Idag började maken att jobba igen efter semestern. Således började även de två yngsta på förskola respektive fritids. Skolan börjar först på torsdag för stor och mellan.

Det var vemodigt att lämna sonen idag. Första dagen på ny avdelning. Efter 8 veckors ledighet. Han var inte så pigg på detta när vi väl kom dit. Innan dessa hade han varit riktigt pepp.

Men där i den främmande tamburen. Efter att vi letat upp facket med hans namn. Tagit av skor, ryggsäck och keps. Packat upp extrakläder och stoppat i lådan. Kramats lite. Då insåg han att mamman skulle till jobbet och han stanna här själv. Bland främmande barn och personal. Efter att vi gått in såg han några bekanta ansikten tillhörande barn som också "flyttat upp". Men icke ville han släppa mammans hals som han så krampaktigt höll om.
Jag pratade lite med några ur personalen. Lät sonen se sig försiktigt om. Sedan gick vi in dit där de skulle äta frukost. En kram och puss. Och ett hejdå. En lite mer bekant pedagog fick därefter "ta över" och de satte sig i soffan en stund. Jag gick mot bilen med en hård klump i bröstet. Bakom ögonlocken brände tårar. Jag fick stålsätta mig för att inte bryta ihop. Min lille tappre kille. Min älskade lille skatt.
Vid lunchtid sms:ade jag förskolan och fick till svar att allt var bra. Sedan hämtade farmor vi 14 så dagen var inte lång. Dock hade han inte sovit. Men allt var bra och hos farmor fick han glass.

När jag hämtade så var han så glad så och pratade på om allt. Imorgon vill han till förskolan igen för att leka med sina killar. Så det är ett gott betyg. Det blir bra det här.

/ L

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

En skulle kunna tro att detta blivit en shopping-blogg eller något. Visst, det känns som att det är det enda jag gör numera.

Sommarens ledighet går mot sitt slut. De lite drygt 7 veckor jag haft är snart avverkade. På tisdag börjar höstterminen för mig. Och redan på onsdag påbörjas våra första inskolningar. Maken är ledig en vecka till med barnen. Sen är det förskola och fritids för de två yngsta.

Äldsta dottern börjar högstadiet om lite drygt 2 veckor!!?! Galet, eller hur?! Lillasyster går samtidigt "upp" ett stadium och börjar 4:an.
Med skolstart innebär det även en uppdatering av barnens garderober. Detta uppdrag är påbörjat så att säga. Jag har även sett till att införskaffa lite skolmaterial åt tjejerna. Vars en ny ryggsäck har jag också beställt.

Yngsta dotterns ryggsäck kommer från Polarn o. Pyret och är i reflextyg. Mycket praktiskt, kan jag tycka. Speciellt när hon ska cykla eller gå själv till och från skolan. Särskilt på vinterhalvåret.

Passade på att fynda en softshell-overall åt sonen på rea. Har aldrig provat den varianten förut så det ska bli spännande att se hur den funkar. Mamman har även uppdaterat sin förskolegarderob. Nya överdragsbyxor och termobyxor fyndades i den lokala ssportklädesbutiken som tyvärr ska avvecklas.

Som synes mycket shopping.

/ L

Likes

Comments

Gjorde som sagt en ommöblering i vardagsrummet igår. Vissa saker kommer då upp till ytan eller vad en ska säga.
När vi flyttade till huset 2005 så var golven relativt nyslipade. (Gjorda där i början av 2000-talet). Sedan dess har vi inte gjort om proceduren då tanken hela tiden varit att lägga nya golv den dag vi ska renovera.
Den dagen har legat längre och längre fram i framtiden.

Här ser ni skillnaden. Det släta fina partiet har varit under soffan.

***

Efter många års slitage. Rättare sagt 12år, som vi har bott här, och lite till börjar golvet bli i mycket dåligt skick på sina håll. Vi har fått lägga mattor över för att inte få stickor i fötterna. Så illa är det.

Nu hoppas jag bara att maken blir tillräckligt motiverad att dra igång renoveringen så vi slipper detta elände.

En längtar tills det är klart men inte till själva processen.

