Min tankspriddhet har blivit betydligt värre sen jag fick barn.. Imorse ringde grannen på för kanske tredje gången och sa att jag hade nycklarna i dörren. Sa att det berodde på att jag har en liten bebis varpå han svarar "ja vi säger så", men det är ju så det är. Elliott skrek i bakgrunden så det var ju bra att han intygade min förklaring. Min hjärna känns ofta helt förvirrad och det är egentligen ett mirakel att jag lyckas få med mig alla saker jag behöver ha med mig om dagarna när jag ska iväg med Elliott. Men det är nog också det som gör mig förvirrad, att det är så mycket jag måste ha koll på hela tiden och så gnäller oftast Elliott samtidigt som vi ska iväg någonstans så jag blir helt utmattad. Men så fort vi kommit utanför dörren känns det bättre. Det är alltid lite extra bökigt att ta sig iväg någonstans, märker hur enkelt det är att komma utanför dörren när jag är utan honom :P Känner mig så fri, men alltid nästan för fri, som att jag glömt någonting.

Fick något infall imorse och städade köket trots att jag blev väckt kl 6 och egentligen var hur trött som helst. Elliott tyckte inte det var så kul som han satte igång och gnällde så jag fick bära honom och städa klart samtidigt. Det är svårt att få saker gjort samtidigt som han är vaken, men jag är ändå som mest effektiv när jag har hand om honom. De gånger jag får barnvakt är jag oftast så slut att jag vill göra saker för att koppla av, eller att jag vill göra roligare saker som involverar känslor av frihet och lite mindre ansvar. Hans farmor ska passa honom några timmar imorgon så ska ändå försöka hinna göra lite vardagssysslor då som jag inte hinner med under vardagen, typ tvätta. Vet inte hur det alltid blir såna enorma berg av tvätt.. Igår försökte jag mig på att träna på eftermiddagen då jag tänkte att Elliott ändå lekt av sig under förmiddagen, men det gick inte helt bra då han klängde på mig och ville bli buren. Blev visserligen lite extra träning att bära på honom samtidigt, och han tyckte det var kul när jag hoppade runt, men jag är inget direkt fan av att träna med barn som redskap så han kändes mer som ett hinder för mig :P Så får försöka hålla mig till att träna efter han somnat även om jag själv är som allra mest trött då. Känns alltid mest kämpigt innan man kommit igång men efteråt är det bara så skön känsla i hela kroppen och jag märker att jag får mer energi av träningen så får bara kämpa på med det.

Det som håller mitt humör uppe är ju trots allt helt klart Elliott. Han har alltid något busigt i blicken och bjuder på så många leenden varje dag. Så ja, den som tar mest energi men samtidigt ger energi, det är ju lite lustigt.. Men det är väl så kärlek fungerar, ett evigt ge och ta..

Det som är lite jobbigt är att han börjat gå in i separationsfasen nu, dvs. att han blir ledsen så fort jag lämnar rummet och vill krypa efter mig. Så jag måste vara tydlig med honom att jag ska gå iväg men att jag kommer tillbaka, och efter några minuter så är han som vanligt igen. Hemma funkar det inte riktigt eftersom ingen kan ta honom om jag t.ex. ska på toa eller så. Han kommer ofta in och klättrar på mig, drar mig i byxorna och gnäller så jag får ta upp honom och sitta med honom i famnen :'D värsta mammig..

Ska ge honom lite lunch nu och sen ska vi iväg på babysim. Missat 2 ggr pga sjukdom så får anstränga mig att ta mig dit idag även om jag är jättetrött. Ska ändå bli mysigt att göra något ihop idag och komma hemifrån.

Likes

Comments

Idag är denna lilla goingen 9 månader, vilket betyder att det är 3 månader tills han blir 1 år och jag kan inte förstå hur tiden kan gå så fort.. Var så otålig under graviditeten, tyckte tiden gick alldeles för sakta och jag var så ivrig på att han skulle komma ut, nu försvinner tiden. Kan knappt minnas livet innan Elliott. Får glimtar av känslan jag hade själv utan barn när jag är ifrån honom, och det är då jag påminns om vikten av det jag har. För det är lätt att jag hamnar i känslan av att jag saknar friheten i att inte ha barn, i hur livet på vissa sätt var betydligt enklare då, enklare i att inte ha ansvar för någon annan än sig själv och kunna göra vad man vill när man vill, att kunna åka iväg på spontana grejer och att gå på sina impulser utan att behöva planera in saker. Men det var också hela tiden tomt. Ingen att komma hem till, ingen att dela vardagen med, ingen att glädjas med. Typ som igår när jag kände mig ensam när jag skulle sova så vaknade Elliott och då tog jag upp honom i sängen och somnade med hans andetag mot mina, sånt liksom. Det är fint och han förgyller mitt liv. Sen är det skit och slitsamt också, men det är som med allt i livet. Det fina kommer med det svåra.

