I 8 månader har han nu funnits i mitt liv, och jag märker att tiden går allt fortare, så fort att jag inte längre hinner stanna upp och känna efter i de speciella ögonblicken, utan snarare måste påminna mig själv om hur fantastiskt det faktiskt är. Det blir lätt så när vardagen bara händer. Finns inte alltid så mycket utrymme för reflektion. De första månaderna var allt så nytt, spännande och häftigt och jag var betydligt mer känslosam inför hans utveckling. Det är klart jag märker av den, jag kanske bara inte är lika ivrig på att fira varje månad som han blir äldre haha. När han precis fötts firade jag även hans första veckor i livet, det blev liksom födelsedagstårta när han "fyllde" 1 vecka :P Men man kan ju inte äta tårta varje månad, (eller? kan kan man väl :P ), utan spar den till hans 1-års dag.

Igår sov Elliott hos sin faster så jag lämnade bebislivet och åt middag hos några vänner och sen drog vi till stan och spelade biljard. Jag och Sofie var helt värdelösa på det haha men hade iaf någon att skämmas ihop med, så det kändes lite bättre. Bara det att tävlingsmänniskan i mig till slut gav upp och tröttnade efter insikten om att jag aldrig skulle kunna vinna. Hade dock turen att hamna på lag med pro's men kändes inte så jäkla kul att vara den i laget som var sämst. Någon boll fick jag överraskande nog och blev helt överlycklig, fram tills nästa spelare sköt ned den ena efter den andra :P Aja, kul var det iaf.

Var också skönt att få koppla av en hel söndag och kolla på Skam utan att ständigt bli avbruten i det. Helt besatt av den serien nu, så sjukt bra på alla sätt. Girlpower liksom. Stötte på en äldre man på bussen hem idag när jag hämtat Elliott som började prata med mig och nämnde att en får ta hand om sin gubbe också utöver barnen, då de enligt honom också i vuxen ålder behöver en slags mamma men då svarade jag honom att männen minsann får växa upp och lära sig att ta hand om sig själva, vilket han inte riktigt verkade uppskatta hehe. Men han hade ju rätt i att vi alla innerst inne är vuxna barn.

och det sötaste barnet (för mig) har jag haft turen att få

Likes

Comments

hehe lilla E fick följa med mig in i provhytten idag när jag provade underkläder :P han var så söt som försökte tugga på bh:n och sen skrattade han jättehögt. Så härlig han är

Blev väckt halv 6 imorse, så redan tidigt på morgonen hann jag med en omgång tvätt och sen en promenad i Slätta Damm. Imorgon börjar babysimmet så fick dra iväg till Backaplan på eftermiddagen för att handla badbyxor till E och en ny bikini till mig själv. En som jobbade på Stadium blev helt förtjust i E vilket gjorde mig glad. Känns bra i mig när andra ser och bekräftar honom. Utöver att ta hand om lillingen hade jag en fotosession mitt under dagen när Elliott lekte, sådär mitt i allt kaos haha. Jag behövde lite utlopp för känslor som byggts upp i mig, så det kändes bra efteråt. Funkar inte alltid att kombinera det jag vill med barnlivet, men ibland går det minsann. Och när han somnat får jag äntligen lite tid för mig själv, och då njuter jag desto mer av att göra det jag tidigare annars bara tog för givet att jag kunde göra. Körde ett träningspass, sen badade jag och kollade på Skam och nu ska jag sätta mig ned och redigera bilderna jag tog och sen läsa lite i en diktbok jag lånade med mig från mamma, kanske skriva nåt eget också.

