Header

... på förskolan, så får man ha egen Nobelmiddag hemma istället. Först ägnar man dagen åt förberedelser, tänker ut vad man ska ha på sig, provar tusen olika varianter och accessoarer...



Och till slut är man hemma:



Eftersom man inte är helt kry, och klädprovningen tar mer på krafterna än man kanske kan tro så KAN det råka bli så att man somnar mitt i boken om Benny-grisen. Och det KAN vara så att pappan också somnar mitt i boken om Benny-grisen.



Men SEN... Sen är man redo för middag!



Och när man inte är helt kry så får man äta bara glass till middag. Det är sen gammalt.

Sen orkar man liksom inte så mycket mer på en dag. Då får man tacka för sig, dra sig tillbaka och hoppas att morgondagen blir en liten aning mindre snorig.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Dagarna de går och går, efter varandra... Och nu är det (redan!) helg igen! Häromdagen satt vi och åt middag när sparven från ingenstans bröt ut i sång. Det tog ett tag innan jag förstod vilken sång det var hon sjöng på, men när polletten väl trillade ner blev hon själaglad!

"Då pomme någo dä, jag et någo ä! Janta Ucit!" (Då kommer någon där, jag vet nog vem det är! Sankta Lucia!) Andra godingar som gnolas på här hemma är "vi komma, vi komma från pepparkakeland" och "midnatt råder". Så häftigt när den där lilla människan liksom blir ÄNNU mer människa. Utveckling, eller vad kallar man det för??

Vi gjorde en utflykt till mina föräldrar här under eftermiddagen/kvällen, tänkte att vi behövde lite miljöombyte båda jag och barnet. Sparven var inte sen att haka på ("Täffa mommo mogga NU! Ja-a!"). När vi kom dit tog det inte många minuter innan den lilla approcherade sin morfar med en inställsam min och brände av ett "Nälla mogga, babbla nu..?" följt av "Tudde! Bapp! Nej ny bapp! Ottis! Tack NÄLLA mogga!" Så där låg hon på en kudde, med en ANNAN napp än den första hon erbjöds, snuttis och Babblarna på TV. Livet, haha! Hon är iallafall skapligt artig, den lilla odågan...



Det behövdes även kompletteras med "käcke" efter en stund.

Efter en bit mat blev liten fröken en smula skör och gick och sträckte ut sig på soffan. Sen tittade hon på lite Pippi i mormors knä innan vi fikade. Sen packade ihop oss och åkte hem.



Lilla fröken är duktigt snorig och hostar en hel del. Sover som en kratta. Pendlar mellan trött-och-grinig och pigg-och-glad. Hoppas hon piggnar på sig så hon inte missar Nobel-lunchen på förskolan på måndag...


Likes

Comments

När jag skulle hämta lilla fröken på förskolan idag spanade jag in genom fönstret för att se om de var inne eller om de hade hunnit ut. Och där, bakom en adventsljusstake på fönstret, satt min lilla gullis i läshörnan och tittade i en bok med en av pedagogerna. Jag är så obeskrivligt glad att hon trivs så bra som hon gör, den lilla. Kan inte tänka mig nåt värre (eller jo, typ krig, svält och allvarlig sjukdom och tusen andra hemskheter, men ni fattar vad jag menar... Hoppas jag?!) än att lämna mitt barn på ett ställe där magkänslan säger nej. Så tacksam över att mitt älskade lilla troll är omgiven av folk som verkligen verkar genuint intresserade, och måna om de små liven liksom.



Efter hemmahäng och eftermddagsfika tog jag en sväng på stan med min mamma, sparven fick stanna hemma och mysa med sin far. Jag skulle byta storlek på en tröja som mamma råkade hitta härom dagen, och så råkade det bli en till tröja (p.g.a. megasöt). Mormorn skämmer bort den lilla... Införskaffade även årets deceberpyjamas till lillönan! Förra året hade hon en med lussekatter på, i år blev det... *trumvirvel*... En julgranspyjamas! Nöjd_tjej_16



När det ska nattas brukar vi alltid sitta alla tre inne i soffan och mysa medan lilla fröken dricker välling, och sen får hon välja vem som ska gå med in till henne. Det brukar nog landa ganska jämt, skulle jag tro. MEN nu har ungen kommit på att hon kan lura systemet! "Pom, alla!" säger hon och gestikulerar med armarna. Detta innebär givetvis att hon vill att alla (båda) ska komma med. Och eftersom hon vet att vi inte kan säga nej så vinner hon ju! Sen får en av oss liksom ninjasmyga ut ur rummet, eftersom hon inte kommer till ro när man är fler där inne. Då måste hon hålla koll på två fronter samtidigt, och det blir lite mycket även för den bästa av småsparvar. 