Åkte in till stan och var med Emelie och Alice idag. Så skönt att solen äntligen kikat fram. Satte oss vid piren och andades in lite välbehövlig D-vitamin. Vill ha vår och sommar nu. Men friskt med kylan också.

Elliott åt middag och somnade rätt snabbt efter vi kom hem, så hann inte bli sådär övertrött som jag brukar vara så jag orkade med ett längre träningspass ikväll. Har börjat försöka få in ett träningspass om kvällarna för att få upp energin och måendet. Helt sjukt hur dålig min kondition blivit, men jag försöker träna för att få tillbaka den igen. Vill också komma i form igen och tappa lite mamma-kilon. Det enda jag gjorde under tiden jag var sjuk var typ att äta haha så nu har jag en bra bit att gå igen. Sjuksköterskan på Östra sa att jag var så kall om händerna och att jag var väldigt smal och då fryser man lätt och blir kall i kroppen, men jag fattade verkligen inte vad hon menar för jag ser själv i spegeln att jag är långt ifrån det. Folk borde generellt bara låta bli att kommentera varandras kroppar, för det är så onödigt och det kan vara så känsligt ämne, särskilt om man som jag haft en ätstörning större delen av sitt liv. Jag vill inte falla dit igen liksom. Men just nu mår jag inte bra av hur min kropp är så ska bara försöka komma i form igen. Eftersom jag orkade träna längre ikväll så fick jag tillbaka lite av motivationen och kände mig stark och oslagbar. Det är skönt att få den stunden för sig själv och ventilera känslor och stress från dagen som gått.

Gulle-Elliott i sin pyjamas han fått av sin moster. Under dagen fick han ha kostymen han fått av sin faster. Får passa på att använda de fina kläderna han får innan han växer ur dem. Det är väl nackdelen med att han växer haha. Måste köpa nytt hela tiden..

Likes

Comments

Så trött på dessa förkylningstider, haft en återkommande förkylning i snart en månad och förra veckan blev Elliott sjuk så varit värsta sjukstugan hemma. Förra veckan var brutal, jag var sängliggandes med E i flera dagar men på ett sätt var det lättare att han var sjuk samtidigt som jag än veckan innan där han var frisk som en nötkärna och jag var helt kaputt. Hade precis sagt till en i personalen på spädis att han aldrig varit sjuk och att jag var glad för det, men sådant ska man såklart aldrig säga för det slår det bakut, och dagen efter lät Elliott som Darth Vader pga sin hosta. Stackarn. Inte kul att se honom må dåligt och ha så ont. Han behövde extra närhet och trygghet så han fick sova i min säng under tiden, vilket också var enda sättet att få honom att somna, men eftersom han sov hos mig så försvann all min egentid på kvällen och jag blev fastlåst i sängen med honom. En gång på dagen när han sov så var jag akut kissnödig och tänkte att "jamen det är nog lugnt", men när jag sitter på toan hör jag plötsligt en duns inne i sovrummet, rusar dit och hittar honom platt pannkaka på mitt nattduksbord med kaffe och cola över hela golvet och på hela honom. Som tur var hade kaffet svalnat och han fick inte ont någonstans, mest chockad över vad som hänt. Han fattar ju inte vad han gör uppenbarligen, men ändå så korkat av bebisar att bara kasta sig utför på det sättet. Han är ju helt galen ibland lillen och det är helt omöjligt att hindra olyckor från att hända. Får alltid dåligt samvete och känner mig som världens sämsta mamma som borde varit mer uppmärksam, men jag kan inte passa på honom varje sekund. När jag skulle ta av mig skorna en dag så kröp han rakt in i skohyllan och slog i så att det började blöda precis nära hans öga, usch vilken jäkla ångest jag hade efteråt, började gråta men han kröp vidare och var som om ingenting hänt.

