View tracker

​Har en stark orokänsla i kroppen, hela´kroppen. Har haft det ett tag nu och det går mig nart på nerverna. Något känns inte som det ska. Något ät fel. Har lätt till att fälla en och en annan tår nästn varje dag. Varför? Visst det är mycket som sker nu och mina förändrngar i min kropp. Men jag trodde att jag skulle känna mig piggare och gladare. Men är detta i första stadiet? Jag vill inte må som jag gör nu. Mitt mående är som en finlandsfärja. Det gungar oh blåser till av och till riktigt ordentligt. När det väl blåser till då är det inte så kul att vara i min närhet. Blir som en zombie och stel. Sitter som en staty och tittar ut i ingenstans. Jag blir nästintill okontaktbar, eller går undan. Ofta är det sängen och mitt täcke som får ta den värsta biten. Sängen är en bra tröst. Har lätt att somna till och sen vakna av att jag känner mig en aning bättre och piggare. Försöker dock i allra högsta grad att inte ligga i sängen mitt på dagarna , men det är det enda sättet att bli mönniska igen. För min del iallafall.. Alla är vi olika och tur är väl det. Jag hoppas att det vänder snart. Annars, jadu. Vad händer annars?
När jag väl har bra dagar då är jag som en helt annan person. Jag skrattar, pratar tokigt och ingenting kan få mitt humör att bli dåligt. Igår hde jag en sådan dag. Allt var glatt och ljust. Jag var i den där lyckliga bubblan igen där jag trivs allra böst. Ingenting var omöjligt. Men den förstördes senaare på kvällen, då vart det för mycket av det negativa igen så denna känsla dog ut. Men jag är glad så länge den varade, 

I och med denna orokänsla så är jag grymt rastlös. Jag kan liksom inte finna den där känslan att kunna sitta i soffan och lyssna på musik, utan det måste hända saker hela tiden. Visst jag kan sitta ett tag, men inte lika länge som förr. Jag vill möblera om och byta ut saker och fixa och dona. Tur jag har en sambo som kan stoppa mig i dessa vansinniga tankar. Eller iallafall om jag går överstyr. Jag trivs i vårat hem, det gör jag men det är den förbaskade känslan. Hur får får jag bort den? Ta en spring tur så du blir av med energi, kanske visa tänker. Eller ialafall en promend. Det är ingen dum tanke, Man kanske skulle göra det. Muisk och promenader år ett bra sätt att komma tillbaka till verkligheten igen. Iallafall musik. Det har alltid varit en bra terapi för mig. Låter konstogt kanske, men det är det inte. Men i visa fall kan musiken förvärra. Just det jag menar är att ag kopplar ihop visa personer eller händelser med viss musik och lyssnar jag på dem och jag har en deppig känsla i kroppen då kommer det tårar direkt. Verkligheten kommer ikapp mig och jag stannar upp och tar tag i känlan direkt och försöer hitta ett sött att bearbeta den på. Det händer ofta numera. Oftast när jag ensam hemma och det tycker jag är skönt just för att å får jag i lugn och ro sitta och tänka på dessa känslor. Som tur är har jag kunnat hantera dem än sålänge, Men hur länge orkar jag med detta? 

I am a truly fighter and I fight 24 hours a day to survive.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​För att jag i överhuvudtaget ska minnas vad jag ska göra så måste jag skriva upp det i almanackan eller/och som alarm på telefonen. Har idag glömt bort att jag ska ringa och åka till sjukhuset för att lämna lite blodprover. Får ringa dit imorgon istället och åka dit på onsdag. Jag blir så ledsen när minnet sviker mig så. Det är inte bara en eller två gånger utan det händer mer än ofta. Ett under att jag inte har svikit någon, liksom lovat saker men inte fullfäljt det pga glömska. Ska jag till exempel på affären måste jag ha med en nota annars minns jag inte allt jag ska handla. Det brukar gå bra, men ibland glömmer man det allra vikigaste och dem som var mest akut just då. Sen hatar jag att springa i timmar i en matbutik. Jag får liksom panik av något slag. Kanske inte panik, men jag vill ut därirån. Blir irriterad och börjar skruva på mig. Jag vill handla det som jag ska ha och inte stå och surra med alla om jag känner det kan man göra efter man är klar i lugn och ro. Fånigt? Kanske kanske inte. 
Om man ska komma ihåg andra saker så måste jag skriva upp även dem. Jag kommer inte ihåg tvättstugetiden om den inte står uppskriven på väggalmanackan i köket. Eller viktiga telefontider. Blir så irriterad på mig själv. Kan man trön upp sitt minne så att den blir 100% återställd? Hade bra minne förut. Var inga konstigheter alls. Talet börjar jag även bli rädd för. Ibland börjar jag att stamma eller får en släng av afasi känns det som. Orden kommer inte ut riktigt utan jag måste börja om. Men det har nog med stressen i hjärnan att göra. Undrar om talet och minnet ligger i samma "fack" i hjärnan?  Tror min hjärna är så pass skadad efter jag gick in i väggen. Det är som bara vad jag tror, behöver ju inte vara. 

