Med facit i hand så var symptomen min längtan av att få bli gravid - det vill säga skengraviditet. Min period kom på fredagmorgon. Dock såg jag i veckan att NC detekterat min ägglossning, men vi missade den med en dag och lade av med bebisverkstaden dagen innan. Denna gången ska väntar vi in en fast glad gubbe på ÄL-testerna. Det är inte bara att bli gravid - mycket som ska stämma och tajma, men skam den som ger sig sägs det väl :) 

Har åtminstone fått ägglossning med hjälp av Letrozol, alltid en början! Jag känner mig mindre på helspänn med allt detta nu också, vilket är skönt. Inte lika stressad och orolig, vilket nog gör sitt positiva för kroppen (och knoppen). Men längtan och önskan att få vår bebis under 2018 består <3 ​

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

​Idag har jag BIM enligt min app, men vet att min period kan vara fördröjd 1-3 dagar så sitter lugnt i båten fram tills på lördag. Har den inte dykt upp tills dess så gör jag ett test på morgonen. Har läst att en del fått negativt test på BIM och inte plussat förrän efter några dagar eftersom HcG nivån inte varit tillräcklig i början. Då jag ska iväg på en tillställning under lördagen där det kommer serveras alkoholhaltiga drycker så hade det varit skönt att få ett tydligt svar. Om perioden inte dykt upp och jag testar negativt kommer jag ändå vara restriktiv med alkoholen, utifall att. 

Molvärkarna har hållit i sig, dem kommer och går under dagarna. Igår kväll vid sängdags var den relativt kraftig och jag tänkte att det var perioden som gjorde sin entré, dock brukar jag aldrig ha mensvärk innan den dyker upp men däremot efter den varat i några timmar eller halvdag. Jag använder även progesteronkrämen varje kväll och inga biverkningar av den. Fortsätter med den fram till period eller första VUL, beroende på hur det går :) 

Det känns som om jag jinxar något, men har funderat en del på BFL om det är så att det gick vägen. BFL hamnar kring mitten av juli, och utan att gå in på detaljer så vet vi alla hur underbemannad sjukvården är under sommaren och att vården därmed blir bristfällig. Å andra sidan lär jag hinna finna mig i det fram tills det är dags om det är så, men tycker att det är en väldigt ohuman tanke att behöva ha redan innan jag vet om jag plussar eller inte. 

En annan, roligare, fundering är hur jag skulle berätta för min P. Om det är negativt är det inte så mycket mer att lägga fram än att det inte fungerade denna månad. Desto roligare skulle det vara att berätta en positiv nyhet. Jag kommer, förhoppningsvis, hinna/kunna filma hans reaktion vid ett positivt test. Vill nog även filma familjens reaktioner för jag tänker att det är ett fint minne att ha kvar. Dem ska nog få något slags paket relaterat till en bebis, det ska inte vara helt uppenbart på en gång. Får fnula vidare på det eftersom dem inte kommer få veta förrän efter ett VUL. om vi blir gravida.

Jag försöker att inte tänka på så många andra symtom utan väntar in denna vecka. Jag har åtminstone varvat ner från den efterforskningshets jag bedrev förra veckan och veckan innan det. Kanske har jag landat i att efter ägglossningen måste naturen få ha sin gång och att oroa sig inte hjälper till eftersom det bara är massa obesvarade frågor inom mig - som jag ändå inte kan få svar på förrän (förhoppningsvis) i slutet av denna vecka. 

Jag hoppas, hoppas så att vi får plussa denna månaden! Om inte denna gång så kanske nästa <3 

Likes

Comments

​Fem dagar efter jag testade positivt på ägglossning och molande värk i magen kommer och går fortfarande. Känns som en lindrigare variant av min mensvärk som jag brukar ha. Enligt temperatur så har ingen ägglossning ägt rum, vilket är det motsatta scenariot från förra månaden. Då sa temperaturen att min ägglossning ägt rum men jag fick inte ett enda positivt utslag på ägglossningstesten. Denna månad har jag fått utslag på ägglossningstesterna och känt av i min kropp att det var något på gång eftersom jag trodde att äggstockarna var på väg ut där i två dagar. 

Pratade med gynekolog om detta och fick inget direkt svar av henne mer än att vi ska försöka i sex månader och har vi inte lyckats bli gravida tills dess får man börja en utredning. Så fram till april ska vi försöka enbart med Letrozol och ägglossningstester. Min kropp, ägglossning och gynekolog förstår inte att jag har ett utrymme av kontrollbehov att fylla, haha. Men jag får försöka ta det för vad det är och lita mig mot vetskapen att det på något sätt ska bli så att vi får vår lilla knodd. Förr eller senare. 