sjuk-selfies, bra sätt att fördriva tiden på.. blir ju rastlös av att vara hemma så länge
Tacka vet jag "please like me", bra serie på netflix, kan rekommendera den

Eftersom jag faller som ett korthus i mitt mående när jag är sjuk och inte träffar en själ på flera dagar så blev jag så glad när min moster hörde av sig och erbjöd att handla och tvätta åt oss. Det var så omtänksamt av henne att ställa upp och hjälpa till. Så idag kom hon tillbaka med tvätten och hade vikt den, vilket nog var den bästa alla hjärtans dag presenten en ensamstående mamma kan få. Är så tacksam över att det finns guldstjärnor i vardagen som hjälper oss. När vi kryat på oss så bjöd Elliotts faster hem hos för att kolla på mellon hos henne och hennes sambo och sen hängde vi även där på söndagen. Från igår till idag passade hon honom åt mig då jag var tvungen att göra en undersökning på Östra. Så ja, vissa människor är verkligen guldstjärnor och jag vet inte riktigt hur jag hade klarat mig utan dem.

En anna kul sak som hänt i veckan är att E sköt en stol framför sig och gick helt själv under tiden. Jag är så stolt över honom!! För folk som inte har barn kanske de inte förstår storheten i alla små utvecklingssteg, men jag blev helt lyrisk och sen kom tårarna och jag kramade om honom och var så lycklig. Han kan så mycket och vill så mycket och jag är så glad att jag får vara just hans mamma. Han liksom bara gör saker helt på egen hand ibland och jag fattar inte ens hur allt går till men plötsligt kan han saker som han aldrig kunnat förut och jag har så svårt att hänga med, det är som på triss "plötsligt händer det" och så står man där och ser på med öppen mun. Älskade lilla ungen.

ok, tror det är tredje gången den här bilden hamnat på bloggen (fast inte med grisen och de fina detaljerna), men skitsamma, den är rätt beskrivande för hur min alla hjärtans dag sett ut ikväll, med E's smått missnöjda ansiktsuttryck.. Alltså ja, han är väl den bästa killen att fira med(eller fira?, firar inte, men generellt liksom, att ha i livet), men eftersom jag hämtade honom strax innan han skulle hem och sova så fick jag nöjet att dela följande med honom: 1. bytet av bajsblöja 2. evigt gnäll innan läggdags 3. mer gnäll 4. gallskrik pga svårigheter att somna pga sovit borta 5. lite mer gallskrik 6. äntligen sömn och därför plötsligt ingen dejt

Likes

Comments

Väntar på att lillingen ska somna så att jag kan äntligen kan få lite vila. Det är en mardröm att vara sjuk i influensa och samtidigt ta hand om honom. Han hade somnat men så trillade hans napp ut och jag började gråta för jag hittade inte den och han bara skrek och jag känner mig verkligen helt utmattad efter dagen, så bryter ihop för småsaker, som jag gör ibland när jag inte har tillräckligt med energi. Alltid samma problem med napparna, förstår inte var de tar vägen.

Var hemskt tidigare idag, somnade om strax innan lunch, samtidigt som Elliott var vaken (hade verkligen ingen energi kvar, så han fick leka själv en stund, dumt nog men kunde verkligen inte hålla mig vaken), så vaknar jag av att han står och försöker komma upp i sängen, men jag orkade inte röra mig. Hade ingen kraft kvar alls i kroppen. Jag hörde att han skrek och att han ville upp men jag orkade inte resa mig upp. Försökte samla kraft men det gick bara inte. Så efter en halvtimme av att han stått så och jag känt mig som den hemskaste mamman i världen som inte orkade ta mig upp så reste jag mig upp och försökte bära honom till hans matstol. Mina armar var som spaghetti, alltså helt utan kraft. Var rädd att jag skulle tappa honom men lyckades få honom dit och ge honom lunch. Vet inte vad det varit med mig idag men eftersom jag har så låg energi så har jag fått gråt-attacker stup i kvarten. Grät under tiden jag matade honom och försökte torka bort tårarna så att han inte skulle se. Måste bli frisk snart så att jag kan ta hand om honom ordentligt igen.

