Header

Idag är hon hela ett och ett halvt år gammal, den lilla skrutten! Hur galet är inte det?! Ett och ett halvt år... Från liten, liten räka till en liten, liten person med en stor, stor vilja och personlighet.

I måndags var hon tillbaka på förskolan. Jag var lite orolig att det skulle bli jobbigt eftersom att hon var hemma hela förra veckan, men det hade gått hur bra som helst! Hon var ledsen (såklart) när maken lämnade, men lät sig ändå lämnas till en av pedagogerna utan att bli hysterisk eller klänga sig fast på maken. Lagom ledsen, liksom. När jag hämtade henne var hon på strålande humör och hade både ätit och sovit, lekt och busat och varit glad hela dagen. Hon hade inte ens blivit ledsen när de skulle sova, utan bara tittat upp bekymrat när "de små" barnen grät... Bästa lilla unge!

Hon var alltså på förskolan måndag och tisdag, medan jag låg däckad hemma. Det skulle visa sig att jag har sämre (eller iallafall typ lika dåligt) immunförsvar som min ettochetthalvtåring. Kul! Nu är jag tillbaka på jobbet också, så nu är lilla familjan på banan igen vad det verkar, för den här gången...

När en pigg unge kommer hem från förskolan till en trött och krasslig morsa som inte orkar underhålla tar man till det tunga lekartilleriet: Vatten.



Igår åt vi pizza till middag (sån man gör hemma i ugnen), och barnet har liksom aldrig varit intresserad av att smaka. Igår kom hon fram till att det var dags, och verkade uppenbarligen gilla det...



Slogs av en fantastisk idé häromdagen, som jag bestämde mig för att realisera. Vi har investerat i en analog surfplatta/rit-app till kommande bilresor (framförallt); en magnetisk rittavla! Väldigt roligt - tycker hela familjen! Haha. Först beställde jag en på nätet, men när den kom visade den sig vara pytteliten så vi fick göra en utflykt till leksaksaffären istället.



Vi gillar att pyssla både barnet och jag. Jag har ägnat min "lediga" tid (när barnet sovit typ) åt att lägga pärlplattor, som så småningom ska monteras till en tavla på något vis. Sjukt roligt! Det där med pyssel alltså... Spelar inte så stor roll vad det är, det är avkopplande att sitta och greja med nåt bara.



När jag hade hämtat barnet idag åkte vi in mot centralen för att köpa en jacka. När vi ändå var "söderut" passade vi på att fortsätta utflykten hem till mina föräldrar. Där fikade vi och sen fick vi stanna på middag. Sparven skulle hjälpa till att ta fram tomater som skulle skäras upp, och passade på att kvalitetssäkra dem på vägen mellan kylskåp och köksbänk. Tur att man kan lita på lilla fröken, tänk om de inte hade varit goda liksom...



På vägen hem passade lilla fröken på att "läsa bok" (titta på en Brio-leksaks-broschyr typ), sen var det snabb dusch, välling och marsch i säng som gällde. Efter jobb och förskola imorgon ska vi packa ihop hela lilla familjen och mina föräldrar och bege oss ner till svärföräldrarna, och då gäller det ju att man är ordentligt utvilad om man är liten sparv!


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Veckan har rullat på, jobba, hämta, hänga och göra kväll. Typ. I torsdags och fredags fick jag lämna också eftersom maken var på konferens med jobbet. I fredags när han skulle komma hem bestämde vi spontant att vi skulle mötas upp i Norrtälje och åka ut till landet istället. Köpte lastbågar på Biltema, och eftersom flyget min käre man skulle komma med (till Arlanda alltså, han skulle inte flyga till Norrtälje......) var försenat så hann jag och lilla fröken bränna lite pengar på Lager 157 också. Och så kanske vi råkade reafynda en ny jacka till kakan, på Jula av alla ställen.

Sparven blev hungrig och fick korv på Biltema. Mycket nöjd tjej!



Sammanstrålade alltså med maken innan vi käkade middag (nummer två för lilla fröken) och fortsatte ut på landet.

Vi hade en fantastisk helg, och hösten hade kommit till Vätö. Sparven tittade på sniglar, svampar, löv och kottar, åt upp de sista hallonen som hängde kvar på buskarna och gick sedan över till lingonplockning. Gick alldeles utmärkt att äta lingon i brist på hallon och körsbär.