Eftersom jag försöker känna efter och analysera eventuella symptom så har jag även kommit över en del som blivit skengravida som haft samma tendenser för sig. Rätt fascinerande att hjärnan kan lura kroppen att känna saker - och mer fascinerande att fenomenet inte lyckats bevisas vetenskapligt (av det jag läst). Känns som att jag kan ligga i riskgruppen för det om jag inte ger mig med mina efterforskningar nu. 

Lyssnade på läkarpodden där en av poddarna drog direkta paralleller från träning till missfall - och att hon var övertygad att det fanns en koppling däremellan. Men det känns knepigt att träning ska kunna påverka ett eventuellt missfall då det är kroppen som avgör om embryot/fostret är livsdugligt - det borde inte finnas någon koppling däremellan? Sedan förstår jag att kopplingen är självklar för henne då det är enda gången hon tränat under en graviditet och enda gången då hon fick missfall. 

Likes

Comments

Igår hade jag molande värk i nedre delen av magen, liknande samma värk som jag upplevde innan och vid ägglossningen. Jag skulle egentligen ha tränat på eftermiddagen men blev lite orolig av värken så jag stannade hemma. Det var i och för sig bara två dagar efter min ägglossning igår så kanske bara efterdyningar från den som jag upplevde. Jag tog faktiskt ett test bara för att se att jag inte fortfarande ägglossade och det visade en rund cirkel - negativt. När jag drog ut stickan så hade jag dock två sträck, kontrollsträcket samt det andra sträcket (dock väldigt vagt). 

Jag kunde i vilket fall inte hålla mig ifrån att söka upp vad det skulle kunna vara. En del hade känt samma smärta när ägget fäster men det borde vara alldeles för tidigt för mig vid en eventuell graviditet? Överstimulering, inflammation, cancer, utomkvedshavandeskap var andra potentiella åkommor, så den googlingen gjorde varken från eller till mer än att jag bara skrämde upp mig själv. Idag är all molande värk i princip borta så allt är nog utom fara.

Jag antar att jag blir extra nojig och känner efter på alla symptom - och då inte bara för en eventuell graviditet utan ifall att det är en överstimulering av tabletterna eller annat. Jag tror dock inte, som sagt, att vi lyckades denna månad så jag är peppad på nästa cykel! 

Likes

Comments

Vilken nervositet och oro jag hade inom mig samma vecka som jag visste att min ägglossning borde komma! Jag började testa redan på cykeldag 11 för att vara någorlunda säker på att jag inte missar att detektera en tidig ägglossning då jag läst att den kan komma både tidigare och senare när man äter Letrozol. Cykeldag tolv fick jag en blinkande gubbe på testet, vilket jag även fått förut men dagarna efter jag testat förut har visat negativt så jag vågade inte tro någonting och jag tyckte att sträcket på testet var väldigt vagt.

Fredag, fortfarande blinkande gubbar men nu både morgon och eftermiddag. Lördag morgon hade jag en blinkande gubbe igen, och för mig var det en vinst i sig eftersom jag aldrig testat positivt så många dagar i rad. Sedan efter lunch på lördag när jag testade igen så kom den fasta gubben på displayen! Jag tog även ut testet för att se att det var två tydligt definierade sträck - och det var det! Då jag inte fått så tydliga och positiva resultat på ägglossningstesten tidigare var det som en sten som lättade. Så himla glad att det verkar som om Letrozol givit resultat på denna cykel. Jag har aldrig tidigare känt av i kroppen att jag haft ägglossning, men den här gången kände jag värk på båda sidorna under de fyra dagar som jag ska ha haft högst fertilitet.

Jag har inga förhoppningar om att vi lyckades på denna cykel men det är okej. Det är trots allt första cykeln vi försöker och det är inte helt lätt att pricka in rätt dag och ha sannolikheten på sin sida. Jag tror man får försöka vara snäll mot en själv och varandra - vi försökte verkligen denna cykel och om inte denna så kanske nästa. 

Likes

Comments

Jag har nu ätit första singelkuren med Letrozol​ och jag har även besök hos BM på torsdag för att se om det resulterat i några äggblåsor. Första dagarna inga direkta symptom men sista dagarna har jag varit obotligt trött och haft ett ovanligt känsloregister som svajat rejält åt alla håll. Jag har blivit förbannad för småsaker, alltså så förbannad så att det känns som om det brinner inuti mig, jag har blivit ledsen som om det känns som om jag står i ett mörkt hål och jag har kunnat titta på P och överväldigats över hur mycket jag håller av honom. Jag har kunnat känna alla känslor på en och samma dag, så det är inte utan att man känner sig lite instabil och.. konstig? Cykeldag 10 ska jag även börja med Progesterall-kräm. 