Eftermiddagen gick lite bättre. Som tur är brukar han vara bra på att underhålla sig själv och hitta på egna äventyr i form av upptäcktsfärder i lägenheten. Sen satt han en stund med mig i soffan och gosade.

Gav honom ett litet bad innan han skulle sova och sen lekte han med D-vitamin flaskan, som han vill leka med vid varje blöjbyte hehe. Bra för den distraherar honom från att vända sig så jag kan få på blöjan smidigare. Busungen <3

Vi får ett väldigt starkt band i de stunder då jag inser att det faktiskt inte finns någon där för en när man verkligen behöver det. För det är liksom bara han och jag i slutändan. Men därför måste jag hålla mig stark och bli frisk, för hans skull. Min största rädsla är att bryta ihop en dag och inte orka mer. Tar en dag i taget och försöker överleva den. När han somnat i sin spjälsäng för natten är det bara att andas och ta nya tag igen nästa dag. Tror allt kommer kännas lättare när jag blivit frisk igen, då ska jag börja träna igen och jobba på att bli starkare i mig själv, både mentalt och fysiskt.

Likes

Comments

Elliott är verkligen överallt och ingenstans nuförtiden. En morgon stod han och grät och då hade han stängt in sig i köket. Han är rätt bra på att stänga in mig också. Går jag in i ett rum brukar han krypa efter mig och sen stänger han igen dörren så jag inte kommer ut :P

Älskar den här fasen han är i, för han gör så himla många roliga saker hela tiden och varje dag händer det något nytt. Märks tydligt att han är mer tillfreds med tillvaron då han inte gnäller lika mycket som han gjorde när han var mindre. Tror han är glad för att han kan göra det han vill göra och han är verkligen igång om dagarna på sina olika upptäcktsfärder.

Han har blivit väldigt bra på att tala om vad han vill också. Eller, det har han väl alltid varit, men det är mycket tydligare direktiv nu, rent kroppsligt. Han kan krypa fram till mig om han är trött, dra mig i benen och visa att han villl komma upp, eller så lägger han huvudet i min famn och liksom "däckar". De nätter han sover i min säng väcks jag av att han klättrar på mig och drar mig i mungipan. Han kan vara rätt våldsam av sig för att vara en liten bebis haha. Det här med att han väcker mig kl 05 varje morgon håller i sig så det blir mängder med kaffe varje dag. Igår tror jag att jag drack typ 10 koppar, vilket kanske inte direkt är så bra för kroppen, men har blivit beroende av det igen. Enda som håller mig igång om dagarna.

Såg ett avsnitt av Unga mammor där det var en mamma som bodde på en gård och var ensamstående med fyra barn, hade två hästar och flera hundar. Fattar inte hur hon klarade det själv. Så imponerande. Jag som klagar på att det är svårt att vara själv med en unge liksom haha. Galet. På kvällen när E sover är jag helt utmattad men hon var tvungen att vara en timme i stallet och sen ta hand om hundarna efter att hennes barn somnat. Så inte mycket egentid där inte. Jag hade blivit galen men vi är ju alla olika, bevisligen.
Än mindre fattar jag hur en man kan leva med att överge 4 barns existens efter att ha satt dem till världen. Jäkla män alltså. No shame.

Är iväg mycket om dagarna för att E ska komma iväg och aktiveras. Han vill ju så gärna klättra omkring och leka med allt han får syn på, så känns lugnare för mig att gå på spädis och andra ställen för bebisar så han kan få leka av sig och jag kan få komma ut och umgås med andra vuxna samtidigt.

Försöker också kämpa för att få i mig mer mat om dagarna. Har lite svårt att veta om jag ätit tillräckligt, men idag har jag kämpat för att få i mig alla dagens måltider och även lite mellanmål. Det känns som min mage ska explodera fullständigt nu.. Inte van vid att äta såhär mycket på en dag, men ska bara fortsätta få i mig mer mat varje dag för jag tror jag äter för lite om dagarna. Har börjat träna igen så då är det viktigt att jag äter ordentligt så jag orkar mer. Men kommer nog inte komma tillbaka i formen jag hade innan graviditeten. Jag sprang ju typ 5 ggr i veckan då och hade jättebra kondis. Nu blir jag trött för minsta lilla ansträngning.. Kan känna mig ledsen att jag förlorat all styrka, känns alltid lite motigt att komma i form igen, men tänker att jag ska träna för att må bra, inte för att få en viss sorts kropp. Och jag får ju trots allt en hel del vardagskondition av att bära E upp och ned för alla trappor. Inbillade mig att jag skulle få mer energi av att äta, men idag har jag bara hamnat i matkoma istället haha. Lär väl förhoppningsvis sova gott istället.