Det märks ännu tydligare hur mycket Elliott utvecklats sen vi var borta nu när vi kommit hem igen, då han klättrar och ställer sig upp vid möbler han aldrig gjorde innan vi åkte. Får hålla sådan koll på honom jämt då han ofta är en fara för sig själv. Vet inte hur många gånger han redan ramlat och slagit sig så jag fått trösta. Är inte alltid lätt att vara alert och hindra olyckorna. En annan kul grej han fått för sig är att rulla ut hela toarullen och tugga på pappret. Att hindra honom från det han helst vill göra uppskattas inte direkt heller, då han skriker eller gnäller som bara den, men kör med "distraktions-metoden", vilket funkar ibland, men oftast dröjer det inte länge tills han är tillbaka precis där han inte får vara.

Lite bilder från flygresan hem. Även om jag ville tillbaka till Gbg så kan jag verkligen inse vilken stor hjälp min mamma var för mig under tiden vi var borta. Så stressigt i vardagen nu igen haha men försöker ta en dag i taget

Likes

Comments

Kände mig inte så taggad inför det nya året när det väl var nyår, då det mest kändes som ännu en ny dag i livet, men nu är både jag och Elliott redo att möta 2017. Idag reser vi hem, vilket betyder att vardagen och vårt liv i Gbg återigen börjar imorgon. Ska bli skönt att komma hem, känner att jag saknar lägenheten och mina vänner där. Samtidigt som det kommer bli tufft igen då jag blivit så van nu vid att inte bo själv med Elliott och få så mycket hjälp som jag fått, särskilt av min mamma. Har blivit rätt så lat av mig, typ suttit kvar i soffan och spelat spel på mobilen eller kollat nån serie medan mamma lekt med E och bytt bajsblöjor haha. Hon har inte haft något emot det utan frivilligt tagit honom, annars hade jag såklart tagit honom mer. Men det är rätt jobbigt att ständigt behöva passa på Elliott och resa sig upp för att ta hand om hans behov när man är trött och egentligen bara vill slappa i soffan eller sängen. Så ur den aspekten är det nog bra ändå att vi åker hem nu och jag får vara själv igen om ansvaret för honom för jag har blivit alldeles för lat sen julledigheten. Ska samla ny energi och åtminstone försöka vara en mer energisk mamma. Är så pepp på att komma igång med träningen nu igen och bli av med alla mamma-kilon. Tror också det kommer hjälpa mig att få mer energi. Tränade lite hos mina föräldrar och märkte redan hur det fick mig att piggna till. Så det är ett nyårslöfte jag har för mig själv, samt att inte fastna för mycket i depp- och orostankar (kan åtminstone försöka). Sen har jag sådan himla tur som har några riktiga guldkorn i mitt liv som ställer upp och passar Elliott så jag kan få egentid. Elliotts farmor och faster som ställer upp så ofta det går och så en av mina närmsta vänner som vi är så glada finns där för oss.

Nu är vi hos min syster och hennes sambo och spenderar dagen här tills vi ska åka till flygplatsen. Hoppas verkligen inte det snöar allt för mycket när vi kommer fram, för min resväska väger ton. Trodde den skulle vara lättare efter jag lastat av alla julklappar, men tydligen har jag lyckats samla på mig ännu mer grejer hem. Och Elliott har ju gått upp en del sen vi for, så det kommer bli tungt att bära på honom och väskan.

Elliott igår efter jag och mamma bilat i typ 4-5 h från Tyskland till Belgien. Han höll sig förvånansvärt nog lugn större delen av resan, men sista biten började han gallskrika så vi fick stanna och så vevade jag ned fönstret så han fick kolla på alla bilar som for förbi. Det tyckte han var jätteroligt. Så himla söt han är.

Här är lite fler bilder från julen och tiden hos min syster o sambo, en får liksom aldrig nog av att ta bilder..

Bästa mormorn <3

tjohej!