Fik svar på röntgen idag. Röntkade nacken för ett par veckor sedan och det visade inte något onormalt. Lite stel i nacken men det var ingenting som hade med min värk och stelhet i vänstra handleden så det var ju jätte skönt att veta. har ju andra sidan inte haft problem med nacken. Kanske skulle behöva massage :) Någon frivillig? 

Nu ska jag ge mig iväg och jobba kort kväll efter att jag varot hemma 10 dagar, Ska bli spännande och kul. 





Likes

Comments

View tracker

Ibland är mitt huvud som en stor filmduk på en biosalong. Med bara en åskådare. Jag själv. Jag får upp scener om saker som skett. Både känslomössiga , dåliga samt det scener som frändrat mitt liv. Ibland är det en väldans tur att det bara är jag so ser dessa saker, vissa ör mer eller mindre pinsamma och vissa saker ångrar jag något fruktansvärt. Eller kanske inte ångrar men önskar att det skedde under annat tillfälle.,på en annan plats och under andra omständigheter. Gjort är gjort. Grejjen är just det att det är dem dåliga eler dem scener man vill glömma eller låtsas att dem inte existerat som spelas upp om och om igen. Kan det vara så att man tänker på dem omedvetet så det är därför dem spelas upp i huvudet? Eller är det så enkelt att man har sådan ångest för det som skett att det inte finns något bot att få dem bortraderad i minnet? Huvudet är tyvärr inget dataminne som man kan rensa när det blir fullt. Önskar det vore så. Ibland. Nej, jämnt. Dessa scener på min egen filmduk kan förstöra så mycket. Både för en själv och dem andra som det drabbar.
Leave me alone !
Om man kunde spola tillbaka livet till en plats för länge sen där man inte hade några som helst bekymmer och ångest och dumma tankar. 18 år en bra ålder. Då hade man inte hunnit fuckat upp livet så mycket utan man var en vältränad, begåvad tjej som gillade livet. Det finns så mycket som jag skulle vilja göra om. Man var ung och hade hela livet framför sig. Det är lätt att vara efterklok och sin egen åskådare på sidan om. Jg tänker på livet som gått med orden " vad fan i helevete var det som hände egentligen?" Nu känner man av stressen av att hinna skaffa familj och gifta sig och sådana vuxna saker. Visst det kommer när man känner sig mogen och när kroppen är redo. Frågan är bara NÄR? 

När huvudet är dumt får kroppen lida. Det är ett bra ordspråk som alla både ta till sig. Spelar ingen roll nästan vad det gäller, det stämmer. Har egna erfarenheter av den saken. Hade man tänkt en gång til hade jag inte suttit i denna båt som jag gör nu. Då hade jag fortfarande varit den glada energiska tjejen med ständigt leenende på läpparna. Förr kunde jag komma ihå allt som sas och få aker gjorda i rätt tid och rum. Nu är det raka motsatsen, jag återkommer med mer detaljer, 

Do not fuck up with your life, you will never get your life back. 