Ikväll försökte den listiga lilla ungen med "Mojo alla pommisar!" (Det är morgon, alla kompisar! D.v.s. Dags att gå upp! Här ska inte sovas, inte!), när vi låg i mörkret inne i hennes säng. Den gubben gick inte, utan efter hårda förhandlingar blev det nått och den lilla stängde igen för dagen. Den här gången också. Men inte ger hon sig utan kamp, det ska gudarna veta! 



Likes

Comments

Efter en på många sätt stökig vecka kom så äntligen helgen. Igår lämnade vi sparven hemma tillsammans med mormor och morfar och gick på födelsedagsfirardejt, som maken fått i present av undertecknad. När vi skulle gå hemifrån så den lilla glatt "Hejdå mamma! Hejdå pappa! Naaat!" (Naaat = ses snart) sen kom hon springandes ut i hallen och gav oss varsin snabb puss innan hon sprang in och lekte vidare med mormor och morfar. Vi knallade ut i (den ännu så länge tidiga) lördagskvällen, åt en snabbmiddag och vandrade vidare mot China-teatern. Där såg vi Book of Mormon, som var riktigt bra. I pausen sprang vi dessutom på ett par kompisar, sjukt otippat och roligt!

På väg ut stod ett gäng mormoner (riktiga!) och delade ut sin bok. Schysst souvernir liksom!



Idag hade jag tänkt ta med mig barnet och gå till kyrkan, det har blivit lite av en tradition och ett svårssvårslaget sätt att komma i adventsstämning. Det var dock på tok för skönt att glida runt hemma i pyjamas, så vi drog ner kyrkobesökarstatistiken med två. Åkte till mina föräldrar framåt eftermiddagen istället och åt adventskorv-med-bröd och adventsfikade. Mysigt!



Väl hemma nattade vi barn och sen tog jag tag i att plocka ner lite pynt från vinden. Lampan i trapphuset var trasig, så jag fick ta med mig allt julpynt (två flyttkartonger, en stjärna och en påse med textilier) ner till lägenheten eftersom jag inte hade någon lust att stå i mörkret och rota i lådorna. När jag skulle stänga dörren till vindsförråden råkade jag ha vänster pekfinger emellan. Trodde jag skulle tuppa av, jisses så ont det gjorde! Nu dunkar det bara i fingret, en liiiten blå prick på nageln blev det men ser otroligt larvigt ut jämfört med hur det känns, haha.

Men adventspyntat blev det iallafall till slut!



I torsdags kväll, när tentaångesten var borttborttrollad, fick jag feeling och knåpade ihop en liten luciakrona till lillhönan. När hon fick fick se den i fredags utbrast hon "kooonaaaa!" och ville prova på en gång. Får väl se hur länge den håller....



Sparven har ett gäng nya favorituttryck här hemma. "Enåntill!" (En gång till), "NÄLLA Ninni..!" (Snälla Signe, KAN vara nåt vi säger när hon gör bus eller inte gör som vi vill, eventuellt... Kanske...) och "Ajabaja!" går varma. Sen leker hon "sova, morgon!" och har av någon ytterst oklar anledning börjat leka att ett lejon på golvet ska bita henne i tårna. "Akka ellon gollet! Inte ta tåna! Baja Ninnis tåj! Ajabaja ellon!"

Sjukt roligt att hon pratar så mycket nu, man kan liksom på allvar fråga vad hon vill och hon svarar. Mycket goja också givetvis, men det allra mesta hon säger går att förstå, iallafall för morsan hennes. Haha.


Likes

Comments


Den här veckan slår vi nog rekord i kategorin "häng med litet barnbarn" för mina föräldrars del. I tisdags var mamma hemma hos oss och underhöll barnet medan jag och maken fyllde i viktiga papper, i torsdags hängde både mamma och pappa med ungen medan jag och min kära man var på vift och firade födelsedag. Sen var det fredag och maken åkte till Riga. Jag och sparven spontanade upp på en eftermiddagsfika - som blev både middag och kvällsfika - efter en tur på stan (lilla fröken fick en ballong på vägen, m y c k e t nöjd tjej!).