Likes

Comments

Det där jag skrev igår om att inte vara överbeskyddande gäller inte riktigt i den utvecklingsfas han är i nu, då han är helt sjövild och ska klättra och ta allt han kommer åt. Han har börjat ställa sig upp mot de flesta föremål och lyckas alltid vräka ned saker. Igår stod han i sin säng och tog bok efter bok och kastade ned, det tyckte han var skitkul. Då lät jag honom, men när han tar böcker och börjar tugga på dem så ingriper jag då jag gärna vill ha kvar mina böcker i läsvärt skick ^^ Han är så jäkla snabb att jag inte alltid hinner med att se vad han gör, och ibland är jag helt enkelt för trött i både hjärna och kropp för att orka bry mig, tills att han plötsligt är på väg att skada sig, eller redan har trillat omkull, och då får jag alltid dåligt samvete som mamma :P Men en tröst och en kort stund senare så är det helt bortglömt i hans värld och så är han på det igen. Hela paketet med majskrokar var en succé att vräka ned, och helt klart mer okej än alla mina kaffekoppar.

Idag så kröp han in i duschen när jag satt på toa och blötte ned sina kläder haha. Han har alltid något busigt i blicken så jag är helt säker på att han kommer vara ännu mer av en busunge ju äldre han blir. Jag och min syster var ju helt galna som bebisar/barn, så går det där i arv kommer jag inte ha en lugn framtid till mötes..

Likes

Comments

Det är vinter ute och vi har klivit in i det nya året med förhoppningar om att detta året ska ge oss mer värme, mer kärlek och mer glädje. Det går inte att undvika att känna de kalla vindarna, när främlingsfientligheten växer och terrordåd skapar otrygghet hos människor, men jag håller mig varm av att se hur Elliott utvecklas och växer som han ska. Att jag fick en frisk pojke och att han mår bra, det är det är det viktigaste för mig. Men frågor som rör jämställdhet och psykisk ohälsa kommer att fortsätta engagera mig. Jag kommer att kämpa för att samhället ska vara en mer rättvis plats för alla, och jag tänker säga ifrån och säga emot när jag upplever orättvisor och hör rasistiska och/eller kränkande kommentarer. Patriarkatet ska inte få ta så stor plats, kvinnor ska få finnas och existera på lika villkor och jag tänker inte låta mig eller andra tryckas ned mer av det. Vi ska fortsätta kampen mot ett varmare klimat, på alla sätt. Även om det är en tuff kamp att ta ibland, det är lätt att ge upp hoppet och känna sig besegrad, så kommer jag försöka så gott jag kan.

Tiden går alldeles för fort och jag minns hur jag under graviditeten upplevde dagarna som en oändlig längtan. Nu är det plötsligt längre inte lång tid kvar tills min son blir ett år. Jag vill att han ska växa upp och förhoppningsvis få ett jämställt tänk, att han kommer vilja behandla människor med respekt, oavsett kön och läggning. Jag vill att han ska lära sig att tänka mer fritt och inte vara så dömande mot människor han möter längst livets gång. Jag vill att han ska veta att varje människa har en historia, och vi får försöka lära oss att acceptera människor så som dem är, även om vi inte kan tycka om alla. Samtidigt som det är viktigt att inte ta någon skit och inte låta någon trampa på oss och vårt värde som människa. Jag vill att han ska veta att han inte ska låta människor behandla honom hursomhelst och jag vill att han ska lära sig att våga säga ifrån, men att han också har rätt att känna sig ledsen, att få gråta ut och bli tröstad. Jag vill att han ska veta att det inte finns någon egentlig mall på hur kvinnor och män "ska" bete sig, att det är en konstruktion samhället har skapat, och jag vill framför allt att han ska veta att jag alltid kommer älska honom precis som han är. Sen kanske jag inte alltid kommer tycka om de val han gör i livet, men jag kommer alltid att försöka prata med honom och höra hans åsikter. Sen är det omöjligt att inte bli formad och påverkad av samhället, vi är alla trots allt människor med fel och brister, men jag hoppas och önskar att han kommer att förstå att det är okej att känna alla aspekter av känslor och att han själv kommer att lära sig av eventuella misstag han gör i livet.

