Ivf-bebis 2018, Drömmen om ett barn, Hästar, Oskar100919, Timmy, Vardag

Jag kan nog ta mig helskinnad genom det här, idag har jag känt mig pigg och framåt igen. Från att ha gråtit hejdlöst till att faktiskt se framåt igen. Idag ser jag fram emot lite ledighet från IVF-behandlingen. Det ska bli skönt att slippa sprutor, tabletter som ska sväljas eller köras upp, alla biverkningar, läkarbesök osv.

Timmy och jag sa att vi ska försöka på egen hand under den här tiden, hoppet är det sista som överger en och en gång i tiden fick vi höra att vi kan ha en liten minimal chans att klara det på egen hand och det vore underbart. Jag har preppat med D-vitamin, det ska tydligen vara bra när man har PCOS, det kan ge en viss regelbundenhet och göra det lättare för ett eventuellt befruktat ägg att fastna. Allt är värt att prova känner jag.

Jag ska vara hemma imorgon med, sen på måndag blir det jobb igen. Det ska bli skönt att komma tillbaka och få livet tillbaka på något sätt. Träffa alla barn och kollegor. Trots missfallet och att känslan av misslyckande känner jag mig lycklig ändå, jag har ett viktigt och roligt jobb, jag har en underbar man, jag har en helt fantastisk unge och en fin fritidssyssla i hästarna. Jag får inte glömma det mitt i allt. Och en dag kommer jag plussa igen, det vet jag och då kommer det gå vägen.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Ivf-bebis 2018, Drömmen om ett barn, Timmy, Vardag

Det är fortfarande svårt att förstå, för en vecka sedan var vi i Uppsala, allt såg fint ut och det var inga konstigheter. Det skulle gå bra det här. Idag var vi återigen på Karolinska i Huddinge för att se om missfallet var över.

Jag har inte bara drabbats av missfall, jag drabbades av ett ofullständigt missfall. Det betyder att det finns rester kvar och det vill man hjälpa kroppen med att få ut. Jag fick Cytotec utskrivet. Jag tog tabletterna vid halv två idag och känner än så länge inget obehag. Kanske nån sammandragning då och då men absolut inte mer. Blöder inte mer än innan heller. Cytotec är ingen trevlig medicin, jag gjorde misstaget att googla på den innan jag tog den. Jag hoppas verkligen att jag inte upplever något av det som skrivs där. Jag är rädd.

Jag kastas mellan hopp och förtvivlan just nu, ibland ser jag ljust på det här men oftast är det nattsvart. Och vi fattar inte, vad i helvete hände i helgen? Hur kunde det gå så fel med det här lilla livet vi redan älskade så mycket? Fick jag en propp? Kromosomavvikelse? Eller blev det fel när moderkakan skulle ta över?

Känslorna stormar, minst sagt. Men på måndag tänkte jag försöka återvända till livet igen, för min egna skull. En sak är säker, jag kommer ALDRIG ta en graviditet för givet, att bara jag blir gravid så ska allt gå bra. Nej, det går inte alltid bra. Var femte graviditet slutar i missfall, det finns inga garantier alls. Nu har vi provat på det här, nu kan vi väl få lyckas?

Likes

Comments

Ivf-bebis 2018, Drömmen om ett barn, Vardag

Jag är tom inombords, inga känslor tar sig fram alls. Om en känsla når fram är det sorg. Jag skrikgråter och kan inte andas. Jag har ringt kliniken i Uppsala och berättat. Jag har ringt min barnmorska och ställt in alla kommande besök. De hoppas jag ringer snart igen. Det hoppas jag med men det lär ta tid. Jag ska inte till Uppsala igen förrän om tre månader ungefär.

Vårat lilla liv som vi trodde så mycket på, som skulle ge oss det vi längtat så mycket efter, som vi jobbat så fruktansvärt hårt för att få. Det togs ifrån oss. Livet är så jävla förbannat orättvist. Det här kommer ta tid att komma över det här lilla livet som vi redan älskade gränslöst.