Mamma och pappa skulle sen agera barnunderhållare idag för att jag skulle få tid att plugga (har en tenta på torsdag som jag ännu inte hade påbörjat plugg inför, bara en liten ynka aning tokpanik) och vi kom fram till att det egentligen var dumt att släpa hem en tröttarg unge för att sova och sen åka tillbaka med henne igen på morgonen, så hon blev kvar och jag åkte hem. Mycket märklig känsla att vara hemma själv...

Idag har jag alltså pluggat. Hann typ ingenting. Fy sjutton, räknar med mitt livs första omtenta.

Framåt eftermiddagen tog jag mig mot Söder igen, och mellanlandade hos mamma och pappa. Piffade oss (barnet) lite, provade först en röd Pippi-klänning som kakan var väldigt glad över, men den var aningen liten så den måste vi byta.



Istället blev det en klänning med rävar på, den dög den med. Lilla fröken tyckte det var MYCKET spännande att gå ut "mitt i natten" (typ 18:15) tillsammans med mommo och mogga och gå på kalas. På vägen dit var hon tokpepp, väl framme var det först lite läskigt med alla människor men hon mjukade snabbt och verkade trivas som fisken i vattnet. Chips, god mat och folk att flirta med. Och TVÅ bebisar som var spännande.



Strax efter nio drog kakan ner en kudde på vardagsrumsmattan och la sig på. Det tolkade vi som att det var dags att tacka för oss och bege oss mot en säng. Valde den närmsta; mommomoggas. Så nu är barnet sedan ett par timmar tillbaka nattat, vi sitter och slökollar film och ska snart göra natt. Imorgon ska jag försöka begränsa den förestående tentakatastrofen ytterligare en aning hoppas jag. Hua.


Likes

Comments

Igår kväll märkte vi, mer än förut, på lilla fröken att hon var irriterad av att ha håret i ögonen. Hon har inte gärna "pippitoss!" (luggen uppsatt med tofs), så vi fattade ett gemensamt beslut alla tre: Fram med saxen! Vi klippte alltså håret (eller ja, den tunna lilla luggen) på barnet för första gången. Det var inte utan klump i magen, men det växer ju ut igen. Mina bristfälliga hårklippningskunskaper tillsammans med en unge som inte vill sitta stilla och en slö sax gav väl kanske inte ett extraordinärt prydligt resultat, men det blev okej ändå. Det är sånt som de säger; allt klär en skönhet!

(Sparven verkade mycket nöjd med resultatet, vilket man kan ana på bilderna där hon ser sig själv i sin nya fripps... Haha!)



Igår morse när jag satt hemma och snörvlade i soffan bjöd min lilla familj på sötchock. Maken skickade typ årets gulligaste bild från promenaden till förskolan. De har utarbetat en egen lämningsrutin (han lämnar i stort sett alltid och jag hämtar), där man under promenaden (vad kan det vara? 300 m?) står några minuter vid titt-muren och tittar på bilar innan man pausar på vante-bänken precis innan man är framme. Älskar att min kära man tar tid på sig och gör morgonen och vägen till förskolan till en mysig start på dagen!



Just nu sitter jag på ett tåg på väg till Säter. Obligatoriska kursdagar, dvs bara att ladda systemet fullt med hostmedicin, nässpray och alvedon. Och fickorna fulla med näsdukar! Sjukt pinsamt med hostattack varannan minut på tåget, men vad ska man göra?! Är iallafall inte den enda här som hostar och har mig... Puh!


Likes

Comments

Ja, vad ska man säga... Sitter hemma, knallförkyld. Både jag och maken verkar ha fått en släng av sleven, medan den där lillaskrutten som BORDE vara känsligare för bacillangrepp är pigg som en mört. Haha. Livet är allt bra orättvist.


Igår var maken hemma och snorade och hostade, jag kände mig risig också men inte så himla farligt liksom, så jag tog sparven med mig hem till mina föräldrar och firade lilla pappa.

Sparven fick glass och grädde ö v e r a l l t (förutom i magen, för hon var inte så intresserad av att faktiskt smaka på det), så hon fick till sin stora glädje hoppa i mormor och morfars badkar. Modigaste lilla barnet vågade "simma" både på mage och rygg!

