View tracker

Ja nu var de ett tag sen jag skrev här , har inte riktigt hunnit då livet kommit emellan.

på senaste tiden har många av mina jobbiga tankar kommit tillbaka. Nu har de blivit riktigt mörkt på dagarna och jag får svårare och svårare att somna på kvällarna för tankarna bara snurrar runt och runt.
De är så drygt och jag vill bara få bort de. De är de negativa med att ha dödsångest , de går inte att styra.

Men nu får jag fortsätta med vardagen , var rädda om er och ta hand om varandra.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu är de snart dags , dock under tråkiga omständigheter så måste min fina vän flytta hem till Skåne igen! Dock så tänkte jag inte säga att att jag inte är glad. För de är jag , för när hon kommer hem så är hon där hon hör hemma!! Och de gör mig väldigt glad. Ta de inte fel , klart jag är ledsen för hennes skull att de inte funkade med jobbet. Och tycker de är tråkig stil av arbetsgivaren hur de har gått till. Men som jag skrivit innan så är de arbetsgivarens tid och dom kan göra som dom vill. Men Nu kommer hon hem , och jag ska göra allt jag kan för att hon ska bli glad igen.

Likes

Comments

View tracker

De är mycket snack och mycket skriverier om just Ebola-viruset. och de är skit jobbigt. Jag kan inte låta bli att läsa de trotts att jag själv vet att om jag gör de så kommer jag få ångest. Men jag läser , och läser och läser.
Varför kan jag inte stoppa mig själv?
Nu senast var de tydligen en norsk kvinna som är i ett av dom drabbade länderna och jobbar som tydligen blivit smittad. Och skulle komma till Norge under morgonen, min stora fråga då är, varför flyttar dom henne?
Om dom nu är så rädda för en epidemi , varför dra runt dom sjuka till olika länder som ännu inte blivit smittade?
De är ju deras jobb att se till att de inte händer.
Jag blir både arg och rädd när dom ska hålla på såhär.

Likes

Comments

Nu var de ett tag sen jag skrev här sist , och kände att de var dags igen.

De har hänt så mycket sen jag skrev sist så jag har helt enkelt inte hunnit. Men igår kom min ångest igen och kände att jag var bara tvungen att söka mig hit igen.

Nu börjar de bli mörkt igen så nu kommer den jobbiga tiden.

Nu är de mycket innebandy iallafall. Förra helgen var jag med laget i Göteborg och denna helgen så är jag på domarkurs. Drygt , 2 dagar med massor av info som ska in i mitt huvud. Svårt , men lite brukar fastna.

Nej åter till kursen. ta hand om er själva och varandra.

Likes

Comments

Jag är övervig i mina leder , de konstateradeen läkare till mig när jag var 14 år och hade brutit armen. Över armen också , och benet var då rakt av. Men tack vare att jag var övervig i lederna så låg benet kvar som de skulle. Så jag slapp allt jobbigt med gips och sånt.

Men de är inte alltid så positivt att vara vig , jag är nu enbart 28 år gammal och har redan värk i hela min kropp. Inte alltid , och inte varje dag. Men väldigt ofta och dom "bra" dagarna blir färre och färre. Och jag har även konstaterat att jag aldrig kommer att sluta kunna sluta träna för dom är värken ännu värre än vad den är när jag tränar.

De har jag märkt när jag har uppehåll från innebandyn. Och då är de inte så långa uppehåll jag har , men ändå räcker de för att jag ska ha så ont att jag inte vill börja träna igen. Men när kroppen har kommit igång ordentligt så är de verkligen värt de. De är inte alls kul att leva såhär och jag fasar för att bli äldre , inte bara för min dödsångest utan även för att jag vet att värken kommer bli så fruktansvärt mycket värre.

Likes

Comments

Om en vecka flyttar en av mina bästa vänner 60 mil bort. Bara för ett jobb! Ja jag må vara tramsig men äkta vänner växer inte på träd.
Och inte kommer vi kunna ses heller för min tid kommer inte att räcka till. De gör så ont i mig så att jag inte vet om jag kommer kunna träffa henne innan hon åker , för känner jag mig själv rätt så kommer de bara göra saken värre. Dock har jag inget val för vi ska spela match tillsammans imorgon.