Vi packade ihop oss igår eftermiddag, och tog med en överbliven 140-resårbotten på biltaket. Det var liksom därför vi köpte lastbågar på väg ut. Väl hemma i stan mötte mamma, pappa och brorsan upp, inkallade för att underhålla barnet medan vi skulle bära säng, men medan vi letade parkering hade de baxat upp sängen till lägenheten istället. Värsta lyxen! Sen käkade vi falukorvsmiddag och hängde en stund.

Sparven fick en alldeles egen bolibompadrake av mormor och morfar (bortskämd liten unge det där), tokslocknade med den i famnen och sov som en sten till strax efter midnatt. Vaknade varm som en liten kamin och har sen stökat hela natten. Idag premiär-vab:ar jag alltså! Bortsett från feber och orimliga mängder snor så är kakan mestadels pigg och glad. Lite extra skör när hon inte får som hon vill, och lite extra gosig (ville till exempel bäddas ner i soffan vilket ALDRIG händer... ungen vägrar ju både sova och ha någon form av filt över sig i vanliga fall liksom). Men det är skönt att hon inte är helt sänkt liksom. Lillplutten!



Eftersom lilla sparven har feber blir vi hemma åtminstone imorgon också, behöver hon vara hemma längre än så får vi klura på vem som gör vad. Men det blir en senare fråga! 


Likes

Comments

Idag har vi, som rubriken hintar om, varit på Skansen! Jag och sparven mötte upp min kompis Carro, Coop hade medlemsdag (?) med fritt inträde så vi räknade med megamycket folk men vädret var på vår sida (precis lagom dåligt) så det var rätt lugnt. Vi kollade på djur (lillhönan tyckte bäst om björnen och Mumin) en stund innan vi kände oss färdiga, tog färjan över till rätt sida vattnet och tog en fika istället.



När sparven tröttnade på att sitta stilla och bete sig som folk gick vi åt varsitt håll (inte jag och sparven alltså utan vi och Carro) och vi knallade hem till mina föräldrar för att lämna tillbaka mammas SL-kort som jag hade lånat. Fikade, sparven bokade in viktiga möten i mormors kalender och sen käkade vi varmkorvsmiddag innan vi skulle röra oss hemåt. Då hade katten lagt sig i lilla frökens vagn, och kakan tyckte att katten behövde täcke. Mormor fick hjälpa till att bädda ner katten med kakans jacka. Sen klappade barnet katten, petade henne på nosen och blev lite väl närgången i kattens tycke. Smidigt, eftersom katten självmant hoppade ur vagnen så jag slapp köra iväg henne!



Det kan hända att vi hängde hos mina föräldrar igår också... Som omväxling, liksom...

I fredags hade det för övrigt gått bra på förskolan, kakan hade liksom de andra kiddosarna sovit lite för kort eftersom en av ungarna hade vaknat och panikskrikit, och därmed väckt alla de andra. Men det hade kompenserats av go'mellis (vattenmelon och vindruvor utöver den vanliga mackan) eftersom ytterligare en annan unge hade fyllt år. De var ute på gården när jag hämtade, hade precis kommit ut så sparven var föga intresserad av att gå direkt in igen. Vi fick gå och leka en stund till i Vanadislunden.

Där var det roligaste tydligen att hänga under en rutschkana...



Imorgon ska vi för första gången någonsin få prova på den nya vardagen. Jag smiter hemifrån tidigt som attan, maken och barnet ska etablera en morgonrutin och sen ska vi jobba alla tre på varsitt håll. Det innebär att det alltså är hög tid att sova... Måste bara fixa lite grejer först. Som vanligt... Det är jag och Alfons, "Jag ska bara..", haha!


Likes

Comments

Sparvens första solo-vecka börjar lida mot sitt slut. I och med det börjar även min sista lediga vecka lida mot sitt dito.

I onsdags lämnade jag ute, lillhönan blev ledsen när jag gick och hade sedan varit lite skör under förmiddagen, men återigen på topp efter lunch och vila.

Igår lämnade vi också ute, i regnet. Sparven blev lycklig när hon fick kliva i en vattenpöl, jätteledsen när jag skulle gå. Men med BÅDE stora "baljor" (eller pölar, som jag själv nog skulle vilja kalla dem) att plaska i OCH sand att gräva i på samma gång lär hon ha glömt mig rätt snabbt.

