View tracker

För några månader sedan läste jag en klockren artikel om frånvarande pappor och kände att YES, äntligen någon som vågar ta upp ämnet och skriva som det är, men så vaknade jag och läste kommentarer under artikeln som skuldbelade mammorna och utgjorde dem som boven i dramat, dvs. att det skulle vara deras fel att männen inte tar sitt ansvar och är frånvarande.

(Nu kommer jag skriva utifrån frånvarande pappor, även om jag vet att det finns omvända situationer så är det inte där fokuset ligger i just i det jag skriver, utan utgår ifrån just den specifika situationen med frånvarande pappor och ensamstående morsor.)

Varje sekund kan en frånvarande pappa frångå sitt ansvar, varje sekund kan han välja att göra vad han vill med sin frihet, och varje sekund är ansvaret den ensamstående mamman total. Kan inte ens planera in en kväll med vänner om jag inte lyckas skaffa barnvakt, vilket jag ibland inte lyckas med, medan frånvarande pappan kan vara ute och festa och göra vad han vill med sin frihet varje kväll om han så vill. Ansvaret andas mig i nacken vareviga sekund och ibland är det svårt att andas, svårt att känna sig som en fri människa utan ångest när ansvaret aldrig fördelas rättvist mellan två människor som faktiskt trots allt var lika delaktiga i ett gemensamt händelseförlopp.

Det är den oundvikliga tystnaden och att bli tvingad till acceptans som stör mig, att behöva finna sig i orättvisorna utan att få lov att tala högt om dem. "Du ska inte vara bitter" och "Du valde ju att behålla", samt att jag har den största vinsten, det vet jag, men ibland är jag utmattad. Och ibland är jag bitter. Och det ska vi tamejfan få lov att vara också. Jag vägrar vara tysta, duktiga flickan som ska tvingas acceptera att samhället ser ut som det gör, en roll jag faktiskt infunnit mig i väldigt väl under livets gång men jag har börjat ta mer plats nu, tänker inte ställa mig i ledet och se på orättvisorna utan att våga prata högt om dem.

Så fort det skrivs en artikel där mäns beteende ifrågasätts och kritiseras ska det alltid finnas minst en man som känner behovet av att kommentera det med argument som säger ”Ni kvinnor har det minsann så jäkla bra, så ni ska inte klaga. ni är så privilegierade” etc och det är minsann så synd om männen

Feminismen strävar efter jämställdhet. Det är därför problem tas upp med de olika könens privilegier.

MEN det handlar inte om att göra det till någon slags tävling där vi ska avgöra vem det är mest synd om. Trots detta ska det ändå alltid göras till en slags tävling där vissa män känner behovet av att skrika ”Det är minsann synd om oss också!!” så fort kritik riktas mot männens håll.

Kvinnor blir förtryckta på olika sätt, och det är inte lätt att våga stå upp och tala ut om orättvisorna som cirkulerar i samhället, så därför känns det oerhört provocerande när män ska förminska upplevelser och erfarenheter och vrida det till att det är männen som är i underläge.

Det skrivs en artikel om våldtäkter och i kommentarsfälten kan vi läsa om hur offren falskt anklagar männen för att våldta och på så sätt förvirrar statistiken

Det skrivs en artikel om frånvarande pappor och i kommentarsfälten kan vi läsa om hur mammor förnekar sitt barn umgänge med pappan, falskt anklagar och skuldbelägger honom för att på så sätt få enskild vårdnad om barnet.

Ständigt flyttas fokuset från sakfrågan och belyser kvinnor som maktsökande och manipulerande.

Varför kan vi aldrig acceptera att det finns män som våldtar, det finns män som skiter fullständigt i sina barn, det finns män som misshandlar, det finns män som inte är kapabla att ta ansvar för sina handlingar osv?

Varför ska det alltid vara kvinnans fel om mannen inte beter sig?
Och varför ska vi ständigt normalisera och ursäkta sådant beteende?

Så som jag känner och så som många andra ensamstående mammor som behållt sina barn känner är att vi inte får visa oss svaga och klaga på vår situation eftersom vi gjorde ett val att behålla.

Det är suveränt att vi har fri abortlag i Sverige men eftersom vi har det har det också skapat ett samhälle där vi kvinnor förväntas göra en abort under vissa förhållanden och gör vi inte det får vi helt enkelt skylla oss själva då vi försatt oss i positionen själva. Vilket egentligen är helt absurt när man är två om att skapa ett barn.

