Header
View tracker

Årets första blogg...

Inte ofta jag har tid och ork att skriva, eller så glömde jag nästan bort jag har en blogg :)

Jag fick ju ett jobb, som ni flesta vet och sen fick jag en häst på foder, ja Tindra alltså.
Det har hänt rätt ganska mycket på några månader som tog / tar nästan all min energi och kraft, inget jag vill nämna här.
Känner för att behöva åka bort och ladda upp mig, det gör jag inte förrän om ett par veckor.

Ja kompisar / vänner..
Jag är bara rak på sak, jag är urless på när folk väcker "negativ" uppmärksamhet, så fort försökte jag prata / lyssna på och visa att jag finns, bangar folk ur och vill inte prata, ändå fortsätter med uppmärksamheten..
Till slut vill jag inte ens umgås med såna folk.
Jag är glad en del av mina vänner som känner mig, vet att jag är kass på och höra av mig, ändå finns de där för mig när jag behöver dem, guldvärd! <3
Nog om det!

Snart är våren här, så skönt!
Värsta månader är över.

Hej hej leverpastej!




Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

På ungefär 3 månader har det hänt en del..
Jag har praktiserat i ungefär 8 veckor sen fick jag ett fastjobb på halvtid, som hästskötare på Latorps gård, där trivs jag toppen! :)
Det är ett "perfekt" jobb för mig som tycker om att vara ute och ha hästar kring mig som jag mår så bra av, till och med rida.
Nu söker jag en liten skit och bensin snål bil, trots jag redan har en, Hefner, men han är väldig törstig och behöver fixas lite, men det kostar ju en massa.
Nu har jag ett jobb och rutiner, snart står det två nya hästar i stallet, en av dem är Tindra :)
Helt fantastiskt att ha henne hos mig, på mitt jobbet, vilket har jag mer tid att ta hand om och rida på henne.
Ja, nog om hästar ;)
Sen har jag inte haft tid och lust att umgås med vänner, som förr, men ni är inte glömda...
Nu är det bara viktiga personer jag pratar/umgås med.
I helgen ska jag bara slösa mina tid på min tryffelgumman och hennes familjen med min man, fira lite, virra runt i vintrig Liseberg och Göteborg och bara vara!
Snart är det jul :)

Hej hej leverpastej!


Likes

Comments

View tracker

Var är du?
Ingen idé att fråga, egentligen...
Du bryr dig inte och skiter i oss ändå.
Du är patetisk.
Det gör sjukt ont i mig att se mina vänners inlägg hur de avgudar sina pappor och grattar deras pappor på farsdag idag och speciellt min farbror, din egen bror, som bar min kusin som liten, det fick mig nästan börja gråta..
Du har själv valt så här, det är ditt liv.
Någonstans i mitt hjärta, saknar jag dig lite och har många gånger tänkt på dig, ändå vill jag inte prata med dig.
Det enda jag är glad för, är att du och min mamma har skapat mig och alla mina syskonen.

Du är du och ditt liv, som du själv valt...

Likes

Comments

Det går inte att beskriva hur bra jag mår att va bland med hästar, speciellt Tindra.

