View tracker

Varje torsdag, känns det som att min kropp ger upp. Idag har inte varit en bra dag alls, jag tänker inte sitta här & låtsas att allt är bra när det inte är det. Jag är ärlig & jag har inget & dölja. Ingen har ett perfekt liv, vi alla har något som vi kämpar med varje dag. Vi alla har något som gör det jobbigt för oss att leva ibland. Men vi alla är så otroligt starka, vi ställer oss upp & kämpar vidare. Därför är det även viktigt att vi är snälla mot våra medmänniskor för vi vet aldrig vad någon annan går igenom.

Alla skriver till mig hur stark jag är, att de är imponerade över mig, att de aldrig hade klarat av detta jag går igenom nu. Men helt ärligt, jag känner inte av att jag är stark. Det är så jävla svårt, jag förväntar mig inte att det ska vara lätt för mig tre veckor efter. Jag vet att det tar tid, jag är redo att kämpa & jag kämpar. Men vissa stunder blir det för mycket.

Att förlora min bästavän är det värsta jag varit med om. Min bästavän jag växt upp med, den personen som alltid fanns där för mig, gav mig dem bästa råden & såg till att jag aldrig går igenom något ensam. Jag har förlorat en del av mig själv. Jag skrev till henne för inte så länge sen att "...du är vännen jag aldrig vill förlora, för jag älskar dig så jävla mycket..." Jag menade verkligen det. Jag ville aldrig förlora dig, det var du & jag. Allt vi planerade, vi skulle resa världen runt tillsammans & hitta på massa galna saker. Du skulle bli gudmor till alla mina hundra barn, som du sa alltid sa att jag skulle ha. Du sa alltid att jag kommer vara den bästa mamman. Mina barn kommer få veta vilken underbar gudmor de hade haft. Vilken underbar extra moster de har som vakar över dem. Du kommer ta hand om dem från himlen & se till att det aldrig sker dem något dåligt... Det gör verkligen ont i mig. Sitter & läser allt vi skrivit till varann ganska ofta. Gud Sara, du var så jävla fin.

Sara, du är en del av mig & kommer alltid & vara. Tillammans med dig har jag blivit den jag är idag, det är tack vare dig. Jag lever för det du stod för, för det du var. Tack vare dig har jag alltid kämpat på för även om du inte var nära mig så fanns du alltid i mitt hjärta & där kommer du för alltid att vara. Jag kommer aldrig glömma dig, aldrig, aldrig kommer jag ha samma förtroende för en vän, älska en vän så som jag älskar dig.

Som en vän skrev till mig "ni kompletterade varandra så bra av det man såg av er tillsammans i skolan. På något sätt var ni som dag & natt men ändå som två samma människor. Jag vet inte hur jag ska förklara men den kärleken mellan er kommer aldrig att försvinna."

Jag kämpar på för din skull, för jag vet att det är det du hade velat. Du finns i mitt hjärta, du finns bredvid mig, du är med mig varje steg, varje andetag, varje dag. Vi kommer aldrig lämna varann. Våran vänskap var speciell & unik, precis som vi två är. Jag önskar att detta aldrig hade hänt, förlåt mig verkligen, jag önskar att jag hade fått krama om dig en sista gång, säga hur mycket jag älskar dig. Fan... vänta aldrig med något, ta vara på varenda jävla sekund med dem ni älskar. Vänta aldrig, för man vet aldrig vad som kan hända...

Jag älskar dig min finaste ängel❤️


Ha det bäst, xoxo​

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 42 readers

Likes

Comments

View tracker

Idag är det tre år sedan min idol, förebild Paul Walker lämnade denna värld. Texten här nere är tal som jag höll i tvåan, temat var "idoler", det var en självklarhet för mig att det skulle handla om honom. (Måste tillägga att jag fick ett A på det hehe)

Alla vi har olika intressen/idoler/förebilder som hjälper oss när vi behöver motivation/stöd/hjälp eller bara någon eller något som får er att må bra. Ni har säkert en passion tex. fotboll, resor, hästar, mat… ja allt möjligt.

Jag har en otroligt stor passion för bilar och fast and the furious. Redan som liten visade jag min kärlek till bilar enligt mamma och pappa. Leksaksbilar var det enda jag önskade mig och lekte med. Jag fick min första “bil” (gåbil) när jag var 3 år. Mamma berättar alltid att jag tjatade om den hela tiden, att ja kallade den “brm, brm”. Varje gång vi var inne i leksaksaffären så lekte jag med den. Så på min 3 års dag gick pappa och köpte den till mig. Jag kommer ihåg att den var gul och blå och att jag älskade den. Det var nog där allt började, sen dess har det bara varit bilar som jag intresserat mig av.