/ L

Likes

Comments

Vi har pratat om det ett tag nu. Framför allt pga att vi ska byta ut vårt stora fönster till fönsterdörrar. Så snart vädret tillåter ska det ske. Därför tog jag tag i saken tidigare idag när maken var ute och gjorde ett ärende. Döm om hans förvåning när han kom hem.
Dock blev jag inte helt klar då tiden rann iväg. Vi skulle till svärföräldrarna på kalas. Så nu får vi fixa resten imorgon. En skänk, ett dvd-skåp samt tv:n ska byta plats. En ny tv-bänk ska fixas då den gamla både är ful, sönder och alldeles för stor.

Tänkt vilken skillnad det blir bara av att möblera om lite. Rummet blir nästan som nytt.
Med tiden ska vardagsrummet renoveras och öppnas upp så det blir större. (Vårt gamla sovrum som ligger vägg i vägg ska bli tv-rum och väggen däremellan rivas).
Visst drar en sig för att påbörja renoveringsprojekt inomhus. Alla vet vi hur mycket det drar med sig och ställer till. Och orken och motivationen är inte på topp här hemma. Särskilt om en redan hållit på i 4år.
Men vi måste. Måste sätta igång. Och måste bli klara. Vi har ett bygglov som tickar och givetvis vill vi att det invändiga i vardagsrum, hall och kök (det som tillhör ursprungshuset) ska bli lika fint som det nybyggda. Och att det ska bli klart så vi kan njuta av vårt livsverk. För att sedan planera och iordningställa trädgården.

/ L

Likes

Comments

Idag vaknade vi tidigt (lite abrupt då sonen som krupit upp i vår säng under natten inte riktigt hann vakna och ta sig till toaletten). När sängen var tömt på våta sängkläder och sonen duschad beslutade vi oss för att bege oss iväg på en liten tur hela familjen. De stora barnen väcktes och frukost intogs i rask takt.
Sedan fixade vi en snabb fika på Lidl och maken ställde gps:en. En massa småvägar och platser vi inte sett förut passerade utanför bilrutorna. Väl framme, mitt ute i ingenstans, parkerade vi bilen och gick mot en gammal pittoresk nedlagd tågstation. Eller inte helt nedlagd. Den brukas fortfarande men inte för kollektivtrafik. Nu är det en ideell förening som driver den och arrangerar turer i gammal anda. Platsen är Brösarp på Österlen och du färdas i tåg vagnar dragna av ett gammalt ånglok. Mycket trevligt och jag kan meddela att sonen älskade det. Fordonstokig som han är. Yngsta dottern gillade det med och betraktade det passerande landskapet med stort intresse. Annat var det med äldsta dottern. Lite intressant tyckte hon säkert det var. Men det skulle hon aldrig erkänna. Hon är ju tonåring.

På vägen hem tog vi (om)vägen förbi Tomelilla och Bo Olsson (butiken då alltså). Blev lite smått där för en större summa. Blir lätt så. Många bäckar små.
Hemma igen slog vi på stort och åt ute på restaurang. Så mätta blev vi. Helt galet! Nu är vi trötta efter en heldag på resande fot. Mysigt med utflykter men skönt att komma hem igen.

/ L

Likes

Comments

Idag fyller maken år. Givetvis blev det paket och sång på morgonen. Dock fick han inte öppna presenten helt själv då 3-åringen var mycket hjälpsam på den punkten. *hihi*

Jag körde till affären och köpte frukostbullar för en födelsedagsmysfrukost. Sprang även på fina kökshanddukar i linne i favoritfärgerna som fick följa med hem. (Nu är de tvättade och redo att användas). Efter frukost flöt dagen på som vanligt. Jag har fått tvätta ikapp efter husvagnssemestern och maken fick äntligen klippt häcken på framsidan. Usch som den såg ut! Nu ser vi ordentligt igen när vi ska lämna uppfarten och inga utstickande grenar retar förbipasserande. Heja maken!

Ingen födelsedag utan tårta. Idag inget undantag. Efter att vi småfixat här och var hela förmiddagen och halva eftermiddagen svängde jag och sonen ihop en marängtårta. Maken älskar just marängtårta. Eller marängsuiss. Och idag sken solen så fikan kunde avnjutas på trädäcket. Så härligt!

Grillad fläskfilé med potatis i folie paket på grillen ackompanjerad av bea och fetaostsås. Även denna måltid avnjuten på trädäcket.