Jag tog mamma med mig när det var hämtningsdags, även hon måste ju skolas in i förskolans hämtningsrutiner inför kommande mormor-Signe-häng-eftermiddagar. Igår hade det gått kanon. Inte en ledsen min på hela dagen, inte ens inför vilan! Stort! Sparven rusade in i "vilrummet" för att visa alla mjukisbollar de lekte med där inne, under inskolningsdagarna bröt hon ju ihop bara hon närmade sig dörren in dit. Hon bäddade ner en docka som skulle sova på en madrass och sen gick vi hemåt. Det känns så himla skönt att hon börjar känna sig hemma.

Vi gick hem och fikade, och sparven hittade sin alldeles nya lilla fåtölj. Glad tjej!



I natt hade vi ännu en kaosnatt (till skillnad från natten till igår när barnet sov tio timmar utan ett pip, drog i sig en flaska välling och sov en timme till) som slutade med att jag fick sova med sparven i soffan, och lilla fröken var kanontrött redan när hon skulle gå hemifrån i morse. Idag premiärlämnade maken, som är den som huvudsakligen ska sköta lämningarna framöver. Kakan hade varit ordentligt ledsen när han gick, ska bli spännande att höra hur hon har haft det resten av dagen.

Jag har pysslat och fixat lite här hemma de senaste dagarna, sytt en tröja och två par byxor (till) till kakan, och knåpade precis ihop en liten tavla av en gammal kökshandduk, en gammal trasig ram och överblivet pysselmaterial. Blev inte riktigt lika bra som jag hade föreställt mig, men så fick det vara!



Nu sitter jag med en kopp kaffe i soffan och räknar ner - snart hämtningsdags och HELG!


Likes

Comments

Var mentalt förberedd på att det skulle bli värre att lämna barnet på förskolan nu efter helgen, eftersom hon liksom hade fått vara hemma och hängt med oss hela helgen och kommit på att hon inte nödvändigtvis behöver vara på förskolan. Igår morse blev hon ledsen när jag skulle lämna, men hann sluta gråta innan jag hade hunnit ut i kapprummet. Sen hade hon varit ledsen vid lunch och inför vilan, men i övrigt hade det gått bra.

Idag kom det riktiga bakslaget, eller vad vi ska kalla det för. Vi kom till förskolan, tog av skor och hängde upp jackan, sen skulle vi gå in. I dörren tvärnitade lillhönan, vände sig om, klamrade sig fast kring mina ben och började storgråta. Jag föreslog en massa kul grejer att göra, och när en av pedagogerna frågade om hon ville mata fiskarna sansade hon sig lite, lättade på greppet om mina ben, vände på huvudet och tittade mot fiskarna. Sen ångrade hon sig. Kramade fast ÄNNU hårdare. Grät ÄNNU mer hjärtskärande. Pedagogen lirkade loss min hulkgråtande unge, jag vinkade och sa glatt "hejdå, mamma kommer snart tillbaka" vände mig om och gick. Det var fruktansvärt. Hörde henne gråta ändå ut på gården. Mitt hjärta gick sönder. Jag gick hem och bröt ihop, fulgrät tills tårarna var slut. Jag fattar ju rent intellektuellt att det är bra att hon reagerar på att vi lämnar henne, och att hon har det bra på förskolan, men FY alltså, så himla hemskt att överge sin megaledsna unge.

Maken har en teori om att det är två saker hon ska lära sig; att vi lämnar henne och att vi kommer tillbaka, och att hon nu börjar fatta det första (att vi lämnar henne) men kanske inte det andra (att vi kommer tillbaka).

När jag hade gråtit slut på tårar och sansat mig en aning gick jag en sväng på stan. Köpte terapimaterial (pyssel) till mig själv, höst- och vinterskor och lite nya kläder till lilla fröken. Och en pytteliten Bamsefigur för 130 spänn. Galet. Men jag tyckte jag behövde köpa en sån, så då fick det bli så.

Efter en halv evighet var det ÄNTLIGEN dags att få hämta lilla fröken. Hon hade varit skör under förmiddagen, blivit ledsen när någon sa "mamma" eller "sova" så hon hörde, men efter lunch och en tupplur var hon glad och nöjd. Hon satt och lekte med ett av de andra barnen och en pedagog i en typ... madrasstunnegrej (?) i kapprummet när vi (jag och maken gick tillsammans!) kom dit för att hämta henne. Var hur hur glad som helst. Vi gick och köpte glass och hängde i solen i Enkehusparken, sen gick vi hem och busade en stund innan det var middagsdags. Blev lillfredagstacos idag, följt av bad till sparvens stora lycka.