Innan vi åkte till mina föräldrar fick lillhönan en tomtedräkt som hon promt skulle ha på sig, över klänning och allt. När tröja och luva var på satte hon igång att sjunga "i ett hus vid skogens slut". Sjukt vad hon kopplar grejer alltså, och galet hur fort hon snappar upp nya saker. Det senaste är "dujaa!" (du och jag) och "ammasss" (tillsammans). Gulligt!



Torsdag till lördag hade vi svärföräldrarna här. Supertrevligt som vanligt! De busade med sparven, vi kollade fotboll och gick en sväng på stan.



Hoppas innerligt att de här bacilluskerna försvinner lika fort som de kom, jag har inte tid att vara sjuk!


Likes

Comments

Ja jösses, här var det tyst som i graven... Dagarna har liksom bara rullat på. Sedan sist har vi hunnit med både 18-månaderskoll hos bvc (Sparven gjorde INGENTING av det de ville se att hon kan... En tjej med integritet, haha!) föräldramöte och livets första utvecklingssamtal i egenskap av föräldrar. Stort (och mycket, mycket märkligt).

Kakan trivs som fisken i vattnet på förskolan, vi jobbar och jag pluggar om vart annat. Första julklapparna är köpta. Hur sjukt är inte det?

I lördags lekte vi med Lisa och Emilia, kanonkul tyckte lillhönan som pratar om Ia (Lisa, obviously) mest hela tiden sedan dess.



Lillsparven har även upptäckt Pippi, och dessutom kommit på att de har likadana tröjor! Alltså det ögonblicket när hon kilar ut i hallen och hämtar sin tröja, håller upp den och kvittrar "Ninni Pippi töja!".. Magiskt!



Barnet är som en papegoja just nu. Härmar och upprepar allt man säger, särskilt det man kanske i n t e vill att hon ska snappa upp... En av hennes nya favoritlekar är att göra och grimaser. Skapligt gulligt faktiskt! Obs! Givetvis helt opartisk.



Ytterligare grejer som har hänt med den lilla sedan sist är att hon har lärt sig räkna till tretton (oftast hoppar hon över ett gäng i mitten och kör typ "Ett! Tå! Te! U! Åtta! Nie! Ella! Toll! Tettå!", man får ju vara lite effektiv liksom och spara in på det som är onödigt...) och så SJUNGER hon. Typ! Hon kan en hel del av texten i bl.a. Bä bä vita lamm, och har typ någon form av melodi till. Sjukt gulligt! (Även om ingen utomstående skulle fatta att det är sjunga hon håller på med, och absolut inte vilken sång... Men det är ju likadant när morsan hennes sätter igång och "sjunger"...)



Nåväl, nu ska här avrundas för kvällen. Tänker att det nog inte ska dröja fullt så länge till nästa visit här. Men det vet man ju inte förrän då, liksom!

Likes

Comments

Idag är hon hela ett och ett halvt år gammal, den lilla skrutten! Hur galet är inte det?! Ett och ett halvt år... Från liten, liten räka till en liten, liten person med en stor, stor vilja och personlighet.

I måndags var hon tillbaka på förskolan. Jag var lite orolig att det skulle bli jobbigt eftersom att hon var hemma hela förra veckan, men det hade gått hur bra som helst! Hon var ledsen (såklart) när maken lämnade, men lät sig ändå lämnas till en av pedagogerna utan att bli hysterisk eller klänga sig fast på maken. Lagom ledsen, liksom. När jag hämtade henne var hon på strålande humör och hade både ätit och sovit, lekt och busat och varit glad hela dagen. Hon hade inte ens blivit ledsen när de skulle sova, utan bara tittat upp bekymrat när "de små" barnen grät... Bästa lilla unge!

Hon var alltså på förskolan måndag och tisdag, medan jag låg däckad hemma. Det skulle visa sig att jag har sämre (eller iallafall typ lika dåligt) immunförsvar som min ettochetthalvtåring. Kul! Nu är jag tillbaka på jobbet också, så nu är lilla familjan på banan igen vad det verkar, för den här gången...

När en pigg unge kommer hem från förskolan till en trött och krasslig morsa som inte orkar underhålla tar man till det tunga lekartilleriet: Vatten.



