View tracker

3 saker jag tycker om:

  • Mina vänner
  • Julen
  • Frukost

3 saker jag ogillar:

  • Fördomar
  • Komplex och ideal
  • Snuva


3 saker jag är bra på:

  • Att laga mat (tror jag åtminstone)
  • Att sjunga
  • Att ta mycket bilder, som minnen

3 saker jag skulle behöva bli bättre på:

  • Att se det som är bra med mig
  • Att ge folk komplimanger (tänker ofta saker som jag sedan inte säger)
  • Att ta tag i saker på en gång

3 saker jag tänker tillbaka på och ler:

  • Då jag var i London med min vän Malin
  • Umeå Open 2015
  • Projektet i ettan

3 saker jag skulle vilja lägga mer tid på:

  • Att måla och läsa
  • Fysisk aktivitet (då jag vet att jag alltid mår bättre efter att jag rört på mig)
  • De vännerna jag inte längre har daglig kontakt med


3 saker jag ser fram emot:

  • Jul och nyår
  • Lucia
  • Inspelningsprojektet

(Det här är för övrigt första bilden jag tog med min kamera då jag köpt den 2012. Då kunde jag ingenting om foto och fick helt enkelt pröva mig fram.)

/Vilma

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Har på senaste tiden lagt märke till hur otroligt distraherad jag är hela tiden. Har svårt att hålla fokus på lektionerna. Större delen av det läraren säger går obemärkt förbi utan att jag ens reflekterar över vad det betyder.

Om jag har plugg att göra på kvällarna har jag svårt att sätta mig ner, koppla bort allt annat och fokusera på det jag faktiskt behöver göra. Tiden tycks springa förbi och när det väl är dags att lägga mig har jag sällan fått någonting gjort. Jag skjuter helt enkelt upp det en kväll till eller så hoppas jag att det eventuella provet kommer visa sig vara betydligt lättare än vad jag trott.

Det här kan till viss del bero på att jag haft otroligt lite i skolan i år. Det har aldrig riktigt krävts att jag ska sätta mig ner och råplugga i flera timmar. Jag har egentligen aldrig ens varit riktigt orolig inför något prov eller någon redovisning. Tänker att jag därför är ovan. Kanske har jag helt enkelt tappat studietekniken.

Jag tror dock att det kan bero minst lika mycket på någonting annat.

Förr, när jag var yngre och fick tid över, brukade jag använda den till saker som att måla eller läsa. Det här var saker jag verkligen tyckte om (gör nog egentligen fortfarande, bara det att jag inte längre lägger tid på det). Numera försvinner större delen av min lediga tid rakt ner i skärmen på min mobiltelefon. Om ingen lagt upp någonting nytt på instagram kan jag alltid roa mig med snapchat eller buzzfeed. Det här är dock saker som i slutändan inte betyder någonting alls. Vad spelar det för roll ifall jag och en kompis har en snapstreak på 100 dagar? Gör det oss på något vis till bättre vänner? Är vårt snapande värt mer för att det pågått varje dag under en längre tid? Kan jag få ett diplom eller? Som bevis alltså. Måste ju få vara lite stolt?

Nej, på allvar. Jag har verkligen lagt märke till hur otroligt mycket tid jag spenderar i den så kallade "cyberrymden". Det är nästan skrämmande.

Om vi kollar på en film med familjen tenderar jag att sitta med telefonen samtidigt och därav helt tappa uppfattningen om vad den ens handlar om. På rasten när alla sitter samlade och samtalsämnena långsamt rinner ut är det så lätt att undvika en pinsam tystnad eller att slippa bli uttråkad genom att ta fram telefonen.

Det som chockerar mig mest är att det känns som att allt gått så fort. Jag fattar inte riktigt när jag blev den här personen. När telefonen blev en sån intressant pryl i mitt liv. Visst har jag alltid använt den och kollat sociala medier men till en viss gräns. Det här är extremt.

Pratade om det här med några kompisar härom dagen. En vän föreslog då att kanske ta bort snapchat under en bestämd tid och se hur det skulle kännas. Har faktiskt vid ett flertal tillfällen loggat ut från appen, vilket varit otroligt skönt då jag ibland kan uppleva en viss stress då jag ser att någon skickat. Kanske kan den här stressen bero på att jag vet att jag kommer "behöva" ta en bild på mig själv då jag svarar. Kanske är det någon speciell som hört av sig. Någon jag tycker om. Någon jag vill vara "fin" inför. Har dock verkligen funderat på det här med att ta bort, i alla fall, snapchat under en tid då jag tror att det skulle vara nyttigt.