Jag har en stor passion för bilar som sagt men jag har även en filmserie som jag ÄLSKAR. Det är fast and the furious. Alla som känner mig vet att jag älskar dem filmerna och personerna som medverkar i filmerna. Fast and furious, ja vad ska jag börja? Jag kommer ihåg att jag var väldigt liten när jag såg första filmen, men också att jag tyckte att den var otroligt cool och intressant film. Ju fler gånger jag kollade på den, desto mer älskade jag den och tyckte att det var något speciellt med filmerna, då hade även 2:an kommit ut. Det handlar om saker jag älskar, därför tror jag att jag älskar dem så mycket. Det känns som om jag är en del av det som visas och min kärlek för de bara fortsätter att växa. Kan inte ens räkna hur många gånger jag sett filmerna om och om igen, jag tröttnar aldrig. Ni vet när inget går som det ska och man inte vet vad man ska göra? När jag är i en sådan situation så sätter jag på en av filmerna och det får mig att må bättre.

Det handlar inte bara om filmerna och handlingen i filmerna. För mig handlar det om så mycket mer. Jag ser inte bara en film, jag ser en familj som finns där för varandra i vått och torrt. Vad som än händer så finns dem alltid där för varandra. Det finns även ett ordspråk för den sorts vänskap och det är “Ride or Die”, vilket just står för att man alltid finns där för varandra och skyddar varandra genom allt. Det är även det jag försöker åstadkomma med mina nära och kära. För det handlar inte om att ha tusentals vänner utan att ha två, tre vänner som du vet no matter what kommer finnas där för dig och du där för dem.

En av skådespelarna från dem här filmerna har berört mig otroligt mycket och det är Paul Walker. Det var/är fortfarande något så speciellt med hans karaktär i filmen som jag bara älskar. Även utanför filmerna var han en godhjärtat person som jobbade med att hjälpa andra, han skapade en organisation som heter “Reach out Worldwide”. Det är en verksamhet med duktiga volontärer, som hjälper till i katastrofdrabbad områden. Paul Walker såg en lucka mellan tillgången på kvalificerade resurser och kravet på bra personal i efter katastrofsituationer och bestämde sig därför att bilda ROWW, med syfte att fylla den här luckan och hjälpa så många som möjligt i katastrofdrabbade områden. Jag älskar att hjälpa andra och vill jobba med det i framtiden, de därför jag pluggar till sjuksköterska för då får jag hjälpa folk. Jag hoppas även kunna jobba som volontär i just reach out worldwide organisationen inom en snar framtid.

Han var inte bara en skådespelare för mig, utan så mycket mer. Han var en idol, en inspirationskälla. Han inspirerade oss bilälskare att veta vad vår kärlek och passion verkligen är. När han gick bort 30 november 2013, tog det väldigt hårt på mig och jag mådde inte alls bra. Men min familj och vänner fanns där för mig, hjälpte mig och förstod mig. Det fanns personer som kunde säga väldigt spydiga kommentarer angående att jag tog det så hårt med hans död. Men jag bryr mig inte, för det han betydde och betyder för mig, förstår inte dem. Jag tycker det är otroligt viktigt att ha personer som man ser upp till. För dem motiverar och inspirerar en att nå sina drömmar. Självklart har jag många fler förebilder, men när det kommer till min passion vilket är bilar. Då är, fast family som jag kallar dem en av dem som inspirerar mig & hjälper mig på traven till att nå mina drömmar.

Jag minns inte Paul Walker som bara en skådespelare utan som en otroligt bra och godhjärtad person som reste världen över för att hjälpa personer som behövde hjälp efter naturkatastrofer. I mina ögon så var han en riktig hjälte, han använde sitt kändisskap till att hjälpa andra, och göra världen till en tryggare och bättre plats.

Forever in our hearts, Paul Walker ❤


Ha det bäst, xoxo

Likes

Comments

View tracker

Hello, idag var jag tydligen ledig vilket blev perfekt då jag & min fina vän Erna har velat ses ett bra tag nu, men båda har haft fullt upp. Så på morgonen bestämde vi oss att vi skulle till ö&b, besöka Sara, äta på spice and rice, handla julklappar & fika. Precis det jag behöver just nu, spendera tid med personer som står mig nära hjärtat & får mig att må bra. Vid halv 1 åkte jag & hämtade upp henne & vi åkte in till Växjö. Väl där så skulle vi köpa gravljus som vi skulle lägga vid Saras grav. Men då vi båda är jul galna & älskar allt som har med julen & göra, spenderade vi ca 30 min på att kolla på all julpynt. Vi ville köpa allt men vi fick begränsa oss & de blev bara några fina ljuslyktor. Efter det begav vi oss till Sara, där var vi en bra stund. Vi tände ljusen, bad en bön & pratade minnen, vi kan inte riktigt förstå att hon ligger där... Sedan åkte vi till stan, åt på spice and rice & avslutade besöket i Växjö med att fika & handla julklappar på grand.