Igår åt vi pizza till middag (sån man gör hemma i ugnen), och barnet har liksom aldrig varit intresserad av att smaka. Igår kom hon fram till att det var dags, och verkade uppenbarligen gilla det...



Slogs av en fantastisk idé häromdagen, som jag bestämde mig för att realisera. Vi har investerat i en analog surfplatta/rit-app till kommande bilresor (framförallt); en magnetisk rittavla! Väldigt roligt - tycker hela familjen! Haha. Först beställde jag en på nätet, men när den kom visade den sig vara pytteliten så vi fick göra en utflykt till leksaksaffären istället.



Vi gillar att pyssla både barnet och jag. Jag har ägnat min "lediga" tid (när barnet sovit typ) åt att lägga pärlplattor, som så småningom ska monteras till en tavla på något vis. Sjukt roligt! Det där med pyssel alltså... Spelar inte så stor roll vad det är, det är avkopplande att sitta och greja med nåt bara.



När jag hade hämtat barnet idag åkte vi in mot centralen för att köpa en jacka. När vi ändå var "söderut" passade vi på att fortsätta utflykten hem till mina föräldrar. Där fikade vi och sen fick vi stanna på middag. Sparven skulle hjälpa till att ta fram tomater som skulle skäras upp, och passade på att kvalitetssäkra dem på vägen mellan kylskåp och köksbänk. Tur att man kan lita på lilla fröken, tänk om de inte hade varit goda liksom...



På vägen hem passade lilla fröken på att "läsa bok" (titta på en Brio-leksaks-broschyr typ), sen var det snabb dusch, välling och marsch i säng som gällde. Efter jobb och förskola imorgon ska vi packa ihop hela lilla familjen och mina föräldrar och bege oss ner till svärföräldrarna, och då gäller det ju att man är ordentligt utvilad om man är liten sparv!


Likes

Comments

Veckan har rullat på, jobba, hämta, hänga och göra kväll. Typ. I torsdags och fredags fick jag lämna också eftersom maken var på konferens med jobbet. I fredags när han skulle komma hem bestämde vi spontant att vi skulle mötas upp i Norrtälje och åka ut till landet istället. Köpte lastbågar på Biltema, och eftersom flyget min käre man skulle komma med (till Arlanda alltså, han skulle inte flyga till Norrtälje......) var försenat så hann jag och lilla fröken bränna lite pengar på Lager 157 också. Och så kanske vi råkade reafynda en ny jacka till kakan, på Jula av alla ställen.

Sparven blev hungrig och fick korv på Biltema. Mycket nöjd tjej!



Sammanstrålade alltså med maken innan vi käkade middag (nummer två för lilla fröken) och fortsatte ut på landet.

Vi hade en fantastisk helg, och hösten hade kommit till Vätö. Sparven tittade på sniglar, svampar, löv och kottar, åt upp de sista hallonen som hängde kvar på buskarna och gick sedan över till lingonplockning. Gick alldeles utmärkt att äta lingon i brist på hallon och körsbär.



Vi packade ihop oss igår eftermiddag, och tog med en överbliven 140-resårbotten på biltaket. Det var liksom därför vi köpte lastbågar på väg ut. Väl hemma i stan mötte mamma, pappa och brorsan upp, inkallade för att underhålla barnet medan vi skulle bära säng, men medan vi letade parkering hade de baxat upp sängen till lägenheten istället. Värsta lyxen! Sen käkade vi falukorvsmiddag och hängde en stund.

Sparven fick en alldeles egen bolibompadrake av mormor och morfar (bortskämd liten unge det där), tokslocknade med den i famnen och sov som en sten till strax efter midnatt. Vaknade varm som en liten kamin och har sen stökat hela natten. Idag premiär-vab:ar jag alltså! Bortsett från feber och orimliga mängder snor så är kakan mestadels pigg och glad. Lite extra skör när hon inte får som hon vill, och lite extra gosig (ville till exempel bäddas ner i soffan vilket ALDRIG händer... ungen vägrar ju både sova och ha någon form av filt över sig i vanliga fall liksom). Men det är skönt att hon inte är helt sänkt liksom. Lillplutten!



Eftersom lilla sparven har feber blir vi hemma åtminstone imorgon också, behöver hon vara hemma längre än så får vi klura på vem som gör vad. Men det blir en senare fråga! 


Likes

Comments