Likes

Comments

​Pust och stön. Hållit igång sen kl  06 imorse. Tvättstuga och en massa massa disk.Skämskudden på!Så kan det gå när man är latmasken själv och en sambo som jobba heltid och är förkyld. Men nu är det snart iordning igen. Visst borde att springa upp och ner i trappor och springa emellan med en massa tvätt räknas som träning? Hihi, eller kanske inte. Men det är för mig iallafall ett träningspass just för att mina muskler är väldigt otränande just nu och det är bra för dem att få jobba lite. Hej och Hå!
Kännt mig rött pigg öndå. Fick sova nästan 6 timmar i natt ostört. Inte blivit så störd av sambon som hostar och hostar. Bara jag inte blir smittad för nu vill jag jobba och dör med basta! Apråpå basta! Jag och sambon ska unna oss en kväll eller dag på himla badets spa bara han och jag. Det är något som vi båda har förtjönat. Det har varit ett tufft år både könslomössigt, privatmässigt och jobbmässigt. Jag skulle ljuga om jag säger att vårat förhållande har varit en dans på rosor, för det har den inte, Det kan skrickas och slängas saker och fulla ord kommer ur munnarna och sen slutar det med att man får ångest och man funderar på vem den personen var som höll på sådär. Känner inte igen mig själv vissa fall, Det är hemskt obehagligt. Har aldrig tidigare betett mig så, men nu på dem senaste 4 år sen. Försöker behörska mig, han sig men ibland rinner bägaren över eller om det intröffar något på helt fel tidpunkt. 
Tror mycket med mitt humör och humörsvängningar ar ned att göra att jag alltid acceptera vad andra sa åt mig att göra och inte göra, jag vågade helt enkelt inte söga ifrån, och gjorde jag det så blev det surt och argt så jag gjorde det iallafall. Jag är en sådan person att jag vill få alla glada och nöjda och inte såra någon. Jag vill att alla ska vara glada och lyckliga, Men i vissa fall är det välsigt svårt, beroende på vad det gäller. Är en riktig känslomänniska, vilket är rent ut sagt skit jobbigt. Överanalyserar och överreagerar på väldigt mycket. Nästan otäckt och just sådana känslor knäcker mig. Totalt. Man ska aldrig be om ursäkt för att man tar illa vis för något eller på vad man känner. För det är ingen som kan säga att en känsla är rätt elle fel .
​I dagens läge 
kan jag riva i om det så behövs och struntar i konsekvernserna. Ingen ska få sätta sig på mig igen. Ibland ör det oundvikligt från min sida men oftast går det. Bryrmig inte längre vad folk tycker och tänker. Orkar inte med det. Jag är jag och det s ka ingen få ändra på. Försök bara! 

Likes

Comments

Hello from the other side, könns det som just nu, Har en så kallad "blå måndag", deppig dag som infaller på den tredje måndagen i januari. Kan jag delvis hålla med om, det är nu som man tänker efter om man hållt sina nyårslöften eller ej, det är nu som man verkligen får panik om man råkat fuska. Så är det iallafall för mig. Har ju inte hållt det jag tänkt ön sålönge. Bara delvis med maten, äta mindre och hålla mig borta från läsk och godis och chips och annat gott och flott. Det måste jag söga går riktigt bra. Men det dör med träningen, hehe det har inte kommit igång riktigt. Känner också såhär att om jag kommer igång riktigt med maten och det fungerar bra så kommer träningen in i bilden på riktgt på automatik. Eller ör jag ute och cyklar? Tränade verkligen jätte mycket förr i tiden innan man flyttade hemifrån. Speciellt löpning. Varför slutade jag med det?  Mådde ju så bra nör man tog en spring tur ofta och innan man skulle till skolan. Hade hundar att ut och gå med varje dag och man höll sig i någorlunda i trim. Vad hönde sen? Jo man flytta långt bort dör ingen kunde stoppa en och an upptäckte colan hur fantasikt gott det är och hur lyxigt det är att äta chips och godis vare dag. Lyxigt? Ja, det var så man tänkte då iallafall, inte nu. Nu vill man inte ens gå förbi dessa hyllor i affären. Är inte ens sugen längre. Inte ens i helgen när vi skulle ha film mys ville jag ha chips. Jag åt popcorn istället och ångrar även det. Så något i min kropp och knopp har det faktiskt hänt, Jag är på spår.Eller? Jag tror det kommer bli hur bra som helst bara man får in detta i rutiner, Jag ska vara stark. Cocacolan är vörst. Den var mitt lliv. Nu finns den inte längre. Vill jag tro iallafall. Jo, så är det! Varje dag utan cola är en vinst för mig, Så nu är det exakt 8 dagar sen utan cola, stolt över mig själv. Sen är det tur att jag har en som kan stoppa mig när jag inte orkar stå emot på egen hand.
Sen har jag inte kommit igång med sömndagboken ännu heller men ska ta och göra det från och me inatt tänkte jag, Man liksom skriver nör man går och lägger sig, hur länge man får ligga vaken på ett ungeför inna man somnar och när man vaknar och om man fått sova hela natten itan att vakna eller inte, Det är ett bra sätt op att hålla koll på sömnen. Jag följde som jag skrev i ett annat inlgg slmnen noga genom att skriva i varje dag. Sen fanns det även ett blad dör man skulle beskriva hur man mått under dagen med siffor. 0 var dåligt och 5 var så ra det kunde bli. Sen skulle man få fram en siffra som genomsnittade dagens mående. Jag fick genom detta mer perspektiv på hur jag mådde och hur min ork var. Det kunde pendla mycket, vissa dagar var det kanon flera dagar i rad och vissa var det lågt. Nu ska man inte känna efter allra minsta detalj utan det ska vara ärligt utfört för att det ska göra någon värkan och gå rätt till. 