Likes

Comments

Drömmen om ett barn, Ivf-bebis 2018, Vardag, Timmy

I onsdags åkte vi hem från Uppsala i ett lyckorus. Ett foster med ett fint pickande hjärta hade vi fått se, vår bebis. Vår efterlängtade bebis, som vi kämpat 4,5 år för att få. Jag har utsatt min kropp för hemska hormonbehandlingar, tagit hormoner som kan ge cancer, men det kändes så fruktansvärt värt det när vi fick se vår efterlängtade bebis. Vi fick höra att sannolikheten att allt skulle gå bra var mycket hög när man sett hjärtat slå så fint. Beräknad till den 20 juni var vi uppe i himlen. Vi skulle få en sommarunge.

Men idag hände det som inte får hända. Jag vaknade med smärta, det började rinna blod. Vi googlar och försöker hitta något positivt. Vi bestämmer oss för att åka akut till Huddinges gynakut. Under tiden vi väntar forsar blodet, jag gråter och när vi kommer in till läkaren känns det hopplöst. På skärmen, där vi dagar tidigare sett vårat underverk, syns ingenting. Det är borta. Vårat fina underverk är borta.

Jag vet inte hur jag ska klara det här, jag önskar inte ens min värsta fiende ett missfall, det är vidrigt. Hoppet känns långt borta. Ska IVF-processen börja om nu? Orkar jag det? Vi som väntat så förbannat jävla länge på att få barn. Jag vet inte hur jag ska hantera den psykiska smärtan. Idag låser jag in mig, jag vet inte när jag orkar komma ut igen.

Likes

Comments

Drömmen om ett barn, Ivf-bebis 2018

Det är på väg att skita sig helt, jag har haft spänningar och molvärk hela dagen i livmodern, igår kväll kom det lite blod. Idag kom det lite mer men då var det inte färskt blod. Nu kom det mer färskt blod, med lite klumpar. Min känsla säger missfall. Imorgon blir det gynakuten, fan jag visste att det var för bra för att vara sant.

Likes

Comments

Ivf-bebis 2018, Drömmen om ett barn, Vardag

Jag måste medge att det har varit svårt att finna den riktiga superglädjen i graviditeten. Den känns mest bitterljuv. Känslan av att det förmodligen är sista gången jag är gravid är ibland överväldigande och dominant. Jag får svårt att njuta av det här. Men jag försöker, och det kanske inte är sista gången, jag har 4 blastocyster i frysen. Jag känner ändå ett sting av sorg, att jag inte kunde bli gravid på naturlig väg.

Idag var vi för sista gången i Uppsala, vi fick se Bubblan för första gången, den var 14 mm lång och är beräknad till 20/6. Jag längtar redan. Vi ska göra ett kub-test runt vecka 12 och då får vi se Bubblan igen.

Likes

Comments

Vardag, Oskar100919, Drömmen om ett barn, Ivf-bebis 2018

Det är bara två månader kvar till jul! Jag älskar julen och allt vad den medför, goda dofter, familjekänsla och ljus. Jag längtar varje dag nu efter det första julbaket. Det kan inte bli jul fort nog på något sätt. Men om bara ca tre veckor ska vi till Taxinge på julmarknad, julen börjar där.

Men innan julmarknader ska vi klara av en flytt, i helgen flyttar vi till mormor och morfars gamla hus, ca 100 meter från där vi bor nu. Där ska vi bo tills vårat hus står klart. Det ska bli skönt att få komma in i ett hus med toalett inne i samma hus (speciellt nu när jag börjar må mer och mer illa). Vi kommer bo kanon där och ha plats och ytor vi aldrig haft förr.

När vi höll på att städa som mest kom jag på att jag skulle öppna upp den gamla symaskinen jag valt att behålla efter min mormor, det blev en glad överraskning för den var riktigt vacker.

Annars är jag mest uppe i ett lyckorus efter vetskapen graviditeten. Även om jag varit hemma och vabbat i två dagar nu med en kanonförkyld Oskar. Han är dock på bättringsvägen och kan nog gå till skolan på torsdag igen.