Hade så svårt att somna igår kväll. Somnade kl 20 och vaknade igen 21 och kunde inte somna om vilket var så frustrerande för jag var verkligen sjukt trött. När jag sen precis lyckas somna så sätter E igång och gallskriker och slutar aldrig. Vet inte hur länge jag försökte få honom att somna om igen i ren frustration. Var så himla trött och kände bara att nej, nej snälla E jag orkar inte detta nu >.< Han brukar nästan aldrig vakna sådär mitt i natten längre, men såklart skulle han göra det just den natten jag hade som svårast att somna själv och den natten jag var som allra tröttast. Förstår inte ens hur jag överlevde det första halvåret, för då väckte han ju mig över 4 ggr varje natt. Inte konstigt att man var som ett vrak.

Imorgon är det babysim som gäller och sen ska E sova hos sin farmor. Det ska bli skönt att få lite tid över att göra det jag inte hinner göra annars om dagarna, och ska även bli skönt att få sova ut en söndags morgon! :)

Likes

Comments

Förstår det här med att flest olyckor sker i hemmet... Råkade halka tidigare i eftermiddag med Elliott i famnen, sjukt läskigt men lyckades landa så att bara jag skadade mig. Timmen innan dess skrek han av hunger och jag blev så pass stressad att jag råkade bränna handen i skållhett vatten när jag höll på att laga hans gröt. Handen klarade sig från brännskador men sved som bara den. I förrgår brände jag fingertoppen och har en stor blåsa på den nu, också i samband med en stressig matstund med Elliott. Han tar verkligen i när han är hungrig så det är svårt att undgå att bli stressad. Försöker hålla mig lugn men är jag trött och tankspridd är det inte alltid helt lätt.

Och mitt under allt detta så får jag mail från någon bvc tant som påstår att jag har "bristande omsorg" gällande Elliott, pga att jag prioriterade avlastning framför ett bvc besök när jag var sjuk i veckan, att jag omöjligt kan sätta mitt barn främst som inte ser till att han får de besök han har rätt till. Blir så himla ledsen. Jag gör verkligen allt för att Elliott ska må bra. Vissa dagar hinner jag knappt ens äta för att all min tid går åt att ta hand om honom. Så börjar bli så trött och ledsen av att bvc hela tiden ska kritisera mig och anklaga mig för att inte vara en tillräckligt bra mamma. Jag gör verkligen så gott jag kan. Men det är inte helt lätt att vara ensamstående och jag önskar att de kunde ha mer respekt för mig, istället för att hela tiden hota om att anmäla mig om jag gör minsta lilla fel. Trots att jag inte gör något som skulle sätta E i fara. Mår dåligt i mig själv ofta, det är liksom en helt annan grej, men är trött på att bli straffad för det i min mamma-roll, för skulle jag må så dåligt att jag inte längre klarade av att ta hand om honom så hade jag själv begärt hjälp. Därför förstår jag inte hur de tänker när de gör såhär. Försöker att inte bry mig för mycket, har bytt bvc igen nu så hoppas att få en bättre kontakt på det nya stället.

Var hos läkaren idag som inte kunde svara på varför jag fortfarande är sjuk, så blir remiss för fler undersökningar och får bara stå ut och hoppas på att jag till slut kan få någon form av hjälp som faktiskt fungerar. Elliott var gullig som höll mig i handen hos läkaren idag hehe. Han är för go.

Han har redan somnat, känns sådär att han var så trött att han redan behövde sova, för det är tillräckligt jobbigt att han väcker mig 05 varje morgon, vill helst inte att han börjar vakna mitt i natten och är piggelin då :P

Jag är också helt utmattad efter dagen, hade tänkt träna men får se om jag orkar det. Vill så gärna komma igång med träningen men det är svårt när jag inte längre kan träna under dag-tid och på kvällarna är jag alltid så trött att det enda jag gör är att krascha i soffan framför någon serie eller ta ett bad. Igår kväll tränade jag en kvart iaf, så det är ju alltid något hehe.

