Tänk att längtan att få komma ut i naturen gör så galet ont i kroppen. Jag ligger här hemma i min säng och smider planer om att vara i skogen, att bo i skogen och att bara livnära sig i naturen. Bort från all betong, bort från alla människor, bort från allt socialt liv.

Tänk att bara få glädjas av tystnaden, samla på väsentliga saker, finna mening i minsta lilla sten, pinne, kotte. Så himla nyttigt det hade varit för hjärnan. Människan har försummat bort hur det är att leva livet. Vi är som missbrukare under media och regeringen, ingen har en egen åsikt, vi har bara åsikter som alla andra har, åsikter som högre satta vill att vi ska ha. Vi följer trender och gör allt för att bli accepterade av samhället. Till vilket pris? För vem gör en det egentligen? Varför är det så himla viktigt för mig och alla andra att få bekräftelse från andra människor? Borde vi inte bara göra det vi själva vill och njuta av det enda livet som vi faktiskt har?
Eller ska vi slava för någonting som gör oss olyckliga, förtvivlade, miserabla?

Självklart finns det dom människor som njuter av uppmärksamheten, självklart finns det dom människor som älskar att jobba och ägas av samhället. Jag är dock inte en av dom. Fick jag välja utan att tänka på logiska följder så hade jag flyttat ut långt på landet, gärna nära skogen eller i skogen. (Jämtland verkar magnifikt. Har planer på att dra dit i sommar).

Jag hade lärt mig allt om naturen och levt på det som naturen haft att erbjuda mig. Jag hade dansat naken tillsammans med älvorna i skymningen, jag hade simmat tillsammans med fiskarna i sjön, jag hade byggt en koja där jag kunde spana på rådjur och läsa massa böcker om allt och ingenting, jag hade skrivit musik och texter, jag hade försökt hitta mig själv och experimenterat för att hitta den genuina Joanna, och inte den styrda, olyckliga Joanna.

En brukar säga att "Drömma kan en ju alltid göra", men det känns som en fras från människor som redan har gett upp hoppet på sina drömmar. Jag drömmer inte, jag ska. Jag har inte drömmar, jag har framtidsplaner. Oavsett vad folk säger och vad folk gör runt omkring mig så kommer jag att sträva efter att gå det jag vill ha. Folk kan tycka jag är naiv och skratta åt mig, men det rör mig inte i ryggen, det betyder ingenting. Jag har min dotter, jag har min familj, jag har mina närmsta vänner. Det passar mig perfekt och jag behöver inte mer än så.

Likes

Comments

Att ideligen konkurrera mot ens inre demoner, att ideligen vara på vakt för att impulsen kan slå till. Jag är inte trött på att känna såhär, det är min vardag. Jag har vant mig vid att alltid ha demoner vid mina axlar, dom finns alltid där, även under dom ljusaste dagarna på året. Det finns dom dagar då jag vill radera hela min existens, utplåna allt. Det finns dagar då jag vill ta över hela världen och jag klarar allt, sällan det händer, men ibland.


Mitt hjärta skriker, mitt hjärta blöder.
Det är tomt, mörkt, svart. Det är livsfarligt.
Dagar av ideligen kamp, mot och för livet, ett leende på läpparna,
en god sinnesstämning lurar dom flesta. Det är en fasad, den ödeläggs snart.

Tittar upp mot skyn, allt jag ser är mörker.
Gräver en grop och hoppar ner, låter sten och mull ta hand om mina kadaver.
Maskarna festar på dom organ som finns kvar.
Kvar finns min själ, desorienterad som alltid, letar efter skydd och mening med livet.
Tankarna svävar i en mörk dimridå. Mina dagar är räknade.

