Om det är något jag inte har haft den här helgen så är det tråkigt. Dagarna sprang som vanligt iväg, men med tanke på all jag gjort den här helgen så känns den så himla mycket länge.

Avlutade jobbveckan med att möta upp Antonia och besöka Vau De Ville, älskar det stället. Bubbel och vin, en fin fredags afterwork helt enkelt.

Lördag. Börjades med SKAM maraton, följt av kaffe i mängder. Eftermiddagen spenderades i stan med Annika. Vi shoppade, åt god mat och gick på bio- såg La La Land. Otroligt mysigt med en musikal, jag dansade ut från salongen efter bion slut. På riktigt. Så, varför dansa hem när man fått ett trevligt sms av Malin om att ses? Nej det gör man inte. Sagt och gjort, så dansade jag vidare bort till Söder och Folkbaren och mötte upp Malin, hennes pojkvän och vän. Drack lite vin och cava, fantastiskt trevligt! Älskar spontana kvällar- dom blir alltid bäst.

Söndag, vaknar upp i soffan och det är alldeles grått ute. Perfekt väder för kaffe och städning. Så spenderade förmiddagen med att lyssna på musik, städa mm. På eftermiddagen gick jag och Malin på Fotografiska. Vi såg utställningen "We Have A Dream"- så inspirerande. Länk till utställningen hittar ni HÄR .

Nu sitter jag i soffan, dricker te och förundras över att livet ibland är så himla fint, ibland så svårt.

Den här helgen var enkel, fin och inspirerande.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Om du fick välja en person som du ser upp till- vem väljer du? 

Vilka egenskaper skulle du vilja ha- vilka besitter du? 

Vad har du för drömmar? 

Vilken är din favoritfärg? 

Visst var dom frågorna självklara när man var liten? Eller är det bara jag som kommer ihåg tiden i livet när drömmar handlade om vad man ville, när begränsningar inte fanns, när tiden fram till julafton kändes som en evighet- man hade all tid i världen.  Plötsligt står man mitt i livet och en gräns på förvirrad finns inte. Man har glömt vem man är- den där prinsessan eller superhjälten man var som liten, den blev man aldrig. Tiden började att öka tempot och plötsligt var ännu en vecka förbi.

Jag är en tänkare utan dess like. Trots att jag pratar mycket, så tänker jag ännu mer. Det står aldrig still. Jag är en tänkare- en dålig beslutsfattare- pratkvarn- och kär i kärleken. Jag är allt, och ibland inget. När någon frågar mig vad jag har för drömmar byter jag samtalsämne. Jag vet inte. Om jag har en person som jag ser upp till - otroligt många. Vilka egenskaper jag vill ha - listan blir längre och längre för varje år. Favoritfärg- ingen aning. 

Förvirringen är total. Jag har insett det nu. Äventyret i att hitta sig själv betyder att man måste gå vilse många gånger. Ibland hittar man till och med fram på de vägar man trodde man gått vilse- skrev jag igår. Vad jag menade är enkelt, man vet inte vart man ska, man vet knappt var man varit- och vägen till det självklara är aldrig rak. 

Det finns en charm i att bygga sig själv, och det finns en nackdel. När man slår omkull sig själv. När man lägger fällben framför den enda personen man alltid kan räkna med- sig själv. Jag är så trött på att bygga, jag vill ta en paus. Men det finns inget som heter paus. Livet går inte att pausa. Det är här och nu, förr eller framtid. Du kan inte pausa. Du får inte tillbaka tiden på något sätt, det är det enda människor har lika mycket av, och den bara går och går. Tankar om tid gör mig som mest stressad. Den bara går och går. 

En dag önskar jag att jag lär mig att leva här och nu. Accepterar den personen jag är- och gör allt för att bygga upp en person med alla de egenskaper som jag ser hos andra. Som lär mig varje dag, som ser till att brister inte fortsätter slå omkull mig. Ta vara på min tid- och lär mig att drömma igen- och förverkliga. 

Om några år hoppas jag att jag har ett svar på frågorna. Begränsningarna är som bortblåsta- och jag får bygga precis som jag vill. Här och nu. Inte önska vem jag kunde vara, utan acceptera vem jag blev.


Likes

Comments