En underbar dag med en person som står mig nära hjärtat. Vi åkte sen hem till mig, bara myste & hade det bäst. Erna är en av de få personerna som trots allt inte lämnat min sida, utan hon finns där för mig hela tiden. Hon får mig verkligen & må bra. Vi var bästa vänner när vi var små & vi växte upp tillsammans. Som alla ungar gör så bråkade vi ganska ofta. Men vi har alltid hittat tillbaks till varandra. Jag ser inte henne som min vän längre utan min syster, "not sisters by blood, but sisters by heart". Nästa sommar har vi planerat att åka till London, jag, Erna, min storasyster & hennes storasyster, längtar redan! Tack för den mest underbara dagen sen det hemska hände.

Det är nu jag inser vilka som är mina riktiga vänner & jag är besviken på vissa personer. Dem som jag trodde skulle finnas där för mig, har inte ens hört av sig eller så hörde dem av sig första dagen sen bryr dem sig inte om att skriva längre. Är dock glad att jag nu vet vilka människor jag inte längre ska lägga någon energi på.

Ta hand om personerna som du älskar, men ta ännu bättre hand om de personerna som älskar dig.


Ha det bäst, xoxo​

  • 67 readers

Likes

Comments

Heej på er, hoppas ni alla haft en underbar dag. För mig har det däremot varit en jobbig dag, sedan min bästaväns bortgång är hela jag i obalans. Jag kan må bra nu, men om en timme kan jag sitta & gråta & må skit. Därför gillar jag inte när folk frågar hur jag mår, för jag vet inte hur jag mår & orkar inte höra den frågan. För det känns som när folk frågar mig "hur mår du?", det är då jag börjar tänka på hur jag verkligen mår & de blir bara jobbigt.

Vaknar upp med tårar på kinden... varför tänker jag? Sedan kommer jag på, jag drömde ju om dig. Vi var i grönkulla tillsammans & du var där med mig men ändå inte, jag grät så mycket. Lärarna försökte hjälpa mig, andra personer runtom kring mig men jag bara grät. Du log mot mig, vi skrattade & vi kramade om varann. Jag vaknar upp, tårarna rinner. Smsar mamma & berättar om detta & hon skriver "det är en vecka sedan hennes begravning. Du måste be en bön åt henne" En vecka sedan jag sa farväl till dig. Känns som att du försöker säga mig något... Jag är glad att jag drömde om dig, drömmen var så verklig det var du. Min fina Sara, hoppas du sover gott min ängel.

Vid kl halv 12 körde jag in till Växjö, började kl 1 men ville åka in tidigare för att vara hos Sara en liten stund. Jag älskar & åka dit själv & bara sitta & prata med henne, det ger mig sån styrka & energi. Efter att ha varit en stund hos henne, bad jag en bön & sa hej då. Sedan körde jag & hämtade upp min kompis & drog till skolan. Idag skulle vi lära oss ta blodtryck, puls, andning osv. Det var riktigt kul & intressant, men de är jobbigt att jag inte kan vara mer koncentrerad & lyhörd pågrund av det som hänt.

Såg en bild på instagram, på två bästa vänner. Så himla fin bild. Men det var så himla jobbigt för mig. För jag kan inte ta fler bilder med min bästavän, berätta för henne hur mycket jag älskar henne, hur mycket hon betyder för mig. Ringa henne när jag behöver henne, höra hennes underbara härliga skratt... aldrig igen. Jag har lärt mig & insett vissa saker, jag försöker vara den bästa versionen av mig själv, försöker vara en så bra människa som möjligt. För jag lever inte bara för mig själv längre, utan jag lever för Sara med. Hon var alltid en del av mig & kommer alltid & vara. Men hon tog även en bit av mig med sig, den biten kommer aldrig kunna ersättas.