Likes

Comments

Ironin när ens pappa delar videon på "awareness about child abuse" på Facebook 😂🖕🏻

Likes

Comments

Natten är så lång
på lidandets perrong
jag mördas gång på gång
jesus i betong

Usch så vilsen jag är just nu.
Halva jag vill leva, halva jag vill dö.
Känner mig instängd i mig själv, svartar ner allting runt omkring mig. Svartmögel. 🖕🏻

Likes

Comments

Andas.
Lev.
Existera.


Lid.
Kvid.
Avlid.

Likes

Comments

Ibland skriver jag så mycket strunt.

Idag har jag en helt annan känsla, idag är jag lite mer tom men ändå nöjd. Har för det mesta kollat serier hela dagen och druckit cola zero. Blev sugen som fan på att tvätta men kan ju tyvärr inte göra det just nu, försökte boka tvättid men hemsidan vill inte fungera, ah det är såna tuffa problem jag tampas med idag hehe.
Saknar min fina farmor som gottar sig nere i Mexico (Så jävla tufft att åka dit, det ska jag med!), men om jag läste rätt så drack hon sin sista tequila där idag, alltså betyder det att hon snart anländer till Sverige <3

Imorgon SKA jag ta en lång lång promenad, tänkte besöka fiskeby.
har tänkt på det så himla länge men det har aldrig blivit av, det beror på att jag är så jävla rädd. Man har ju läst om alla som blir mördade när dom ska till skogen och allt som händer, och så tänker jag, tänk om jag har just den oturen och självklart blir mördad, när allt jag ville var att få vara i skogen, ensam med djuren och naturen, och så går jag och blir mördad. Ah så tänker jag jämt. Men imorgon ska jag fan i mig dit, får väl ta med mig en kniv om läget skulle bli kritiskt!

Nu ska jag fortsätta kolla på serien Boys och dricka cola zero, ciao!


Likes

Comments

Det finns så himla mycket som jag inte vet om mig själv ännu. Det känns som om jag står still på en och samma plats. Är det såhär livet ska vara? Jag förstår inte hur folk bara kan acceptera att leva på det här viset. Är det jag som är störd? Jag vill ju göra saker, utveckla mig själv. Vill inte stå här men samma vardag varje dag tills jag dör. Varför ska en leva efter vad andra tycker? Varför spelar det ena någon roll om vad andra tycker. Hela tiden anpassar jag mig för andra, men vad vill jag själv då?

Jag vill lära mig massor av nya kunskaper, men min ork räcker inte till. Vissa stunder blir jag helt manisk och vill göra allt men sen ger jag upp och bara mår dåligt istället. Jag ligger hela nätterna och planerar min morgondag, min vecka, min månad, mitt år, hela mitt liv. Jag sover knappt och när jag väl somnar sover jag dåligt. Jag bara tänker konstant, ibland ligger jag och bara glor i timmar och tänker.

Min hjärna går på högvarv, vill göra allt! Ut och resa, lära sig måla, skaffa fiskar, bemästra ett instrument, gå ner i vikt och träna, bli snygg, börja streama tv-spel, plugga till djurskötare, besöka skogen varje dag, plocka svamp, plocka bär, odla grönsaker, sluta röka, vara en glad och aktiv mamma, skaffa dreads, töja öronen, tatuera hela kroppen, flytta till Thailand, bli mer kreativ och en jäkla massa mer saker.

Men dagen efter jag har tänkt på allt jag ska göra, och hur jag planerat allt i minsta lilla detalj så ligger jag bara här som ett dött skal med ångest för att jag aldrig gör något av det jag vill. Min kropp orkar inte, jag orkar inte. Finner ingen lust och känner mig bara stressad hela tiden. Ångesten gör att jag inte pallar något.

Men den värsta tiden är när jag är totalt likgiltig mot allt. Jag gillar ingen, känner ingen glädje, är inte ledsen och arg, jag bara finns. Som ett tomt skal.

Tror iaf jag har hittat ett nytt sätt, allt är bättre än döden, även om det skadar en själv för att må bättre. Godnatt.

Likes

Comments