Nu har maken och de två äldsta barnen cyklat ner till Ringsjön tillsammans med grannen för att bege sig ut och fiska i "svärfars" båt. Jag och sonen myser i soffan och tittar på Vaiana. (Sett den för typ 100:e gången. Sonens favorit).

Fler sommardagar åt folket! Det ger så mycket energi. Om jag bara hade sluppit ha så ont i mitt bäcken/höfter så hade det varit kanon.

Blir det fina väder imorgon med får det nog målas lite. Trädäckets täcksidor är bara grundmålade och behöver bli klara. Men vädret har satt lite stopp för det arbetet.

Sen har jag lite idéer för inredandet av trädäcket i övrigt. Sakta sakta går det men i slutändan blir det bra och genomtänkt. Inget hastverk som behövs göras om sedan.

/ L

Likes

Comments

2 dagar. 13 härliga tjejer. 2 lag. 24 matcher. 1 bruten tå. Blod, svett och tårar. Sand, sol och regn. Blåst och mera sand. Så har vår helg sett ut. Yngsta dottern har spelat beachhandboll för andra året i rad i Åhus. En fantastisk prestation av dessa goa krigare. Våra röda krigare (dock svartklädda på planen). De gav allt och slutligen lämnade vi med en fin 3:e plats i A-slutspel och en 3:e plats i B-slutspel.

Dottern som är målvakt kämpade sig igenom 120min spel och var den som släppte in minst antal mål av alla 40 lag i flickor 07-gruppen. Vår stjärna!
Lite skryt från den stolta mamman. För visst får man skryta om sina barns prestationer?

Nu är vi åter hemma och planerar redan för nästa års Beachhandbollsfestival festival. Vi var ett gäng som bodde ihop på campingen och det tänker vi upprepa. Så bokning av platser är gjord och nu ser vi med glädje fram emot nästa år.

Och nästa år ska det återigen bli medalj men då ska den vara av guld! (Silver förra året och brons i år).

/ L

Likes

Comments

När storasystrarna idag var på dagridläger så åkte lilleman och jag till Västernäs. En handelsträdgård här på orten. Jordgubbsplockning och spankulerande bland växter blev det. Tittade på rumpor (nakna statyetter) och grisar (de har två i hägn på gården). Hemma igen så blev det plantering av nyinköpta växter och när storasystrarna kom hem blev det bad i poolen. Därefter jordgubbsmellis. Även kisen fick sig lite gott då lillemans skål hamna uppochner på trädäcket..

En härlig eftermiddag i solen på trädäcket. Är så glad för att det äntligen blev byggt och nu är så gott som klart. Visst saknas det en liten trappa och vi ska måla räcket. Sedan fylls det på med inredning allt eftersom vi bor in oss.

Kanske blir det ett utekök och så ska vi lösa problemet med dynförvaring på ett smidigt och snyggt sätt.

Dagen avrundades med grillning och kvällsmål ute. Tjejerna spelade spel i loungehörnan och sonen cyklade varv efter varv runt matgruppen medan jag och maken satt och småpratade. (Jo, trädäcket är nämligen så pass stort att det går utmärkt att cykla på det även om det är fullt med möbler och annat).

Det är precis så här sommardagarna bör spenderas.

/ L

För er som undrar om hur det går för sonen utan napp. Han har tagit det bättre än väntat. Dock har både dagsömn som nattsömn blivit aningens oroligare. Dagsömnen har varit svårast. Inte riktigt kommit till ro och sedan bara sovit en kort stund. Så han är lite tröttare än vanligt. Imorgon har det gått 1 vecka sedan vi tog bort nappen. Dock kommer frågor eller snarare krav om att bebisarna ska lämna tillbaka napparna eller att mamman ska åka och hämta tillbaka dem. Han är tapper vår grabb och han har växt med insikten om att han nu inte är en liten pojke som har napp.

Likes

Comments

Länge har sonen suktat efter en egen sparkcykel. Han har vid upprepade tillfällen påtalat sin önskan för oss och tagit varje tillfälle i akt att provköra en. Vi har varje gång sagt honom att det är något för stora killar och att han fortfarande är en liten pojke då han fortfarande har napp.
Vi har haft en plan. Sått frön, så att säga, hos honom om att överge sina högt aktade nappar. På så vis skulle han belönas med en sparkcykel.

