Idag så hatar jag världen.

Du är så jädra bra för mig, men jag kan bara inte ändra på mig. Jag har försökt att förklara så många gånger att det är såhär jag är, men det känns som att du någonstans försöker få fram en sida hos mig som skulle vara söt och snäll. Och det måste vara skönt för dig när den sidan väl kommer fram, när den överaktiva galna tjejen blir liten och bara behöver en trygg famn att få krypa ihop i. Och jag förstår om jag gör dig förvirrad, när jag hoppar "från en personlighet till en annan", jag tycker uppriktigt sagt synd om dig. Men det här är sån jag är, jag är lite av allt hela tiden, glad, arg, ledsen, förvirrad, liten, självsäker. Men samtidigt så är det allt det, allt på en gång, som gör mig till den jag är.

Jag är en bitch, men samtidigt någon väldigt omtänksam.
Jag är barnslig, men samtidigt vuxen.
Jag är en syndare, jag är ett helgon.
Jag är din mardröm, jag är samtidigt din drömtjej.
Jag är inget mitt emellan, jag är antingen eller. Oftast flera gånger på samma dag.
Jag skäms sällan för något.
Men du vet samtidigt att du inte vill ha det på något annat sätt, för någonstans så har du ju fallit för just den här tjejen som jag är.

Så vill du verkligen ha mig som du säger så måste du ta mig för den jag är. Och det innebär att du behöver vara stark! Du måste vara säker på och förstå att det kommer att komma dagar när jag gör dig osäker och nervör eller bara blir alldeles extrem, för att dagen efter vara på ett helt annat sätt igen som om gårdagen aldrig hade hänt.
Och när du tror att du har börjat förstå dig på mig, när du tror att du klurat ut ett mönster så har allt redan börjat att ändra på sig igen. Och jag tycker det är gulligt, häftigt, helt jävla underbart att du försöker det här, att du försöker att förstå mig. Men du måste förstå att jag är ingen som kan räddas, som kan ändras.
Jag kan vara riktigt elak ibland, en riktig jädra retsticka.
Men när du mår dåligt, när det är du som har dagar där du känner dig liten så kommer jag att finnas där för dig, som en skyddande ängel och vaka över dig, trösta dig.

Jag har känt mig förlamad, förstörd, trött på livet. Men jag har även vaknat upp, insett värdet och meningen med livet. Jag kan verkligen inte påstå att jag inte lever, för jag upplever allt tusen gånger mer än alla andra.
Och hur mycket jag än hatar att bli brutalt as ledsen istället för bara lite ledsen. Även om jag hatar att bli så arg att jag skulle kunna slå väggen i spillror för en sak andra bara skulle rycka på axlarna för..


Så skulle jag aldrig vilja byta bort förmågan att bli mycket gladare än alla andra. Att uppleva total lycka flera gånger i veckan. Att uppleva tusen fjärilar i magen istället för bara några få stycken.
Jag skulle aldrig vilja byta bort förmågan att kunna älska lite mer och lite starka än alla andra

Likes

Comments

Den här bloggen kommer att vara helt anonym. En plats för mig att bara slänga ur mig alla mina tankar. Glada, positiva inlägg. Men också inlägg om sådant som bekymrar mig.
Livet med känslor som en berg-o-dal-bana.
Hur man söker efter ett lugn som aldrig finns. Hur man försöker fokusera med hundra tankar som drar i en åt varsitt håll. Tusen myror i benen och det går inte att sitta still.
Inte kunna se klart en hel film utan att pilla på något. (Lösningen jag har hittat är att äta under tiden. Då gör jag något och kan ändå titta på filmen).

Att inte vara som alla andra, att inte riktigt passa in..

Samtidigt får jag uppleva alla känslor på ett sätt ingen annan får göra.
En explosion av lycka för minsta småsak. Få känna sån brutal glädje för "ingenting". Kunna skratta högt åt det mesta, uppskatta det mesta. Leva i nuet på ett helt annat sätt än alla andra.
Men också få uppleva sorg, känslan att vara riktigt liten. Oro och rädsla som kryper ur skinnet på en och slingrar sig längs ryggraden.
Känna hopp, hopp för framtiden, för drömmar och planer.
Envisheten att verkligen få det jag vill ha, när jag verkligen vill ha något.



Alla ni som lever i det vet nog vad jag pratar om..
adhd - jag både älskar dig och hatar dig.

Likes

Comments