Tror verkligen inte att det bara är jag som upplever det här. Kan dock vara så att vissa inte är medvetna om det. De kanske inte insett vart deras tid egentligen tar vägen och vad som blir konsekvenserna av det.

Tänker att det kan vara värt att fundera på om det finns någonting i ens liv som tar makt över en. Någonting som distraherar och tar fokus från det som faktiskt är viktigt. Det man mår bra av.

/Vilma

Likes

Comments

View tracker

Under höstlovet åkte jag och en vän till London under fyra dagar. Det var verkligen supermysigt!

Båda två hade redan varit där förut vilket innebar att vi inte kände att vi "behövde" ta oss till ställen som "London Eye" eller "Big Ben." (Vi hamnade dock vid just dem ändå. Tre gånger till och med.) Det blev väldigt kravlöst och vi gjorde det vi kände för, när vi kände för det. Dagarna liksom flöt på utan att vi egentligen hade så mycket planerat. När vi åkte hem kändes det varken som att vi haft för mycket eller för lite tid. D.v.s väldigt lyckad resa.

Då vi bor med halva Sverige mellan oss träffas vi inte så ofta men vi funkade väldigt bra ihop (upplevde jag det som) vilket kan vara viktigt när man ska umgås så intensivt under ett antal dagar. Det var avslappnat och lättsamt, helt enkelt.

Tänkte först skriva ett inlägg som en slags sammanfattning av vad vi gjorde men insåg sedan hur otroligt mycket vi hann med och hur lång tid det skulle ta. Tänker att bilderna får tala för sig själva istället.

"Waterstone´s", en gigantisk bokaffär med 6 våningar.

Dag 2

Dag 3

"Wicked"

Dag 4

Regent´s park

/Vilma

Likes

Comments

En av mina tillvalskurser i år är Musikproduktion 1. Där får vi möjligheten att hålla till i små "studiobås" och lära oss att spela in såväl covers som egenskriva låtar.

Just nu arbetar vi med att skriva egna låtar. Syftet är att vi ska spela in låten "på ett ungefär" med något instrument och sång. Här är det inte den färdiga produktionen som är det viktiga utan själva låten i sig. Hur den låter och känns. Vad den betyder.

Bland alla de låtarna som vi elever nu skriver ska lärarna välja ut omkring 6 stycken som sedan ska tolkas och spelas in av våra klasser i ensemblesituation. (Låtskrivarna får inte spela sina egna låtar).

Jag har sysslat en hel del med att skriva låtar tidigare, helt på egen hand. Tror att det är rätt vanligt bland musikintresserade. Tycker verkligen att det är jättekul men otroligt svårt. Mitt mål med en låt brukar inte vara att ha ett svinsnyggt solo eller att trummorna låter fräckt. För mig är det texten och syftet av låten som är det viktigaste. Om melodin är vacker eller tilltalande är det såklart ett STORT plus.

Nu när låten faktiskt kan komma att bli tolkad och inspelad upplevde jag en väldig press. Självklart har jag tyckt att den här processen har varit jättekul men den har samtidigt varit väldigt påfrestande då jag omedvetet satt väldigt höga krav på mig själv. Bestämde mig ganska fort för att jag inte ville skriva någon klyschig kärlekslåt (visst att många kan relatera till sådana) utan hellre någonting mer personligt. Någonting som jag upplever som viktigt. Någonting jag vill dela med mig av.

I slutändan resulterade det här området faktiskt i två låtar. Den ena är mer ironisk men handlar om ett ämne jag ändå funderat mycket på. Den andra (som jag jobbat mest på) heter “Frusen.” Den är delvis baserad på egna erfarenheter men även en hel del av vad andra har sagt till mig om hur de mår och hur de ser på saker och ting.

Idag är det vanligt att man jämför sig med andra människor runt omkring. Det är lätt att tycka att alla andra verkar så mycket bättre och att ingen någonsin skulle kunna gilla “just mig”. Att konstant intala sig själv att man är ful eller dålig kan tillslut leda till att det här blir en sanning hos en själv. Att man tillslut blir helt säker på att “jag kan faktiskt inte göra det här eftersom att jag är så här.” Det är också lätt att tänka att ens liv skulle vara perfekt ifall man såg ut på ett annat sätt eller vore på ett visst sätt. Vi har svårt att acceptera den vi är och att tycka om oss själva på det sättet som vi är födda.