Jag har ridit sen jag var 8-9 år gammal, ridit i många år, till och med fick jag delta med i hopptävlingar, åkt runt i Sverige på ridläger, på sommar.
Min styvmorsan hade två hästar, i olika tider och jag fick rida på dem också.
Det har funnits många favorithästar.
Zimboldt var nummer 1, han stod på Gyttorps ridklubb och var den första hästen jag tävlade med för första gången, på 90 cm hög hinder och Zimboldt var den som fick mig att våga hoppa.
Nicke, stod på Örebro fältrittklubb, var favoriten också, trots han som en nordsvensk häst, var otrolig skicklig på hoppning, han älskade att hoppa :)
Jag har starka minne med dom två hästarna.
Sen tog jag en rejäl lång paus från ridning, jag gick då upp i vikt och vågade inte sitta på hästryggar, ifall jag skulle bryta deras ryggar.
Jag har vart hästskötare och jobbat på en hästgård i Kumla och Örebro travet.
Jag genomgick gastric bypass operation, 2010 och tappade nästan 70 kg, när jag var så pass smal, då tänkte jag, nu måste jag väl våga sätta mig upp på hästrygg igen? Och tog i kragen o sökte en medryttarhäst via Facebook, nån gång hösten 2013.
Jasmine med sin Tindra, erbjöd mig att provrida på Tindra, jag var lite orolig om Jasmine ser mig som en hinder, pga min dövhet, men det spelade ingen roll för henne, hon såg aldrig något hinder med min dövheten :)
Jag visste flesta varmblod hästar brukar inte va så stor, lite hetsiga o lite smala, mina ögon spärrade nästan upp när jag såg Tindra, en riktig STOR och så snäll häst, hon har nordsvensk i sig också.
Jag svalde och tänkte, nä nu fan måste jag våga! Jag varnade innan, att jag var riktig ringrostig!
Det bara flöt på fint när jag red för första gången, som smal, wow, det var stort skillnad och jag ville fortsätta rida! :)
Jasmine är en fantastisk människa, som har lagt ner mycket tid och energi på mig, genom kommunikation och lärt mig massor saker som jag inte visste om och ja många till ;)
Jag som var så försiktig av mig från början och bara mös red nästan hela tiden, nu rider jag regelbundet för Jasmine och jag känner att jag vågar mer och vill bara fortsätta öva / träna, det är riktig rolig! :)
Jag är evig tacksam att Jasmine och Tindra öppnade sig och lät mig komma in i deras liv.
Det finns ingen som är bättre! <3






Likes

Comments

Det är väl dags och berätta lite om våra resan till Kroatien 28/8-4/9 :)

Jag kan bara säga Kroatien är ett mycket fantastisk och vacker land och det är bland bästa resor jag har rest till.
Alla länder jag har varit på, är så klart vacker på sina sätt.

Jag och min man bokade redan den 27 november, förra året och vi har längtat så mycket att flyga dit och nu plötslig HAR vi redan varit där, var tog tiden iväg? :O
Den 28/8 firade vi våra 5 års bröllopsdagen och flög till Kroatien.
Vi hamnade i en ö, Brac och bodde i byn, Bol.
Brac är rik på kalkstenar, oliver och vin odlingar och fiskar, jag som brukade nästan aldrig fascinera av natur eller så, eller jo bara lite men inte lika mycket som i Kroatien / Brac.
Kristall klar och blå vatten på stränder, vi har snorklat och spanat på fiskar i adriatiska havets djup, vid Zlatni Rat, kallas för "gyllene hornet" på svenska.
När vi landade i Split och skulle åka med buss till färjan, som tar oss ner till Brac, kom det lite chock, det stod många övergivna och trasiga hus, längs på vägen mot Split, det syns väldig tydlig att Kroatien har varit med i Jugoslavien-kriget, det kändes dock lite som vi kom till ett kommunist land, gamla bilar och bussar (som stadsbuss) från typ 60-70 talet, själva staden var gammal, med många skott hål på husväggar, överallt, färger på höghus flagnar, det var faktiskt inte så länge sen det krigade där, lite märkliga känslor fick vi, men det syns även de bygger och kämpar på för att förnya allt, Split så vacker på sitt sätt.
Vi bodde på hotell Bonaca, i Bol.. Ett rätt trevlig hotell med all inklusive, vi fick dricka öl, sprit, läsk och vatten hur sjukt mycket vi ville, och mat också fick vi äta så mycket vi ville, med olika rätter som kött, fisk, kyckling, soppor och veg mat.. De serverade mat / snacks, i princip HELA DAGEN! Kände mig rätt fet när jag kom hem men blev paff när jag ställde mig på vågen, jag gick ner typ 3 kg ;)
Jag åkte in för rejäl förkylning, AC var inte påslag eller någonting, vet inte varför jag blev sjuk.. Men jag badade och solade ändå, jag lät inte min förkylningen förstöra min semester! :) köpte dock kroatisk bästa nässpray som jag plötslig blev tvärfrisk av ;)
Det var intressant med folk från olika länder, på hotellet..
Det var mest tyskar, ryskor, svenska och engelsmän där, vi småpratade med två damer från Ryssland, kommunicerade lite på tyska, kul! :)
Människor vi mött, var härliga!
Vi har för det mesta tagit det lugnt, solat och badat rätt mycket och promenerat varje dagar, längs vid stränder och marknader mot "city".
Jag fascinerade av berg, speciella blommor som var mörkröd, orange och gul (vet tyvärr inte vad de blommor heter) vatten, kalkstenar (vi köpte med några kalkstenar hem), odlingar på hög berg och ja allt som finns där, det är inte lätt att beskriva, det är bättre att se med egen ögon :)
Det var bara en ordentlig avkoppling-semester vi verkligen behövde, så skönt, att vi inte ville åka hem! ;)
Vi kommer garanterat tillbaka till Kroatien flera gånger framöver ;)
Vi har diskuterat om vilket land vi skulle resa till nästa gång, det får bli till Turkiet, på solsemester förstås, när Turkiet har lugnat sig.
Jag har aldrig gillat Turkiet, ändå vill jag åka dit för att se med egna ögon vad som är så speciellt med Turkiet, då flesta folk älskar detta landet :)