Nu är han så liten och skyddad men han har redan börjat ta sig ut i världen, redan börjat upptäcka allt runtomkring sig och börjat klättra och ta tag i allt han ser, vilket ibland gör att han trillar och slår sig och då får jag gripa in och trösta honom. Men jag tänker inte vara en överbeskyddande mamma, för jag tror verkligen att det är viktigt att barn själva får testa lite gränser och själva utforska världen runtomkring sig. Så länge han inte är på väg att göra något farligt så kommer jag låta honom krypa runt och ha ett öga på honom under tiden. Sen är det helt omöjligt att skydda sina barn från allt, oavsett hur gärna man vill.

Likes

Comments

Vi närmar oss slutet av 2016 och även om jag redan tröttnat på att läsa texter om året som gått, reflektioner kring det och löften inför det nya året (samma sak varje år), så kan en ju inte undgå att slutet av året och början på ett nytt oundvikligen ger tid för reflektion.

Jag kan heller inte undgå att svepas med av sentimentaliteten, då mitt 2016 varit ett av de mest händelserika och livsomvälvande åren i mitt liv.

De orden jag skrev och som alltid kommer finnas med mig som en viktig påminnelse löd "Det finns inga garantier i kärlek, men det finns alltid en garanti i kärleken jag känner för mitt barn".

Jag har fått tänka om och bearbeta mycket sen jag blev gravid och under tiden som gått sen förlossningen. För det finns normer i samhället om hur en familj bör se ut, det finns en bild av hur en borde leva sitt liv, hur en bör gå tillväga innan en skaffar en familj och var i livet en bör befinna sig innan en väljer att skaffa barn. Att skaffa barn på egen hand, vare sig det är planerat eller inte planerat, är ingen dans på rosor då du tvingas möta miljoner fördomar och normer. Du tvingas möta konflikter både inuti och utanför dig själv, då kärnfamiljen är en etablerad norm även om det alltid funnits och alltid kommer finnas olika konstellationer av familjer så är det ändå "mamma, pappa, barn" som är den eftersträvansvärda bilden av hur en familj "ska" se ut. Åtminstone två föräldrar som av kärlek skaffar ett barn är det som självklart är det önskvärda. Men alla har inte turen att träffa kärleken i sitt liv och tillsammans få ett barn. Att jag fått Elliott är en stor tacksamhet, då han lärt mig så mycket om livet i sig och fått mig att utvecklas enormt som människa. Att gå igenom en graviditet på egen hand är som att göra en inre resa i själv, antagligen den svåraste resan jag gjort i hela mitt liv. Under graviditeten fanns ständigt hoppet om att ljuset skulle komma till mig, att allt skulle ordna sig och bli bra till slut. Det jag insåg var att hoppet låg i min sons hjärtslag. Det var hans bultande hjärtslag som var det mest fantastiska tecken på liv jag någonsin skådat. Hans hjärtslag som slog tätt bakom mina.

Jag har nog alltid varit en obotlig romantiker, alltid drömt om kärleken, om att dela livet med någon och att tillsammans få ta del av allt livet har att erbjuda. Men så upptäckte jag att det finns olika sorters kärlekar, och att den kärleken jag har för min son är den tryggaste och mest okrossbara kärlek jag någonsin upplevt.

Samma månad som Elliott föddes tog min allra första kärlek livet av sig. Jag satte allt åt sidan då det var en sorg för stor för mig att bearbeta, och jag ville och var i smekmånaden av lyckokänslor gentemot mitt nyfödda barn.

Vi vill alla finna lyckan på olika sätt, men jag tror inte vi får glömma bort att också erkänna alla sidor av livet.
Det är så lätt att fastna i känslan av att alla andra lever sådana perfekta liv, men jag tror faktiskt inte att det egentligen finns några statiskt lyckliga människor. Livet är en berg-och dalbana där känslor och livshändelser går om vartannat.