Det är inte helt självklart för alla kvinnor att göra en abort och det är någonting vi måste komma ihåg. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att jag borde gjort en abort och väntat på att skaffa barn med en man som vill ha mitt barn.

Det skär i hjärtat att få såna kommentarer, för det är trots allt mitt barn och jag är övertygad om att ingen fått för sig att säga så till en kvinna i tvåsamhet. Så varför kastar vi så mycket skit på mammor som redan är i en utsatt situation?

Jag upplever att det är samma mentalitet som vid våldtäkter och övergrepp. Vi kvinnor sägs äga rätten till våra kroppar, men så fort männen beter sig fel och gör övertramp på våra kroppar så får vi helt enkelt skylla oss själva.

Så om vi inte skyddar oss själva, väljer att behålla ett barn som ligger inuti vår kropp eller om vi på något sätt klär oss provocerande och en man utnyttjar vår kropp så är det vårt eget fel?

Logiken finns inte där. Men ändå hörs samma argument om och om igen. Jag blir så himla trött.

Vissa som läser detta nu tänker säkerligen "Shit vad hon klagar" och ja, det kanske jag gör. I detta korta inlägg klagar jag, men resten av tiden går jag upp varje morgon, matar mitt barn, byter bajsblöjor, nattar honom och tar mitt ansvar utan att klaga ett dugg. Som en jäkla kick-ass morsa trots att jag ständigt blir kritiserad och ifrågasatt i min roll som mamma av samhället, men ingen säger ett ord om den frånvarande pappan.

Så Sverige, ett jämställt samhälle? Skulle inte tro det.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hela min lägenhet är som en enda stor upptäcksvärld för Elliott. Det är så roligt att se honom krypa omkring och hur han fokuserar blicken på olika objekt i lägenheten för att sedan kravla sig dit. Fullkomligt älskar hans nyfikenhet och blir så stolt som mamma över hur modig och duktig han blivit. Det har skett såna enorma förändringar på så väldigt kort tid och jag är nog lyckligast i världen som får lov att ta del av hans framsteg. Finns ingen människa i hela världen som gör mig så glad som han har gjort mig, och fortsätter att göra mig.

Det är svårt att beskriva. Resan med Elliott har varit den värsta och bästa tiden i mitt liv. Vissa dagar är mardrömslika, vissa dagar vill jag knappt gå upp ur sängen för jag känner att jag inte orkar mer, att jag är för trött, att jag inte klarar av att sätta hans behov framför mina osv, men när han är så otroligt söt och charmig så är det helt omöjligt att inte vilja orka kämpa en dag till. Så även om det oundvikligen är jobbigt emellanåt så har jag börjat få tillbaka så mycket, vilket gör att det känns värt varenda ansträngande stund.

Jag glömmer nog bara bort styrkan jag besitter emellanåt. För graviditeten var verkligen en utmanande tid för mig men orden jag ständigt skrev i min dagbok var att "När Elliott väl föds så vet jag att han kommer vara värd varenda tår jag fällt" och det stämmer än idag. Jag har gått igenom alla möjliga känsloregister under och efter graviditeten och han fortsätter att lära mig så mycket om livet, trots att han endast är en liten bebis. Jag har levt ett väldigt trasigt och annorlunda liv tidigare, och Elliott har blivit som en läkande kraft för mig. Det går inte att förklara exakt med ord vad det är han har gjort för mig, och det är heller inget ansvar jag vill lägga på mitt barn, men det är en naturlig del av mitt liv att det har blivit så. Jag älskar honom något oerhört. Även om han går mig på nerverna ibland så är det honom jag älskar mest av allt i världen.

Jag och Elliott ska iväg in till stan i eftermiddag och träffa den mest fantastiska kuratorn som jag gått hos sen början av graviditeten. Hon gör mig alltid på så bra humör och är en av få människor jag verkligen litar på. Jag är så oerhört glad för allt stöd hon gett mig och fortsätter att ge mig. Så tack vare henne och massa andra underbara mammor/vänner jag fått i samband med min graviditet är jag så glad att jag är ensamstående, för annars hade jag aldrig fått de kontakter jag har idag. Sen har jag också vuxit enormt i mitt självförtroende och känner mig så stolt över att jag faktiskt klarar av att axla så mycket ansvar som jag gör.