I övrigt börjar jag må mer och mer illa, framförallt på morgonen och kvällen. Jag är trött och är jag vaken längre än tio är det rekord. Det smakar illa i munnen mest hela tiden och jag har en ohygglig muntorrhet. Vissa lukter får mig att smälla av och känna avsmak. Jag vaknar flera gånger varje natt eftersom brösten värker något otroligt, inatt sover jag med sport-behån från Eivy på mig. Men jag är lika glad för det, ju mer jag känner desto bättre. Onsdag den 8:e november ska vi på UL, jag längtar!

Likes

Comments

Drömmen om ett barn, Vardag, Timmy

Igår var det testdag. Jag hade haft grym tandvärk hela natten och kände mig nere. Jag hade mått lite illa dagarna innan och känt mig trött. Under tiden jag väntade på testet kände jag mig negativ. Varför skulle jag bli gravid den här gången?

Men det var positivt, med råge. Jag är gravid, i juni blir det bebis om allting går bra. Jag har knappt ord. Jag grät, för äntligen, efter 4,5 års väntan var det ett positivt test! Nu hoppas jag skruttet mår bra och ser fint ut när vi ska in på ett första UL.

Likes

Comments

Drömmen om ett barn, Vardag

Det är ruvardag 11 idag. Jag försöker att inte tänka på hur jag mår eller att vi har haft en insättning. Det jag med säkerhet vet är att jag inte blöder än, idag. Jag hade kraftig värk natten mellan torsdag och fredag, jag väntar på att börja blöda. Jag vill inte tro att det ska gå.

Det har gått bra att jobba faktiskt, jag var lite skeptisk först men det känns bra. Dagarna går fort och känns inte så långa inför testdagen den 21 oktober. Jag håller tummarna hårt att vi ska lyckas. Har jag inte börjat blöda på måndag, då har vi klarat oss längre än tidigare.

Jag har mått illa de senaste dagarna och känt stark avsmak mot kaffe, lakrits och även choklad, jag är inte hungrig och är trött. Jag har även börjat frysa under dagarna och är en aning känslig mot dofter. Men jag tänker att det beror på hormonerna, trots att jag inte känt av det på det här påtagliga sättet tidigare.

Tack och godnatt, hoppas starkt på att nu kommer pluset.

Likes

Comments

Drömmen om ett barn, Vardag, Hästar, Husbygget

Imorgon är det dags för jobb igen, jag har varit hemma nu i två och en halv vecka. Jag längtar. Jag längtar efter mina kollegor och alla härliga barn! Min sista dag som sjukskriven har jag spenderat med att tvätta, pyssla med hästarna och bara göra sånt jag mår bra av. Jag har tagit det lugnt med kroppen men ändå rört på mig eftersom blodcirkulation kan öka chanserna för att blastocysten fäster.

I helgen som var plockade vi bort alla blommor ute, citronträdet och passionsblomman fick flytta in i sadelkammaren. Nu är sommaren borta, det ruskar och regnar ikväll, men jag gillar det. Jag tänder ett ljus och njuter av våra sista veckor i stugan. Om några veckor flyttar vi till mormor och morfars hus här bredvid. Där ska vi bo tills vårat hus är klart. Vi jobbar på med bygglovet, det går trögt.

Min syster fick kattungar för ca 6 veckor sedan. Vi sa tidigt att vi inte skulle ha en katt till, men man smälter kring dessa varelser och vi bestämde oss för att ta en kattunge ändå. En spräcklig lite dam. Men så fanns ju den här söta grå honan med... Hon som är så gosig och lekfull, som Timmy blev helt kär i. Om ingen är intresserad av henne när de är 12 veckor så får hon också flytta med hem till oss. Vi har två äldre damer här som kommer få ett helvete ett tag, men de är lugna och coola av sig så det kommer gå kanonbra!

Gydja har satt full vinterpäls, och hon älskar att rulla. Det blir som en lerkaka över hela henne som aldrig torkar. Det är fruktansvärt svårt att borsta henne. Jag funderar på att köpa en klippmaskinen och sätta täcke på henne, men klippmaskin av bra kvalité kostar en del och just nu känns som att vi har andra hål att stoppa dem pengarna i nu när vi ska bygga hus och sen åka till London. Jag får försöka planera min ridning bättre helt enkelt. Just nu ska jag inte rida alls med tanke på blastocysten.

Likes

Comments