Header

Mest lästa

T u e s d a y

"Jag tog en lång förtjänt sovmorgon idag. Vaknade först vid sju och var rätt pigg, funderade på om jag skulle gå upp och göra kaffe. Men när…"

T h u r s d a y

"Torsdag och min lediga dag. Jag vaknade imorse vid åtta för att jag bett min skäggtomte ringa och väcka mig. Gick upp, fixade kaffe och sen…"

I n s p i r a t i o n

"Sitter kutryggad i soffan och skriver nu. Borde kanske byta plats. Borde kanske diska. Det är mycket man borde. Jag gick inte alls och läst…"

JAG HADE SKRIVIT ett rätt så okej blogginlägg men så började jag fiffla med lite bilder mitt i allt och nu är det borta. Och skitsaksamma i det, så här såg iallafall min lördags kväll ut som jag spenderade med mitt gamla tjejgäng. Tror vi är inne på 16:onde eller 17:onde året som vänner nu, iallafall några utav oss. Vi åt charkisar och hade djupa diskussioner som det alltid blir när vi ses och jag bara längtar ihjäl mig tills den dagen jag kan bjuda hem till mitt och skäggtomtens nybyggda h u s. Än väntar vi på det trassliga bygglovet, men förhoppningsvis så får vi positiva besked snart.

Hade tänkt att jobba av lite moment då jag tog med jobbdatorn hem för ikväll, men tji fick jag för ingenting fungerade så nu måste jag springa till IT med den imorgon och se vad tusan som har gått snett. Jag ska istället äta middag med min skäggis alldeles strax och därefter plugga lite.

Puss

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

DET ÄR JU så viktigt att prata om den. Normalisera den psykiska ohälsan. För mig handlar det idag bara om vanlig söndagsångest över inget särskilt. För jag menar, alla har vi väl känt den ångesten som sakta men säkert gräver in i skinnet på en. Jag har inte skrivit här på länge och tänkte att jag kanske blir av med en liten procent ångest om jag får skriva av mig idag.

Jag är en sådan person som behöver ta till olika medel för att lindra ångesten när den väl kommer. Det vanligaste jag brukar göra är att träna, ta en riktigt varm ångande och lång dusch, dricka te och titta på en bra film. Den kombon går liksom aldrig fel och ibland slutar det med gråtfest i slutet på filmen. Jag kan tycka att det är skönt att få tömma huvudet på det som ligger där och trängs. Idag väljer jag dock att skriva om det. Fast jag har också tränat idag och en lång dusch och en kopp te står faktiskt på schemat lite senare så jag hoppas att detta hemska påhitt går över sedan. Jag vet ju ioförsig att det gör det men ibland, eller oftast innan man har kommit till den tankebanan så känns det som att det aldrig kommer att gå över och att man är ensammast i världen med att känna som man gör. Huden ömmar, tankar cirkulerar, man har tryck över bröstet och tunga andetag. Jag brukar samtidigt som allt detta även känna mig så himla rastlös och uttråkad. Det är fruktansvärda känslor som kokas i samma soppa. Mina bästa tips för detta är som sagt att försöka varva ner, ta en skogspromenad, drick te, vik det där höga tvättberget och förbered mat och mellanmål till jobbet dagen efter. Lägg fram kläder och ta en lång och härlig varm dusch. Skölj bort ångesten så gott det går. Kryp ner i pyjamas och titta på en bra film.

Ibland har jag till och med ångest över att jag behöver gå och lägga mig och då brukar jag tänka att den där filmen jag ser på är min en och en halvtimmes ångestfria stund där jag inte behöver tänka på att jag måste sova tidigt, utan bara glida med och titta på vad som händer på teven och så länge filmen är igång så behöver jag inte göra något annat förutom det. Oftast hinner jag somna innan den är slut och då hinner jag inte tänka mer på ångesten alls. Så, med detta sagt ska jag ta igen lite plugg (för detta är också en av orsakerna ikväll varför jag har ångest som pockar på) därefter ska jag duscha och krypa ner i sängen. Så godnatt!

