Okej, jag har lagt tid på att smälta det senaste ivf-försöket. Jag fick till och med en ägglossning här mitt i allt. Det var för cirka en vecka ungefär. Idag, då börjar jag blöda igen. Hur i helvete ska ett befruktat ägg lyckas fästa när jag ska börja blöda innan det ens hunnit vandra ner för äggledaren? Varför kan inte min kropp vara fungera normalt för? Den har en uppgift som kvinna och det är att kunna bli med barn men inte ens det klarar den av. Jag hatar min kropp. Vi är inte vänner och lär aldrig bli det heller. Jag var så glad för min ägglossning förra veckan och tänkte att kanske, kanske kunde vi ha procenten på vår sida den här gången. Men som vanligt skiter det sig, ännu ett par dagars depp på schemat...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Idag var det testdag, bryt och kom igen. Jag visste att det skulle vara negativt, för jag blöder något otroligt. Kliniken är stängd så jag kan inte ens ringa och rådfråga, bara vänta till den 7:e augusti när de öppnar igen. Jag ska försöka överleva sommaren, jag vet ärligt talat inte hur.

Jag gick på semester från och med idag, det känns okej. Men jag hade hellre jobbat faktiskt. Dagarna går snabbare, negativa besked glöms bort och jag får vara i nuet för en stund. Jag hoppas jag kan njuta av sommaren ändå.

Likes

Comments

Det blev ingenting den här gången heller. Jag känner stor sorg och vet inte riktigt hur jag ska tänka kring det här. Jag försöker se det positivt, embryot var väl inte helt hundra. Då var det lika bra att det inte fäste och blev något. Imorgon ska jag ringa kliniken igen och meddela utgången. En semester väntar och jag ska ta det lugnt och försöka ta hand om mig själv och vänta in hösten och en ny insättning. Har jag tur kanske jag få sätta in ett nytt embryo i augusti och att det funkar den gången. Tredje gången gillt tänker jag.

Jag hatar mens, det är det värsta jag vet. Varje månad under snart 4,5 års tid har mensen stått för misslyckande och nederlag. Ännu en månad av väntan, osäkerhet och ovisshet. Jag ville så gärna att det skulle bli något, få känna mig kvinnlig och kunna ge Oskar sitt syskon han längtar så efter.

Jag har fruktansvärt ont i magen ikväll och i ryggslutet. Jag mår illa och vill bara sova. Allt känns blä och orättvist.

Vi hade byggmöte ikväll igen, vi ska bygga huset i etapper och funderade på hur vi ska lyckas. Vi fick bra råd och nu hoppas vi att vi kan gå till banken och få ett byggkreditiv. Något måste gå bra nu, jag orkar inte mer med negativitet och nederlag.

Likes

Comments

Ett år som gifta, för ett år sedan hade vi fest och var sådär kära som bara nygifta kan vara. Vi är fortfarande så kära och det gör mig varm och lycklig. Att se sin man och undra vad man gjort för att förtjäna det här? I allt stök kring IVF och husbygge har vi varandra och det är oslagbart!

Jag var en stor jävla idiot igår. Jag tjuvtestade mig, jag kände mig så säker på att jag var gravid igår att vågade testa. Det var såklart negativt. Jag blev deprimerad och störd på mig själv. Timmy tröstade och sa att gör ett test imorgon istället, när du har rätt förutsättningar. Så vad visade morgonens test? Negativt. Jag vet att det är tidigt, jag vet att det dröjer 2-5 dagar för en blastocyst att sätta sig, jag vet att en fryst återinföring tar längre tid. Jag vet ju det. Bara att ta det kallt, men hoppet känns ute. Nu vill jag att mensen ska komma så jag får den här månaden överstökad. Men jag har å andra sidan TD den 10, det är en dryg vecka kvar och mycket kan hända innan dess. Suck.

Likes

Comments

Ruvardag 8, jag letar fortfarande symptom och kämpar med rädslan att börja blöda. Jag har känt av ett väldigt lätt illamående i två dagar nu, den molande värken har lagt sig en aning men gör sig påmind då och då. Ibland är det så självklart att jag är faktiskt kommer att bli gravid den här gången och att blastocysten har satt sig. Jag känner inte samma tveksamma känsla som förra gången, men rädslan över att testet kommer vara negativt. För testet har visat negativt i 4 års tid.

Magen känns idag uppkörd och jag känner mig gasig. Jag har inte haft lika ont i huvudet som tidigare. Det spänner och drar i livmodern, brösten känns ibland spända och ömma. Det kan lika gärna vara mensen som är på gång. Skillnaden är att det ändå inte känns så den här gången, vilket gör att rädslan för att börja blöda är större än förra gången. Den här gången känns det inte som att det inte ska gå vägen. Jag hoppas magkänslan är rätt, annars kommer dagen när blödningen kommer vara totalt nattsvart. Imorgon är beräknad BIM, klarar jag helgen vågar jag tro fullt ut. Och om lite fler gravidkänningar visar sig. Just nu är det långt till den 10 juli som är TD...

Likes

Comments

Ruvardag 4, jag letar efter symptom på att blastocysten har satt sig. Men kan vara för tidigt ännu. Jag har konstant ont i huvudet men det beror nog till 100% på Lutinus. Huvudvärk är den enda biverkningen jag haft på Lutinus den här gången. Det har slitit, dragit och huggit i livmodern i två dagar nu, kan bero på Lutinus det också, eller att blastocysten fäst, eller att mensen är på gång. Dock är det inte samma värk. Jag ska försöka sluta leta tecken, det mår jag bara dåligt av i slutändan. Det känns overkligt att det skulle kunna fastna, jag tar inget för givet efter 4 år av besvikelse. Jag vill hoppas, men vet inte om jag vågar. Klarar jag mig utan blod fram till ruvardag 12 då finns det en chans. Om en vecka alltså. Håll tummarna!