Även fast man inte ska så har jag dammsugit internet på information om Letrozol, andras upplevelser och resultat. Jag hamnade även in på någon engelsk sida där man kunde räkna ut sannolikheten att IVF skulle fungera på första försöket baserat på ålder, sjukdomar, ägglossning och så vidare. Det tog lite väl mycket skruv en kväll så nu ska jag försöka att inte leta så mycket information. 

Relationsmässigt så känns som om jag är den enda av oss som funderar på detta. Jag känner mig ensam i det och hela processen upplever jag ligger på mina axlar. Samtidigt vet jag inte om det är känslomässiga biverkningar och inre stress som gör att jag känner så? Jag är en kontrollmänniska ut i fingerspetsarna och i detta har jag ingen kontroll alls. Jag gillar inte att inte kunna påverka eller styra processen. 

Nu återstår väntan och nervositet fram tills på torsdag. Allt blir en enda väntan i flera steg! Väntan på att få börja kuren. Väntan på att få se om det resulterat i äggblåsor. Väntan på ägglossning och försöka pricka in den. Väntan på menstruation eller utebliven menstruation. Och sedan all nervositet och väntan om det skulle gå vägen. Borde ingå en lobotomering i samband med Letrozol? 


Likes

Comments

Jag har alltid haft en tanke kring att det kommer vara svårt för mig att bli gravid. Jag vet inte vart den tanken kommer ifrån eller varför jag alltid haft en den känslan i kroppen. Därför kom det kanske inte som någon chock, även om det var väldigt ledsamt, när jag upptäckte att jag inte har någon ägglossning.


Jag slutade med p-piller för mer än ett år sedan och har sedan dess använt temperaturmetoden för att få en bättre kontroll och kunskap på min egen cykel, men främst för att bli kvitt hormonerna från p-piller. Jag har alltid haft en regelbunden cykel och aldrig några problem med den, så jag har tagit för givet att allting är i sin ordning. Förstod senare att bara för att man har regelbunden mens så betyder det inte att, bland annat, ägglossningen fungerar som den ska.


När jag upptäckte detta hemma efter x antal ägglossningstester bokade jag tid hos en specialistgynekolog då det även finns PCO i släkten. Hon gjorde ett ultraljud på mig och såg mycket riktigt att min slemhinna tydde på att jag skulle ha ägglossning nu och att båda mina äggstockar såg fina & friska ut, men det fanns ingen tillstymmelse till äggblåsa som släppt. Gynekologen trodde att min ägglossning inte kommit igång igen efter p-pillrena och att jag genetiskt har svårare att få en normal ägglossning - och därmed även bli gravid på egen hand.


Alla har sagt till mig att det är så lätt att bli gravid, att det händer när man minst anar det och att det inte är några problem. Jag är "ung och fertil" och så vidare. Medan jag alltid svarat att jag tycker inte att man ska ta det för givet och att chanserna att bli gravid inte är jättestora - även för den utan sjukdomar och problem. Ofta hör man om dem som lyckades på första försöket eller att det inte var planerat, det bara blev. Sådana historier är jobbiga att höra, även om jag gläds å deras vägnar, när man vet att man själv inte kommer vara med om samma överraskningsmoment utan graviditeten kommer vara resultatet av planerande och tester. Även om glädjen vid ett plussande självklart är densamma oavsett om graviditeten varit planerad eller spontan.


Jag har fått Letrozol utskrivet för tre månader till att börja med. Till skillnad från andra, vad jag har förstått, så fick jag ingen ny tid för uppföljning i första cykeln med Letrozol för att se om något ägg vuxit till sig, utan en uppföljning kommer först i december då gynekologen trodde att det inte behövdes. Jag känner nu efteråt att jag skulle ha propsat på att få en uppföljning redan i första cykeln för att se om det finns någon äggblåsa som vuxit till sig.


Jag börjar min första kur med Letrozol nu till veckan. Det är något jag både ser fram emot då det kan resultera i en graviditet men också väldigt orolig och stundtals ledsen för att det inte ska fungera. Som kvinna känns det som att kunna bli gravid är den mest naturliga saken i världen, att man ska kunna bli det som kvinna, som en fundamental egenskap som man ska besitta. Jag känner mig misslyckad i min egen kvinnlighet då jag inte kan det. Å andra sidan är jag tacksam att det finns medel på vägen som kan hjälpa naturen på vägen. Nu håller vi tummarna.

Likes

Comments