Grejen är att det ofta är en själv som har orsakat det här problemet. Det är ingen annan som har sagt att jag är “ful” eller “dålig”. Det är "jag" som är min egen förtryckare och som sätter mig själv i den situationen jag nu befinner mig i. Det är bara jag som kan ändra det här genom att börja behandla mig själv med respekt.

I och med att låten är så "djup" känns det nervöst att på fredag skicka in den till lärarna. Att andra människor kan komma att lyssna på den och tolka den på sina sätt. Tänker dock att det är nyttigt att utmana sig ibland.

Lite tankar.

/Vilma

Likes

Comments

Hej! Välkommen!
Det här med "ett första inlägg" känns supersvårt eftersom att jag på något sätt borde presentera mig. Tänkte att det lättaste kanske är att besvara ett par frågor som jag hittat då jag googlat runt!

Namn och ålder?
Vilma Strand heter jag och jag är 17 år (född sommaren 1999).

Vad går du för klass?
Just nu går jag andra året musik-estet på gymnasiet där jag trivs superbra!
Känns verkligen helknasigt att jag snart gått halva min gymnasietid?

Favoritämne i skolan?
I och med att jag går musik läser jag många roliga kurser (såsom kör, huvud- och biinstrument) men den kursen jag alltid ser mest fram emot är nog ensemblen. Det är då vi i klassen sätts ihop i grupper med ca 6 personer och spelar låtar av olika genrer (ex. pop, blues, jazz, disco). Det roliga med det är att få utmana sig själv och prova på genrer man annars kanske aldrig skulle ha spelat. Jag skulle nog aldrig ställt mig i skolkafeterian och skriksjungit "Sabbath bloody sabbath" av Black Sabbath om det inte vore för att jag var tvungen. I vissa fall har det hänt att jag blivit överraskad och tyckt om en musikstil (typ blues) mycket mer än vad jag trodde jag skulle.

Intressen?
Det kanske är underförstått att jag tycker mycket om att hålla på med musik. Älskar att (åtminstone försöka) skriva låtar och förvånas alltid när jag väl får till någonting bra.
Bortsett från det tycker jag mycket om att fota. Har perioder då jag fotar mer men just nu var det rätt så längesedan jag tog kameran och gick ut. Kan bero på att det alltid är så mörkt när jag kommer hem från skolan.
Någonting jag verkligen tycker om men som jag tyvärr inte heller lägger så mycket tid på är att rita. När jag var yngre målade jag en hel del med akvarell men nu för tiden är det mer blyerts och klotter. Tyvärr.

Favoritmusik?
Har egentligen inte riktigt "favoritmusik" i och med att jag lyssnar på så mycket olika musik. Just nu har jag kommit in i en period med mycket Glee eftersom att det där finns så otroligt mycket olika låtar.
Annars lyssnar jag mycket på svensk musik såsom Veronica Maggio, Ulrik Munther och Den Svenska Björnstammen.

Hur ser din familj ut?
Det är då jag, min två år äldre storebror, mamma, pappa och min lilla katt Lou.

Vad har du för framtidsdrömmar/vad ser du fram emot just nu?
Ägnar överhuvudtaget ingen tid åt att grubbla över framtiden. Känns som att jag skulle kunna göra så mycket olika saker efter gymnasiet. Skulle vilja gå på folkhögskola och läsa någonting inom musik, skulle kunna läsa ett basår på universitetet bara för sakens skull (men det känns just nu inte så lockande) och skulle också vara kul att åka ett år utomlands som Au Pair.
Just nu ser jag mest fram emot JULEN. Älskar verkligen den tiden på året. Röda gardiner i köket, julmusik, pepparkakor, lussebullar, lov och (förhoppningsvis) snö och bra väder.

Favoritbok?
Harry Potter. Behöver jag ens motivera?

Favoritfilm?
Ser inte jättemycket film utan föredrar serier och bland dem är Glee min absoluta favorit.

Favorittid på året?
Bortsett från julen tycker jag mycket om hösten och våren. Har insett att jag inte är så jättemycket för vinter och sommar egentligen då sommaren har en tendens att bli "för" varm och vintern "för" kall. Trivs på hösten och våren då det är alldeles lagom. Bästa med hösten är att kunna ta på sig varma tröjor igen och bästa med våren är att börja använda sneakers igen efter en period med klumpiga vinterskor. Verkligen.

Så. Ja. Det var det. Hörs!

Likes

Comments