Resor och utflykter

Idag stod klockan ställd på 06:30 av den anledning att samtliga gymnasielever skulle vandra upp för Ngong Hills, en serie kullar.

Hörni, det var vackert! Naturen var fantastisk. Under min tid här i Kenya har jag upptäckt många sidor av mig själv jag tidigare inte visste fanns. Att jag trivs så bra i naturen och bland gröna landskap är en av dessa. Kan helt ärligt nog räkna antal gånger jag vistats i skogar innan detta år på två händer, men efter detta år kommer jag nog vara en äkta skogsmulle.

Jag höll ihop med Alma under de 3,5 timmarnas vandring. Hon var sjuk så vi tog det sakta, men inget mig emot då vi fick mer tid att ta in den vackra natur som omringade oss.

När vi nådde slutmålet belönades vi med korv, chips och läsk. Välförtjänt, om jag får säga det.

Vi var åter på internatet vid tretiden och numer går större delen av internatet runt med T-shirtbränna och knallröda ansikten, mig inklusive - men det var det värt! Det var verkligen en så bra utflykt. Är så glad att vara här och ska njuta av allt så mycket nu de sista dagarna. Älskade Kenya.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vardag, Det finaste

Före middagens start

Förberedelser i full gång

Lilla familjen <3

Mingel

Fina Hilda

Ett av flera uppträdanden

Idag vankades det julmiddag här på internatet. Alla var klädda i rött, bord var förflyttade till rondellen, allt var pyntat och det var bara glada miner under hela kvällen.
Duktiga festkommittén hade fixat ihop denna kväll, och som vanligt gjorde de ett fantastiskt jobb. Tycker alltid det är lika roligt och mysigt när tillställningar som denna anordnas och hela internatet samlas.
Bordsplaceringen var slumpad vilket var ett väldigt bra påhitt i min mening, då man fick chans att prata med de man vanligen inte hänger med. Det bjöds på förrätt, huvudrätt och efterrätt och däremellan ett par uppträdanden som var en härlig mix av underhållning, fin sång och lustiga citat sagda av folk på skolan. Dessutom var det quiz där man tävlade bordsvis. Det handlade om personalen på skolan, superroligt. Därefter var det dags att dansa loss men jag, Ellen och Max kände oss inte sugna på att delta utan gick till Ellens rum och hängde samt packade inför morgondagens vandring.
Klockan står ställd på 06:30 så jag lär försöka sova nu om jag inte ska vara allt för trött imorgon. Kommer ju oavsett inte få mer än sex timmars sömn eftersom klockan är halv ett här...

Godnatt och tack SSN för en mysig kväll med en väldig massa julstämning. <3

Likes

Comments

Vardag, Det finaste

Igår var det dags! Efter ett dussintals träningar satt vi i bussarna redo att ta svenska ambassadörens hem och samtliga svenskar boende i Nairobi med storm.
Vi åkte redan vi halv tre och kom hem först vid halv nio. Timmarna bestod av genrep, ätande, fix och slutligen the grand finale: luciatåget! Tåget vart riktigt lyckat enligt mig. Stort tips till er som planerar att gå på SSN i framtiden: var med i luciatåget! Det var så värt det i slutändan trots att det varit en aning jobbigt att ta sig till träningarna. Det var verkligen häftigt att vara en del av ett luciatåg framför så många människor och framförallt på en så fin plats som ambassadörens hem.

Likes

Comments

Vardag

Idag: Frukost. Skola. Lunch. Skola. Häng. Middag. Plugg. Kvällsfika. Film.

Likes

Comments

Tankar

Jag i min egengjorda krans som ska bäras under torsdagens luciatåg. Alla ska göra sina egna så vi var rätt många som passade på att få det gjort efter middagen idag

Avslutade kvällen med Hilda och Clara i Zebra

Ännu en dag är passerad och jag säger bara en sak: att vara ledig från skolan var så himla behövligt. Alla drunknar verkligen i skolarbete nu innan lovet. Det är stört hur mycket plugg jag har. Imorgon har jag svenskaprov, på fredag har jag redovisning, på tisdag har jag swahiliprov och psykologiprov. Utöver det har jag en bok som måste vara utläst efter jullovet med en tillhörande uppgift och dessutom har jag tre inlämningar att göra klart. Psykologiprovet på tisdag är på 107 sidor... Ja, ni hör ju. Livet leker ej på skolfronten för närvarande. Därför var det det bästa nånsin att få en paus från lektionerna och kunna göra något roligt istället.
Imorgon är det dessvärre skola igen som vanligt. Får försöka tänka att det endast är en vecka kvar nu innan jag blir skol&plugg&stressfri i tre veckor. Lär var något av det jag ser fram emot mest när det kommer till jullovet.