Nu sover barnet efter en två timmar (!) lång läggning, med en redan från början megatrött unge. Mycket att bearbeta nu. Hoppas på en lugn natt, men tror nog det är att hoppas på mycket...

Imorgon väntar ny lämning (usch!) och kursstart för min del, börjar med första kursen på magisterprogrammet. Ska bli spännande!


Likes

Comments

Sparvens nya favvoställe här hemma verkar vara under soffbordet. Tydligen både bekvämt och gosigt... särskilt med bilåkar-nackkudden som hon hittills fullkomligt har avskytt?! Haha, min lilla knasboll...



Efter lilla frökens middagslur gjorde vi en utflykt hem till mina föräldrar. Hos mormor och morfar bjöds på korv-lunch-mellis-fika innan vi tog mormor med oss och gick till parken för att springa lite energi ur den lilla kroppen. Eftersom lilla fröken nu anser sig vara ett stort barn så skulle hon prompt sitta på riktig stol. Hon var även mycket tydlig med att hon INTE ville ha lock på drickan, men där satte vi ner foten och sa att nähä, duscha gör vi en annan dag, så locket med spillfri pip fick bli kvar.



I parken träffade vi makens kusin och medföljande kusinbarn, kul! Ellen och lillhönan, som alltså är sysslingar, är i det närmsta jämngamla, tror det skiljer typ sex veckor mellan dem. Det händer så sjukt mycket på kort tid med de små, så det är typ som ett nytt barn för varje gång man ses...

Sparven gungade, grävde, gungade gungbrädmojäng med mormor och klättrade in i "kojan" under en rutschkana. Sen tyckte vi att det räckte.



Efter lekparkshänget gick vi tillbaka hem till mamma och pappa och tog en kopp kaffe. Sen fick vi akut-åka hem när lilla sparven höll på att ta slut alldeles. För hennes del blev det grötklämmis och riskaka till middag på vägen hem, och kvällsvälling och säng redan vid 19. Mycket kväll över till moi helt enkelt, som nyttjat tiden till absolut ingenting. Rätt skönt det med!


Likes

Comments

Hörde inget från förskolan under dagen, så jag knallade dit till 14:30.

Hon stod och tittade på fiskarna tillsammans med en pedagog när jag kom dit, så först såg hon mig inte. Sen fick hon syn på mig och utbrast "mammaaaaa!", pekade på fiskarna och sa "ooooouh!". Skulle visa dem, liksom. Sen ville hon kramas.

Dagen hade gått bra! Hon hade varit lite ledsen precis innan lunch och sen när de skulle sova, men då hade hon fått sitta i en av pedagogernas knä och tittat på de andra barnen som sov, då tog det en kvart och sen hade hon pekat på sin kudde, lagt sig och somnat. Det gick alltså mycket riktigt bättre utan mig i hasorna! Haha. Pedagogerna sa att hon är en tjej med stark vilja, hon vet precis vad hon vill och är tydlig med det. Jag förstår inte alls vad de menar........

Så himla skönt att få en så bra start. Nu ikväll har vi båda två varit lite snuviga, hoppas innerligt att hon håller sig frisk så hon kan vara på förskolan nästa vecka.

Eftersom allt hade gått så bra, och hon hade sovit så hon var pigg och glad bestämde jag oss för att ta en bonusutflykt till mormor och morfar. Där bjöds på middag och sparven fick premiärrita med nya kritor på färgglada papper. Kul! Hon tyckte även att katten behövde lite extramat. Idag har hon lagt till "glass" i listan över ord hon kan, men eftersom hon inte säger /s/ än så blev det "gach" (med som en harkling på slutet, typ). Hon har även utvecklat sitt nej från "Nä" till "Nej!". Gulligt. Vet vad hon vill, som sagt...

Efter EN dag själv på förskolan accepterade hon utan vidare den hårda haklappen, som hon annars alltid har tokvägrat. Mycket märkligt och häftigt på samma gång.



Det blir nog en relativt lugn helg, en tur till mormor och morfar imorrn och sen får vi väl se vad vi hittar på. Maken är på vift, så det är jag och lilla kakan i helgen! 


Likes

Comments

Så var barnet lämnat. Jag och maken sitter i soffan, käkar frukost och tittar på Nyhetsmorgon. Och vaktar telefonen.

