Precis kommit hem från en PW med Frejda och Tove, tittade klart på machen när jag kom hem. Var nästan helt säker på att Sverige skulle förlora.. Men som sagt, oavgjort är aldrig en vinst.

Men jag går i inredningstankar hela tiden, och skulle inte tacka nej till dessa hemma...


Soffan går loss på 55 tusen.. Finns hos Nordiska Galleriet om man känner sig sugen

Detta soffbord finns även det hos Nordiska Galleriet, och blir ditt för 73 tusen

Lampan är från FLOS!

Bord från Åhlens, detta kostar dock 2500:- det kan komma att hamna hemma hos mig inom snar framtid..

Så en sittbänk från Jotex, 2799:- skulle bli fin i min hall..​

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

För en och en halv månad sen så lämnade min kille mig. Eller sambo, men det känns så vuxet. Jag gick sönder. Det kändes som att jag skulle kräkas, hela tiden. Jag kunde varken äta eller sova. För första gången i mitt liv så behövde jag ta sömntabletter för att kunna somna. Han som jag fortfarande var kär i vill inte vara med mig mer. Den som du vill vara med och närmst i världen, vill inte vara nära dig längre, inte psykiskt, inte fysiskt. Det gjorde ont i hjärtat, i hela kroppen. Jag frös hela tiden i en vecka för att jag var så spänd i kroppen. Jag kunde inte bo hemma i min lägenhet, som vart vår. Jag fick panik bara jag tänkte på den. Och på sovrummet. Det var där det hände. Eller som min kompis sa, "the crimescene". Jag köpte en ny soffa och det var först då jag vågade åka tillbaka hem. Pappa var med. Steg in genom dörren och det var som att få en hårt slag i ansiktet. Jag tittade på hans sida sängen och tårarna bara rann.

Jag förstod inte hur jag någonsin skulle kunna bo där igen.

En och en halv vecka efter han hade lämnat mig åkte jag till Portugal med mamma och min lillasyster. Det kunde inte kommit lägligare antar jag. Men jag var inte glad. Jag somnade vid 01, vaknade vid 5.30. Kunde inte sova. Det gick inte att sova. När jag skulle åka hem fick jag panikångest på flygplatsen. Jag skulle tillbaka hem, allt skulle bli verkligt igen. Jag var inte längre i ett vi, utan det var jag. Ensam.

Men jag hade börjat längta hem, eller inte längta, men kunde inte bo hos mamma och pappa.

Det gick bra att komma hem.

Men jag sov inte själv på några dagar.

Men det blev lite bättre. Jag trodde aldrig det. Gråten kunde komma när som helst, det gör den fortfarande. Men inte lika ofta. Det hugger fortfarande till i magen när jag ser saker som påminner om honom. Jag får fortfarande ångest när jag tänker på att han inte är hemma när jag kommer hem. Det gör fortfarande ont i hjärtat. Jag är inte hel, och jag vet inte hur lång tid det kommer att ta.

Men jag mår lite bättre. Jag kan vara hemma själv en kväll utan att få ångest. Jag kan sova själv i mitt sovrum. Jag kan laga mat själv utan att det hugger till i magen. Det blir lite bättre varje dag.

Jag hade inte klarat det här utan mina kompisar och min syster. Det är som att de slöt sig runt mig som en kokong när jag gick sönder. De va där, satt nära, svarade alltid, kramade, ringde, smsade, tog med mig på saker. Jag hade inte klarat detta utom dem. Jag är så tacksam och så glad att de finns. Jag kommer aldrig bi ensam när de finns. Men jag kommer kunna välja att vara själv. För att jag vill. Jag bor inte ensam mer. Jag bor själv.

Likes

Comments

Imorgon så blir sovrummet gått, det har jag längtat efter länge.. Vardagsrummet ska bli en annan färg också, funderar mest bara på att göra det vitt. Men om jag blir nöjd med den gråa färgen så blir det nog den i vardagsrummet också..! MEN, det är inte det som de ska handla om nu, utan köket!

Tänker att jag vill ha ungefär såghär... Men det ligger ett par månader fram i tiden..!


Likes

Comments