Lite nytt i denna dystra garderob var på sin plats.

Polo, Jeans och skor från Monki

Klänning och blus från & Other Stories

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Visst har vi alla drömmar, eller?

Min dröm när jag var liten var att få arbeta inom textilbranschen, resa runt, se världen, leva glammigt, sy vackra klänningar åt kändiseliten, skapa mig ett namn, bli känd (i alla fall i folkmun) och kunna njuta av varje dag.

Nu sitter jag här, föräldraledig (jättemysigt såklart) och funderar över hur livet blev.

Jag arbetar inom textilbranschen som designer och produktutvecklare. Jag har rest till länder som Kina, Hong Kong, Bangladesh, Turkiet, Tyskland, Frankrike och USA inom tjänsten, har det varit glammigt?
Nej inte en enda gång! Man planerar i oändligheten alla leverantörsbesök, ordnar med hotell, flyg och besök. Packar med prover, skriver agendor hit och dit. Stressar in i en taxi som tar en till flygplatsen med en klump i magen, vad har jag glömt? Har jag glömt något alls? Kommer dit, det piper i kontrollen, man får ta av sig alla accessoarer osv. In i loungen, äta lite, bläddra i en skvallerblaska, oroa sig för vad man packat, kommer bagaget med, eller kanske inte. Har jag packat det nödvändigaste i handbagaget? På flyget, det luktar fis, maten som serveras är god men inte direkt någon gourmetkänsla. Sova en stund, vakna av att behöva gå på de fruktansvärt äckliga flygplanstoaletterna (även i business är de äckliga). Mellanlanda, fruktansvärd andedräkt, håret står på ända, sminket är typ borta. På nästa flyg, långflyg, ja ni förstår hur många gånger man får springa på toa där. Ta en insomningstablett som chefen alltid har extra. Sover i en 5-7h. Vaknar, kollar film, om man nu möjligtvis kunde blivit sunkigare av första flygningen så är man det nu. Kommer fram efter ca 17 timmars flygning, ja då är klockan ca 13:00 lokal tid vilket innebär att vi hinner ju faktiskt träffa leverantörer samma dag så då börjar cirkusen.

Varje dag är det en ny destination, flyger vi inte så åker vi tåg eller båt för att ta oss till leverantörerna, det krävs oftast en längre bilresa också. Från fabrikerna är det sedan dags att åka till ett hotell och nej det är sällan några överdådiga lyxhotell utan snarare ett 4-stjärnigt hotell i en rökfri avdelning som absolut inte kan ha varit rökfri länge då det stinker. Man träffas i restaurangen, äter lite, är så trött att ett glas vin snarare är en sängfösare än något annat.

Ja jag kan hålla på hur länge som helst, att resa i tjänsten är inte så glamouröst som jag föreställde mig, dock är det väldigt nyttigt, lärorikt och inte minst roligt att få komma ut till de olika länderna så absolut inte missnöjd men det är långt ifrån hur man föreställt sig.

Att arbeta som designer innebär heller inte för de flesta att få skapa vackra galaklänningar till kändiseliten utan snarare kläder till gemeneman, vita linnen, jeans osv. Inte få känna tyget som tuggas igenom symaskinen, inte ilskan när nålen går mitt i den fina fållen på kjolen och heller inte kunna stå och säga -den här har jag skapat. För trots att det är din design så är den fabrikssydd.

Allt detta har fått mig att fundera över vad jag egentligen uppnått?

Jag har varit velig ett kort tag över mitt yrkesval, har jag gjort rätt, har jag gjort allt jag kunnat för att nå dit jag en gång ville, kan jag göra något åt situationen nu?

Man kan säga att jag stått med en fot i textilbranschen och en fot i hus/inredningsbranschen och vägt, precis som jag gjorde för snart 10 år sedan.

Svaret är inte enkelt men jag tror jag kommit på vad jag skall göra..

Jag vill absolut jobba kvar där jag idag är, men testa mig fram med det som en gång var min dröm (lite försiktigt ta fram kreationer som gör mig som kreatör nöjd lycklig. Dokumentera mina framsteg för att kanske någon, någon gång upptäcker mina klänningar.

Oj vad långt detta blev..

Bloggen kommer att handla om mitt liv med barn, kille, hus och alla våra vardagsbestyr men främst om min väg framåt med sömnaden som jag ändå värderar högt i livet.


Likes

Comments

Att få två småttingar att samarbeta gick sådär, men efter ca 100 kort fick vi äntligen det finfina julkortet (det är inte detta kortet) som alla nära och kära får på lådan i december ♥


Likes

Comments

Vi har sedan vi flyttade in i huset planerat att göra iordning toaletten i första hand. Då jag snabbt blev gravid insåg vi att det fanns andra prioriteringar. Skall jag som föräldraledig ha 2 barn under uppsikt i världens minsta kök? Nej såklart inte så vi blåste ut hela köket och sovrummet innanför och gjorde ett kök istället.

Sedan kom sommaren, det blev pyssel i trädgården, vi byggde en bod, vi planterade, levde och njöt.

Nu i höst började vi ta tag i badrummet, har haft hemma 3 olika företag som vi planerat skulle lämna offerter och välja en som skulle sköta allt, alltså tutti.

Första offerten från ett stort varuhus skulle ha 130'kr för jobbet och tätskikt. Nu pratar vi ett badrum på 7kvm. Andra företaget som jag inte hade någon kanonmagkänsla för skulle ha 99'kr och sista företaget som verkade toppen skulle ha hela 160'kr. Toastol, dusch osv ingår alltså inte i priset.

Vi har en nedervåning (källarvåning) på 97kvm som vi också skall göra i ordning så vi får en ordentlig ateljé samt fler sovrum så barnen får varsitt rum. Vi har därför diskuterat fram och tillbaka, vägt för och nackdelar och beslutat att vi gör en tillfällig uppfräschning av toaletten själva och tar pengarna till källaren istället.

Därför bjuder jag nu på lite förebilder av vår gräsliga rosa/guldiga toa.

Efterbilder kommer när projektet är klart, vilket lär ta ett tag..



Likes

Comments

Att detta elände aldrig tar slut, shoppingtarmen suger, att träffa lite folk hade varit kul, men främst att få några timmars sömn på nätterna vore det bästa. Signe hämtar sig aldrig från denna eländiga förkylning. Hostar på nätterna så hon vaknar, omöjlig att söva om, i hopp om att hon skall friskna till håller vi oss hemma så vi kommer snart att bli enstöringar då vi aldrig träffar folk (sällan i alla fall). Äter gör hon inte heller, sjukt frustrerad över att hon inte kommer framåt när hon väl kommit upp i krypställning, tänder på G, sväljer slem så hon får ont i magen, hungrig, trött osv. Så allt detta resulterar i en mycket missnöjd och gnällig skrutt, vi andra går runt som zombies.
Ikväll blir det förmodligen lite nätshopping som tröst så man åtminstone ser lite representabel ut när man väl kommer ut med blåa ringar runt ögonen, blek hy och frissit hår.
Hur klarar sig ensamstående? En eloge till er!

Likes

Comments

Jaha tänker ni alla, startas det ännu en ny blogg som ingen kommer att läsa.

Nej hörrni, denna skall läsas, kanske inte nu, kanske inte av många men på sikt hoppas jag kunna inspirera både med familjepussel, mode och inredning.

Så välkomna till denna än så länge nya och obetydliga lilla blogg, hoppas ni kikar förbi igen (om någon nu någonsin kommer att läsa detta)...



Likes

Comments