Trots att jag lever med en stor sorg dagligen kring att livet kanske inte riktigt blev så som jag tänkt mig, drömmar jag haft om att bilda familj och dela min allra första graviditet med kärleken i mitt liv osv, så vet jag att det inte kunde ha varit på ett annat sätt för mig. För jag kan inte tänka mig att vara utan Elliott och jag kan inte tänka mig att ha ett annat barn än just honom.

Han är och kommer alltid att vara det mest fantastiska som hänt mig, och det är det jag är allra mest tacksam för när året lider mot sitt slut och dagarna fortskrider in i det nya året.

Likes

Comments

Den här söta lilla tomtegubben tyckte det var roligt att hälla ut mammas kaffe imorse efter att ha väckt henne hela natten. Var så trött att det tog ett tag innan jag ens förstod vad han höll på med, så plötsligt ser jag hur det rinner kaffe över hela honom, hela vita heltäckningsmattan, hans gosedjur och på bordet. Dripp dropp.. Skitkul för mig med mitt usla morgonhumör. Sen när jag skulle ta nytt kaffe strulade maskinen så kaffe rann ut över hela köksgolvet och sen när jag äntligen städat upp allt och satt mig ned för att koppla av känner jag den där härliga bajslukten och tänker att jahapp, det var visst såhär det var att vakna tidigt med honom. För jag har blivit bortskämd med att min mamma varit en klippa och tagit honom några morgnar så att jag fått sova ut. Välbehövd sömn då jag varit ett vrak i princip sen hans födsel.

Men alla såna jobbiga stunder bleknar när det kommer stunder som gör det värt allting.

Elliott firade sin allra första jul i år och det är så fint att få ha honom i mitt liv och dela dessa fina stunder med honom. Som att upptäcka världen på nytt.

Blev en väldigt lyckad jul i år. Efter vi ätit julbord så vilade alla en stund, och sen så öppnade vi Elliotts julklappar så han också fick vara med en stund innan han skulle lägga sig. Roligast var när han skulle öppna ett paket med en leksaksgris som gör ett "nöff"-ljud, Elliott blev helt exalterad och skrattade och gjorde massa roliga ljud tillbaka så alla vi brast ut i skratt. Så himla gulligt. Det känns verkligen så speciellt att ha fått fira jul för första gången med mitt barn.

Han har också fått träffa sin morfar för allra första gången :)

Likes

Comments

Nu ska Elliott flyga för första gången i sitt liv. Känns som evigheter sen han var så liten och jag pratade om att en dag kommer att flyga. Nu är plötsligt den dagen här.

Han växer så fort. Tiden går så fort. Hänger inte med. Minns hur rädd jag var om honom när han var mindre, han kändes så liten och bräcklig. Är såklart fortfarande rädd om honom, men inte på samma sätt. För han växer och blir stor, och jag märker hur modig han är, hur självständig och envis han är trots att han fortfarande bara är en liten bebis. Min lilla bebis. Min son.

Två pass är nedpackade i väskan. Varit på resande fot större delen av mitt liv, men reser plötsligt inte ensam längre.
Han är vid min sida. Elliott Elias. Min bästa partner in crime.

Likes

Comments

Den som håller mig balanserad i tillvaron,
men även den som testar mina gränser allra mest