Likes

Comments

Mästerverket, Elliotts allra första tavla. Får se om det blir någon konstnär av honom. Blev härligt med gegg om inte annat. Han var mest intresserad av att äta upp färgen än att måla med den, så fick stoppa in nappen på honom.. :P Min lilla Picasso.

Tycker han blir roligare för varje dag som går. Han är inte lika frustrerad längre eftersom han kan det mesta av det han vill kunna nu, t.ex. stå upp, sitta ned, vända sig, krypa, nå saker osv.. Sen har han också börjat visa kärlek mot mig på lite andra sätt. Han sträcker fram armarna, kryper fram till mig och lägger sitt huvud mot mig, ibland kramar han om mig med sina armar, håller ett fast grepp om mig, och jag blir så glad när han gör så. När han varit hemma hos sin faster i helgen och jag kom för att hämta honom släppte han leksaken han hade i sin hand och sträckte fram händerna mot mig. Så himla gulligt.

Nu har han börjat plocka ut allt ur skåpen så får snart börja sätta lås på alla haha. Vissa skåp gör det inte så mycket att han rotar i, men har satt lås på skafferiet och ska sätta lås på lådor med farligare objekt, som knivar o sånt.

Igår fick vi besök av min kompis och hennes syster med hund och bebis. Elliott fick en rejäl puss av hunden och verkade gilla det då han fortsatte öppna sin mun mot henne haha. Han var också gullig och klappade fint på henne, vilket jag tror han lärt sig göra efter att ha umgåtts en hel del med fasterns fina samojed. Hade också velat ha en hund igen, det är ju ett väldigt fint sällskap att ha, men än så länge är det verkligen inte aktuellt. Räcker med en liten bebis att ta hand om.

Tidigare under dagen var jag på Östra och blev undersökt och äntligen tagen på allvar, då jag varit sjuk under större delen av graviditeten och sen kontinuerligt sen Elliotts födsel. Alltså snart 9 månader av aktiv magsjukdom och trots att jag sagt att jag fortfarande inte mår bra hade läkaren skrivit upp mig på ett återbesök om ett år pga att proverna jag tagit visat negativt. Men hon kollade upp mig och sa att det såg illa ut, så fick ett läkarbesök redan idag. Lite rädd och ängslig för vad de ska säga eftersom jag gått igenom alla behandlingar som finns att gå igenom utan att bli frisk, vill verkligen inte bli inlagd igen, men samtidigt vill jag inget hellre än att bli frisk igen så får göra det som behövs helt enkelt. Fick ta prover också så får se om jag har järnbrist igen, känner mig väldigt trött och matt konstant men det kan ju också bero på att jag har en liten vilding hemma att ta hand om :P Blev imponerad över hur tålmodig han var på sjukhuset igår. Sköterskan hade tagit fel på tiden och var en halvtimme sen, men han satt lugnt i vagnen och var på jättegott humör. Det var bara mot slutet när jag skulle ta prover som han började gnälla. Han var ett väldigt bra sällskap att ha med sig och alla runtomkring blev helt förtjusta i honom. Var en kvinna i väntrummet som inte kunde sluta titta på honom och sa att han nog var kär i henne haha. Ibland tänker jag att jag kanske är partisk i att tycka att han är så otroligt söt, så det känns ju alltid lika kul att få höra det av andra, utomstående :)

Likes

Comments

Elliott kröp för första gången idag, alltså på riktigt nu då och inte bara att han kravlar sig fram, som jag alltid kallade att han kröp. Blev så förvånad för det skedde så plötsligt. Så stolt över honom, att han blivit så stark och fått in rätt teknik för att ta sig fram. Fast å andra sidan var hans förra teknik bra också då han ändå tog sig fram jäkligt fort, så nu är jag rädd för att det kommer gå ännu snabbare och jag kommer få det ännu stressigare hemma än vad jag redan har :'D Att han kryper i kombination med att han ställer sig upp på allt, precis hela tiden, gör det ju inte direkt lätt att koppla av när han är vaken. Toasitsen älskar han att stå vid, varje gång jag går på toa ska han först ställa sig upp på mina ben, när jag flyttar ned honom för att tvätta mina händer så ställer han sig upp vid själva toasitsen och ibland är han påväg ned med händerna, så jag blir skitstressad varje gång haha. Stänger ute honom ibland så att han inte ska kunna ta sig in där, då jag ibland får panik och bara inte orkar med honom haha. Jäkla unge är han. Men så go och trots att jag mått skit senaste tiden pga sjuk och annat, att jag bröt ihop totalt igår, så var den här dagen så rolig och bra med honom, jag skrattade rejält över saker han fick för sig idag, och bara kände den där kärleken till honom igen.