Efter ännu en stökig natt med många uppvak sov lilla fröken som en stock nu på morgonen. Vi fick väcka henne strax före nio för att hinna vakna till, äta en grötklämmis till second breakfast i soffan medan pappa läste bamse. Sen gjorde vi oss i ordning och gick ut i regnet. Jag var så övertaggad så jag glömde min egen regnjacka. Tur att det inte är så långt till förskolan!

Vi kom fram, parkerade vagnen i vagnsförrådet och gick in. Sparven tog av sig sin tröja och hängde på sin krok, ställde skorna på hyllan och gick före mot dörren in från kapprummet. Vi öppnade dörren, hon kikade in och bah "Nä. Nä.". Då ville hon ut och leka i regnet. Vi klev innanför dörren, där två av pedagogerna satt och lekte med lera med ett annat barn, jag föreslog att lillhönan skulle gå och dega eller måla eller kanske titta på fiskarna. Då kikade hon upp på hyllan med fiskarna och hittade sånna där stapelburkar som hon började plocka med.

Jag frågade lite fint "ska jag bara liksom avlägsna mig nu???" och fick svaret att jag skulle säga hejdå och sen gå. Pedagogerna sa till kakan att "nu går mamma, hon kommer snart tillbaka", jag sa "hejdå, vi ses snart!" och sparven sa "Nä!". Jag backade ut, stängde dörren och hörde "kom Signe, vi går och läser bok, vi kan läsa om Signe!" (jag lämnade ju bilder på personer och saker hon gillar igår, som pedagogerna tydligen redan har gjort en bok av - vi hann inte med det själva under inskolningsdagarna). Sen hörde jag inget mer och gick därifrån. Känns så bra som det bara är möjligt, bra första erfarenhet av att lämna sin unge till "främlingar". Idag verkar det stå vattenlek på schemat, så hon lär ha en toppendag!



Nu hinner lillhönan (förhoppningsvis, hon blir säkert sjuk eller nåt) gå en dryg vecka innan nästa gäng börjar. Då hinner hon förhoppningsvis känna sig lite hemma innan det blir nytt kaos i huset.


Nu sitter vi alltså och äter go'frukost bara jag och maken. Nästa stora riskmoment är alltså vilan efter lunch, hoppas hoppas det går bra idag! Lär inte släppa telefonen idag.

 


Likes

Comments

.. Som vi var tillsammans på förskolan. Idag startade vi dagen ute på gården. Sparven var som ett plåster på mig men gjorde små utflykter; sprang och hämtade en boll, gjorde sandkakor med en av pedagogerna och satt med de andra och åt frukt.



När vi skulle gå in ville lilla hönan vara kvar ute och leka mera. Lockade med handtvätt, och då gick hon med på att gå in. Sen skulle vi gå in och ha sångsamling, och precis som igår blev sparven jätteledsen när vi skulle gå in i det rummet. Idag lugnade hon sig snabbare, och var nöjd och glad under samlingen. Sen var det lunch och kamp om haklappens vara eller icke vara. Precis som igår! Till lunch idag serverades grönsakssoppa, det var inget för lilla fröken som istället gnagde på en gurkbit och smör med lite macka under.

När sparven var färdigäten hade de andra redan hunnit in och lagt sig. Lillhönan blev ledsen när vi gick in till vilan, men sansade sig när hon fick en napp och sin snuttis. Sen följde återigen 50 minuters kamp. Fram och tillbaka, upp och ner, i knäet, ligga själv, sitta hos fröken, ligga åt andra hållet, sitta i knäet osv osv osv. Till slut satt hon i min famn, vi pratade om vad mormor gjorde ("vad tror du mormor gör idag? Mormor är nog på jobbet, tror du inte det?") och jag gosade snuttis-öronen i ansiktet på henne. Då somnade hon. Efter ett par minuter la jag ner henne och smög ut. Sen sov hon i en och en halv timme, vaknade till någon gång mitt i men då klappade en av pedagogerna lite på henne och hon somnade om.

Hon vaknade lagom till mellis (pannkaka med sylt) och sen var det dags att avrunda den här dagen. De andra barnen och föräldrarna hann gå hem, men medan jag skrev på bilderna vi hade tagit med oss (vi skulle göra en liten bok med bilder på viktiga personer och saker och sånt, men kom liksom aldrig dit så pedagogerna skulle fixa med bilderna senare) vad de föreställde knallade sparven iväg med en av pedagogerna och ritade. Litegrann som att när de andra gick därifrån så vågade hon släppa mig, liksom.