Hello, its me. Can you hear me? 


Likes

Comments

Jag har haft en relativt trevlig helg måste jag säga. Mer än förväntat. Trevligt söllskap, mycket tvspel och skratt har det blivit. Sånt som jag behöver just nu i dessa tider med sjukdomar och sånt trams. Ja, det är trams! Tänk om man vore frisk och normal som alla andra som kan jobba 100% och kunna planera stt liv. Jag försöker planera mitt men det är inte alltid det går vägen. Är det inte ekonomin så är det sjukdomar eller värk eller vad det nu kan vara. Jag är inte heller den bösta på att höra av mig till folk. Ibland orkar jag bara inte och det tänker jag inte be om ursäkt för, pga jag kan inte rå för hur jag mår. Men jag kan göra det bästa av situationen. Det brukar fungera dugligt iallafall. Dem som inte kan acceptera det helt och hållet kan inte acceptera mig heller, Orkar inte med energitjyvar. 
Sovit rätt okej under helgen som varit också och det händer inte ofta kan jag tillägga. Vissa nätter får man vara glad om man sover alls, Förstår inte varför det ska vara en sädan skillnad? Vägrar gå på medcicin igen. Men ibland känns det som det vore det ända rätta. Det negativa är att det tog säkert 1 månad för mig att komma in i i rtt effekt av medicinen och typ samma läg att få det ur kroppen. Vad ska man glra om det är det ända sättet att komma igpng med sömnen och få må bra? Tänker hålla ut ett tag till och inte ge upp i första taget. Slutatde med medicinen den 31 Augusti så jag har varit medicinfri snart 5 månader =)! 

Annars har jag mått relativt bra nu i helgen oc det är jag tacksam för. Har gjort saker som jag mått bra utav och det vinner jag på i löngden, 

I want to stay in this feeling even if its hard and complex!



Likes

Comments

Vill börja med att tacka er alla som finns där för mig, oavsett om det bata är bakom en skärm eller som jag träffar personligen. Det betyder oerhört mycket för mig när ni skriver så fina kommentarer och tror på mig, TACK!! <3 <3 <3
Idag är de fredag och jag vaknade alldeles för sent och på fel sida. Jag skulle vara på Nackstavårdcentral kl 13,30 och klev upp kl 12 så de var bara att slänga sig i duschen och svabba av sig och sticka ivög. Jag har haft problem säckert en månad nu med en stortå nagel som jag tror är nageltrång med väldigt mycket var och ömmar som bara fan. Väl där på vårdcentralen så ville akutsköterskan att en läkare skulle skriva ut antibiotika och få en kallelse till operation. Men så vaart inte fallet utan det blir en operation först :( Har genomgått en sådan operation förr och det är inget som jag rekommenderar.  FY FAN vad det gör ont. Jag könde allr förra gången pga att det var så inflammerat och bättre ser det inte ut denna gång. Aja bättre att lida en kort stund oh sen är det bra ön att ha det som jag har det just nu. 

Sen som det så att jag ör ledig från jobbet i 10 dagar totalt. Vilket är lite både ock. Vart ledig så pga att det vart så struligt med mitt förgående sjukintyg och jag har då jobbat för mycket timmar vissa veckor så att för att det skulle jämna ut sig och bli rätt både för mig som är sjukskriven och för den ekonomiska biten.  Visst det är skönt att vara ledig och kunna göra saker och vila upp sig och må helt och hållet bra. Men jag könner personligen att jag får inte till mina rutiner. Jag sover helt olika beroende på hur jag lägger mig och hur trött jag är. I natt kommerjag vara jötte pigg det könner jag på mig, Jag ska börja med att skriva en slmndagbok igen. Det hjälpte mg välidigt mycket förut, Sen är det matrutinerna som måste få sig en bättring, Jag ska börja med fasta tider i den mån som det fungerar och beroende på huir man jobbar, Men nu när jag är ledig så borde fungera någorlunda. Sen få fasta dagar med tröningen på gymmet. Så jag har som ni ser lite att pyssla med på mina lediga dagar. Så är egentligen inte ledig, utan bara frånvarande från jobbet,
Känner också att jag börjar komma in mer och mer i jobbet och börja komma igåpng så, Nu har jag fått till alla delegeringar så det känns mer på riktigt eller hur jag ska förklara, 