Hahhaa bästa bilden på oss. Värsta deppiga ungarna. <3 Så jäkla lika i humöret alltså, upp o ned, upp o ned.

Likes

Comments

Elliott har börjat väcka mig 05 nu varje morgon, så känner mig som ett vrak hela tiden. Som tur är somnar han om en stund på förmiddagen så vi får vila lite till, men gör inte direkt underverk ändå för tröttheten. Drömde en mardröm när jag somnade om på soffan i förmiddags att han hade vaknat och stod och drog mig i armen, men att jag aldrig vaknade, vilket kändes sjukt obehagligt. Det var som om min trötthet var total och jag orkade inte ta hand om honom mer. Kanske för att det är min rädsla och känsla ibland, att jag egentligen inte orkar men inte har något val. Försöker göra så gott jag kan men känns ofta som att det inte räcker till, då han kräver så mycket av mig hela tiden. Borde varit mer mentalt förberedd känner jag på vad det innebär att ha barn, men samtidigt tror jag inte någon kan föreställa sig hur det verkligen är förrän man får barn..

Ska in till stan senare idag och träffa Emelie och hennes dotter Alice. Vet inte hur jag hade överlevt utan henne. Det är ganska konstigt hur man kan lära känna någon som är typ en kopia av en själv personlighetsmässigt och att vi var gravida samtidigt och delar liknande historia. Att vara mammalediga samtidigt och kunna stötta varandra när allt känns som värst är jag så glad för.

Likes

Comments

Elliott satte i halsen idag och jag har fortfarande dåligt samvete över det, eftersom det var mitt fel som inte kollade honom ordentligt. Ingen aning vad det var han fick tag i, men plötsligt så hostade han som bara den och så kom det upp en massa kräks blandat med lite blod, såg det ut som iaf. Han bara skrek och grät och jag dunkade honom på ryggen och försökte få honom att få upp allt. Mådde skit under tiden. Skulle det hända honom något hade jag aldrig kunnat förlåta mig själv.

Efter ett tag var det som bortglömt i hans värld, han var glad igen och busade och hade sig, medan jag var helt skärrad. Jag försöker skaka av mig det nu men kommer ännu mindre kunna koppla av hemma framöver. Måste ha koll på honom jämt. Ska verkligen plocka bort precis allt i lägenheten som kan vara farligt. Trodde jag hade gjort det tillräckligt men tydligen inte, då han ändå lyckades hitta något han inte skulle ha. Fy. Vilken mardröm det var.

Dagen började bra iaf, han vaknade med världens härligaste humör. Även om han väckt mig mitt i natten och sen ville upp kl 06 så är det ändå himla mysigt när man får det där leendet från honom.

En natt så väckte han mig runt 04, så då tog jag upp honom till min säng, som jag brukar göra när han inte kan somna om igen och jag slumrade till en stund men vaknade lite senare av att han satt i sängen med dosan i handen och tv:n på. Så himla roligt. Jag bara "eeh nej Elliott, vi ska inte se på tv mitt i natten! Gå o lägg dig".

Är fortfarande jättesjuk så hoppas verkligen jag mår bättre snart, för det är tröttsamt att ha hand om Elliott och vara sjuk samtidigt. Hans faster och hennes sambo tog honom ett dygn så jag kunde vila upp mig, och det är jag så tacksam för. Världens bästa faster har han.

Fina leksaker fick han också av henne, bl.a. en skrattande apa(?) men som vanligt så är annat roligare, typ som snusdosor och bankdosor

Känner mig helt utmattad efter dagen så ska koppla av en stund i badkaret nu och försöka släppa det som hände tidigare idag. Nu sover han gott, som en liten ängel, tryggt och bra. Och jag kan andas ut.

Likes

Comments