Bilder i mitt minne, försöker jag sudda ut. För jag kan inte se på det, för nu har du sagt hejdå. Och jag vet att någon dag, någon dag måste jag släppa allt. Men jag sparar lite bara ifall, Ifall du inte hittar det du söker efter. Ifall du saknar det vi hade förut. Ifall du ångrar dig, så väntar jag här.

Jag är stark nog att lämna dig, men svag nog att behöva dig. Bryr mig för mycket för att låta dig gå iväg. Så jag sparar lite av minnena iallafall, ifall du inte hittar det du söker efter. Ifall du saknar det vi hade förut. Ifall du ångrar dig, så väntar jag här. Ifall du ser dig i spegeln någon dag och saknar dina armar runt min midja. Ifall du saknar min kärlek så väntar jag här. Ifall du vill komma tillbaka.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Kanske är dom ett fall av två förbjudna fyrverkerier som aldrig skulle ha skjutits upp, men sen så råkade dom sätta natthimlen i lågor och deras världar var helt plötsligt täckta i självlysande glöd, så fint att hon blev blind av det giftiga. Det blev så exalterande så de brände sig själva, om och om igen. Han blev som en drog för henne och det var så beroendeframkallande, så att all förnuft hade förmörkat. Dom håller i varandras händer. Han håller henne hårt. Under natthimlen, bland allt ljus. Han rörde händes själ, hennes läppar, hennes hår. Och det finns ingen annanstans hon vill vara nu. Men som jag sa, de skulle aldrig ha skjutits upp. För all förnuft rann ut i sanden och försvann i mörkret. Och i den sista explosionen, kommer dom att hamna på marken, brända och försvagades. Och då kommer de inse att all röra de skapat, inte var värt. Att hon då kommer inse att han inte var bra nog för henne, utan hon kunde få någon mycket bättre. Och oavsett hur mycket tid och kraft hon kommer lägga på honom. Oavsett hur mycket de försöker att vara tålmodiga och förstående med varandra och detta band de försöker att stärka så kommer det att gå sönder. Även under de minsta trycket. Det kommer bara hända helt plötsligt en dag, och då är de tillbaka på ruta ett igen. Så detta är kanske ödet som berättar för henne och honom att de borde sluta försöka. Kanske är det tid för att sluta försöka kämpa för det de nu än har och bara lämna alla trasiga bitar på golvet för de blir brända och hon blir sårad varje gång. För hur många gånger har han inte sårat henne? Och hur många gånger har hon inte gjort honom besviken?

Likes

Comments

Deras kärlek var svår

deras liv var omtumlande

samtidigt, stunder av glädje

skratt och leenden

som täckte alla sprickor

gav dom hopp


Deras kärlek var svår

och de älskade hårt

medan de promenerade tillsammans

under den varma sommarnatten

i staden


Deras kärlek var svår

men de hade gått för långt

för långt för att gå tillbaka

hon var rädd för att gå vidare

rädd för att förlora honom

rädd för framtiden

rädd av det förflutna


Deras kärlek var svår

för i den stunden

förlorade hon sig själv för honom

hon visste att hon föll för honom

men hon visste inte om

imorgon

hon visste inte om

dagen efter det

Likes

Comments

Att umgås med mina närmsta vänner gör mig lycklig. Att göra "ingenting" med sin bästa kompis gör mig lycklig. Att finns där för någon gör mig lycklig. Att sprida glädje gör mig lycklig. Att någon gång spendera tid med familjen gör mig lycklig. Min lillebror gör mig lycklig. Att lyssna på en riktigt bra låt med högsta volym gör mig lycklig. Att upptäcka ny musik gör mig lycklig. Att dansa som om ingen såg gör mig lycklig. Att sjunga gör mig lycklig. Att skriva av mig gör mig lycklig. Att fixa till sig lite extra någon gång gör mig lycklig. Varma och soliga dagar gör mig lycklig. Att gå ut och festa med mina bästa kompisar, som om det inte fanns någon morgondag gör mig lycklig. Att ha en myskväll för mig själv ibland, gör mig lycklig. Att prata med någon i telefon i timmar om allt och ingenting gör mig lycklig. Att träffa nya människor och utvecklas som person gör mig lycklig. Att testa nya saker gör mig lycklig. Att stå upp för mig själv och säga ifrån oavsett vad andra kommer tycka, det gör mig lycklig. Att jag påminner mig själv varje dag om att älska mig själv och min kropp gör mig lycklig.


