt i livet är fint, för så är det inte. Men vi lever faktiskt, och varje gång vi slår upp ögonen för en ny dag, så är det vårat val vad vi gör av den. Jag har bestämt mig för att flytta för andra gången denna sommar. Från Timrå till Halmstad och från Halmstad till Washington D.C. 

Flytten från lilla staden jag bott i nästan hela mitt liv var till en början bara hemsk och smärtsam. Känner väl egentligen att det var Sundsvall jag lämnade, för Timrå har aldrig riktigt känts som mitt hem. Jag lämnade hur som helst vad som varit min trygghet i 15 år av mitt liv. Jag grät varje gång jag hörde mina vänners röster i telefon för det kändes så overkligt att vara 90 mil bort från dem.

Nu ska jag lämna allt jag älskar i ett års tid. Det är så himla lätt att se vad som är viktigt i livet när allt inte är som det brukar längre. Jag vill bara skriva det i text här så att det finns kvar mycket längre än våra liv täcker upp för: Jag älskar er, mina föräldrar, mina systrar, min mormor och farmor, mina släktingar, mina skyddsänglar där uppe, och förutom allt det uppenbara så älskar jag mina vänner som om de var mitt kött och blod. Tack för allt det fina ni gett mig i mitt liv, det skall jag minnas när jag är gammal och grå. 

Fan vad långt detta blev, ville väl egentligen bara få fram att livet börjar nu. Det börjar om hela tiden och jag tycker konstigt nog om brutalförändringar. Skrev för något år sedan i notiser på mobilen att jag ville bli äventyrare. Jag vill inte bli läkare eller försvarsadvokat, jag vill leva, leva lyckligt och farligt. För mig är inte lycka att jobba på ett välbetalt jobb, ha hus, familj och bil. Lycka är främmande länder, främmande ansikten, adrenalinkickar, en dag på stranden, ett åk i frittfall, en shoppingrunda, ett dopp i havet, en picknick i solen, hjälpa andra människor, ja listan är lång. Givetvis ska det väl bli något vettigt av mig en vacker dag också, men den dagen är inte kommen än.


Likes

Comments