Men du ska veta att jag värdesätter dig högt , och jag kommer alltid att finnas för dig. <3

Likes

Comments

Vissa gånger när min ångest kommer fram så blir jag arg. Arg på mig själv för att jag känner som jag gör , arg på livet för att de bara finns en väg ut ur de. Arg för att de är så jävla orättvist. Vi måste slita , hela våra liv för att få ha de bra. Till vilken nytta? Du lever ju inte längre för de. Sen går jag tillbaka till att vara arg på mig själv för att jag tycker att jag är tramsig.

Jag vill bara få lov att vara lycklig , och njuta av att jag lever. Inte behöva leva med den här jävla dödsångesten utan bara leva livet som andra gör. Åka roliga karuseller , inte bry mig om vem som kör bilen jag åker i och känna att jag måste sitta fram för att hålla koll. Jag vill också kunna gå på ett flygplan bekymmerslöst och flyga till Usa , Italien eller andra länder jag vill åka till.

Men jag har ett mål , att en dag flyga till USA. De är allt jag vill , för kan jag de , då kan jag göra ALLT!

Likes

Comments

Jag har väldigt svårt för att vara ensam. Inte bara för att tankarna kan bli jobbiga , utan även för att jag är en otroligt social människa. Men mest är de nog för att tankarna hinner i fatt mig. Ta mig inte fel nu , även jag har behovet av att få vara själv ibland. Men då är de bara för några timmar.

Att få tända lite ljus och ligga i sängen och kolla på film brukar vara min sysselsättning då. Men även de är ju en flykt egentligen. En flykt från tankar , från känslor och från min oro.
Att leva med dödsångest är inte alltid så lätt , jag klagar inte för jag är van. Men ibland blir de bara för mycket och ångesten tar vid.

På vintern är de värst. Jag blir lätt nerstämd och då snurrar hjärnan på högvarv. Som tur är så har jag min fina familj och min underbara sambo. Men ibland känns inte de nog. För jag vet om att en dag måste dom också bli änglar.

Jag har ofta undrat varför just jag har blivit drabbad av dessa känslor , och ingen annan? De finns ju fler , de vet jag nu. Men dödsångest är inget man pratar om. Varför? Jag har mer och mer börjat berätta för människor i min omgiving för jag känner att de inte är något fel i hur jag är. Dom har oftast bara frågat varför , och jag har inget svar på de. Varför får man dödsångest och hur kan de framstå? Jag har inte haft någon nära döden upplevelse , mer än att trillat med cykeln eller moppeden när jag var yngre. Men de har ju många andra gjort. Och dom har inte dödsångest för de.
Inte vad jag vet iallafall , är de tabu och prata om detta?


Likes

Comments

Igår var jag och min fina sambo och tog ett kvällsdop på lomma strand , de var härligt ska jag berätta för er. Om jag ska gissa så skulle jag tro att de var ca 26 grader i vattnet.

Nu börjar de närma sig slutet på mitt jobb och de är med blandade känslor som jag hänger med. Jag är både glad och ledsen , ingen vill ju vara arbetslös. Men nu får jag en chans att vila min axel under en tid så att jag kan få spela innebandy i höst.

Nu ska jag sova , imorgon är dags för jobb sen träna och så ska jag få träffa 2 av mina bästa vänner som spelar i samma lag.

God natt , ta hand om er själv och varandra.

Likes

Comments

Nu har jag äntligen börjat träna igrn. Även fast jag egentligen inte får så har jag gjort de ändå. Varit med på sommarträningen och jag är öm i alla muskler jag har , men de känns sinnessjukt bra ska jag berätta för er. Nu sitter jag och tar de lugnt med en flaska vatten och tycker synd om mig själv. För ingen annan gör de ju , haha.

Nej skämt och sido nu ska jag bege mig hem till mitt badkar och njuta. Ta hand om er själv och varandra.


Likes

Comments