Hej hej leverpastej!


Likes

Comments

Är det löjlig att sörja över ett djur?

Nej! Det tycker jag inte, alla har rätt att få sörja när någon, oavsett vad eller vem, som har gått bort.

Jag har sörjt för många, som djur och människor, på olika sätt, men detta med Nasa, var helt annat som jag har aldrig känt så.


Som ni flesta vet att jag har precis förlorat min katten, genom avlivningen.
Han hade ont i lever, det var nog därför tappade han aptit och åt nästan inget, uttorkad och undervikt, sen hade han luft i sitt hjärta, som lät inte bra, där var slutdiskuterat för mig och bestämde mig tvär att avliva Nasa, för hans bästa och för att jag vill inte han ska få lida om jag lägger för mycket pengar på att återställa honom när han ändå blir aldrig helt återställd, även jag ville det, men egoist är jag inte.
Nasa har fått en jättefin avslutning i ett mörkt rum med tända ljus och mjuk underlägg med filt att lägga på.
Jag blev lite orolig och stressad när Nasa ville gå ner och spy, efter ha fått ett lugnade sprut, efter några minuter blev han så lugn och halv somnade, jag satte och klappade honom länge, med min man bredvid mig, jag grät bokstavlig mycket!
Överdos sprut och döds sprutet, Nasa slutade andas, veterinären bandade orange självhäftande band, med ett grönt hjärta på och lämnade oss ensamma, vi fortsatte klappa på Nasa och grät.

Jag trodde inte jag skulle ta det SÅ hårt och vara jätteledsen för en katt, om jag jämför med våra hunden Cleopatra, tog jag väldig hårt och var så ledsen. Jag har tydlig blivit väldig känslig nu och älskar min Nasa alltför mycket och "chocken" har släppt efter när allt gick för fort.
Jag är inne i sorgeprocessen nu och har inte orkat prata med folk eller vara glad, låt mig sörja färdig först...

Vi har en katt till, att ta hand om..

Likes

Comments

Jag har haft många katter sen jag föddes, jag har nästan slutat att räkna..

Alla katter jag har haft eller lärt känna dem, har sina personligheter.