Berätta för alla som betyder något för er, hur mycket ni älskar dem, krama om era nära & kära, ta hand om varann❤️



Ha det bäst, xoxo

  • 103 readers

Likes

Comments

Borde egentligen sitta och plugga, men mina tankar gör det svårt för mig. Den 10 november 2016 förlorade jag min bästavän. Min barndomsvän som jag växt upp med, delar dem bästa minnena med. Den personen som jag tillsammans hand i hand gjorde allt tillsammans med, vi formade varann till dem personerna vi är idag. Över 17 år tillsammans, det var jag och hon mot världen. Ingen och inget kunde förstöra mellan oss två, våran vänskap var så stadig att vad som än hände visste vi att vi oavsett vad skulle finnas där för varandra. Hon var mitt ljus, vi växte upp på samma gård, vad som än hände var det alltid vi två. Tårarna rinner medans jag skriver detta inlägget, jag vet att jag kommer aldrig riktigt förstå att du är borta. Har många gånger varit nära på att skriva till dig, ringa dig, men sen kommer jag på att du inte längre finns. Det gör så jävla ont... Allt gick så snabbt, torsdagen kl 23:00 fick jag smset "Vi alla kommer dö förr eller senare min syster <3 Jag vet att hon var din bästavän osv men känner mig skyldig att berätta<3 Sara har dött :("... Där just då, stannade mitt liv samman föralltid. Jag skrek så mycket att jag tappade rösten och grät så mycket att jag väckte mamma, pappa och min lillasyster. De sprang upp för trappan, frågar mig vad som händer jag kunde inte säga det, kunde inte få fram ett enda ord, "sara har dött". Såg hur pappa tappar kontrollen och sätter sig ner på stolen i mitt rum, mamma förstår inte riktigt vad det är jag säger. Alla gråter. Jag ringer de som jag vet var med henne de sista dagarna, jag vill inte tro att de är sant. De alla svarar med gråten i halsen och bekräftar att de är sant. Utan tvekan den värsta kvällen i mitt liv, det var som att jag kände på mig att något skulle hända. Jag var jättesjuk och de senaste dagarna hade jag somnat jättetidigt men den kvällen var det som att någon sa åt mig att inte somna än. Hela natten satt jag uppe, skakade, grät och skrek. Lyckades somna kl 5 till halv 6, sedan var det bara att inse att inget kommer bli detsamma igen, aldrig igen. Vid klockan 8, när min lillasyster gått till skolan, går jag in till min lillebror väcker honom med tårarna rinnandes ner för kinderna, han får panik direkt och börjar säga "vad är det, vad har hänt?", jag får fram orden som jag hatar att säga och vi båda bryter ihop. Mamma sjukanmälde honom den dagen, jag hade ingen ork att ta mig till skolan. Vid klockan kvart över 8 ringer telefonen och Adelina gråter, "är det sant Vildana, snälla säg inte att det är sant", efter 30 min är hon hemma hos mig. I samma veva hade jag pratat med min lillebrors tjej och hon väljer också att stanna hemma och finnas där för oss. Hon kom med blommor och choklad, världens finaste, det kommer jag aldrig glömma L. Vi sitter och pratar, gråter, våra ögonen är svullna, folk ringer hela tiden och beklagar sorgen, vi kan inte förstå vad det är som händer. Den dagen kan jag inte ens sätta ord på... Det börjar bli riktigt jobbigt nu så jag väljer att komma dit jag ville komma till sen får jag fortsätta en annan dag.

Min bästavän, var en person med ett hjärta av guld. Hon var unik, speciell och bäst. Hon hade diagnoserna grav ADHD och högfungerande autism. Inga mediciner funkade vilket ledde till att hon började självmedicinera med olika preparat vilket ledde till ett missbruk, MEN hon ville ha hjälp, hon ville inte detta. Det hon ville var att någon skulle ta henne på allvar och hjälpa henne. Hon ville lyckas i livet som alla andra, sist jag träffade henne pratade hon om att hon skulle börja plugga till undersköterska. Något jag var så otroligt stolt över, äntligen skulle hon få den hjälpen hon behövde tänkte jag. Men jag hade så jävla fel... Alvesta kommun, valde att skita i henne rent ut sagt. De ville inte hjälpa henne, nu har de tydligen tre veckor efter hennes död anmält sig själva. Läste artikeln för 2 timmar sen och är så arg. Det kommer inte hjälpa att de anmäler sig själva, för inget kan få min bästavän tillbaks. Vart var dem när hon behövde deras hjälp? Hon brukade träffa mig innan mötena, och berätta vilken hjälp hon ville ha men hur dem aldrig tog henne på allvar. Hon berättade för mig hur dåligt dem behandlade henne, hon gillade inte att gå dit då hon inte litade på någon av dem. För henne betydde det mycket att kunna ha förtroende för någon. Fyfan, hur kunde dem!? Slänga bort en ung människas liv som om de inte vore något värt. Dem borde skämmas något otroligt. Jag hoppas att ingen någonsin ska behöva gå igenom det hennes föräldrar och systrar går igenom, deras smärta kan jag inte ens föreställa mig. För om det gör såhär ont i mig, då önskar jag att Gud ger dem all styrka i denna världen för att de ska kunna ta sig igenom detta. Jag känner sån frustration och ilska över detta. De personerna som tog hand om hennes fall, borde skämmas något otroligt. Alvesta kommun borde skämmas... Gör något åt all skit som cirkulerar runtom i Alvesta. Allt för många unga dras med i skiten i för tidig ålder. Jag är så rädd, så jävla rädd att jag kommer mista en nära vän i skiten igen. Varför gör ingen något?