Likes

Comments

Kommer man ihåg när jag brukade vara glad? Kunde gå ut och vara mig själv, utan att det blev något problem. Inget som distraherade. Nu är det som om jag är rädd för att bli bra för jag vet att jag kan. Men kanske är det värsta i mig, som inte vill jobba på det. Jag vet att jag kan trassla mig ur denna knut. Men det värsta i mig vill inte jobba på det. Men det bästa i mig vill. Jag försöker ta bort banden på mina sår och fortsätta, men det slutar bara med sår att binda. Medan folk fortsätter lägga salt i mina sår. Och jag har fått slut på plåster, så jag vet inte vart jag ska börja. För andra kan inte läka mina sår, för det är ju dom som orsakade dem. Det är nästan som om att jag är van vid olycklighet, att varje liten irriterande och sårande sak har förlorat sin effekt. Som om det ska vara så, som om det vore en del av livet. Som om att känna sig ensam ska vara normalt. Jag ler, utan ögonen. Är ensam i ett fullsatt rum, den enda som är i fel tonläge. Och jag är min värsta fiende. Det är nästan som om att detta har gjort mig lite mer kall. Gissar att om jag inte kan vara i någons armar, kan jag inte prata om kärlek. Men vem vill prata om kärlek? Det skriker inom mig. För olycklig kärlek är irriterande och jag känner det när jag vaknar. När jag lägger mig. Så jag fortsätter ta bort banden på mina sår, men det slutar bara med sår att binda. Medan folk fortsätter lägga salt i mina sår. Och jag har ju fått slut på plåster, så jag vet inte vart jag ska börja. För andra kan inte läka mina sår, för det är ju dom som orsakade dem.

Likes

Comments

Nej, jag trodde inte du skulle släppa mig så lätt och jag trodde inte det var över tills du gick. Du vände dig om som om jag vore ingenting. I den stunden var det så svårt för mig att andas, för du gick iväg med den största delen av mig. Jag som trodde att en kärlek som din aldrig kunde få mig att känna mig ensam. Men du slösade ingen tid när du gick, det var som om du redan hade bestämt dig, ingen sympati, för jag gick över gränsen.

Men jag trodde inte att du skulle göra mig besviken så lätt och jag trodde inte att det var över tills du gick som om jag vore ingenting. Och jag vet att det var fel men du kunde ha sagt hejdå.

Och jag som trodde att du kanske kunde ändra mig. Kanske kunde du bli mitt ljus, öppna upp mina ögon, gör mina fel till rätt. Kanske kunde du visa min väg, att inte kämpa eld mot eld. Ifall jag skriker, prata tystare, känna smärtan jag känner. Va min stillhet, hjälpa mig ändra mitt sinne.

Men visst hade jag fel. För när du är fast i ett nät, förtrollad och bunden, fast i kärlekens dimma, så faller man så lätt. Jag blev så svag. Och den stora delen du tog av mig var min godhet så du tog fram mina värsta sidor. Så när jag sprang där samtidigt som tårarna rann visste jag inte hur eller var jag skulle göra av det som tyngde mig. Så jag sprang mot dig. För allt jag ville ha var en kram, som skulle få mig att känna att allt skulle lösa sig. Men det blev till något helt annat. Alkoholen kombinerat med känslorna bubblade över och jag gick över gränsen.

Men jag trodde inte att du skulle göra mig besviken så lätt och jag trodde inte att det var över tills du gick som om jag vore ingenting. Och jag kommer aldrig att glömma bort din blick och besvikelsen i dina ögon. Så jag vet att det blev fel, men du kunde iallafall ha sagt hejdå.

För jag har givit dig allt och lite till. Även gjort saker som inte har varit bra för mig, men jag gjorde det för dig. Men jag fick ingenting tillbaks. 

Därför kunde du ändå ha sagt hejdå.