Nasa är min speciell katt, nummer 1, att ingen kan slå honom.
Han föddes på en bondgård, någonstans utanför Örebro.
Jag hade nästan precis förlorat Nisse, som var också grå och vit, jag fick nys på en familj har en grå och vit kattunge med 4 vita strumpor, nästan precis likadan som Nisse och tingade kattungen direkt.
Dock hade jag Puma på den tiden.
Jag fick hem min grå/vit kattungen, båda ungen och Puma blev jättebästisar, från den sommaren -99.
Jag hade inte kommit på något namn till ungen, en dag tittade jag på filmen Armageddon, plötslig bestämde jag att ungen ska heta Nasa!
Eftersom jag är döv och har lite svårt att uttala svåra eller långa namn.
Åren gick, Nasa gömde sig jämt och var väldig skygg.
Nasa hatade hundar och är livrädd för hundar.
Jag lämnade allt och flyttade till Strängnäs, bestämde jag att Nasa ska få stanna hos Puma.
Sen klev en hund (inte min) in i Nasas liv och skrämde nästan ihjäl honom, att han sket på sig och gömde sig i princip hela tiden, utan mat och vatten, utan min medvetande...
Jag ville inte ha mer katter, däremot ville min man ha en sköldpadda färg katt, jag sa blankt NEJ!
Samma gången blev min väns katt med kattungar, vi var med när katten ploppade fram 4 kattungar, kunde jag inte låta bli, och tog en kattunge som fick heta Senorita.
En dag sa den som hade Nasa, att jag ska ta Nasa, som var bara ben och skinn, jag blev förstås vansinnig!
Jag bestämde då att avliva den direkt, men blev övertalad att låta honom leva! Nasa var 11 år då.
Detta tackar jag idag att jag har gett Nasa en chans att leva i ett tag till..
Från en riktig skygg katt till en mycket social katt, som var rädd för alla och allt, gömde sig i min toa i 2 veckor efter jag tog hem honom, sen plötslig kom Nasa fram och satte sig på min mans knä, snacka om vi blev förvånade!
Åren gick, blev han mer och mer tam och mindre rädd för alla och allt, och tyckte mycket om att bli klappad av folk och satte gärna vid oss när vi hade gäster här och vara social.
Mjauu mjaauu skrek han jämt när jag kom hem eller så, med sin svansen rakt upp.
Detta är något jag verkligen har lyckats att förändra en katts liv, därför är/var han väldig speciell katt för mig, nummer 1.
Idag har han lämnat jordlivet till katt paradiset, genom avlivning, som jag själv beslöt..
Han har fått ett lycklig liv med kärlek och omtanke, på sista åren hos Mig/oss, det är jag väldig glad för.
Nasa, du är mitt allt! <3

Vi ses i Nangijala, Nasa! <3



Likes

Comments

Ibland undrar jag om folk ens vet vad NEJ betyder?
Vissa gör det tydlig inte..
Nej, nej, nej och återigen N E J eller B I G NO!
T ex, en sport som jag är inte så intresserad av och sagt nej, jag är inte intresserad av att tävla i frisbeegolf, men jag gör det bara för nöjes skull eller gör mannen sällskap, ändå "tjatar" folk.. N E J, jag vill INTE!
Och det är inte bara det..

Så fort säger jag nej, blir folk sur och vill inte riktig förstå varför jag säger nej, vadå? Nej är nej!
Jag vill inte känna mig tvingad till något jag inte vill.

Nej, jag vill inte va vän med ALLA, jag vill inte umgås med vem som helst, jag vill inte göra saker som gör mig obekväm, jag vill inte höra folks tjat, jag vill inte och återigen vill inte..

Jag respekterar när någon säger nej eller vill inte, okej, varför ska jag slösa min tid att va bitter?

Nej är nej!

Hej hej leverpastej!

Likes

Comments

Bommen har fallit ner.

Nu står jag stilla och försöker lista ut på hur jag kommer förbi bommen..
Jag vet varken var jag står eller vad jag egentligen vill?
Jag har lagt mina tid och energi på utbildningen, som krävdes om jag vill vara en kock...
Ändå känner jag att det är bortkastat totalt..
Det har påstått det är brist på kockyrke, det stämmer inte alls, enligt mig som desperat har försökt att ansöka en massa, till och med ringt till nästan alla restauranger som finns i Örebro, har sökt jobb i Norge dock, fast deras krav att jag ska kunna norska språk, det kan jag ju inte..
Sen har jag haft i tankar att öppna en egen restaurang men det är stopp där också, jag vet inte vad eller hur jag ska börja med, jag hatar matte att det fastnar i mitt huvudet..