Älskar dig innerligt, min lilla skrutt

När livet biter hårt,
lär du mig att stå kvar

Det råder aldrig någon tvekan om kärleken jag har till honom, men ibland måste jag påminna mig själv om den. För att inte förlora mig själv i alla tankar om hur jobbigt det är att vara själv med honom i princip dygnet runt. Även om jag får avlastning emellanåt så är det inte alltid lätt att få vardagen att fungera. Ju mer aktiv han blir desto tuffare blir det för mig, för jag måste räcka till att fylla alla hans behov och samtidigt försöka ta hand om lägenheten, göra alla krav och måsten i vardagen och även försöka upprätthålla sociala kontakter. Det blir för mycket ibland och jag kraschar mentalt. Därför ska det bli skönt att åka iväg till julen och ha familjen runtomkring mig som kan hjälpa till och avlasta. Förhoppningsvis kan jag samla ny energi inför det nya året. Jag hinner väldigt sällan tänka på mina egna behov och så är det väl att ha en liten, men exakt hur tufft det faktiskt skulle vara att vara ensamstående hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Särskilt när han ska somna är det som allra jobbigast, då jag måste lägga honom tillrätta hur många gånger som helst innan han till slut somnar. Innan kravlade han omkring, men nu har han börjat ställa sig upp istället. Tålamodsprövande utan dess like, och har jag ovanpå det sömnbrist och inte hunnit äta ordentligt så är det väldigt ansträngande att inte bli tokig. Under lördagsnatten tog det honom över en timme innan han somnade om, och när han väl somnade om var det bara en timmes sömn till att han sen skulle upp för att äta frukost, och efter det var han hur pigg som helst medan jag kände mig som världens vrak.


Därför är det extra viktigt märker jag att försöka hitta på roliga saker i vardagen, komma ut och göra saker även om jag känner mig trött. Vi var på Jul på Liseberg när min syster och hennes sambo var här på besök, tillsammans med en väns familj. Mysigt även om Elliott började skrika så fort han kom in i tomteverkstan, som jag själv blev som ett litet barn när vi kom in där :'D Han är ju för liten än så länge för att uppskatta sånt, så hittills känner jag mig som den barnsligaste i vår lilla familj haha. Försökt kolla Julkalendern med honom men hans intresse är ju sådär lagom obefintligt. Men när han blir större ska det bli så mysigt att få upptäcka världen tillsammans med honom.

Likes

Comments

Haft en så himla mysig helg när min syster och hennes sambo var här på besök, och även min kompis Ida som flyttat till Stockholm. Lyckades få ihop det så jag hann umgås med alla. På lördagskvällen hade jag spelkväll hos mig så då kom Ida och min kompis Sofie förbi och spelade med mig, min syster och hennes sambo. Jag hade köpt Vem vet mest spelet på Akademibokhandeln, vilket var jättekul att spela och mysigt att få umgås med alla. Ida kom redan på torsdagskvällen så då mötte jag upp henne på stationen och så gick vi och fikade. Sen gick vi och mötte upp Sara och käkade middag och sen kom även Sofie förbi så det blev som på "den gamla goda" tiden när vi alla umgicks ihop. Elliott sov hos sin farmor den natten så det var också skönt att få vara sig själv en kväll. Sen på fredagen hängde jag hemma hos Sara med henne och Ida som sov där och då fick Ida även träffa Elliott igen. Sist hon såg honom var han pytteliten. Sen mötte jag upp min syster och sambo på stationen. De kom lite senare än beräknat så Elliott fick äta lite gröt och majskolvar till middag i väntan på dem. Sen åkte vi hem och åt middag och spelade lite Uno.

På lördagen fick jag världens bästa överraskning av min syster och hennes sambo. Vi skulle vara på ett ställe kl 13 och jag försökte gissa flera gånger vad det kunde vara, gissade på massage men min syster sa att det tyvärr är lite för dyrt, men så visade det sig vara en helkroppsmassage trots allt! Så blev så himla glad! Jag har varit sönderstressad senaste halvåret och helt spänd i kroppen, så det var världens lyx att få den presenten. Så skönt att få koppla av en stund och slippa tänka på alla måsten och krav.

Efter massagen gick vi och fikade så att Vildes sambo skulle få uppleva "riktig svensk fikakultur" hehe. Blev dock en lite jobbig fika för det var så himla mycket folk där vi skulle äta, tog evigheter att beställa och ljudnivån var minst sagt hög. Men jag var på gott humör ändå tack vare massagen. Den gjorde verkligen susen för mitt humör. Var längesen jag känt mig så avslappnad.

På söndagen gick vi till Jul på Liseberg, men får göra ett nytt inlägg om det då jag som vanligt tog alldeles för många bilder hehe ^^

Likes

Comments