Likes

Comments

Vardag

Idag hade vi ingen skola på grund av Public Holiday - så jag, Hilda och Emilia tog tillfället i akt att bege oss till Toi. Alltså hörni, vilken jävla shoppingspree det resulterade i. Aldrig har någon av oss funnit så mycket snyggt. Framförallt jag shoppade som aldrig förr. När hela min tygpåse var proppfull blev jag lite stressad över att jag köpt så mycket, men när jag kom hem och räknade ut att de 17 plaggen blev 250 svenska kronor sammanlagt kändes det inte lika farligt längre.

Det är verkligen galet billigt på Toi. Förstår knappt hur det är möjligt. Fick med mig mjukisbyxor, jeans, en luvtröja, julstrumpor (<3) och ändlöst med tröjor. Och två avokados, tjoho.

Efter det fyra timmars långa shoppandet gick vi till Greenhouse för att ta en sväng förbi mataffären. Som ni ser har de satt upp en julgran. Lite lustigt att se julpynt jämte palmer men gör mig som älskar julen så himla lycklig.

Och så köpte vi ju lite avokados. Emilia och Hilda började ta bilder när jag skulle välja avokado och då kom säljaren och bad om att få vara med. #goals

Likes

Comments

Tankar

Tisdagstankar&babbel (12/12-17):

Dagarna här i Kenya har blivit till vardag. Eller, det blev de väl bara efter ett par veckor men numer känns det verkligen som hemma och helt naturligt att vara här.

Helt naturligt att inte kunna gå två meter utan att se andra tonåringar.
Helt naturligt att somna till folks högljudda röster utanför rummet.
Helt naturligt att traska in i närmaste kompis rum och slänga sig i dennes säng och bara ligga tysta och inte göra någonting vettigt överhuvudtaget.

Det har blivit mer och mer snack om det kommande jullovet. Planer smids, förväntningar byggs upp och längtan ökar.
De vars familjer ska komma hit pratar ivrigt om hur roligt det ska bli att visa dem sitt Kenya.
De som ska till Sverige pratar i extas om hur fantastiskt det ska bli att träffa alla vänner, husdjuret och äta svensk mat.
Och jag håller med, förstås - men innan lovet är kommet vill jag carpa dagarna till hundra. Inte gå miste om en sekund av det här. För det här livet är fan det bästa, fastän man vissa dagar inte kan låta bli att romantisera vad som finns i Sverige. Visst är vad som är där fint, men inget kan mäta sig med vad som är här. Åtminstone inte med tanke på att vad som är här enbart existerar på begränsad tid, medan vad som är där alltid kommer vänta.

Jag har upplevt så mycket denna termin när jag väl tänker på det. Åkt på safaris, riverraftat, slängt mig i Indiska Oceanen, dansat tills dess att min kropp varit neddränkt i svett, åkt fyrhjuling jämte zebror, cyklat bredvid vattenfall, volontärarbetat med fantastiska barn, åkt zipline över de kenyanska skogarna, sett The Big 5. Gjort sådant de flesta inte får chansen till att göra.

Nästa termin väntar årets största utmaning;

Bestigningen av Mount Kenya.

Nästa termin väntar årets längsta resa;

Resan till Uganda och Rwanda.

Nästa termin väntar mer av det vi har här;

Vardagen som kommit att bli något helt naturligt.

Jag ser fram emot det men desto mer ser jag framemot tiden som är innan. För att längta till något långt bort när all tid man har är begränsad känns fel. Onödigt.

På tal om något annat: Man lär fortfarande känna varann. Vi har ju trots allt inte ens känt varann i fyra månader. Men det går snabbt när man bor på internat, ska jag säga er. Efter bara en dag hade jag min första sleepover, efter bara några veckor klickade man med folk precis som med de i Sverige man känt i år och dar och efter bara några månader kunde man prata med varann om mer eller mindre allt. Nu efter fyra månader känns det som om jag känt somliga här en halv livstid fastän så är långt ifrån fallet.

Men som sagt: man lär fortfarande känna varann. Man upptäcker fortfarande varandras dåliga sidor, blir bättre vänner för var dag och får reda på sådana där saker som skulle varit fett väsentliga i Sverige men här inte har någon direkt betydelse. Som vart i Stockholm en bor eller hur många syskon en har. Sådant där som är så långt bort att det liksom inte hålls koll på som det görs där hemma.

Sammanfattning av dagens tankar: Det har blivit helt naturligt att bo på internat och i Kenya. Jullovet är #1 samtalsämne alla tider om dygnet. Vi har upplevt mycket som fan. Nästa termin väntar ännu häftigare resor. Man lär fortfarande känna varann. Saker som är viktiga i Sverige tappar betydelse här.

Hehe, kanske borde hållit mig så kort från början istället? Äsch. Det här är ju trots allt min digitala dagbok, som jag brukar säga - så ni får stå ut med mina allt för långa texter.

Likes

Comments