Sara, dem ville inte rädda dig. Jag önskar att jag hade kunnat rädda dig, förlåt mig för att jag inte kunde göra mer. Jag hoppas att detta var en väckarklocka för dem och att det aldrig sker igen. Tyvärr vet jag att vi kommer få se en liknande händelse snart igen, tyvärr men man kan alltid försöka.

Min finaste ängel i himlen, det gör så ont utan dig. Jag kämpar på varje dag, går runt med ett leende på läpparna för din skull. Men bakom det leende döljer sig mitt liv som rasat samman. Det gör så jävla ont. Jag ska göra dig stolt, göra allt för dig. Smärtan kommer för alltid finnas där, tiden läker inga sår, man lär sig bara leva med smärtan.

Vad är ett liv värt?


"Forever and always, always and forever"


Ha det bäst, xoxo

Likes

Comments

En låt som spelas konstant i mina lurar sen den släpptes är Sebastians Staksets låt, "förlåt". Den låten är bevis på att vi alla kan vända om i livet till det bättre. Sebastian tycker jag verkligen är en stor förebild, för han insåg att de livet han levde innan inte skulle ta han någonstans. Han vände sig till Gud, hans ilska och hat försvann, och man ser att han mår så mycket bättre idag. Har alltid gillat honom och hans musik, hans röst är så jävla grym. Det är väldigt inspirerande att se hur han gick från Sebbe Staxx och att han lämnade kartellen, till att nu försöka inspirera unga. Han om någon kan lyckas få unga att tänka om. För många av oss har lyssnat på låtarna av kartellen där de sjunger om hat, vapen, droger osv. De livet är inte coolt... Men som sagt han vände sig till Gud och vaknade till, denna låten är bevis på att vi alla kan om vi bara vill. Vi alla kan ta oss upp från botten, lämna all skit bakom oss innan det är försent det gäller bara att kämpa på och vara stark.

I denna låten vill han säga förlåt för sitt missbruk, sin kriminalitet och sitt hat. Det är otroligt starkt av honom att be om förlåtelse om allt han gjort och alla han sårat. Det är väldigt få som skulle kunna erkänna allt de gjort och be om förlåtelse för det. Önskar nu att fler unga personer som hamnat fel i livet läser om Sebastians liv, blir inspirerade av honom och tar tag i sitt liv. Kolla gärna på dokumentären "lys upp skuggorna", en riktigt bra dokumentär, har själv kollat på den flera gånger.

En låt med ett sådant VIKTIGT budskap, lyssna på varenda ord, varje mening.

https://youtu.be/pI0qVG690c4



Ha det bäst, xoxo

Likes

Comments

Hej och välkomna till min blogg!

Tänkte att jag först ska presentera mig själv så ni får lära känna mig lite. Jag heter Vildana Sejdovic, är 19 år gammal och bor i Alvesta med min familj. Pluggar första året på linneuniversitetet i Växjö till sjuksköterska, vilket innebär att jag på fritiden ägnar mycket tid åt att plugga. På fritiden utöver plugget älskar jag att vara med min familj och mina fina vänner, även träna men det var ett bra tag sen jag gjorde det sist. Jag kände för att börja blogga för jag brukar skriva otroligt långa texter på min privata instagram om allt möjligt. På senaste tiden har jag fått enorm positiv respons från personer som läst dessa texter. Därför tänkte jag att de blir nog lättare att skriva dem i denna blogg, här kan jag skriva många fler och mer utförligt. Texterna kommer handla om allt möjligt, kommer även lägga in dem jag skrivit tidigare. Sedan kommer jag självklart blogga om min vardag lite då och då.

Don't judge först inlägget, vet inte riktigt vad jag ska skriva hahah. Hoppas ni alla har en riktigt bra måndag så hörs vi senare i andra inlägget.

Ha det bäst, xoxo

En bild på mig och min fina vän Adelina från denna helgen <3

Likes

Comments