Igår var det testdag. Jag hade haft grym tandvärk hela natten och kände mig nere. Jag hade mått lite illa dagarna innan och känt mig trött. Under tiden jag väntade på testet kände jag mig negativ. Varför skulle jag bli gravid den här gången?

Men det var positivt, med råge. Jag är gravid, i juni blir det bebis om allting går bra. Jag har knappt ord. Jag grät, för äntligen, efter 4,5 års väntan var det ett positivt test! Nu hoppas jag skruttet mår bra och ser fint ut när vi ska in på ett första UL.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Det är ruvardag 11 idag. Jag försöker att inte tänka på hur jag mår eller att vi har haft en insättning. Det jag med säkerhet vet är att jag inte blöder än, idag. Jag hade kraftig värk natten mellan torsdag och fredag, jag väntar på att börja blöda. Jag vill inte tro att det ska gå.

Det har gått bra att jobba faktiskt, jag var lite skeptisk först men det känns bra. Dagarna går fort och känns inte så långa inför testdagen den 21 oktober. Jag håller tummarna hårt att vi ska lyckas. Har jag inte börjat blöda på måndag, då har vi klarat oss längre än tidigare.

Jag har mått illa de senaste dagarna och känt stark avsmak mot kaffe, lakrits och även choklad, jag är inte hungrig och är trött. Jag har även börjat frysa under dagarna och är en aning känslig mot dofter. Men jag tänker att det beror på hormonerna, trots att jag inte känt av det på det här påtagliga sättet tidigare.

Tack och godnatt, hoppas starkt på att nu kommer pluset.

Likes

Comments

Imorgon är det dags för jobb igen, jag har varit hemma nu i två och en halv vecka. Jag längtar. Jag längtar efter mina kollegor och alla härliga barn! Min sista dag som sjukskriven har jag spenderat med att tvätta, pyssla med hästarna och bara göra sånt jag mår bra av. Jag har tagit det lugnt med kroppen men ändå rört på mig eftersom blodcirkulation kan öka chanserna för att blastocysten fäster.

I helgen som var plockade vi bort alla blommor ute, citronträdet och passionsblomman fick flytta in i sadelkammaren. Nu är sommaren borta, det ruskar och regnar ikväll, men jag gillar det. Jag tänder ett ljus och njuter av våra sista veckor i stugan. Om några veckor flyttar vi till mormor och morfars hus här bredvid. Där ska vi bo tills vårat hus är klart. Vi jobbar på med bygglovet, det går trögt.

Min syster fick kattungar för ca 6 veckor sedan. Vi sa tidigt att vi inte skulle ha en katt till, men man smälter kring dessa varelser och vi bestämde oss för att ta en kattunge ändå. En spräcklig lite dam. Men så fanns ju den här söta grå honan med... Hon som är så gosig och lekfull, som Timmy blev helt kär i. Om ingen är intresserad av henne när de är 12 veckor så får hon också flytta med hem till oss. Vi har två äldre damer här som kommer få ett helvete ett tag, men de är lugna och coola av sig så det kommer gå kanonbra!

Gydja har satt full vinterpäls, och hon älskar att rulla. Det blir som en lerkaka över hela henne som aldrig torkar. Det är fruktansvärt svårt att borsta henne. Jag funderar på att köpa en klippmaskinen och sätta täcke på henne, men klippmaskin av bra kvalité kostar en del och just nu känns som att vi har andra hål att stoppa dem pengarna i nu när vi ska bygga hus och sen åka till London. Jag får försöka planera min ridning bättre helt enkelt. Just nu ska jag inte rida alls med tanke på blastocysten.

Likes

Comments

Den här senaste resan med IVF har varit en berg och dalbana minst sagt. Jag har reflekterat, gråtit, varit glad och oberäknelig. Jag har kort sagt inte varit lätt att leva med den senaste tiden. Hormonerna har tyvärr gått ut över min och Timmys relation, något jag verkligen inte velat.

Min sjukskrivning på två veckor har varit toppen, det har en tid för återhämtning. Jag har sovit, tagit dagen som den kommer men också pysslat med sådant jag tycker om, som hästarna.

I lördags bröt jag helt här hemma. Jag grät och kände att jag inte orkade mer. Jag hade börjat blöda av någon anledning och hoppet om en ny insättning grusades.

Men jag slutade blöda. De senaste dagarna har inneburit oro och rädsla igen. Idag sattes vårt tredje embryo, en blastocyst, in och nu håller vi alla tummar och tår vi kan. Nu SKA vi lyckas!

Likes

Comments

Igår hade jag en bra dag, jag kunde skura stallet och fixa med djuren och lägga tid på Oskar. Idag är jag inte alls där. Idag mår jag illa igen och har ont i huvudet. Men så kommer jag på att det är just därför jag är sjukskriven, för att ta det lugnt nu och återhämta mig i denna hormonkarusell.

Jag hatar att ta de små blå pillrena, jag mår illa bara jag ser dem. Det är bara till på söndag, sen är det slut, slut med Progynon. Istället väntar Lutinus igen...