Likes

Comments

Jag har varit så fast i kärlekens dimma, bara ditt namn nästlades fast i mina tankegångar och det blev många jobbiga nätter. Kände mig tom och svag. Det kändes som en sorglig evighet. Men nu, ca ett och ett halvt år senare, vet jag att tiden kan läka sår. För hur trasigt mitt hjärta än var, har det pusslats ihop nu. Av mig själv, av tiden. Och jag har fått en uppenbarelse att ingen annan person kan göra min lycklig, ifall jag inte kan vara lycklig själv. Så jag känner mig fri nu, är inte förtrollad eller bunden.

Sen är jag tacksam över alla fina vänner jag har runt omkring mig. Ingen annan kan ersätta sina närmsta kompisar. För olycklig kärlek kan komma och gå, det är en irriterande del av livet men det bara är så. Därför är det viktigt att hålla om sina vänner. ❤️

Likes

Comments

Nu har jag haft en väldigt härlig vecka på Gotland! Har varit här med släkten. Det var varit så mysigt så! Jag och Sofia passade på att dra ut en kväll under stockholmsveckan på Visby, vilket blev en riktigt lyckad kväll! Det var B Ä S T A! I fredags fyllde jag även 19 år så det firades med släkten.

Likes

Comments

Även fast han vet att han är kapabel av att såra dig, så kommer han in i ditt liv för att få en bit av dig, för du är någon han inte vill missa. Du har för mycket ljus och utstrålning att gå miste om. Så när han har sett allting du har att erbjuda, när han har tagit på din hud, ditt hår och dina hemligheter är med honom. När han inser hur äkta det är, vilken fin människa du är och det slår honom.

Det är då hans fega sida kommer in. Det är då du inser att han inte är som du trodde, utan han byts ut till en sorglig verklighet av vem han egentligen är. Det är då han lämnar och säger ”det finns många där ute som är bättre än mig.”

Du kommer stå där helt tom och gråta. Fråga honom varför han gjorde det. Varför han ville att du skulle älska honom, när han inte ens ville älska dig tillbaka. Och han säger ”Jag behövde bara försöka, ge det en chans. Det var ju du trots allt.”

Men det är inte romantiskt, det är inte fint. Tanken han hade om att dränka sig själv i din existens, så riskerade han att förstöra det, bara för att se till att han inte skulle gå miste om dig. Men din existens betydde mycket mindre, än nyfikenheten han hade av dig.

De är det som är grejen. Han spelar med en vacker själ för att behaga sin egen. Ena sekunden håller han om dig som om han aldrig skulle släppa och i andra sekunden ser han dig som en bild, ett minne, någon i det förflutna. Han viskar kanske något fint i ditt öra, men så fort han känner av rädsla så är han redan halvvägs utanför dörren, utan att vara rädd för att släppa taget om dig. Som om ditt hjärta inte betyder något för honom.

Och efter allt detta, allt han har tagit. Det är sorgligt hur han kunde beröra mig med sina fingrar, men inte ta upp mobilen för att ringa. Säga förlåt. Och det är så du förlorar henne.

Jag har översatt denna text från boken Milk and Honey.

Likes

Comments

För du har blivit beroende. För du vet exakt vad Edward menade när han kallade Bella hans egna personliga drog och du vågar inte erkänna att du känner så. För du vet hur sårad du kommer bli i slutändan, för en del av dig vet bättre men den andra delen vill inte inse det. För den delen av dig är inte redo. Det är riskabelt. Men på sättet denna person får dig att känna, får det att kännas som om det vore värt det.

För du är rädd. Du är rädd att du aldrig kommer känna dig älskad på det sättet igen. Du är rädd att du inte kommer kunna älska någon annan på det sättet igen, rädd att all din kärlek har tagit slut. Du är rädd att du är inkapabel av att vara känslosamt involverad med någon annan. För du har aldrig varit så sårbar med någon annan och tanken av att ens vara det igen får dig att känna dig hopplös och trött.

För du tänker att "denna gång kommer det bli annorlunda." Du hör folk runt omkring dig säga det och du himlar med ögonen, men du gör exakt samma sak. För du tänker att denna gång kommer det funka, bara jag försöker och kämpar mycket mer.


Likes

Comments