Likes

Comments

View tracker

Hade en så himla mysig födelsedagshelg med mamma. Även om det första hon sa till mig när hon kom var "Det är lätt att glömma bort dig när han är här" :P Men tur för mig somnade E till slut så jag fick min beskärda del av uppmärksamhet under kvällens gång och så en massa fina presenter. Bästa var att jag fick en hel del badskum så nu kan jag ta härliga bad under vintern. Mamma och jag åt jättegod trerätters middag med tårta till efterrätt och det kompenserade verkligen för den långtråkiga dagen jag haft i väntan på henne. Även om jag inte tycker det är lika kul att fylla år längre ju äldre jag blir så är det ändå kul att bli uppvaktad, och framför allt trevligt att slippa spendera dagen själv.

För två år sedan fick jag "Afternoon tea for two" av mamma i födelsedagspresent, och den skulle precis gå ut så vi gick till Riverton på lördagen och fick ännu en gottedag. Var glad att jag sparat det presentkortet för det var så himla kul att ha med sig Elliott där. Normalt sett hade jag väl känt mig stressad av att kunna njuta av kakbuffén i lugn och ro men eftersom jag hade mamma med mig så kunde jag koppla av då hon tog så väl hand om E och matade honom när han blev hungrig. Märker hur betydligt enklare det är att vara två att ta hand om en bebis än att vara helt själv. Jag var inte lika spänd under helgen och jag kunde njuta mycket mer av tillvaron. Det är skönt att kunna turas om med blöjbyten och att inte behöva dra hela lasset själv. Så jag såg till att njuta ordentligt i helgen.

Som vanligt blev det otroligt många bilder, och eftersom jag är värdelös på att sålla ned antalet så bjuder jag på en hel del bilder. Elliott är så rolig som ska tugga på allt han får syn på.

Vi var också en sväng i stan och hämtade ut två filmrullar jag lämnat in för framkallning. Bilderna är från i somras när Elliott var betydligt mindre, vilket är så fint att ha som minne. Tycker det är synd att allt har blivit så digitaliserat, då jag själv tycker om att bläddra i fotoalbum från när jag var liten och vill även att Elliott ska kunna göra det när han blir stor, så jag har köpt ett litet fotoalbum som jag ska lägga in bilderna i så han kan kika på sen när han blir stor. Sen kan jag såklart göra fotoalbum av de digitala bilderna också, men det är en helt annan känsla i analoga bilder. Hans första halvår i livet är minst sagt väldokumenterat.

Nu är det tillbaka till vardagen för mig, och det kändes lite märkligt att skriva det här inlägget om hur mysigt allt var då jag just nu har det riktigt kämpigt med Elliott, men det är också bra att påminna sig om att ingenting är statiskt och att det finns bättre och sämre dagar. Ska hälla i mig mer kaffe nu och kommer väl antagligen göra ett klago-inlägg om tillvaron med E snart haha. Allt är inte en dans på rosor, men som jag försöker tänka så kommer inte de fantastiska stunderna utan de tuffa stunderna. Och att det ändå är tack vare de sämre stunderna som jag kan känna mig extra tacksam för de fina minnena.

Likes

Comments

Min födelsedag har hittills bestått av att byta bajsblöjor haha så ingen succé direkt men ikväll kommer mamma och firar mig. Vi ska äta lite god mat och tårta :) Ser fram emot att hon kommer för annars hade nog födelsedagen känts ganska så deppig och ensam. Elliott har sovit en hel del idag, min syster sa att det var hans födelsedagspresent till mig haha :'D Han har varit relativt lugn också, enda gången han har varit gnällig är då han försökt somna. Han har väldigt svårt att komma till ro nuförtiden.. Han vänder sig och kryper iväg i spjälsängen hela tiden så jag måste gå och lägga honom till rätta igen x antal gånger innan han till slut somnar. Det kan vara väldigt påfrestande för mig, särskilt när han gör det om nätterna. Det är liksom ganska så jobbigt när jag lagt tillbaka honom för att sova, går och lägger mig igen och så hör jag honom krypa omkring i sängen och så måste jag gå upp för att vända tillbaka honom igen och igen och igen. "Men Ellliott, är du ute och vandrar nu igen?" är typ standardrepliken jag kör med om dagarna haha. Längtar tills den fasen är över och han kan somna om själv. Han har lyckats riva ned allt i sin spjälsäng också så helt hopplöst att jag ens försökt bädda den fin för honom.