Likes

Comments

Äntligen har vi lyckats städa undan ute! Vi har fått undan krukor och krattor. Vi fick även in Oskars alla uteleksaker så de slipper bli förstörda.

Det blev en lugn midsommar med trevligt sällskap och spel. Oskar var med och vi jade femkamp, mest för hans skull, men det var uppskattat. Vi spelade även Ryktet går, det spelet är otroligt roligt. Det slutar alltid med skratt så tårarna rinner. Som vanligt fanns det alldeles för mycket mat och man blev proppmätt på bara förrätten. Jag jade bakat en fantastisk tårta med noblesse och choklad i.

Jag väntar på tecken som visar att embryot satt sig. Det var en blastocyst de satte in och den fäster 2-3 dagar efter återinförande. Jag håller tummarna, jag är på ruvardag 3 och har det inte fäst gör det det senast idag. Jag har haft en ömmande livmoder sen igår och känt mig trött. Jag vet inte, är det tidigt kanske eller är det Lutinus som spökar? Tiden får utvisa, varje dag som det inte kommer blod är i alla fall en seger. Till nästa helg borde jag ha börjat blöda om det inte gått vägen, jag är livrädd för det. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det fäster.

Likes

Comments

Det är dags att sova, även om just ligger ca 5 meter från landsvägen är det tyst här. Det är långtradarna som hörs men inte så man blir störd. Jag är trött efter dagen och Lutinus ger mig huvudvärk.

Insättningen gick bra, imorse ringde de från kliniken och jag tänkte "Helvete, nu får vi inte komma". Men vi fick en tidigare tid istället och åkte på en gång. Embryot var fint, det hade delat sig många gånger och klarat upptiningen perfekt! Det pirrade i magen när jag såg hur det landade därinne i livmodern via ultraljudet. Nu hoppas jag att det vill stanna. Jag har haft lite hugg i livmodern under kvällen och i bästa fall är det för att det fäster nu.

Den 10 juli ska jag ta graviditetstest, jag håller mina tummar stenhårt.

Likes

Comments

Den senaste tiden hat varit tuff och intensiv, det har varit mentala kraschar hit och dit och stress. Just nu ser jag mest framemot en välbehövlig semester. Det är nära nu, bara två veckor kvar!

Vi har valt att pausa vårt husbygge ett tag, allt för att vi ska kunna komma ikapp lite mentalt och ekonomiskt. Flödet ut på pengar har varit stort med grävjobb och så vidare. Vi har inte riktigt banken med oss i dagsläget därför tar vi beslutet att vänta. Vi har haft en vår som gått i 180 och vi känner att vi inte hänger med.

Förra torsdagen hade Oskar skolavslutning i kyrkan i Sorunda, han sjöng tillsammans med de andra barnen och var så duktig. Mamma blev stolt och passade på att gråta lite grann. Efter skolavslutningen var set picnic på skolans gård, det var varmt och supermysigt. Oskars farmor var med och vi fick en välbehövlig pratstund. Jag och Oskar bakade en kladdkaka till Oskar för att fira honom på kvällen med mina föräldrar.

Eftersom IVF:en har bökat lite grann och min kropp inte riktigt har följt läkarnas schema har vi stått och stampat, jag har varit frustrerad, arg och uppgiven. Till slut ringde jag och fick en tid för ett besök, efter undersökningen kunde man konstatera att jag inte haft ägglossning och att man skulle konstruera en konstgjord cykel. På dag tre i min senaste mens fick jag ta Provera i 10 dagar. Provera ska stoppa blödningen och när man slutat ska man börja blöda igen, då räknas det som den senaste mensen.

När blödningen kommit igång var tanken att jag skulle börja med Progynon för att bygga upp en slemhinna och embryot skulle kunna föras in. Men eftersom min kropp suger och inte funkar som det ska funkade inte den hör processen. Efter att ha slutat med Provera väntade jag, väntade och väntade men inget hände. Så efter 11 dagar ringde jag till kliniken för att rådfråga. Vi fick en tid, två dagar senare, och där på ultraljudet fanns det ett ägg! Fast jag inte sett ett skvatt på ägglossningsstickorna. Jag fick Otrivelle utskrivet och tog sprutan samma kväll. I lördags hade jag fruktansvärt ont och ägglossningsstickan visade ett positivt resultat.

Jag började med Lutinus i måndags och mår skit, ont i huvudet, dåsig, kramper i livmodern och mår illa. Vilket allt är normalt, men jag mådde aldrig såhär förra gången jag tog Lutinus. Imorgon är det insättning, då ska ett älskat litet embryo in. Jag hoppas på den här, jag känner mig lugn och redo. Nu vill jag och hoppas jag. På midsommar ska vi vara hemma hos mamma och pappa, vilket passar perfekt dagen efter. Jag är livrädd för att jag ska börja blöda men jag måste våga tro.

Likes

Comments

Den senaste tiden har varit intensiv och tung. Vi har flyttat, vi har packat och städat, fixat klart med bygglov och haft fullt upp. Mitt i allt detta fick min morfar bort och på fredag är det begravning.

Idag var vi i Uppsala igen, jag kommer nu gå in i en konstgjord cykel och går återigen på hormoner. Nu är det tack och lov enbart tabletter som gäller. Först är det en tablett för att stoppa min pågående blödning och en annan tablett för att bygga upp slemhinnan. Om ca 10 dagar ska vi in på ett ultraljud och ser slemhinnan bra ut blir det en återinföring igen. Den här gången känner jag mig lugn och stillsam. Jag är redo på en annan nivå, nu hoppas jag att bebisen vill stanna kvar därinne.

Likes

Comments