Det könns bra just nu och förtillfället. Jag stannar där sålänge.  




Likes

Comments

En dag var jag känslosamt stabil och visste precis vad jag livet och levde livet. Jag jobbade mycket , jag var en jobbnarkoman rent ut sagt. jag ställde inte träffar med kompisar och familjen pga jobb. Jag trivdes som fisken i vattnet att jobba inom vården, hjälpa andra mönniskor så att de får ett sånt drägligt liv som möjligt. De enda som jag sakande var att leva tilldammans med någon och vara lycklig. Var så avundssjuk på alla andra som skulle hem och mysa med sina barn eller med sin sambo/man. Annars hade jag allt, jobba, fina vänner, bra stabil ekonomi, fin familj. Jag mådde kanon helt enkelt. Ingenting kändes fel. Tills jag en dag kände att kroppen börjde sakta men säkert lägga av. Fick brötsmärtor och väldigt könslomässigt instabil. Grät av ingenting och ofta. Jag orkade inte av att jobba heltid längre men jag bet ihop och kämpade på. En dag gick det inte längre. Jag ringde med klumpen i halsen och sa att bröstsmärtor och blir hemma ett par dagar. Ett par dagar vart 21/1-1-6, dvs nästan 5 månader. Har sen dess jobba heltid och deltid och inte alls för fick ett återfall i fjol. Sen dess har mitt mående varit svaigt av och till. Antingen är jag världens lyckligaste andra dagar orkar jag inte ens kliva upp ur sängen. Visst de kan alla känna av och till det är inget konstigt med det men när de blir mer och mer och ofta så är det något som inte stämmer till 100%. Jobbar fortfarande inom vården med världens goasfe personal, fina vikarier. Men vill jag verkligen jobba inom vården? Jag könner att kroppen börjar mer och mer säga ifrån på olika sätt. Känslan har nästintill dött ut och det är völdigt svårt att finna den igen. Energin är på noll (för de mesta). Vissa dagar har jag så mycket energi så de räcker åt hela sveriges befolkning. Varför är det sådan stor skillnad? Sömnen är under all kritik. Sover till och från mellan 3-13 timmar. Är det normalt? Är trött konstant hela tiden. Sen har jag sen nästan 4 månader sen haft problem med vänster handled/tumme som aldrig vill läka. Gjort många läkarbesök utan resultat.Man har fått ringt och bokat nya tider på tider och fått själv hålla koll på när man ska ringa så att det ska klaffa ihop me djobb schema och med sjukintyget och sånna saker. Det har varit sturl med schema tack vare sjukskrivningen och missförstånd och ändringar hit och dit. Försökt att fått rett upp allt så att det ska ha blivit så bra som möjligt. Nästan gett upp hoppet och stuntat i allt. Men än så länge finns det kämpar glöd kvar. En liten gnista som akta sakta slockans om ingenting görs. Och det gäller både jobbet och privatlivet. Känslorna svajar och börjar bli allmönt förvirrad. Känslor som jag inte visste fanns där eller kunde dyka upp igen har nu sakta sakta kommit tillbaka. Jag vet inte längre vad jag ska göra.  Tårarna rinner ner för kinderna allt oftare. Varför? Jävla hjärnspöken som håller på att jiddra upp i skallen på mig så jag är mer förrvirrad än klar i tid och rum. Jag tror det är hjärnspöken, men jag vet inte . Det är det enda jag kan säga numera, jag vet inte..

Jag har insett en sak, jag kommer aldrig komma tillbaka till mig själv igen till 100%. Det är min högta önskan att må 100% bra och kunna klara av saker och ting. Det kommer aldrig att hända, det kommer aldrig att ske. Är egentligen lycklig, jätte lycklig. Jag vill vara lycklig.

Så nog tror fan att man ör less och slut...

Likes

Comments