Likes

Comments

Min älskade fina Oskar fyller 7 år idag. Stora killen som smått börjat läsa nu. Jag är stolt över honom och det han gör, han är redig och ordentlig kille. Och ödmjuk, han är empatisk och jag blir gråtfärdig över hur omtänksam han är.

Det är dags igen i vår IVF, för några veckor sen var jag på läkarbesök och fick hormoner utskrivet. Den här gången har jag mått fruktansvärt. Provera har påverkat mig ordentligt, jag har mått illa, haft ont i huvudet och haft humörsvängningar.

När jag slutade med Provera för att börja med Progynon gick allt ett steg längre. Jag fick svårigheter med att hålla fokus, sover illa, mår ännu mer illa och gråter. Huvudet sprängs och jag är nedstämd. Inte nog med det, jag började oförklarligt att blöda förra veckan. Jag ska inte blöda, de vet inte om det beror på stress eller hormonerna. Jag var på kliniken igår och fick en ny tid för undersökning på måndag. Blöder jag då vet jag inte vad jag ska göra.

Jag har alltid sett mig som stark och envis. Jag trodde aldrig att jag skulle nå det här stadiet jag nådde igår. Då kändes det så självklart att nu är det nog. Jag var idag på vårdcentralen, jag är sjukskriven i två veckor. Med risk för förlängning efter nästa måndags läkarbesök. Jag är stark men det här kan ta knäcken på vem som helst. Det är en styrka att inse sina begränsningar med.

Likes

Comments

Okej, jag har lagt tid på att smälta det senaste ivf-försöket. Jag fick till och med en ägglossning här mitt i allt. Det var för cirka en vecka ungefär. Idag, då börjar jag blöda igen. Hur i helvete ska ett befruktat ägg lyckas fästa när jag ska börja blöda innan det ens hunnit vandra ner för äggledaren? Varför kan inte min kropp vara fungera normalt för? Den har en uppgift som kvinna och det är att kunna bli med barn men inte ens det klarar den av. Jag hatar min kropp. Vi är inte vänner och lär aldrig bli det heller. Jag var så glad för min ägglossning förra veckan och tänkte att kanske, kanske kunde vi ha procenten på vår sida den här gången. Men som vanligt skiter det sig, ännu ett par dagars depp på schemat...

Likes

Comments

Idag var det testdag, bryt och kom igen. Jag visste att det skulle vara negativt, för jag blöder något otroligt. Kliniken är stängd så jag kan inte ens ringa och rådfråga, bara vänta till den 7:e augusti när de öppnar igen. Jag ska försöka överleva sommaren, jag vet ärligt talat inte hur.

Jag gick på semester från och med idag, det känns okej. Men jag hade hellre jobbat faktiskt. Dagarna går snabbare, negativa besked glöms bort och jag får vara i nuet för en stund. Jag hoppas jag kan njuta av sommaren ändå.

Likes

Comments

Det blev ingenting den här gången heller. Jag känner stor sorg och vet inte riktigt hur jag ska tänka kring det här. Jag försöker se det positivt, embryot var väl inte helt hundra. Då var det lika bra att det inte fäste och blev något. Imorgon ska jag ringa kliniken igen och meddela utgången. En semester väntar och jag ska ta det lugnt och försöka ta hand om mig själv och vänta in hösten och en ny insättning. Har jag tur kanske jag få sätta in ett nytt embryo i augusti och att det funkar den gången. Tredje gången gillt tänker jag.

Jag hatar mens, det är det värsta jag vet. Varje månad under snart 4,5 års tid har mensen stått för misslyckande och nederlag. Ännu en månad av väntan, osäkerhet och ovisshet. Jag ville så gärna att det skulle bli något, få känna mig kvinnlig och kunna ge Oskar sitt syskon han längtar så efter.

Jag har fruktansvärt ont i magen ikväll och i ryggslutet. Jag mår illa och vill bara sova. Allt känns blä och orättvist.

Vi hade byggmöte ikväll igen, vi ska bygga huset i etapper och funderade på hur vi ska lyckas. Vi fick bra råd och nu hoppas vi att vi kan gå till banken och få ett byggkreditiv. Något måste gå bra nu, jag orkar inte mer med negativitet och nederlag.

Likes

Comments

Ett år som gifta, för ett år sedan hade vi fest och var sådär kära som bara nygifta kan vara. Vi är fortfarande så kära och det gör mig varm och lycklig. Att se sin man och undra vad man gjort för att förtjäna det här? I allt stök kring IVF och husbygge har vi varandra och det är oslagbart!

Jag var en stor jävla idiot igår. Jag tjuvtestade mig, jag kände mig så säker på att jag var gravid igår att vågade testa. Det var såklart negativt. Jag blev deprimerad och störd på mig själv. Timmy tröstade och sa att gör ett test imorgon istället, när du har rätt förutsättningar. Så vad visade morgonens test? Negativt. Jag vet att det är tidigt, jag vet att det dröjer 2-5 dagar för en blastocyst att sätta sig, jag vet att en fryst återinföring tar längre tid. Jag vet ju det. Bara att ta det kallt, men hoppet känns ute. Nu vill jag att mensen ska komma så jag får den här månaden överstökad. Men jag har å andra sidan TD den 10, det är en dryg vecka kvar och mycket kan hända innan dess. Suck.

Likes

Comments