När vi skulle gå hem sen ville lillhönan stanna och rita mera. Känns ju lovande ändå, haha! Lockade med att pappa väntade där hemma, och då traskade hon med till grinden och vidare hemåt.



Jag har en liten tanke om att det kanske har spelat roll att det bara var pappor (förutom jag) som skolade in idag och första dagen (igår var det två pappor och två mammor i och för sig), hon är ju lite mer försiktig med män generellt än vad hon verkar vara med kvinnor, iallafall på sistone. Men jag vet inte. Jag tror att det kommer funka kanonbra imorgon, när de bara är fem barn (han som skulle vara ledig kommer ändå) och pedagogerna där. Imorgon börjar tre av barnen 9:15, och sen ska lillhönan och ett barn till lämnas 9:30.

Det ska bli spännande, minst sagt, att se hur morgondagen blir!


Likes

Comments

Efter en lite skakig natt och en bra stunds morgonhäng i soffan knatade vi iväg mot förskolan igen i morse. Dag två. Efter fruktstunden bjöd förmiddagen på vattenlek i stor balja på stativ, superkul tyckte alla de små! Sparven blev lite ledsen när vattnet skulle plockas undan för sångsamling och lunch, men det gick snabbt över.



När vi skulle gå in i rummet där sångsamlingen hålls, som är samma rum som de sover i, blev lilla hönan tveksam. En av de andra papporna sa i all välmening att "vi ska inte sova nu", varpå sparven bröt ihop fullständigt. Höll på att börja gråta jag med. Hemskt! Efter en hel del trugande gick hon med på att gå in och sätta sig på mattan. Sen satt hon och snyftade under hela sångsamlingen, även om hon lugnade sig allt eftersom. Efter samlingen var det dags för lunch, idag bjöds det på fisk, potatis och sås. Fisken slank ner, men lilla fröken ville INTE ha potatis eller sås. Hon åt iallafall mer än vid gårdagens lunch!

Sen kom stunden vi båda nog bävat för: vilan. Vi gjorde som pedagogen Marina tipsade om igår, la oss längst in i hörnet, en bit ifrån allt roligt. Ganska snart insåg vi att det här inte skulle gå vägen. Pedagog Angelica gick och hämtade en bok som vi bläddrade i om och om igen i 40 minuter medan sparven skulle sitta i knäet, sitta själv, ligga, stå, sitta i knäet, stå, ligga på mage, sitta själv osv osv. Haha. Efter ungefär 40 minuter landade hon liggandes med huvudet i min armhåla, jag la en hand på magen på henne och höll fast henne lite diskret (eftersom hon blir TOKIG om hon sitter fast - och märker det) och killade henne i ansiktet med öronen på kaninsnuttisen. Och efter 10 minuter av brottning och tvångsgos SOMNADE HON. Chocken.



Hon sov i ungefär en timme innan hon vaknade, förvirrad och lite skör. Alldeles för kort, men hon sov iallafall! Sen var det lite mer lek med tågbana, deg och plastdjur innan mellis. En av kompisarna ramlade från stolen vid mellis, då blev sparven lite sympatiledsen. Sen var det dags att tacka för dagen och gå hemåt.

Idag var lillhönan mer klängig tycker jag, och mycket mer mån om att ha mig i närheten jämfört med igår. Tänker att det kanske hade med den stökiga natten och lite lite sömn i bagaget att göra, hoppas hon är lite mer "våghalsig" igen imorgon och vågar utforska lite mer på egen hand.

På fredag är det dags att lämna henne själv. Då ska de bara vara fyra barn där på tre pedagoger, och det är tänkt att de ska komma med 10-15 minuters mellanrum så att pedagogerna hinner ägna dem extra mycket uppmärksamhet vid lämning. Det känns ju superlyxiga, även om hela lämna-biten känns lite jobbig... Men det är ju liksom jag och maken som ska vänja oss vid tanken att några andra typ ska få ägna mer tid med vår unge än vad vi kommer få, snarare än att sparven ska vara redo. För det kommer hon säkert att vara. Känns dock bra att jag är ledig hela nästa vecka också så jag kan finnas till hands om jag behövs, och så att hon kan få gå extra korta dagar precis såhär i början.

Nu har lilla fröken precis somnat efter ännu en skakig kväll. Håller tummarna för att natten blir bättre och att hon är på topp på förskolan imorgon!


Likes

Comments