Likes

Comments

Hej hörrni,

Jag har kommit till insikt med att jag inte kommer använda denna väska så mycket mer än de fåtal gånger jag har använt den nu i sommar (five times, tops) så nu ligger den på Tradera för 200 SEK i utropspris om någon är intresserad. Nypris är 999 SEK. Klicka på bilden för att komma till Tradera. Eller på länken nedan;

http://www.tradera.com/item/287572667

Jag är nyss hemkommen från semestern på Västkusten så nu ska jag ta en kvällspromenad tänkte jag.

Puss

Likes

Comments

SÅ VI TOG och packade bilen och oss själva, mötte upp mor och far i Örebro där vi sedan slog följe och åkte ner mot Smögen. Det har blivit en tradition att åka till Smögen med husbilen runt vecka 30-32. Vi stannade faktiskt bara en natt, men det brukar räcka så. Nu befinner vi oss i Lysekil, har precis gottat i oss trerätters på Pråmen och tagit en Amaretto Coffee på det. Det är dags för kortspel och tärning, regnet smattrar på rutorna och vi är mätta, belåtna och trötta så vi hörs vidare. Puss

Likes

Comments

ÄR SEMESTERN HÄR. Som jag längtat, kämpat, grinat osv osv. Och nu får jag njuta, andas, skratta och leva i tre veckor ❤️

Likes

Comments

Semester. Hur härligt är inte det säg? Jag tycker verkligen att veckan segar sig fram och vi ska inte ens tala om förra veckan då. Jag varken diskade, lagade mat eller gjorde någon nytta här hemma. Det jävligaste är ju att min skäggtomte har haft semester i 1,5 vecka redan så att stiga upp på morgonen och göra sig redo för jobbet har varit en extra stekpanna i facet. Men nu är det som skrivet bara tre dagar kvar och direkt efter jobbet imorgon ska jag fixa nya naglar och sen ut och äta med min syster. Vi har knappt hunnit ses denna sommar, så trist.

På lördag flyger jag till Kalmar för att sedan bli upphämtad av min bästis på flygplatsen och vidare ut till Öland. De har sommarställe längst upp på norra udden och efter två dagar där beger vi oss på en mini-trip till Göteborg. Det blir med andra ord både lugnt, härligt och harmoniskt samt stad, puls och drinkar (och hotellfrukost tre dagar i rad). Förstår ni varför jag tycker att veckan går så s e g t? Nu ska jag plugga undan lite inlämningsuppgifter. PUSS



Likes

Comments

Från Zara.

Likes

Comments

Jag hinner inte hem till henne innan hon dör.

Hela veckan har jag svarat i telefonen med kroppen på helspänn. Knappt vågat andats när rösten i andra änden talat om för mig att; - Det är dags nu. Nu är det inte långt kvar.

Varje gång har jag satt mig i bilen, trampat alldeles för hårt på gaspedalen upp till det röda huset med vita knutar. Varje gång har det varit samma sak. Jag har kommit dit i tron att det är nu hon kommer dö. Nu ska hon lämna oss med våra trasiga själar och smärtfyllda pulserande friska hjärtan. Varje gång har jag känt en enorm ilska och irritation över att det varit så många i hennes rum samtidigt. Och varje gång jag kommit dit har hon inte dött. Istället har jag suttit med hennes hand i min, baddat hennes läppar med vatten och tops. Pratat med henne om gamla minnen och varje gång har jag motvilligt lämnat hennes sida med tårarna strömmandes ner för mina kinder.

En av kvällarna dricker jag alldeles för mycket alkohol hos en vän. Vi sitter på hennes balkong och röker, dricker lådvin och pratar om allt förutom döden. Vi skrattar. Jag har riktigt jäklarns roligt och skäms över att jag känner en sådan glädje när min hjälte står inför graven. Jag kommer inte ihåg hur jag kommer hem den kvällen men alldeles för tidigt morgonen därpå vaknar jag av samma gälla telefonsignal.

Nu är det nog dags att du kommer hit, nu är det inte långt kvar.

Återigen tar jag bilen upp till Henne. Denna gången i halvt onyktert tillstånd och vet inte riktigt om jag kör bil eller om jag flyger dit. Återigen samma visa. Ångesten som kryper sig in på skinnet över att alla är på samma ställe samtidigt, som tottar och tar och bäddar och donar och fixar och grejar och jag s-t-å-r inte ut. Så jag går ut och sätter mig med ryggen mot husväggen. Förnekar hela världen. Samma kväll färgar jag håret ännu ljusare och gömmer mig för verkligheten. Försöker dölja svärtan i min själ med kontrasten av det ljusa håret. Och efter otaliga plågande skrik i kudden somnar jag i ren utmattning. Dagen efter vaknar jag ännu tidigare. Telefonen ringer. Varje gång, kroppen på helspänn och andningen som stannar upp.