Slugt, ja kanske. Men då han passerat 3år så är det på tiden.

Han fick se ut en han önskade och sedan var det bara att skrida till verket. Jag beställde en från Bamba.se och igår kom den.

I en vild chansning sade vi sonen att nu får du lämna ifrån dig napparna. Han lämnade glatt över dem åt mig i sin iver om att hjälpa pappan montera ihop sitt efterlängtade åkdon. Många vändor fram och tillbaka blev det under kvällens gång.

Sedan kom vi till nattningen...

Med stor sorg och förtvivlan över att napparna inte längre fanns där. (Mamman hade under kvällen lagt undan var endaste en). Tårar, skrik och gråt fyllde sovrummet. Jag kan ärligt medge att jag kände mig som världens elakaste. Samvetet tyngde mig så. Maken gav upp efter en halvtimme och jag fick ensam stå vårt kast. Erfarenheten sade mig att jag måste fullfölja mitt uppdrag. Hjärtat sade något helt annat.

Att se sin son så förkrossad greppade mitt hjärta och samvete med iskall hand.

Efter en stunds tröstande och småpratande började han att lugna sig. Han framhärdade att jag skulle åka till bebisarna och hämta alla hans nappar. (Det är hos dem han själv fått för sig att napparna befinner sig). Bebisarna fick inte bita i napparna för de var hans.
Sakteliga kom han så till ro och somnade.

Det första han sa när han vaknade, efter en något orolig natts sömn, var att jag skulle hämta napparna hos bebisarna. Jag har något svävande svarat att jag inte kan det just nu eller kanske jag får göra osv. Detta i hopp om att han så småningom ska släppa tanken om napparna och se sig som stor nu.

Elakt? Ja, på sitt vis. Känner mig verkligen som en bov.

Det har gått rätt ok under dagen idag. Han har vid ett par tillfällen spänt blicken i mig och bett mig hämta napparna hos bebisarna. Sen.
Middagsvilan gick över förväntat med tanke på kvällen innan. Tog längre tid än brukligt men inga tårar och skrik.

Ikväll gick det bra att lägga honom. Han radade upp sina gosar och snuttar och lade sig nära mig för att strax därpå somna.
Jag hoppas han får det lättare framöver och att sömnen är god.

Ibland får en ta till metoder som strider mot hela ens väsen för att lyckas. Han är så extremt envis och principfast. Annat var det med döttrarna när de skulle lämna sina nappar. Det var inget besvär alls. Men med sonen...

Oavsett vad en kan tycka om hur denna "avnappning" gick till så visar den prov på att en som förälder inte kan backa för minsta lilla samvetskval. Detta är något som barnen annars snabbt lär sig och kör då över en i situationer allvarligare än så här. Jag är fullt medveten om att nappen symboliserar trygghet och jag eller rättare sagt vi hade aldrig manat på om vi inte vetat att han varit mogen för att ta steget. Ibland behövs en "spark i baken" så att säga. Det behöver vi stundom allihop.

Jag tror att han kommer växa med denna erfarenhet och känna stolthet och glädje i att han numera är en stor kille. Vi får bara låta honom sörja sin förlust först.

/ L

Likes

Comments

Började dagen med att dra ut familjen på jordgubbsfältet. 5,7kg smaskiga bär blev det. Medvetet många så att det skulle räcka till både en och flera fikor.

Sedan hem från fältet för att fixa det sista innan färd mor päronen i stora staden. En fika hann vi innan pappsen skulle påbörja sitt nattskift. (En vanligtvis aktiv dag när en arbetar i räddningstjänsten, tyvärr). Sedan mot kvällen till avnjöt familjen midsommarmat tillsammans med mamma (även kallad mormor och svärmor av övriga familjemedlemmar).

En mysig kväll, även om pappa/morfar saknades. Jordgubbar och sällskapsspel.
Och vädret var ett klassiskt midsommarväder med hällregn hela dagen. Mer eller mindre.

Men vad gör det egentligen när en är med sina käraste?

Visst blir allting så mycket trevligare med sol och vackert väder. Vi håller åtminstone tummarna för att resten av sommaren bjuder på solsken och värme.

/ L

Likes

Comments