Jag har typiskt nog blivit sjuk igen, har ont i halsen och känner mig förkyld. Men förhoppningsvis mår jag bättre imorgon. Jag och mamma (och Elliott såklart) ska gå på afternoon tea på Riverton som jag fick av mamma i födelsedagspresent förra året haha. Är värdelös på att utnyttja presentkort i tid, särskilt om det är en upplevelse. Egentligen gick den ut igår men lyckades övertala dem att låta mig använda den imorgon.

Nu har mamma landat i Gbg fick jag precis veta så jag längtar ihjäl mig tills hon kommer! Ska bli så kul att få lite födelsedagssällskap :D Även om Elliott är mysig att ha så är han trots allt en liten bebis så kul med vuxet sällskap också :P ^^

Likes

Comments

Idag blir min älskling 6 månader. Det betyder alltså att han funnits i mitt liv 6 månader och jag kan inte riktigt förstå hur tiden har gått så fort. Samtidigt som det känns som jag haft honom i mitt liv betydligt längre än så. Det händer mycket på kort tid och det har varit en spännande resa att få följa honom i hans utveckling.

Har känt mig otroligt utmattad senaste dagarna så det börjar märkas att jag haft honom i ett halvår nu haha. Börjar också märka att han blivit mer av en naturlig del av min tillvaro, då allt i början var så himla fascinerande och jag reagerade på minsta lilla grej och tyckte det var det mäktigaste någonsin. Nu hör det mesta till vardagen, även om han hela tiden utvecklas och jag ser nya saker som är häftiga som han gör så blir jag inte lika exalterad som jag blev under de allra första månaderna. Det var verkligen som att befinna sig i en smekmånad, fram tills att vardagen kickade in och det inte enbart var fantastiskt och magiskt utan även slitsamt och tufft.

Men är fortfarande "lite" besatt av att ta bilder :'D Svårt att låta bli när han ser så söt ut.

Idag kom hans farmor och faster på besök för att fira honom. Vi åt sushi och så fick jag lite chokladbiskvin som jag sparat till efterrätt. Alltid en bra ursäkt att fira sitt barns födelsedag för att själv få äta gott haha. Okej, nu fyller han visserligen inte år men givetvis ska vi fira att han blir ett halvår :P Sen får det bli tårta på hans ett-årsdag. Helt galet när jag tänker efter, att det antagligen inte alls kommer dröja länge tills han plötsligt är ett år.

Sin 6-månaders dag till ära fick han smaka på lite ekologisk lax, morot och potatis-puré. Jag smakade själv på den och tyckte den smakade förjäkligt haha men han åt lite av den iaf och verkade inte tycka den smakade alltför illa. Bäst att vänja honom vid den med tanke på att jag köpt hem 6 burkar av samma sort..
Sen fick han sin vanliga portion gröt också och den var som vanligt mer av en succé.

Såhär liten var han en gång i tiden, 1 vecka
Min lille plutt :*

Likes

Comments

Dricker kaffe och kollar nyhetsmorgon med min lilla sprattelgubbe. Imorse försökte han ta sig ur spjälsängen som är mot min sida sängen, så gulligt haha. Blir nog dags att sänka spjälsängen snart så han inte tar sig ur. Han har blivit helt sjövild. Snabb som bara den och på allting han kommer åt, favoriterna är fortfarande sladdarna, min mobil och tv-dosan. Blir många koppar kaffe om dagen för att orka med ^^ men älskar att han är så nyfiken av sig och att han redan blivit så stark i kroppen. Finns inget bättre än att vakna med honom vid min sida.

Likes

Comments

De lugna dagarna är över, då Elliott börjat krypa och inte nog med det så har han börjat krypa runt i sin spjälsäng, så nu kan jag inte lämna honom någonstans längre. Försökte göra allt imorse för att få honom att sova en stund så jag kunde äta frukost i lugn och ro, men hans plan var inte riktigt samma som min så när jag kom tillbaka låg han på andra sidan foten av spjälsängen och försökte kravla sig ur. Får vara på min vakt hela tiden, för han är snabb som bara den med att ta sig fram till olika objekt som ligger i lägenheten. Han har lyckats tugga sönder en tråd på min hyresvärd gardin och så är han på sladdarna och min mobil hela tiden.