Men denna gången hinner jag inte hem till henne innan hon dör.


Likes

Comments

NÄR HELGEN LIDER mot sitt slut. Jag borde gå och sova då jag ska upp fem. Men ska nog ta en kopp te och läsa en stund ändå. Min skäggtomte gick på semester i fredags och har nu 4 veckor ledigt. Jag själv går på fredag vecka 30, så det är förvisso inte långt kvar. Men alla känner väl igen sig i att det a l d r i g är kul att kliva upp först på morgonen, medan sambon ligger kvar och snarkar på kudden. Nej.

Helgen har varit så härlig. Det blev lite kvalitetstid med bästis i fredags över en flaska bubbel och till ljuva toner av country. Gårdagen bestod av städ varvat med sol och kaffe på baksidan. Sedan kom fina vänner över på charkis-gött i kvällssolen.

Idag har jag mest såsat och fikat hos morfar. Precis som söndag ska va. Hoppas ni haft en lika härlig helg som jag, puss.

Likes

Comments

FÖR ATT DET är snart tre år sedan som jag 23 år gammal sökte med ljus och lykta efter ett annat jobb. Jag jobbade då åt mina föräldrar som grovis, något jag absolut trivdes med men ändå kände att jag ville komma bort ifrån. Så ringer det en, vad jag inte visste då som senare skulle bli min chef och en fin vän, till mig när jag är ute och jobbar för fullt. Jag blir erbjuden att komma på intervju redan dagen efter. Så vi möts i butiken, pratar på kontoret. Tilläggas bör att jag var väldigt nervös. Jag tror att intervjun går bra (det gjorde den ju med facit i hand) och går hem. Sen kommer jag faktiskt inte ihåg, men jag blir iallafall uppringd någon eller några dagar senare.

Jag fick jobbet. Ett kontrakt på tio timmar i veckan i en närbelägen skobutik. Mitt egentligen, allra första jobb, med en helt okänd människa som min chef. Jag var ju bara van att ha mina föräldrar som chefer så jag var jättenervös, jätteglad och jätterädd på samma gång. Jag började jobba redan veckan där på, jag varvade med jobbet hos mina föräldrar. Upp klockan 5-6 på morgonen för att åka hem innan lunch, duscha och byta om och jobba i butiken.

Månaderna gick, jag trivdes jättebra. Alla kollegor var superfina, snälla och roliga. Jag började redan efter några månader jobba på 20 timmar och blev tillsvidare anställd. Började arbeta mer på kontoret åt mina föräldrar för att det blev krångligare att följa med på utejobb.

Sen skulle min ena kollega byta tjänst, bli butikschef i en annan butik och jag fick chans och förtroende att hoppa upp i karriärsteget och bli ställföreträdande BC. Det var jättekul, inte så mycket som ändrades från mina vanliga arbetsuppgifter men självklart ha lite mer ansvar och få butiken att fungera trots att min chef inte var där.

Jag jobbade på i butiken i nästan två år, tills jag kände att jag behövde utvecklas och komma vidare. Det var med sorg i hela min själ att behöva ringa till min chef som var på semester och tala om för henne att jag skulle säga upp mig och lämna skeppet inom loppet av en månad. Jag grät. För jag trivdes ju så bra och jag ville verkligen inte lämna min chef och den trygga familj som vi blivit på jobbet. Just för att vi börjat få en sådan fin vänskap, jag och min chef, så kändes det extra jobbigt.

Jag är så tacksam för att hon tog mig under sina vingar, utan gymnasieutbildning och bara erfarenhet från mark & anläggningsarbeten. Så detta inlägg är liksom riktat till dig min fina vän. Tack för att du är du, att vi har en sådan fin relation. Att du trodde på mig och har stöttat mig i dessa tre år. Alltid varit glad och hjälpsam och bara funnits där för mig. Sen har du ju också alltid haft ett litet vakande öga åt Morfar, då ni bor grannar och det har känts lite extra varmt och fint i själen. Tack!


Likes

Comments