Jag vill bara hoppa av iris hadar, då de "styr" över mig hur eller vad jag ska göra medan jag är där, det är inte enkelt att bara hoppa av då jag måste också kunna försörja båda mig och min man med ynka några tusen kr i månad, det suger hårt! Bättre än inget, ändå vill jag inte vara kvar eller låta min man försörja mig, nej tack..

Nåja, vill bara skriva av mig..

Hej hej leve
rpastej!

Likes

Comments

Vad ska jag börja med?

Får rulla tillbaka till sommaren 2013 (shit, var har tiden tagit i vägen?) praktiserade jag på Södra Vattentornet, jag hade ingen kockutbildning alls men fick lära mig massor, största fördelar var det några som kunde teckenspråk och bra personal som jag jobbade ihop med, rutiner var bäst och två nackdelar var det jag inte var utbildad och "nya" restaurangchefen som jag inte direkt gillade, förra chefen var mycket bättre.

Jag var en nolla och för snäll som lydde på alla och allt...

Sökte in kockutbildning på Virginskaskolan, det va en hårstrå jag inte kom in då hade jag inte godkänd på matte, min bästa läraren fixade in mig trots det.
40 veckors svett, blod, tårar och intensivt, genomförde hela skolgången och fick ett fantastisk betyg..
7 och halv månader jobbade jag hårt på Kitchen and Table, största fördelar var det jag lärde mig ännu mer inom högklassig / lyx mat och lärde mig att vara en riktig kock och hantera stress och köksmästaren kunde inte teckenspråk, ändå kommunicerade vi på våra sätt för att förstå varandra, liksom med andra kockar, rutiner var bra och nackdel var det anställnings möjlighet till 100% inte finns (har 25% kvar, hoppar in vid behov) pga budget plus de skulle bygga ett större kök.

Jag var inte en nolla och blev lite mer tuffare...

Jag sökte in mig på Lekhyttans kök och kiosk, sen har några varnat mig för "katten" (chef/ägare), jaha? Vad var det jag bör jag veta?
Det märktes väldig tydlig senare, nu efter 1 och halv vecka.
När katten är borta dansar möss på bordet, så man säger.. Och möss går på tå (spända) när katten är i närheten.. Oj så illa, tänkte jag..
Sen är det absolut inte i min nivå, men ändå var det kul och intressant..
Bara En Enda Fördel, kommer bra överens med 3 av 10 (!!!) anställningar.
Största nackdelar, ingen kommer till mig personlig och säga vad jag ska göra eller så, det är jag som ska gå fram som en idiot och fråga, om och om igen, jag fick droppen och sagt ifrån, ändå är jag fortfarande inte riktig överens med dom och noll med rutiner som jag är van med, bara stökig och krånglig.. Noll kommunikation...
Räkor eller ägg uppläggas på ett litet fel sätt, går katten upp i taket!
Piper det i ugnen (det piper till när det är klart i ugn) - katastrof, vem ska ta det?
Svartpeppar grovmalen - total förbjud i pizzasallad och coleslaw, det ska va VITPEPPAR, annars kaos!
Ja det finns mer..

Jag växer och blivit ännu tuffare och mer krävande..

På torsdag får jag veta om jag blir kvar eller inte, jag ställer mina krav, vill de jag ska stanna - RIKTIG LÖN, tack eller Tack för allt och HEJ DÅ!

Jag är en kock, för fan och inte en praktik från klass 9 som är ute och prya i 2 veckor!

Det är rolig att se mig själv hur jag har utvecklat på två år och kommer att utveckla mer :)
Livet som en kock är riktig tufft, men jag trivs! :)

Hej h
ej leverpastej!



Likes

Comments