Igår tog han sig runt den röda mattan på öppna förskolan och lekte med en boll som egentligen var alldeles för stor för honom. Han är så go. Lyckades charma tanterna som jobbar där också genom att styla med sina nya skills och sen flirta med sina ögon typ som "Se på mig och kolla hur duktig jag är!". Men det är roligt, för jag får jämt höra hur söt han är och blir alltid så stolt att det just är jag som är hans mamma.

Häromdagen fick han smaka banan för första gången (mosad såklart, men leka med skalet var också kul)

Enda stället han kan sitta lite mer tryggt på är i sin matstol och babysittern. Men känns ändå dumt att lämna honom där själv, så är stressad jämt när jag ska göra någonting, om än bara att gå på toa. Därför är det så himla skönt när han väl somnar och sover en stund, det är liksom först då jag kan pusta ut och hämta andan.

Bara se på honom haha, värsta busfröet!

Likes

Comments

Idag har jag varit på öppna förskolan med Elliott. Behövde komma ut idag och göra någonting roligt så är jätteglad att vi kom iväg dit. Elliott var så rolig när han låg på mattan. Han fastnar ibland i sin egna lilla värld och gör så roliga grimaser.

Sen var han en trött liten grabb som ville gå hem. Vi stannade en stund på sångstunden men han började gråta så då fick jag ta med honom och gå därifrån. Men det var en väldigt bra förmiddag iaf och det var kul att få komma iväg och umgås med människor, särskilt då jag känt mig väldigt ensam idag.

Gjorde klart hans fotavtryck igår så nu är det bara en tavla kvar att göra, men den väntar jag med tills mamma kommer på besök igen. Så himla nöjd med hans hand- och fotavtryck! :)

Likes

Comments

Nu har min mamma åkt hem så det känns ganska tomt att vara själv igen med Elliott, men vi har haft några riktigt roliga dagar ihop och så fick jag precis veta att hon kommer hit igen på min födelsedag, så då har jag något att se fram emot!


Idag gjorde vi Elliotts handavtryck i trolldeg och gips. I paketet följde det med 3 tavlor, men vi hann bara göra en så får göra hans fotavtryck nästa gång och sen måla på ramarna till avtrycken. Kommer bli jättefint och roligt att ha som ett minne! Hans händer är såå små haha. Jag försökte se om min hand fick plats i ramen men den var alldeles för stor. På förskolan så ska jag göra en med våra handavtryck bredvid varandra också så det blir kul att ha.

Sen så åkte vi iväg och badade, vilket var allra första gången för Elliott på ett badhus. Jag badar ju med honom i vårt badkar nästan varje dag så han är redan van vid vattnet och verkar älska det. Han log som bara den och sprattlade omkring i vattnet. Sen var han även en populär liten grabb i omklädningsrummen, alla tanter ville hälsa på honom och tyckte han var så söt så. Blir alltid så stolt och glad när andra säger sånt om honom! ^^

Tror verkligen badet tog på hans krafter för han somnade i mammas famn när vi badat färdigt och sen vi kom hem har han sovit i hur många timmar som helst, med endast några korta vakna stunder för att äta. Haha sötisen. Det blev mycket för honom idag. Även ett byte från ligg- till sittdel! Han börjar bli så stor nu lille skrutten. Tror det är roligt för honom att komma upp och se världen lite mer. Man märker verkligen hur nyfiken han är och att han tycker om att titta på allt han ser när han åker omkring i vagnen. För mig som mamma är nog detta den bästa tiden hittills. Så mycket roligt som händer och så himla spännande att följa hans utveckling och få vara med honom och testa allt nytt som händer i hans liv!

Två tröttisar efter badet

Likes

Comments

Nu har Elliott fått en ny matstol, en matservis och en sked att gegga med. Så för att fira detta fick han smaka på puré för allra första gången. Blev en större succé med färdiglagad puré än mammas egengjorda på morötter..

Sen har han busat en hel del med mormor. Jätteglad haha <3

Sötaste gullungen :*

Likes

Comments